Vad händer om man visar upp sin kompis legitimation på en nattklubb? Kan legget beslagtas?

2021-11-29 i Gripande, häktning, anhållande
FRÅGA |Hejsan. Hypotetiskt sätt. Säg att jag lånar en kompis legg för att ta mig in på en klubb eftersom att jag inte är 18 år. Kan vakten på något sätt bevisa att det inte är jag på legget och isåfall får vakten beslagta legget och hur länge kan den göra det isåfall. Om legget blir beslagtaget. Hur kan det isåfall hämtas ut
Kevin Läräng |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!För att som (ordnings)vakt, eller för den delen som privatperson, få beslagta någons egendom krävs lagstöd. I de flesta situationer aktualiseras då rättegångsbalken (RB) 27:4 första stycket. Där föreskrivs att den som med laga rätt griper eller anhåller en misstänkt eller verkställer häktning, husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning får ta föremål som därvid påträffas i beslag.En ordningsvakt (eller vanlig privatperson såsom entrévärd vid nattklubb som i folkmun också kallas "vakt") kan inte anhålla någon (det tvångsmedlet är förbehållet åklagare) och inte heller verkställa häktning, husrannsakan eller kroppsbesiktning. För att få ta något i beslag krävs därför att denne "med laga rätt" griper en misstänkt eller verkställer kroppsvisitation (PL) 19 § och 29 §. Just kroppsvisitation enligt PL 19 § får dock endast en ordningsvakt företa, och då endast för att söka efter vapen eller andra farliga föremål dvs. av säkerhetsskäl.Under vilka förutsättningar en ordningsvakt (eller privatperson) får gripa någon anges i RB 24:7 andra stycket. Om den som har begått brott med fängelse i straffskalan påträffas på bar gärning eller flyende fot får denne gripas av envar (dvs. av vem som helst). Vem som helst får även gripa den som är efterlyst för brott. Den gripne ska sedan skyndsamt överlämnas till närmaste polisman.Det brott som kan komma ifråga i situationer där någon använder någon annans (i och för sig äkta) legitimation för att ta sig in på t.ex. en nattklubb stadgas i brottsbalken (BrB) 15 kap. 12 §. Där anges att den som1. sanningslöst åberopar pass, betyg, identitetshandling eller annan sådan för enskild person utställd urkund såsom gällande för sig eller annan person, eller2. lämnar ut sådan urkund för att missbrukas på det sättet...... kan dömas för missbruk av urkund till böter eller fängelse i högst sex månader.Det krävs därtill enligt lagtexten att gärningen innebär "fara i bevishänseende" vilket kort sagt i det här sammanhanget betyder att det ska finnas en klar risk för att legitimationen bedöms tillhöra den person som visar upp den (t.ex. att den ser så pass tillförlitlig ut) trots att den inte tillhör den personen. Rör det sig alltså om en legitimation som uppenbarligen inte kan tillhöra den som visar upp den (t.ex. att personen på bilden skiljer sig helt från den som visar upp legget) föreligger inte "fara i bevishänseende" och brottet missbruk av urkund har då inte begåtts. Är legitimationsbilden dock mer lik kan sådan fara i bevishänseende föreligga och brottet vara ett faktum.Eftersom fängelse finns i straffskalan för missbruk av urkund innebär det även att ordningsvakten (eller en privatperson såsom en entrévärd) rent krasst i väntan på polis får gripa den som visar upp ett (tillräckligt trovärdigt) leg som inte är den individens eget, och i samband med det beslagta legget.Beslaget måste sedan skyndsamt anmälas till den som ska pröva det, där beslaget antingen fastställs eller hävs av den som leder förundersökningen om brottet (en åklagare eller utsedd polisman). Det framgår av RB 27:4 tredje stycket där det anges att om beslag verkställs av någon annan än undersökningsledaren eller åklagaren och denne inte har beslutat om beslaget, ska anmälan skyndsamt göras hos den som omedelbart ska pröva om beslaget ska bestå.Om beslaget av legget fastställs är det tänkt att användas som bevis i rättegång. Det finns dock en möjlighet för den som drabbats av beslaget att begära rättens prövning av det enligt RB 27:6. Är det så att åtal senare inte väcks inom den tid som domstolen har satt ut enligt RB 27:7, den tiden inte förlängts eller om det annars inte längre finns skäl för beslag, ska beslaget omedelbart hävas enligt RB 27:8. Om det dock blir åtal och domstolsprocess ska domstolen enligt samma bestämmelse pröva om ett beslag fortfarande ska bestå när målet avgörs. Döms man för brottet kan egendom som har använts som hjälpmedel vid det (t.ex. en legitimation) förklaras förverkat enligt BrB 36 kap. 2 §, om det behövs för att förebygga brott eller om det annars finns särskilda skäl. Som regel ska beslag dock hävas om åtalet eller ett yrkande om förverkande ogillas.Hoppas du fått mer klarhet i frågan!Med vänlig hälsning,

Hur ser bevisläget ut när jag har bevis på att p-biljetten legat framme väl synlig, men parkeringsövervakaren har motbevisning angående detta?

