Vem har rätt att gripa och kräva legitimation?

2016-03-06 i Gripande, häktning, anhållande
FRÅGA |Hej! Har en privatperson rätt att begära legitimation eller "hålla mig kvar " ifall privatpersonen anser att jag har begått något brott eller något som hen anser som det? Tex ifall jag åker skateboard i staden och någon stör sig på det, eller ifall jag åker moped på någon grusväg och en av de som bor där tycker att jag förstör, har han någon rätt då att hålla mig kvar på platsen eller kräva legitimation? Eller kan jag bara säga förlåt och dra därifrån även fast han försöker hålla mig kvar?
Isabel Ekström |Hej, tack för att du vänder till Lawline med din fråga. Svaret på frågan angående om en privatperson har rätt att ”hålla dig kvar” finns i Rättegångsbalken (RB) 24:7 st. 2. Enligt denna lagbestämmelse har envar (dvs. vem som helst) rätt att gripa en person som har begått ett brott som har fängelse i straffskalan, om gärningsmannen tas på bar gärning eller flyende fot. Den gripne skall i så fall överlämnas till polis så snart som möjligt.Att åka skateboard i staden eller att åka moped på en grusväg är inget brott så länge du följer samtliga trafikregler såsom hastighetsregler etc. En person som endast stör sig på ditt skateboardåkande eller mopedkörning har alltså inte rätt att ”hålla dig kvar” eftersom du inte har begått ett brott. Fortkörning är bötesbrott och har inte fängelse i straffskalan, se ex. 3:17, 14:3 st.5 Trafikförordningen. Att framföra motordrivet fordon på väg där motordrivna fordon är förbjudna är också ett bötesbrott som inte heller har fängelse i straffskalan, se 10:10 och 14:3 st.14 Trafikförordningen. En privatperson har alltså inte rätt att hålla dig kvar på plats även du gjort dig skyldig till dessa brott. Däremot har exempelvis brottet grov vårdslöshet i trafik, se 1§ st.2 Lag om straff för vissa trafikbrott, fängelse i straffskalan vilket alltså kan leda till att privatpersoner har rätt att gripa en gärningsman som tas på bar gärning. En person som håller dig kvar trots att personen faktiskt inte har rätt att gripa dig gör sig i så fall sig själv skyldig till brott – vanligtvis rubriceras det som ofredande, se brottsbalken (BrB) 4:7 eller olaga frihetsberövande, se BrB 4:2.Endast poliser och vissa andra yrkespersoner som utövar s.k. ”myndighetsutövning” kan ha rätt att i sin yrkesroll kräva att du uppvisar legitimation – ingen annan kan tvinga dig att göra det.Sammanfattningsvis – för att en person skall ha rätt att ”hålla dig kvar” på platsen måste du ha begått ett brott som har fängelse i straffskalan och du måste i så fall tas på bar gärning eller flyende fot samt överlämnas till polis så snart som möjligt. Endast polis och andra myndighetspersoner har rätt att kräva legitimation av dig. Om du inte har begått ett brott överhuvudtaget, eller begått ett brott som inte har fängelse i straffskalan, räcker det att du ber om ursäkt och tar dig från platsen. Om du har ytterligare fundering, kommentar eller synpunkt får du gärna lämna en kommentar i kommentarsfältet nedan. Lycka till.

Polisens befogenhet vid husrannsakan

2015-05-18 i Gripande, häktning, anhållande
FRÅGA |Hej Tommy Gren heter jag och jag har en vän som blivit gripen för något.. De gick in i hans lägenhet berättade inte vad han är anklagad för. visade inte upp husrannsakan.Och de legitimerade sig inte heller..Får polisen göra så??
Henrik Ärnlöv |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!Till att börja med ska klargöras att det finns inga lagar eller förordningar som beskriver exakt hur en husrannsakan ska gå till. Jag ska ändå försöka förtydliga hur polisen får agera och vad som är okej och inte.De grundläggande reglerna för husrannsakan finns i RB 28 kap. Vad som i ditt fall särskilt är av intresse är 6 §. Där finns några få rader om att olägenhet och skada inte får orsakas. Det finns ingen bestämmelse som säger att polisen måste legitimera sig eller med en gång berätta varför de företar en husrannsakan. Däremot ska alltid protokoll uppföras, vilket din vän har rätt att ta del av, se 9 §. Det finns särskilda bestämmelser för poliser i polislagen. I 10 § p 4 stadgas att polisen får ta till visst våld vid husrannsakan. Gränsen för vad polisen får göra är inte solklar. Om husrannsakan skulle ha gått felaktigt till kan polisen ha gjort sig skyldigt till tjänstefel, se brottsbalken 20 kap 1 §. Av den info jag fått av dig verkar så dock inte vara fallet. Kort sagt har alltså din vän rätt att få del av anledningen till husrannsakan, RB 28 kap 9 §. Däremot finns det inget som tyder på att polisen har gjort något fel då de företagit den.Med vänlig hälsning,

