Kroppsvisitation av 14-15 åringar

2020-11-21 i Förundersökning
FRÅGA |Hej,min 15-årige son kom just hem (18:30) och hade blivit stoppad av två personer med. ivila kläder, som bad om deras personnummer (min son vägrade uppge det) och sen ville de veta vad han hette och dessutom blev han visiterad och personerna gick igenom hans fickor. Min son frågade varför och de sa att de misstänkte att han var efterlyst!!! Min son var med några kompisar som alla utsattes för samma behandling.Är det korrekt att poliser inte behöver identifiera sig?Inget brott höll på att ske (observera tidpunkten!) och min son har inget brottsligt förflutet. Är det ändå ok att poliser fantiserar ihop en misstanke?Får poliser verkligen visitera ungdomar (övriga närvarande är också 14-15 år) utan att poliserna sett något?Vi bor i ett socialt utsatt område, där det ändå finns en stor det helt vanligt folk med heltidsarbeten o.s.v. men hatet mot polisen gror eftersom det här inte är ovanligt, även om det skedde för första gången för min son.Bör vi kontakat polisen med det inträffade? (en av kompisarna blev så hårt tagen i axeln att hans jacka (2000:-) gick sönder, så det var ingen trevlig upplevelse.Vänliga hälsningar,en mamma som bekymrar sig över ett växande hat mot de som ska skydda oss...
Liv Stålhammar |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga. Jag har försökt svara på alla dina frågor i tur och ordning och kommer både redogöra för i vilka fall polisen får kroppsvisitera och hur detta förhåller sig till den situationen som din son och hans vänner hamnade i. Måste en polis identifiera sig?En polis i tjänst ska kunna legitimera sig med sitt tjänstekort (11 § polisförordningen). Lagtexten är utformad som att "polisen ska kunna", dvs det finns inget krav på att polisen faktiskt behöver legitimera sig på efterfrågan. MEN som polis har man skyldighet att agera så hänsynsfullt som möjligt och uppträda på ett sätt som inger förtroende, vid kontakt med allmänheten (10 § polisförordningen). Med hänsyn till ditt barns unga ålder och att det var tidigt på dagen är det inte troligt att polisen kan ha uppfattat någon större hotbild och borde rimligen ha legitimerat sig för att förenkla kontakten med ditt barn och hans vänner. Skydd mot kroppsliga ingreppI Sverige är vi skyddade från att utsättas för påtvingade kroppsliga ingrepp (2 kap. 6 § regeringsformen). Ett påtvingat kroppsligt ingrepp omfattar kroppsvisitering. Dock finns det vissa lagstadgade undantag som tillåter påtvingade kroppsliga ingrepp (2 kap. 20 § regeringsformen). Ett av dessa undantag gäller just kroppsvisitation.Regler angående kroppsvisitation på ungdomarSom 15-åring (därmed straffmyndig) omfattas din son av Rättegångsbalkens regler angående kroppsvisitering. Du nämner dock att vissa av hans vänner var 14 år; då kommer reglerna om kroppsvisitering i Lag med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (härefter förkortad LuL) att gälla. Fick poliserna kroppsvisitera ditt barn?Vi börjar med reglerna för kroppsvisitation som blir tillämpliga för ditt barn. En polis har rätt att kroppsvisitera i den utsträckningen det behövs för att söka efter vapen, andra farliga föremål och föremål ägnat att användas som hjälpmedel vid vissa skadegörelsebrott (19 § st. 2 polislagen). En kroppsvisitation får göras om det finns anledning att anta att brott har begåtts på