2021-09-28 i Bevis och bevisning
FRÅGA |Jag parkerade min bil 2020-09-05 på Smyckegatan V. Frölunda och löste en parkeringsbiljett som täckte tiden fram till kl 09:012020-09-06.Trots att biljetten låg väl synlig och läsbar på den del av instrumentpanelen som är placerad som en del av framrutan fick jag två kontrollavgifter a 600,00 kr. Parkeringsvakterna hävder att ingen biljett fanns. Det hade endast behövds att parkeringsvakterna tog 2 steg och tittade in genom sidrutan i framdörren för att kunna se biljetten ovan för ratten vid framrutan. Mitt vittne och jag hade igen besvär med att se biljetten. Jag tog en bild som visade biljettens placering trots detta hamnade ärendet i Göteborgs Tingsrätt. Vid huvudförhandlingen kommer båda parkerings vaktarna att förhöras under sannings ed.Hur tycker ni rättsläget ser ut för mig.?Mvh
Kevin Läräng |Hej, och tack för att du tar hjälp av Lawline!Din fråga handlar i princip om rena bevisrättsliga frågor, och av den anledningen kommer jag att fokusera på gällande rätt angående bevisning samt vad detta innebär i ditt fall, snarare än att gå in (mer än vad som är absolut relevant) på själva trafikjuridiken. Eftersom du anger att du fått en kontrollavgift utgår mitt svar i vart fall huvudsakligen från detta, till skillnad från om det hade varit en parkeringsanmärkning du fått.När det gäller kontrollavgifter fungerar dessa rättsligt som vilken faktura eller betalningskrav som helst, och hör till civilrätten (den del av juridiken som handlar om förhållanden mellan enskilda, i detta fall du som bilist och parkeringsövervakaren/p-bolaget som motpart). Utgångspunkten är att den som påstår sig ha ett civilrättsligt krav på någon (t.ex. betalning såsom en kontrollavgift) är den som ska bevisa detta, alltså parkeringsövervakaren i detta fall. Frågan om vilka beviskrav som ställs på parkeringsövervakaren respektive den som betalningskravet riktas mot har tagits upp i ett antal rättsfall. I NJA 2013 s. 711 uttalar HD att det som en parkeringsvakt har antecknat i samband med att en kontrollavgift (eller parkeringsanmärkning) har utfärdats har ett starkt bevisvärde till förmån för parkeringsövervakaren. Det räcker normalt sett inte bara med ett påstående från fordonsägaren om att felparkering inte har skett för att betalningsansvaret ska undanröjas. Fordonsägaren kan dock motbevisa parkeringsövervakaren om det framställs en befogad invändning såsom att kontrollrutinerna inte varit tillförlitliga eller att stark bevisning lagts fram till stöd för fordonsägarens uppgifter. Såsom just Göteborgs tingsrätt uttalat i ett tidigare mål (Ä 9176-08) i linje med HD:s uttalande ska det som en parkeringsvakt rapporterar i sin tjänsteutövning (t.ex. att biljett saknats) frångås om det finns "stark bevisning" till stöd för motsatsen.I klartext betyder det att parkeringsövervakaren/p-bolaget (om det rört sig om en kontrollavgift såsom du anger att det är, som utfärdas på privat mark/tomtmark) så att säga startar med en bevisfördel, som du behöver övervinna. För att påpeka att du haft biljetten väl synlig bör du alltså ta fram så mycket bevisning som du kan för att försöka visa detta. Hur "stark" eller hur "mycket" bevisning som krävs (beviskrav) för att du ska ha fullgjort din bevisbörda dvs. motbevisat polisen