Misstänkts rätt att ta del av förundersökningsprotokoll

2020-11-29 i Förundersökning
FRÅGA |Hej! Om man är misstänkt för ett bidragsbrott, kan åklagaren välja att lägga ner detta utan att ge tillgång till förundersökningen?Kan även brottsrubriceringen ändras innan åklagaren väljer att väcka åtal? Kan de gå ifrån att vara grovt innan man fått in handlingar Ifrån den misstänkte & haft förhöret med den misstänkta, till att bli en lägre grad?
Paulina Asplund |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Regler om hur förundersökning går till hittar du i rättegångsbalken (RB), då främst 23 kap RB. Regler om förundersökningssekretess finns i offentlighets- och sekretesslagen (OSL).Har en misstänkt rätt att få del av förundersökningsprotokollet om förundersökningen läggs ner?En förundersökning är sekretessbelagd till att åtal väcks, då blir förundersökningsprotokollet istället som huvudregel offentligt (18 kap 1 § OSL). En misstänkt har absolut rätt att få del av förundersökningsprotokollet vid slutdelgivning (dvs när åklagaren anser att förundersökningen är klar och står inför valet att väcka åtal eller ej), se 23 kap 18a § RB. Som misstänkt kan man få ta del av visst förundersökningsmaterial tidigare genom en form av "deldelgivning", se 23 kap 18 § st 2 RB. Någon absolut rätt till sådan "deldelgivning" finns dock inte för den misstänkte utan det sker bara om uppgifterna kan lämnas utan men för utredningen. Det är åklagaren som beslutar om och hur en misstänkt ska få insyn i förundersökningen innan slutdelgivning. Om åklagaren väljer att lägga ner förundersökningen innan den kommit tillräckligt långt för att slutdelges så har den misstänkte alltså inte någon rätt att få titta in i förundersökningsprotokollet. Detta har att göra med att den misstänkte förlorar sin ställning som part när förundersökningen läggs ner. Förundersökningen kan läggas ner på grund av att åklagaren inte kunde nå upp till tillräckligt stark misstankegrad för att väcka åtal, om kostnaden för att fortsätta förundersökningens bedrivande skulle vara orimliga i proportion till brottet som man försöker utreda, osv. (se 23 kap 4-4a §§ RB). I praktiken är det ändå ganska vanligt att en åklagare lämnar viss information till den misstänkte och dennes eventuella försvarare om hur förundersökningen fortskrider, främst för att man behöver höra den misstänkte om vissa uppgifter. Men det finns som sagt inget absolut krav på att lämna sådan information till en misstänkt före slutdelgivning, utan det beror på om det kan antas vara till men för utredningen eller inte. Om en förundersökning läggs ner och den misstänkte inte har fått information om förundersökningen innan nerläggningen så kommer ingen information lämnas ut eftersom den före detta misstänkte då inte längre ses som part. Kan rubriceringen ändras innan åtal väckts? En brottsrubricering kan hela tiden under förundersökningen ändras av åklagaren. I det initiala skedet, när man precis fått reda på att ett brott har begåtts, kan det vara mycket svårt att rubricera detta korrekt. Om rubriceringen aldrig fick ändras under förundersökningens gång skulle detta medföra stora svårigheter i brottsutredningar! Det är åklagarens roll som förundersökningsledare att löpande under förundersökningen göra en objektiv bedömning av materialet och vid behov ändra rubriceringen. Det kan ju tex. framkomma uppgifter i en förundersökning som gör att det man som början hade rubricerat som mord, nu istället snarare verkar vara ett fall av vållande till annans död eller det man först hade rubricerat som stöld kanske hade ett mindre värde än vad man trott initialt och att man därför måste rubricera om till ringa stöld. Sådana uppgifter som gör att åklagaren rubricerar om gärningen kan både komma från den misstänkte eller från annat håll. Egentligen är faktiskt inte rubriceringen i sig det viktigaste när det gäller brottmål eftersom rätten aldrig är bunden till åklagarens rubricering (se 30:3 RB). Dvs, trots att en åklagare har rubricerat en gärning som exempelvis stöld så har rätten fortfarande möjlighet att ändra detta och döma till ringa stöld istället. Däremot är rätten alltid bunden av åklagarens gärningsbeskrivning och kan inte självmant "plocka in" gärningar i åtalet som åklagaren valt att inte ta med. Jag hoppas att du känner dig nöjd med detta svar! Om du har fler frågor är du varmt välkommen att höra av dig till oss igen. Med vänliga hälsningar

Envarsgripande vid hemfridsbrott och hur kraftigt våld får användas?