vilket fängelse kan följa. Kroppsvisitationen får göras på den som är skäligen misstänkt. Om man inte är skäligen misstänkt får kroppsvisitation endast ske om det finns synnerlig anledning att anta att visitationen leder till att man hittar föremål som är av betydelse för utredningen (28 kap. 11 § st. 1-2 rättegångsbalken). Eftersom kroppsvisitation är ett tvångsmedel måste alltid proportionalitetsprincipen tillämpas. Principen innebär att ingreppet i fråga om art, styrka, räckvidd och varaktighet står i rimlig proportion till det önskade målet. Med hänsyn till att killarna inte varit inblandade i något brottsligt, eller agerat på något brottsligt sätt är det föga troligt att polisen överhuvudtaget skulle uppfatta att ett brott med fängelse i skalan kan följa. De har med andra ord ingen grund för kroppsvisitation till följd av att din son skulle vara "skäligen misstänkt". Poliserna uppger att de trodde han var efterlyst: men detta bör inte räcka för att kravet på "skäligen misstänkt" ska vara uppfylld. Inte heller kan man säga att det förelegat synnerlig anledning för att visitera honom på den grund att polisen trodde man kunde hitta föremål som skulle bidra till utredningen. Min uppfattning är att polisen inte hade någon lagstadgad rätt att kroppsvisitera din son. Du nämner också att visitationen har varit obehaglig och så pass våldsam att en killes jacka gått sönder; detta tyder på att ingreppet har varit mycket omfattande och i strid med proportionalitetsprincipen. Fick poliserna kroppsvisitera hans 14-åriga vänner?Samma regler gäller för din sons vänner, som också är 15 år. För den vänner som är 14 år får kroppsvisitation endast ske om det finns särskilda skäl (36 § LuL). Om poliserna misstänker brott som leder till mindre än ett års fängelse får kroppsbesiktning endast ske om det är av synnerlig vikt (36 a § LuL). Återigen; detta kompisgäng har inte gjort något som kan uppfattas som misstänksamt, därför har poliserna varken haft särskilda- eller synnerliga skäl på det sätt som lagen föreskriver. Vidare får en kroppsbesiktning på någon som är under 15 år inte verkställas eller bevittnas av någon annan än en läkare (36 d § LuL). Det är därför INTE okej att denna kroppsvisitation gjorts av civilpoliserna på allmän plats. Sammanfattande svar och slutligt rådMin uppfattning av situationen är att poliserna i fråga har missbrukat sin ställning. Förvisso kan det finnas grund för misstanke då de sa till din son att dem trodde han var efterlyst, men detta är vagt och bör inte vara nog med hänsyn till kraven för visitation och i enlighet med proportionalitetsprincipen. Vad gäller de 14-åringar som blev visiterade ter det sig som att polisen inte hade någon rätt till kroppsvisitation överhuvudtaget. Det du berättar om polisens hårda hantering i relation till ungdomarnas låga ålder låter absolut inte okej. Jag vet inte om det i praktiken blir några konsekvenser av att du hör av dig till polisen om denna händelse, men det kan vara en god idé. Jag vill också informera dig om att du har möjlighet att göra en anmälan till Justitieombudsmannen (JO). Deras uppgift är att granska statliga myndigheter och se till att deras arbete utförs korrekt. Genom att klicka → här ← kommer du till JO:s hemsida som ger dig vidare information om hur en anmälan går till. Jag hoppas du har fått svar på din fråga. Med vänlig hälsning,