alternativt p-bolaget kan mot bakgrund av domstolens resonemang här ovan tolkas som att det krävs ganska mycket. En bild föreställande det du beskriver angående vindrutan, i förening med din och ditt vittnes utsaga skulle kunna vara tillräckligt i detta sammanhang eftersom sådana uppgifter kan sägas visa mer tydligt och trovärdigt hur det ligger till jämfört med en (eller flera) parkeringsvakt(er)s anteckning och utsaga. Detta skulle dock lika gärna kunna vara otillräckligt om t.ex. p-bolaget kan visa upp egna foton (vilket är brukligt) där biljetten inte syns. Det du skulle kunna göra är att be dem att visa upp sådana foton, senast under huvudförhandlingen, just eftersom fotografering får sägas i allmänhet tillhöra standardrutinerna vid parkeringsövervakning numera och frånvaron av sådana skulle kunna betraktas som en bevisnackdel för parkeringsövervakaren (särskilt då ett sådant bolag typiskt sett är den "starkare parten" jämfört med den enskilde parkören/bilisten, och har såväl anledning som förmåga/resurser att samla in så mycket bevisning som möjligt för sitt betalningskrav – detta är påpekanden som är relevanta i civilrättsliga bevisfrågor som denna och som utgör argument som du kan trycka på). Man kan alltså säga att frånvaron av ett fotografi – som annars skulle kunna användas för att motsäga ditt eget foto och din övriga bevisning – innebär att parkeringsövervakarens kontrollrutiner "inte varit tillförlitliga" i linje med HD:s ovanstående resonemang.Det bör även nämnas vad HD uttalat i fallet NJA 2014 s. 755 där en parkeringsanmärkning utfärdats när det påståtts att en p-skiva inte varit väl synlig (resonemanget är dock relevant även beträffande kontrollavgifter och hur parkeringsbiljetter ska användas eftersom regelsystemen vid parkering på allmän mark respektive tomtmark så långt som möjligt ska tolkas enhetligt, enligt bl.a. HD:s resonemang i fallet NJA 2013 s. 711). Där fastslog HD, kort sagt, att en parkeringsskiva "eller motsvarande" (ett begrepp som kan sägas även innefatta parkeringsbiljetter) anses ligga väl synlig framtill i fordonet oavsett var på instrumentbrädan den ligger, och dessutom även om den ligger "vid en ruta i någon av de främre dörrarna". Varför den ska ligga väl synlig motiveras med att parkeringsövervakningen ska kunna ske någorlunda snabbt och effektivt (dvs. en p-vakt ska inte behöva ödsla tid på att leta alltför länge efter en p-skiva, p-biljett eller liknande), men kraven får inte heller ställas onödigt högt med hänsyn till den enskildes rättssäkerhet. Här skulle du alltså kunna argumentera att det (särskilt utifrån den bild du säger dig ha tagit) hade varit tämligen lätt för p-vakten att kontrollera din väl synliga biljett genom att ta någon/några sekunder extra på sig att kika lite mer noggrant.Det är, till syvende och sist, mycket svårt att på förhand svara exakt på hur en viss domstol kommer att döma avseende bevisfrågor av det här slaget. Svaret jag gett bör därför tolkas som en ungefärlig fingervisning eller prognos och möjliga råd/tillvägagångssätt snarare än en exakt och pricksäker analys av hur det kommer att gå.Hoppas mitt svar varit till någon hjälp för dig! Lycka till!Med vänlig hälsning,

Vad gäller om man blivit frihetsberövad av väktare i butik och väntar på polis?