Häktning efter huvudförhandling

2015-05-10 i Gripande, häktning, anhållande
FRÅGA |Hej Om man blir häktad och sedan släpps men efter ett år åtalas för brottet man var häktad för, man har sedan dess skött sig och inte gjort några brott, man har inte stört utredningen och man som sagt sköter sitt liv och sköter sitt, straffvärdet är minimum 6 månader till Max 6 år men eftersom det är en åtalspunkt, litet brott och inte stor summa. Kan man efter 16 månader man släppts ur häktet på huvudförhandlingen häktas om på nytt, om man är säker på att åklagaren också kommer att yrka på under 2 års fängelse, PS. När det brottet som man åtalas för så avtjänade man ett annat straff på fotboja men det är samma brott.
Benjamin Bergström |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Bestämmelser om häktning finns i 24 kap. rättegångsbalken och i häkteslagen (2010:611). Jag tolkar din fråga som att du undrar om du kan häktas direkt efter huvudförhandlingen. 1. Häktning efter huvudförhandlingSvaret på din fråga finns i 24 kap. 21 § rättegångsbalken, där det står: "Om den misstänkte inte är häktad, får rätten förordna att han skall häktas". Av den bestämmelsen framgår det alltså att rätten kan besluta att den som döms för ett brott ska häktas efter huvudförhandlingen. Det krävs i princip att påföljden bestämts till fängelse för att detta ska kunna ske. Om du döms till exempelvis villkorlig dom eller skyddstillsyn bör häktning alltså inte komma ifråga. För att häktning ska kunna ske krävs dock att de allmänna förutsättningarna för häktning är uppfyllda. 2. De allmänna förutsättningarna för häktningDe allmänna förutsättningarna för häktning finns i 24 kap. 1 § rättegångsbalken. Det krävs att brottet kan leda till fängelse i ett år, att den som ska häktas är misstänkt på sannolika skäl (den högsta misstankegraden) och att något av de särskilda häktningsskälen är uppfyllda.De särskilda häktningsskälen är följande:a) Flyktrisk, det vill säga risk för att den misstänkte flyttar, reser iväg, eller på något annat sätt håller sig undan. Jag har svårt att tro att rätten kommer att anse att det finns en flyktrisk i ditt fall eftersom du hittills inte har försökt gömma dig eller liknande. Det finns inget konkret som tyder på att du kommer försöka undandra dig lagföring.b) Risk för att den misstänkte saboterar utredningen (s.k. ”kollusionsfara”). Om du döms för brottet är ju utredningen redan avslutad och det kan därför inte finnas någon risk för att du saboterar något. Denna häktningsgrund kan med andra ord inte alls bli aktuell.c) Risk för att den misstänkte fortsätter begå brott (s.k. ”recidivfara”). Med tanke på att du hittills under utredningen inte verkar ha begått några nya brott vore det konstigt om rätten beslutar att häkta dig på denna grund.Utöver det ovan nämnda krävs dessutom att proportionalitetsprincipen iakttas. Denna princip finns i 24 kap. 1 § tredje stycket rättegångsbalken. Häktning får alltså inte ske om det vore onödigt eller oproportionerligt.Utifrån det du har berättat får jag intrycket av att inget särskilt häktningsskäl bör anses vara uppfyllt. Häktning bör alltså enligt mig och utifrån det du har berättat inte ske.(Regler om s.k. ”obligatorisk häktning” finns i 24 kap. 1 § andra stycket rättegångsbalken, men detta är inte aktuellt eftersom det brott som du är misstänkt för inte har ett minimistraff på över två års fängelse). 3. Rätten att yttra sig över fråganEftersom du inte var häktad innan huvudförhandlingen måste rätten ge dig tillfälle att framföra dina synpunkter på häktningsfrågan innan ett beslut om häktning fattas. Detta har slagits fast av Högsta domstolen i rättsfallet NJA 1992 s. 499. 4. Överklaga häktningsbeslutetOm rätten beslutar att du ska häktas kan du överklaga häktningsbeslutet även om du inte vill överklaga domen i målet, vilket framgår av 49 kap. 5 § 6 p. rättegångsbalken. Vad överklagandet ska innehålla framgår av 52 kap. 3 § rättegångsbalken.”Överklagandet skall innehålla uppgifter om 1. det beslut som överklagas, 2. den ändring i beslutet som yrkas, 3. grunderna för överklagandet, 4. de omständigheter som åberopas till stöd för att prövningstillstånd skall meddelas, när sådant tillstånd krävs, och 5. de bevis som åberopas och vad som skall styrkas med varje bevis.”Det krävs inte prövningstillstånd för att överklaga ett häktningsbeslut (se 49 kap. 13 § femte stycket rättegångsbalken). 5. SlutsatsDet finns som sagt en möjlighet för rätten att häkta den som döms för ett brott direkt efter huvudförhandlingen med stöd av 24 kap. 21 § rättegångsbalken, men eftersom du redan har varit häktad och därefter släppts på fri fot tror jag inte att något av häktningsskälen i 24 kap. 1 § rättegångsbalken kommer anses vara uppfyllda. Om du ändå mot förmodan skulle häktas kan du överklaga beslutet till hovrätten.Jag hoppas att det var svar på din fråga! Om något verkade oklart får du gärna kontakta oss igen!Med vänlig hälsning