Får polisen söka igenom min väska?

2020-11-18 i Förundersökning
FRÅGA |Jag och några kompisar var på stan för ett par veckor sen. Vi har utländskt påbrå. När vi sedan gick hem runt 03-tiden så var vi lite högljudda och gapade och skrek lite förbi en polisbil. Då kom det ut en polis och började bråka med oss och frågade om vi var höga eller om vi hade druckit eller brukat något! Jag kände mig jättekränkt så jag blev lite irriterad och spydig tillbaka. Då bad den här polisen om att kolla i våra väskor och jag gav honom min väska för orkade inte bråka. Men undrar är det här beteendet ok? Får man inte skratta på gatan utan att poliser ska anklaga en för både det ena SAMT kolla i ens väska? Kändes som om det kanske hade med rasism att göra eftersom vi var utländska.. Jag vill kanske anmäla det här. Hjälp mig gärna med om poliser får bete sig hur som helst och kränka en. Jag googlade och såg att jag har rätt till privatliv enligt EKMR och nu känner jag mig kränkt, vill inte gå ut på stan om det här blir konsekvenserna.
Olivia Viklund |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga. Allmänt om straffprocessuella tvångsmedelDet du beskriver kallas för kroppsvisitering vilket regleras i 28 kap. 11 § RB. Kort sagt innebär kroppsvisitering en undersökning av kläder eller annat som någon bär med sig, tex en väska. För att polisen ska ha tillåtelse att kroppsvisitera någon så krävs det skälig misstanke om brott varpå fängelse kan följa. Utan att veta hela situationen så antar jag att polisen misstänkte att du eller dina vänner brukat någon form av narkotika, eftersom det inte är brottsligt i sig att förtära alkohol. Tvångsmedel är endast godtagbart om det finns stöd i lag, och rekvisiten som måste vara uppfyllda är alltså 1) skälig misstanke, om 2) brott varpå fängelse kan följa. Vad som exakt avses med skälig misstanke är inte reglerat i lag, men enligt JO krävs det "konkreta, objektivt underbyggda omständigheter som med viss styrka talar för att personen i fråga har begått den gärning som misstanken avser" (JO 1992/93 s 204). Vidare ska misstankarna avse ett brott varpå fängelse kan följa. Enligt narkotikastrafflagen kan narkotikabrott av normalgraden leda till fängelse i högst tre år (1 §) eller max 6 månader för ringa narkotikabrott (2 §). Det ena rekvisitet är således uppfyllt, men man kan ifrågasätta om lite "högljuddhet" kan föranleda en så pass hög misstankegrad som krävs för att kroppsvisitering ska vara tillåtet. Omständigheterna måste som sagt vara av det slaget att de ger upphov till en faktabaserad brottsmisstanke, och misstanken får därför inte grundas på allmänna utpekanden. Vidare ska all form av maktutövning vara proportionerlig, behövlig och ändamålsenlig. Vad du kan göraDet finns tyvärr inte så mycket man kan göra i efterhand eftersom kroppsvisitering är ett momentant tvångsmedel, man kan inte överklaga ett tvångsmedel som redan är utfört ("vad som är gjort är gjort"). Det brukar sällan vara något vits att polisanmäla en tjänsteman för tjänstefel enligt 20 kap. 1 § Brb, det ska krävas ganska mycket för det och en felaktig kroppsvisitering brukar inte föranleda straffrättsligt ansvar. Det enda man kan göra är att anmäla händelsen till JO, och i vissa fall kan man ha rätt till skadestånd vilket drivs av JK. Du har alldeles rätt i att art 8 EKMR stadgar var och ens rätt till privatliv, och i fallet Gillan & Quinton v. UK slår domstolen fast att kroppsvisitationer i brottsförebyggande syfte på offentlig plats är ett ingrepp i rätten till privatliv i enlighet med art 8 EKMR. Så om en polis i sin tjänsteutövning till med tvångsmedel utan att ha skäl för det så bryter man även mot Europakonventionen, som då kan leda till att man är berättigad skadestånd.SammanfattningsvisPolisen får inte utföra kroppsvisiteringar hur som helst, på vem som helst. Det strider mot grundläggande rättsstatliga principer och den som utsätts för det kan ibland ha rätt till skadestånd. Men så här i efterhand finns det dock inte mycket man kan göra förutom att anmäla händelsen till JO eller JK, skadan är ju redan skedd. Jag hoppas att mitt svar har varit till hjälp och att du känner mer klarhet i din situation, annars är du alltid välkommen att kontakta oss igen. Vänligen,