2021-09-28 i Gripande, häktning, anhållande
FRÅGA |Hej,Vad gäller om man blivit frihetsberövad pga snatteri av väktare i butik och väntar på polis?- fick inte svar på frågan hur länge man kan vara frihetsberövad/inte veta hur länge jag skulle sitta där- fick inte stå upp, måste sitta på en pall 'annars kastar vi ner dig på golvet'- fick inte gå på toalettenVänliga hälsningar
Kevin Läräng |Hej, och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!Ringa stöld (det brott som förr kallades snatteri) är enligt brottsbalken (BrB) 8 kap. 2 § belagt med böter eller fängelse i högst sex månader. När någon begår ett brott som man kan få fängelse för i straffskalan (såsom detta brott) har vem som helst – alltså även en väktare – rätt att "envarsgripa" (som det kallas) bl.a. den som ertappas på bar gärning eller flyende fot. Detta framgår av rättegångsbalken (RB) 24 kap. 7 § andra stycket och det är detta lagstöd som väktaren i ditt fall lutat sig mot.Av bestämmelsen framgår därtill att den gripne "skyndsamt" ska överlämnas till närmaste polisman, alltså i princip direkt (eller åtminstone så snabbt det är möjligt). Frihetsberövandet som väktaren stått för får alltså i regel inte vara särskilt länge alls, utan denne är skyldig att snabbt överlämna ärendet till polisen som prövar gripandet och avgör om du antingen ska släppas på plats eller delges misstanke om brott.Under den tid som du är gripen och under övervakning av väktaren (eller av vem som helst för den delen, t.ex. en vanlig person eller en polis) har denne rätt att vidta de åtgärder som krävs – med våld om nödvändigt – för att se till att du inte flyr. Lagstödet i det läget finns i BrB 24 kap. 2 § och anger kort sagt att ifall den som t.ex. på något sätt gör motstånd mot någon som denne står under uppsikt av, när denne ska "hålla [den frihetsberövade] till ordningen", får det våld användas som med hänsyn till omständigheterna är försvarligt för att rymningen ska hindras eller ordningen upprätthållas. Att vara tvingad att sitta ner för att den som genomfört gripandet ska kunna säkerställa att man t.ex. inte flyr eller gör motstånd kan alltså vara en åtgärd som i lagtextens mening är "försvarlig". Även att vägra toalettbesök kan vara en nödvändig säkerhetsåtgärd för att förhindra flykt, motvärn eller liknande, vilket framgår av t.ex. JO:s beslut nr 4945-2016 och 5864-2016. Utifrån den relativt knapphändiga beskrivningen av det här fallet kan jag tyvärr inte göra någon mer exakt bedömning huruvida åtgärderna du beskriver varit försvarliga eller inte.Om du av någon anledning anser dig ha blivit orättvist/oförsvarligt behandlad under detta händelseförlopp (detta kan jag dock som sagt inte bedöma) t.ex. om du tycker att väktaren frihetsberövat dig alltför länge och låtit bli att lämna över dig till polisen i tid, kan du vända dig till polisen och be att få göra en anmälan om (utifrån vad som lär vara relevant här) olaga frihetsberövande enligt BrB 4 kap. 2 §. Brottet aktualiseras när någon för bort eller spärrar in någon annan eller på annat sätt berövar honom eller henne friheten, alltså exempelvis när någon griper en person utan att ha haft lagstöd för det eller ha gått utanför det lagstöd som använts.Jag hoppas min information varit till hjälp för dig!Med vänlig hälsning,

Kan man fortsätta hållas häktad för brott även om risken för att man försvårar utredningen är liten?

2021-03-17 i Gripande, häktning, anhållande
FRÅGA |Jag har en anhörig som är häktad på sannolika skäl misstänkt för en våldtäkt. Som särskilt skäl för häktning har domstolen endast åberopat s.k. kollusionsfara. Till trots för att all teknisk utredning och förhör av vittnen är avslutat så är han fortfarande häktad på denna grund. Han är inte tidigare straffad och det görs inte gällande att han försökt sabotera utredningen i något avseende. Jag har förstått att det inte är tillåtet att hålla honom häktad om det är uppenbart att det inte finns kollusionsfara.Min fråga är: Vad fordras normalt för att det ska vara uppenbart att det inte föreligger kollusionsfara när all utredning är klar och åtal har väckts?