Polisens skyldighet att underrätta frihetsberövades närstående

2015-03-18 i Gripande, häktning, anhållande
FRÅGA |Vilken instans har skyldighet att verkställa Rättegångsbalkens 24 kap 21 a § "När någon har frihetsberövats genom gripande enligt 7 § första stycket, genom överlämnande till en polisman enligt 7 § andra stycket och då inte har frigivits, genom anhållande eller genom häktning enligt 17 §, ska någon av den frihetsberövades närmaste anhöriga eller någon annan person som står den frihetsberövade särskilt nära underrättas om frihetsberövandet så snart det kan ske utan men för utredningen.Om den frihetsberövade motsätter sig att någon underrättas om frihetsberövandet, får underrättelse lämnas bara om det finns synnerliga skäl.Underrättelse behöver inte lämnas om frihetsberövandet har upphört. Lag (2008:67)" ?
|Hej, Tack för att du har valt att vända dig till Lawline med din fråga! Jag tolkar din fråga som att du vill veta vem som har en skyldighet att ta kontakt med den frihetsberövades anhöriga och kommer därför i mitt fortsatta svar att utgå från denna tolkning. Av förarbetena till lagen framgår att det är polisen eller den frihetsberövade som ska underrätta närstående om vad som har inträffat, men att det är polisen som avgör vem av dem som ska göra det. Avgörandet av detta sker mot bakgrund av utredningsläget, vilket innebär att polisen avgör huruvida de anser att det är lämpligt att den frihetsberövade själv tar kontakt med en närstående, detta med tanke på hur utredningen kan komma att påverkas av en sådan kontakt. En frihetsberövad behöver inte begära att en underrättelse ska lämnas, utan detta är något som den ansvarige tjänstemannen vid polisen på eget initiativ ska fråga den frihetsberövade om. Enligt förarbetena är det även tillräckligt att en enda närstående underrättas för att lagrummet ska anses ha iakttagits. Om den frihetsberövade däremot inte vill att en närstående ska underrättas ska polisen respektera detta om inte synnerliga skäl till underrättelse föreligger. Synnerliga skäl kan bland annat vara om den frihetsberövade är underårig eller om han eller hon har en allvarlig psykisk störning.Slutligen anger det lagrum som du har citerat ett undantag från när underrättelse behöver lämnas och det är om frihetsberövande har upphört när underrättelsen väl kan lämnas och vid en sådan situation blir svaret på din fråga att ingen är skyldig att underrätta den frihetsberövades närstående. Jag hoppas att jag genom detta har besvarat din fråga. Med vänliga hälsningar,