Husrannsakan och polisens befogenheter

2020-11-17 i Förundersökning
FRÅGA |Hej Har en fråga gällande ett tillfälle där polisen stoppade en bekant i hans bil och de (polisen) ansåg att han var drogpåverkad, efter drogtest (urinprov & blodprov) på sjukhus visade testet ingenting (vilket personen sa från början). Under tiden detta pågått gjorde polisen en husransakan hos personen där de inte heller hittade något olagligt.Så min fråga är följande: Kan polisen bara säga att någon är drogpåverkad och därefter genomföra en husransakan för att de "anser" att någon är drogpåverkad ?
Anna Liss |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!Jag tolkar din fråga som att du vill veta på vilka grunder polisen kan genomföra en husrannsakan, och om de kan grunda en sådan på att de tolkar det som att någon är drogpåverkad.Reglerna om husrannsakan finns i 28 kap. rättegångsbalken. Enligt 28 kap. 1 § rättegångsbalken följer att husrannsakan får vidtas om det finns anledning att anta att ett brott har begåtts på vilket fängelse kan följa. I det fallet får husrannsakan utföras för att söka efter föremål som kan tas i beslag eller i förvar eller annars för att utröna omständigheter som kan vara av betydelse för utredning om brottet. Av 28 kap. 1 § 2 stycket rättegångsbalken följer vidare att hos annan än den som skäligen kan misstänkas för brottet får husrannsakan företas bara om brottet har begåtts hos honom eller henne eller om den misstänkte har gripits där eller om det annars finns synnerlig anledning att det vid rannsakningen ska anträffas föremål som kan tas i beslag eller i förvar eller att annan utredning om brottet eller om förverkande av utbyte av brottslig verksamhet enligt 36 kap. 1 b § brottsbalken kan vinnas.Här aktualiseras flera rekvisit:Om det finns anledning att anta att ett brott begåtts: anledning att anta är ett lågt beviskrav och motsvarar det som krävs för att inleda en förundersökning. Det som kan anses krävas är att det finns någon konkret omständighet som pekar mot brottet. Här kan det räcka med att en person verkar berusad/påverkad.På vilket fängelse kan följa: brottet som aktualiseras här är narkotikabrott, där den som olovligen innehar, brukar eller tar annan befattning med narkotika döms (1 § 6 punkten narkotikastrafflagen). Brottet har fängelse i påföljdsskalan (högst tre år).Om husrannsakan görs hos någon annan än den som är skäligen misstänkt för ett brott finns strängare krav på när husrannsakan får ske:Skäligen misstänkt: för att en person ska vara skäligen misstänkt för ett brott krävs det i regel att det föreligger konkreta omständigheter som med viss styrka talar för att personen ifråga har begått gärningen som misstanken rör. Av praxis följer att den omständigheten att en person är påverkad av annat än alkohol och "i övrigt varit känd i narkotikasammanhang" inte utgör konkreta omständigheter av sådan beskaffenhet att grunda en skälig misstanke om narkotikabrott (se JO 1992/93 s. 204). Så länge andra omständigheter inte föreligger än de du beskrivit i frågan fanns inte tillräckligt för att din kompis ska anses ha varit skäligen misstänkt.Om personen inte är skäligen misstänkt: för att utföra en husrannsakan hos någon som inte är skäligen misstänkt krävs att brottet har förövats hos honom eller henne eller om den misstänkte gripits där eller om det annars finns synnerlig anledning att det vid rannsakningen ska anträffas föremål som kan tas i beslag eller i förvar eller att annan utredning om brottet eller om förverkande av utbyte av brottslig verksamhet enligt 36 kap. 1 b § brottsbalken kan vinnas.Så som jag tolkar din fråga finns inga omständigheter i det här fallet som pekar på att ett eventuellt brott begåtts hemma hos din kompis. Denne greps inte hemma heller. Synnerlig anledning att det vid rannsakningen ska anträffas föremål som kan tas i beslag kräver i princip att det ska föreligga en eller flera faktiska omständigheter som påtagligt visar att polisen med fog kan förvänta sig att påträffa föremålet eller vinna utredningsresultat. Det krävs mycket starka skäl. Såsom jag tolkar det har polisen ingen anledning att ha sådant fog i det här fallet om allt de går på är att någon verkar påverkad. I och med att frågan inte innehåller särskilt mycket information är det svårt för mig att dra en självklar slutsats. Såsom jag tolkar det har polisen dock inte haft tillräckligt underlag för att göra en husrannsakan i det här fallet.Det ni kan göra är dels att begära ut beslutet om husrannsakan, för att få ökad inblick i vad polisen grundade beslutet på. (här finns information om hur du begär ut en allmän handling hos polisen) Enligt handlingsoffentlighetsprincipen har var och en rätt att ta del av allmänna handlingar (exempelvis beslut), om inte handlingen omfattas av sekretess.Det ni också kan göra är en JO- anmälan. Det en anmälan leder till är att justitieombudsmannen granskar ärendets beredning och kan ge kritik. Poängen är inte att kompensera den enskilde utan att förhindra att polisen missköter sig på liknande sätt i framtiden. (här finns information om hur du gör en JO- anmälan)