Kevin Läräng |Hej, och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!Utifrån din beskrivning kommer jag först att allmänt beskriva häktningsreglerna, särskilt när det gäller kollusionsfara, och när sådan fara kan ligga till grund för fortsatt häktning. Sedan kommer jag beskriva relevanta regler för häktningsprocessen och vad ni skulle kunna göra gällande.Gällande rätt ang. häktning - Den huvudsakliga häktningsbestämmelsen finns till att börja med i rättegångsbalken (RB) 24 kap. 1 §. Den som på sannolika skäl är misstänkt för ett brott med minst ett års fängelse i straffskalan får häktas, om det med hänsyn till brottets beskaffenhet, den misstänktes förhållande eller någon annan omständighet finns "risk" för att denne bl.a. genom att undanröja bevis eller på något annat sätt försvårar sakens utredning (kollusionsfara).Att det ska finnas "risk" för kollusionsfara har i lagens förarbeten sagts betyda att risken måste framstå som konkret och verkligen vara beaktansvärd, utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Med andra ord måste risken för kollusion vara något man på allvar har att räkna med. Samtidigt har det på andra håll hävdats att ordet "risk" rent språkligt inte uttrycker något högt ställt krav, och att ordet egentligen innebär ett något lägre ställt krav. Här kan bedömningen alltså bli något flytande. (Detta framgår av lagens förarbeten och andra rättskällor - JuU 1987/88:7 s. 27, prop. 1986/87:112 s. 71, jämfört med prop. 1986/87:112 s. 88 och SvJT 2007 s. 141 på s. 150).När det gäller "brottets beskaffenhet" som ska beaktas vid riskbedömningen anses i allmänhet risken för framför allt flykt och kollusion vara större ju allvarligare det påstådda brottet är. Brottets svårhetsgrad har i allmänhet stor betydelse vid bedömningen av om häktning/omhäktning ska beslutas. Sådant som allmänt anses tala emot fortsatt häktning, bl.a. vid bedömningen av kollusionsfara, sägs dock återkommande vara att den misstänkte har fast hemvist i Sverige. Allt detta framgår av förarbeten och kommentarer till RB (SOU 1938:44 s. 298, även t.ex. Gärde – kommentar till nya rättegångsbalken s. 319).När det gäller "den misstänktes förhållande" har det sagts att hänsyn ska tas till den misstänktes bostads- familje- och arbetsförhållanden. När det gäller "någon annan omständighet" handlar det kort sagt om att omständigheterna kring brottet och tidigare brottslighet bör beaktas. (prop. 1986/87:112 s. 30)Det finns därtill en regel om s.k. obligatorisk häktning. Den anger att om det inte är föreskrivet lindrigare straff än två års fängelse för brottet, ska häktning ske om det inte är "uppenbart" att skäl till häktning saknas. Här är alltså utgångspunkten att häktning ska ske dvs. man "antar" att detta ska ske. (RB 24 kap. 1 § andra stycket) För misstanke om våldtäkt gäller just sådan obligatorisk häktning, eftersom det är föreskrivet minst två års fängelse i straffskalan för det brottet (brottsbalken 6 kap. 1 §). Det verkar alltså vara denna regel åklagaren i ert fall stödjer sig på.Vid obligatorisk häktning kastas bevisbördan om, och det är alltså i princip inte längre åklagaren som ska bevisa att t.ex. kollusionsfara finns. Det är istället i praktiken den misstänkte som ska trycka på att sådan fara inte finns. I praktiken innebär den obligatoriska häktningsregeln att domstolen utan närmare undersökning kan utgå från att häktningsskäl finns, så länge inte annat framgår av utredningen. Kravet på att avsaknaden av skäl ska vara "uppenbar" innebär i princip att det för fortsatt häktning räcker med att man inte kan utesluta att det finns en risk för t.ex. kollusion. Risken behöver alltså inte vara påtaglig. Detta framgår av prop. 1986/87:112 s. 34 och bl.a. rättsfallet NJA 1985 s. 868.Man kan alltså i korthet säga att det ställs rätt höga krav för att avsaknaden av fortsatta häktningsskäl ska vara "uppenbar".Vad kan