2020-09-28 i Gripande, häktning, anhållande
FRÅGA |HejVid Hemfridsbrott på tomt eller mark dom är uppsåtligt, kan jag kvarhålla person/personer i väntan på polis? Om Ja, hur mycket kraft/våld får jag använda för att kvarhålla och har ålder på misstänkt person betydelse? Tänker ex 12åring som är inne på tomtmark för att palla äpplen vs 35åring som rekar för inbrott. Med vänliga hälsningar
Paulina Asplund |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Det korta svaret är att du i regel inte har rätt att hålla kvar en person som befinner sig på din tomt. Nedan följer en mer detaljerad redogörelse.Kan man kvarhålla person i väntan på polis vid hemfridsbrott?När du skriver om att kvarhålla en person på brottsplatsen är det du syftar på är enligt lagens mening att göra ett envarsgripande, se 24 kap 7 § 2 st. rättegångsbalken (RB). I bestämmelsen framgår att ett envarsgripande får göras vid brott på vilket fängelse kan följa och om personen anträffas på bar gärning eller på flyende fot. Hemfridsbrott regleras i 4 kap 6 § brottsbalken (BrB) och avser situationen att någon tränger sig in i din bostad. Även tomt anses höra till bostad, dock inte större markägor som exempelvis skogsmark. Vid hemfridsbrott av normalgraden finns fängelse inte med i straffskalan, det är ett bötesbrott, vilket innebär att du vid hemfridsbrott av normalgraden inte har rätt att göra ett envarsgripande. Däremot för grovt hemfridsbrott, som regleras i samma bestämmelse, är straffskalan fängelse i upp till två år vilket innebär att vid grovt hemfridsbrott kan du ha rätt att hålla kvar personen på platsen. Frågan är då hur man avgör om det rör sig om hemfridsbrott av normalgraden eller ett grovt sådant, ledning för att avgöra detta kan ges av praxis (dvs. hur frågan tidigare har bedömts av Högsta domstolen). Hemfridsbrott av normalgraden eller grovt? Hur man ska bedöma om ett hemfridsbrott är grovt eller av normalgraden berördes i NJA 1990 s 315. Fallet handlade om en man som tog sig in i en annan persons lägenhet genom att krossa en fönsterruta under nattetid. Personen som bodde i lägenheten var inte hemma vid tillfället. Mannen framhöll att han varit kraftigt berusad och till följd av detta tog fel på lägenhet, han hade en vän som bodde i samma hus och trodde att vännen bodde i den aktuella lägenheten. Högsta domstolen säger här i sina domskäl att det inte finns några generella kriterier för när ett hemfridsbrott ska bedömas som grovt eller av normalgraden, det beror av omständigheter från fall till fall. Vidare säger HD att när någon tränger in i bostad genom inbrott bedöms detta typiskt som grovt hemfridsbrott men att det kan finnas förmildrande omständigheter som föranleder annan bedömning. I detta fall kom man fram till att brottet skulle bedömas som hemfridsbrott av normalgraden, anledningen till detta var bland annat att mannen varit berusad och tagit fel på lägenhet. Genom detta rättsfall vill jag illustrera att skiljelinjen mellan hemfridsbrott av normalgraden och grovt brott inte är helt klar men att det med tanke på HD:s uttalande inte bör ses som ett grovt brott att endast vistas på någons tomt, eftersom det är ett klart mindre intrång än att faktiskt ta sig in i någons bostad. Jag kan inte heller hitta något rättsfall som talar för att det skulle vara grovt hemfridsbrott att befinna sig på annans tomt. Hur mycket våld får man använda vid envarsgripande?Vid ett envarsgripande får man vissa befogenheter som regleras av 10 § Polislagen. Denna bestämmelse ger tillåtelse att bruka våld som är försvarligt utifrån omständigheterna. Bestämmelsen är också ett uttryck för behovsprincipen och proportionalitetsprincipen, våldet du använder måste alltså vara behövligt i situationen samt proportionerligt till brottet och situationen. Som huvudregel kan man tänka att du aldrig får använda mer våld än vad du själv blir utsatt för.Eftersom din fråga även gällde om det är någon skillnad i hur mycket våld man får bruka våld mot en tolvåring jämfört med en vuxen vid ett envarsgripande vill jag lägga till något om unga lagöverträdare. Trots att personen är tolv år kan denne fortfarande begå brott men inte dömas till påföljd, detta följer av 1 kap 6 § BrB. Detta innebär att en envarsgripande i praktiken får göras även när det gäller minderåriga. Man måste dock beakta 10 § Polislagen, proportionalitetsprincipen och behovsprincipen och kanske ställa sig frågan om det kan anses proportionerligt och behövligt att som vuxen brotta ner och hålla kvar ett barn? Detta skulle nog gällande de flesta brott inte anses vara fallet, snarare skulle den vuxne själv kunna bli åtalad för misshandel i en sådan situation. SammanfattningsvisEnvarsgripande är tillåtet om du påträffar en person på brottsplatsen eller på flyende fot ifrån denna och om brottet har fängelse i straffskalan. Att vistas på någons tomt skulle förmodligen ses som hemfridsbrott av normalgraden, vilket endast har böter i straffskalan. Detta innebär att du inte får göra ett envarsgripande om någon befinner sig på din tomt. Om det skulle röra sig om ett brott som har fängelse i straffskalan får du vid envarsgripande bara använda försvarligt våld, det måste vara både behövligt och proportionerligt utifrån situationen. Med detta i åtanke bör du ha rätt att använda mer våld mot en vuxen än ett barn eftersom det förmodligen krävs mer för att få en vuxen att kvarstanna på platsen.Jag hoppas att du känner att du fått svar på din fråga, annars är du välkommen att kontakta oss igen!Med vänliga hälsningar