får målsägande och tilltalad veta vad den andra sagt under förundersökningen?

2020-11-13 i Förundersökning
FRÅGA |Hej! Om Erik polisanmäler Anders och åklagaren börjar utreda men lägger ner fallet innan den når domstolen, kommer de två att behöva möta varandra då? Dvs. förhören hålls separata i den enas frånvaro och de får inte heller veta vad den ena eller andra säger. Mvh.
Sara Pedersen |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Behöver misstänkt och målsägande möta varandra?Misstänkt och målsägande behöver inte möta varandra under förundersökningen utan förhör hålls separat och de ställs aldrig mot varandra under polisens utredning. Deras uppgifter ställs ju mot varandra i utredningen, men aldrig personligen. Kommer de få veta vad den andra sa under utredningen?Vad gäller om de får del av utredningen och vad vittnen och andra sagt, bedöms i varje enskilt fall utifrån offentlighets- och sekretessregler som rör förundersökningen och skydd för uppgifter och personer. Generellt har misstänkt rätt att fortlöpande ta del av utredningen (23 kap. 18§ 2st rättegångsbalken) men detta är endast under förutsättning att det kan lämnas utan att skada uppstår. När förundersökningen lagts ned finns det större möjlighet att begära ut förundersökningen. Generellt för att begära ut handling gäller att alla har rätt att ta del av allmänna handlingar (2 kap. 1§ tryckfrihetsförordningen, TF). Förundersökningen räknas som en allmän handling när förundersökningen lagts ned då det räknas som en handling som har upprättats och expedierats vid myndighet. (2 kap. 10§ TF). Sedan avgör offentlighets- och sekretessreglerna om den är offentlig. Dock finns det en generell rätt till partsinsyn. Detta innebär att målsägande och misstänkt har rätt att ta del av material som tillförts ett ärende (10§ förvaltningslagen). Detta får endast begränsas om det finns synnerliga skäl (10 kap. 3§ offentlighet- och sekretesslagen). SammanfattningsvisParterna kommer inte ställas mot varandra under förundersökningen, och inte heller konfronteras emot varandra. Men det finns en möjlighet för parter i ärendet att begära ut förundersökningen när den är klar, om den inte täcks av sekretess på grund av skydd för något enskilt eller allmänt intresse. Denna bedömning görs i varje enskilt fall, men partsinsynen är stark. Om inget annat kan polisen vara skyldig att lämna ut en maskad version, alltså en version där det hemliga har tagits bort. Förundersökningen skickas som utgångspunkt dock inte ut till parterna, utan de får i sådana fall begära den. Hoppas du har fått någon vägledning i dina frågor!Vänligen,