tala för resp. emot fortsatt häktning i detta fall? Av din beskrivning framgår vissa saker som ni skulle kunna ta till intäkt och försöka dra fördel av vid en framtida omhäktningsförhandling, med stöd av vad jag redogjort för angående häktningsreglerna ovan.Eftersom det rör sig om en anhörig till dig antar jag att denne är stadigvarande bosatt i Sverige. Ni kan uppmärksamma att detta talar emot fortsatt häktning, t.ex. genom att han inte lär ta sig någon annanstans och att det egentligen inte finns något som gör att han kan sabotera förundersökningen. Om det är så att din anhörige även har familj som behöver honom, fast arbete osv. kan ni försöka trycka på detta och vikten av att din anhöriges livsbestyr behöver kunna skötas som vanligt. Eftersom han inte heller är tidigare straffad kan ni försöka ta upp detta som en "omständighet i övrigt", t.ex. att din anhörige inte enligt sin historik är benägen att göra något brottsligt för att försöka försvåra utredningen.Det finns vissa saker som (eventuellt, beroende på de närmare omständigheterna) skulle kunna tala emot er utifrån vad jag skrev ovan. Våldtäkt är det grövsta sexualbrottet som det kan bli tal om enligt svensk straffrätt. Domstolen kan därför tänkas vara försiktig med att släppa en misstänkt för ett sådant brott på fri fot under förundersökningen.Även om det utifrån din beskrivning verkar som att förundersökningen är långt gången och t.o.m. i avslutningsskedet, skulle åklagarsidan kunna hävda att detta inte betyder att det är "uppenbart" att kollusionsfara saknas. Den s.k. omedelbarhetsprincipen, som allmänt gäller som utgångspunkt i rättegång, innebär att bara det som kommer fram under huvudförhandlingstillfället i domstol får läggas till grund för domen (för brottmålens del framgår detta av RB 30 kap. 2 §). Även om material och uppgifter finns färdiga i förundersökningen får hänsyn alltså inte tas till detta om uppgifterna etc. inte upprepas under huvudförhandlingen. Möjligen skulle därför åklagarsidan kunna tänkas hävda att ett frisläppande av din anhörige innebär en risk för att t.ex. han har tid att påverka vittnena så att de inte längre kommer vilja träda fram under själva huvudförhandlingen, även om deras vittnesmål redan hunnit inhämtas under förundersökningen.I korthet finns det alltså omständigheter som både kan tala för resp. emot fortsatt häktning av din anhörige. Enligt vad jag redogjort för ovan ska det dock ganska mycket till för att kunna motbevisa åklagaren i det här fallet.Hur kan ni gå vidare? Även om det verkar som att din anhörige blivit föremål för obligatorisk häktning enligt vad jag skrev ovan, ska det självklart ändå ordentligt prövas om förutsättningar för fortsatt häktning föreligger i ert fall (det framgår bl.a. av förarbetena och rättsfallet jag nämnde ovan).Det finns en möjlighet för din anhörige att begära omhäktningsförhandling. Så länge inte åtal väcks ska domstolen med högst två veckors mellanrum hålla ny förhandling i häktningsfrågan. Längre tids mellanrum kan dock bli aktuellt om utredningen kräver det eller om det av någon annan anledning är uppenbart att omförhandling inte behövs. Detta framgår av RB 24 kap. 18 §. Här verkar det visserligen utifrån din fråga som att åtal redan har väckts, men domstolen ska ändå omedelbart häva ett häktningsbeslut bl.a. om det inte längre finns skäl för beslutet (RB 24 kap. 20 §).Det är svårt att göra en förhandsbedömning av hur domstolen kan komma att besluta under en kommande omhäktningsförhandling så här "på läktarplats", men vad jag nu har skrivit hoppas jag gett dig lite klarhet över situationen, samt råd över hur ni kan gå vidare och försöka bemöta fortsatt häktning.Om du känner att det återstår frågetecken, eller om ni önskar extra juridisk hjälp under den här brottmålsprocessen, är ni välkomna att maila oss på info@lawline.se.Lycka till i fortsättningen!Med vänlig hälsning,