Hur vet man att man är skäligen misstänkt för brott?

2020-09-29 i Förundersökning
FRÅGA |Hej,Läser era sidor med regelbundetnthet, och tycker era förlkaringar ber och enkla att först, har dock två frågor:Om man är skälig misstänkt, hur vet man då att man är det?Sedan, vad innebär att det skall vara Begreppet "konkreta objektiva omstänidgheter"?
Paulina Asplund |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Vad trevligt att du tycker om att läsa vad vi skriver här. Fyra olika misstankegrader Inom svensk rätt rangordnas misstanke in i olika grader, jag tänker här gå igenom de olika graderna och säga något om dem. 1. Den högsta misstankegraden är "tillräckliga skäl för åtal". När åklagaren bedömer att det finns tillräckliga bevis för en fällande dom når man upp i denna misstankegrad och åtal väcks vid domstol. 2. En lägre misstankegrad är "på sannolika skäl misstänkt". Här ska vid en objektiv bedömning misstankarna vara berättigade och åklagaren har möjlighet att besluta om häktning. När man talar om en objektiv bedömning så är detta något som åklagaren gör på sitt tjänsteansvar utifrån allt material som har inkommit. Åklagaren värderar materialet och ser om det finns sådana omständigheter som tydligt talar för att personen har begått brottet. 3. Ytterligare en lägre misstankegrad är "skäligen misstänkt". Det är vid detta stadie som åklagaren har rätt att börja använda vissa tvångsmedel mot den misstänkte, exempelvis husrannsakan. Skälig misstanke föreligger enligt JO (JO 1992/93 s. 204) då det finns vissa konkreta omständigheter som med viss styrka talar för att personen i fråga har begått den brottsliga gärningen. Vad detta innebär redogör jag för nedan. 4. Den lägsta misstankegraden är "kan misstänkas". Här är misstanken ganska svag och det enda som krävs är egentligen en misstanke avseende gärning, tid och plats. Man kan tänka sig misstankegraderna som en trappa där "kan misstänkas" är det första trappsteget, här finns det minst misstanke, och "tillräckliga skäl för åtal" är det översta trappsteget, här finns det mest misstanke.Hur vet man att man är skäligen misstänkt? Man får reda på när man är skäligen misstänkt eftersom det enligt 23 kap 18 § rättegångsbalken fastställs att den misstänkte ska underrättas när misstankegraden når upp "skäligen misstänkt". Den misstänkte har efter underrättelsen även rätt att få uppdateringar löpande om vad som händer i förundersökningen. Man vet alltså att man är skäligen misstänkt eftersom man blir meddelad detta. Konkreta objektiva omständigheterDetta uttryck kan ju användas i olika situationer men jag antar att du vill veta vad begreppet innebär när man talar om misstanke och att åklagaren ska undersöka om det på objektiva grunder finns konkreta omständigheter som gör att misstankegraden "skäligen misstänkt" kan uppnås.Vad som utgör konkreta omständigheter för att anses som "skäligen misstänkt" har i litteratur tolkats som att det ska röra sig om omständigheter som har viss styrka (jämfört med att det för sannolika skäl ska finnas omständigheter som tydligt talar för att personen har begått brottet). Det kan handla om vissa bevis, exempelvis ett vittne som har sett brottet begås, teknisk bevisning, osv. Om åklagaren genom en objektiv bedömning av omständigheterna anser att dessa är tillräckligt konkreta så når man upp i misstankegraden "skäligen misstänkt". Jag hoppas att du känner att du fått svar på din fråga, i annat fall är du välkommen att kontakta oss igen! Med vänliga hälsningar