Fråga om förundersökning

2020-11-21 i Förundersökning
FRÅGA |Hej! Vad kan jag göra om jag upptäcker att åklagaren som hanterar utredningen inte gör sitt jobb ordentligt, eller att denna är ologiskt partisk vid bedömningar?
Robin Forslöv |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Enligt (20 kap. 8 § andra stycket rättegångsbalken) kan en målsägande biträda åklagaren efter att åklagaren har beslutat att väcka talan och ges därmed en självständig rätt att överklaga domen även i skuldfrågan. Genom att biträda blir han eller hon part i målet jämte åklagaren och får samma rätt som denne att förebringa utredning och bevisning. Målsäganden kan även framställa annat ansvarsyrkande för den gärning som omfattas av åklagarens åtal, men inte yrka ansvar för annan gärning, alltså ett annat brottsligt händelseförlopp. Av rätten att biträda följer omedelbart rätten att överklaga till högre rätt, när åklagaren förfar så. Målsäganden får även rätt att överklaga även om åklagaren inte gör det. Fullföljdsrätten avser inte endast själva domen utan även andra rättens beslut i målet. Om åklagaren beslutar att inte väcka allmänt åtal har målsäganden rätt att åtala brottet. Lika väl som åklagaren kan justera åtalet ges målsäganden samma möjligheter (45 kap. 5 § rättegångsbalken) Vad gäller förundersökningen ska målsäganden så snart som möjligt informeras om bland annat den fortsatta handläggningen och vilken roll han eller hon kommer ha i den, vart han eller hon kan vända sig med sitt klagomål som rör handläggningen av ärendet och att han eller hon på begäran kan få information om hur ärendet fortskrider hos polisen, åklagare eller domstol om det kan ske utan men för utredningen (13 a § tredje stycket lagen om förundersökning). Målsäganden ska tillfrågas om han eller hon vill bli underrättad om beslut om att förundersökning inte ska inledas eller att en inledd förundersökning ska läggas ned, beslut om att åtal inte ska väckas, tidpunkt för huvudförhandling i målet samt dom i målet (13 b § lagen om förundersökning). Så snart åtal har beslutats ska målsäganden underrättas om beslutet (13 d § lagen om förundersökning). Hoppas du fick svar på din fråga!

Rättigheter för en tilltalad i en rättsprocess

2020-11-18 i Förundersökning
FRÅGA |Hej! Vilka rättigheter har en tilltalad/gärningsman i rättsprocesser, och vad kan han göra och inte göra för att påverka resultatet? Mvh.
Andrea Vrcic |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline. Som tilltalad aktualiseras en mängd olika rättigheter i en rättsprocess. Nu förutsätter jag att frågan berör processen som sådan, dvs. både förundersökningen och själva rättegången. I och med att frågan är bred kan dessa rättigheter komma att bli aktuella:Rätten till "fair trial" enligt art 6 Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. En tilltalad har i rättsprocessen rätt till en rättvis rättegång. I denna bestämmelse innefattas mycket (allt kan inte lyftas i denna fråga), men ett exempel är att åklagaren och domstolen ska förhålla sig objektiva och bekata det som både kan vara till fördel och nackdel för den tilltalade. Rätten att förbli tyst (enligt Europadomstolens praxis). Du kan under en förundersökning välja att förbli tyst och även i huvudförhandlingen. Enligt huvudregeln får inte domstolen tillmäta tystnaden högt bevisvärde (undantag kan föreligga om domstolen förlägger den tilltalade en förklaringsbörda, men detta är även omdiskuterat i juridisk doktrin). Att välja att vara tyst kan vara strategiskt. Det beror på att en tilltalad inte har en direkt insyn i allt förundersökningsmaterial. Det tar oss in på en ytterligare rättighet som en tilltalad har vilket är:Den misstänkte har rätt till insyn i förundersökningen enligt Rättegångsbalken (RB) 23:18 a och 24:9 a. Förundesöknignsledaren kan begränsa en tilltalads insyn i förundersökningen om det är till men för utredningen. För att följa upp strategin att förbli tyst (OBS: under förundersökningen) kan anses vara strategiskt eftersom att det först är vid huvudförhandlingen i rättegången som den tilltalade får se "alla kort på bordet". Det är dock inte alltid smart att förbli tyst, utan det bästa är att kolla med en advokat om vad just den specifika frågan rör. En annan viktig rättighet är rätten att bli underrättad om misstanken för ett brott enligt RB 23:18. Ytterligare rättigheter kan vara: Rätt till försvarare (RB 21:3 a /RB 23:5). Rätt till tolk (RB 5:6 + RB 23:16 st.2)Rätt till översättning (RB 33:9 + RB 23:16 st. 2). Rätt att begära utredningsåtgärder (RB 23:18 b). Rätt till närvaro vid förhör (RB 23:10).Rätt till information om rättigheter (Fuk 12 §). Domstolen är den som dömer. Domstolen får även värdera bevisningen som läggs fram fritt enligt RB 35:1. Därmed finns det inga garantier eller något generellt svar på hur olika ageranden kan leda till påverkan på utgången av målet. Mitt råd är att rådfråga en advokat eller jurist kring specifika strategier och rättigheter (kopplade till din specifika fråga). Hälsningar,

Vad kan jag göra om min granne spionerar på mig?

2020-11-15 i Förundersökning
FRÅGA |Hej!Jag har blivit utsatt för kameraövervakning samt dataintrång och avlyssning av min mobil. Jag har polisanmält och de lägger ner förundersökningen. Jag har dessutom bevis från Comhem om dataintrång (han läser mina privata meddelanden och även när jag loggat in med bank id) samt även dataintrång på min mobil Telenor. Jag vet att det är min granne . (Hans flickvän sitter och tittar i kameran, vilket jag hör och deras samtal). Jag har dessutom gillrat några fällor som han kliver rakt i sedan 2019 i december. Sedan 2 år har han varit extremt störande och jag har kontaktat störningsjouren vid många tillfällen. Vi har aldrig varit annat än goda grannar. Hans far och jag samt alla boende har försökt att bilda bostadsrättsförening i flera år innan han far gick bort. Således anser jag att det inte finns någon som helst orsak till anledning att göra så mot mig. För övrigt har jag varit i kontakt med ett bolag som vill ha 45.000 kr för att säkra bevis. (Samma bolag som svenska myndigheter använder sig av). Jag har inte dessa pengar.Dataintrång och övervakning är ju olagligt. Tydligen gäller det inte mig. Jag är sjukskriven och ligger hemma med skelettproblem. Jag mår väldigt dåligt av att polisen inte agerar. Vad skall jag göra? Var kan jag vända mig?
Dennis Lavesson |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!UtredningSom jag förstår de utifrån din fråga upplever du att du är utsatt för trakasserier genom övervakning av din granne och hans flickvän. Du har enligt egen utsago bevis genom att du gillrat fällor som vederbörande klivit rakt i sedan ett år tillbaka. Du har polisanmält beteendet men det läggs ner och du undrar vad du kan göra.Min rekommendation i ett första skede är, precis som du gjort, att du gör en polisanmälan. När du gör en polisanmälan inleds det en förundersökning för att utreda om det begåtts ett brott och vem som begått brottet. Kan det inte styrkas att det begåtts ett brott kan förundersökningen läggas ner, detsamma kan ske om det inte kan styrkas vem som begått det eventuella brottet. En förundersökning som läggs ner kan återupptas om det framkommer ny information. Om du har ny information du inte informerat polisen om kan det därmed vara en idé att återigen kontakta polisen och delge sådant du har att berätta.Om du är missnöjd med ett beslut att lägga ner en förundersökning och att inte väcka åtal är det möjligt att begära en överprövning. Möjligheten regleras inte uttryckligen i lag utan härleds ur 7 kap. 2 § och 5 § rättegångsbalken. Överprövning innebär att ett åklagarbeslut granskas av en högre åklagare, vilket kan leda till en annan bedömning och att beslutet ändras. Är du inte nöjd med åklagarens beslut kan du därför begära en omprövning, vilken kommer att ske av överåklagare eller vice överåklagare. Det beslutet kan sedan i sin tur överprövas av riksåklagaren (dock är det mer ovanligt att riksåklagaren överprövar överåklagares beslut).Din begäran om överprövning bör vara skriftlig, men kan skickas in via e-post. Skrivelsen ska vara tydlig och fullständig när den skickas in. Är din begäran bristfällig innebär det i regel att den inte prövas, det är inte heller möjligt att komplettera begäran vid senare tillfälle. Begäran om överprövning ska lämnas in till den åklagarkammare där beslutet om nedläggning fattades. Det finns egentligen inget formkrav för din begäran om överprövning, däremot finns det en blankett att använda, vilken du finner på åklagarens hemsida. På samma hemsida finns även riksåklagarens riktlinjer för överprövning.Om något är oklart eller du önskar vidare hjälp från en av våra jurister är du varmt välkommen att återkomma till mig per e-post. Jag nås för ändamålet på dennis.lavesson@lawline.se.Med vänliga hälsningar,

Hur får jag reda på att jag är polisanmäld och hur lång tid tar det?

2020-11-09 i Förundersökning
FRÅGA |Jag har på omvägar fått höra att jag har blivit polisanmäld, men har inte hört något från myndigheterna. Hur lång tid kan man behöva vänta på att få besked och kan/bör jag kontakta polisen själv i ärendet eller ska jag gå genom advokat?
Suana Tafic |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Du vill veta vad som händer i praktiken om någon polisanmäler, och främst vad du som eventuellt misstänkt kan förvänta dig av anmälningsprocessen. Du kan få reda på all information här, (Polisens hemsida förklarar allt steg för steg) och även i rättegångsbalken och i förundersökningskungörelsen (FK)Jag ska försöka sammanfatta det så bra jag kan så du kan få svar på din fråga och får en överblick över processen.Första steget - anmälan skickas inNär polisen får in en polisanmälan läser en förundersökningsledare eller stationsbefäl igenom anmälan och gör en bedömning huruvida det finns faktiska skäl att tro att ett brott har inträffat. Skulle så vara fallet bedömer Polisen eller en åklagare om det finns möjlighet att utreda brottet. Den som har anmält brottet kommer att kallas in på förhör och om det då framkommer att det inte kommer kunna bevisas att ett brott har skett så påbörjas inte en vidare förundersökningen, istället läggs polisanmälan ner. Detta är inte något du, som misstänkt, kommer få reda på. Hur lång tid tar det tills Polisen kontaktar mig?Tyvärr går det inte att ge ett klart svar på din fråga om hur lång tid det tar tills du blir kontaktad av polisen. Skulle Polisen komma fram att det finns anledning att påbörja en förundersökning av den som blivit utsatt för brottet så kommer du kallas in på förhör, genom brev, om du är "skäligen misstänkt för brott". Detta innebär att det finns viss bevisning som talar för att det är sannolikt att du begått brottet. Polisen kommer alltså inte ringa upp dig och det finns inte något sätt för dig att få reda på om du blivit polisanmäld heller (förutsatt att de inte kontaktar dig för förhör där du får reda på att du är misstänkt för ett visst brott.)Viktigt att komma ihåg är att om du blir kallad till förhör genom brev har du rätt att ha med en försvarare för att få hjälp vid förhöret. Så du kan absolut ta kontakt med en advokat om du väl skulle bli meddelad om att du är misstänkt för brott. Skulle förundersökningen läggas ner efter ditt förhör kommer du få information om detta enligt 14 § FK.SammanfattningDu kan alltså inte vända dig till någon myndighet för att få reda på att du har blivit polisanmäld, anledningen bakom detta är för att den person som anmälde brottet ska skyddas och fortsätta vara anonym. Förundersökningar kan ta rätt lång tid, och i och med att du i nuläget inte fått reda på något av Polisen kan det vara så att det inte inkommit en anmälan överhuvudtaget eller att förundersökningen helt enkelt lagts ned i ett tidigt skede.Förhoppningsvis löser det sig, eftersom du inte hört något än så ska du inte stressa upp dig för mycket kring detta. Hoppas att det löser sig och att du känner att du fick svar på din fråga. Annars får du mer än gärna höra av dig igen! Allt gott,