Butikskontrollanters rätt att gripa

2015-07-16 i Gripande, häktning, anhållande
FRÅGA |Har läst:” Det saknas skäl för ett envarsgripande enkom på den grunden att larmbågen indikerar att en (presumerat obetald) vara förts förbi larmbågen eftersom detta inte ensamt når upp till att konstituera skälig misstanke om tillgreppsbrott.”Opponera att jag inte har tagit nåt men att larmbågen tjuter vid kassorna, butikskontrollanten har inte sett mig ta nåt.1. Har butikskontrollanten rätt att stoppa mig enbart för att larmet tjuter? Eller kan jag bara gå vidare?2. Finns det någonstans i lagen som styrker det som står i meningen?3. Vad är skillnaden på Väktare och Butikskontrollant?
Henrik Ärnlöv |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline! Jag kommer besvara frågorna 2-3 först och avsluta med ditt exempel i fråga 1. Dina frågor kretsar kring det som kallas för envarsgripande. Denna typ av gripande finns lagstadgat i rättegångsbalkens (RB) 24 kap 7 §. I andra stycket sägs att ”om den som har begått brott, på vilket fängelse kan följa, påträffas på bar gärning eller flyende fot, får han gripas av envar.” 2. Den mening du refererar till påträffas i en uppsats, jag antar att det är i den du har läst detta. I uppsatsen hänvisas i detta avseende till JO:s ämbetsberättelse 1995/96. JO:s ämbetsberättelse är en redogörelse av vad JO granskat under året tillsammans med ett urval av beslut. Man kan alltså se det som att den mening du citerar är JO:s tolkning av envarsgripande, en tolkning som en domstol mycket möjligt också hade kunnat göra. Det finns inget konkret lagstöd för uttalandet, mer än ovan nämnda RB 24 kap 7 §. 3. Vad gäller skillnaden på en väktare och butikskontrollant skulle jag säga att en butikskontrollant är en slags väktare. Väktare är enligt lagen den ”som är godkänd för anställning i bevakningsföretag och har till uppgift att utföra bevakningstjänst”, lag (1974:191) om bevakningsföretag 7 §. En butikskontrollant är oftast en väktare, men med uppgift att klä sig civilt och spana efter eventuella snattare och tjuvar i butiken. Viktigt att poängtera är att väktare inte har någon annan rätt att gripa en brottsling än vad envar har, RB 24 kap 7 § gäller alltså även för väktare. 1. Nu till ditt exempel. En butikskontrollant har endast rätt att gripa dig om du påträffas på bar gärning eller på flyende fot. Som JO uttrycker det måste det åtminstone finnas skälig misstanke om att du har begått ett tillgreppsbrott. Om du går förbi en larmbåge som börjar tjuta, du ignorerar det och fortsätter gå skulle möjligen misstanken mot dig öka. Men om ingen sett dig ta något och du inte kan misstänkas vara på flyende fot har inte butikskontrollanten någon rätt att gripa dig eller för den delen stoppa dig för att genomsöka din väska. Hoppas du fick svar på din fråga!Med vänlig hälsning,

Husrannsakan/ erkännande till brott

2015-05-12 i Gripande, häktning, anhållande
FRÅGA |Hej!Jag undrar om polisen får gå in i en lägenhet och utföra en undersökning/husrannsakan utan lägenhetsinnehavarens medgivande? Kan polisen påstå att de har bevis (att hen fått narkotika skickat till sin bostad per brev) så att hen medger det för att hen är rädd och överrumplad? Kan hen ta tillbaka ett "erkännande" om hen varit pressad och rädd? Tacksam för svar
Måns Gottfries |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline.Av 28:1 Rättegångsbalk (1942:740) (RB), lär paragrafen här, följer att husrannsakan får ske i hus om det finns anledning att anta att ett brott har begåtts på vilket fängelse kan följa och det sker för att söka efter föremål som kan tas i beslag eller i förvar eller annars för att utröna omständigheter som kan vara av betydelse för utredning av brottet. Angående beviskravet ”anledning att anta” kan nämnas att det allmänt anses som den lägsta nivån, detta framgår av förarbetena, prop.1986/87:112, på sida 102 där uttrycket ”anledning förekommer” istället används med samma innebörd, läs förarbetena gärna här. Det framgår inte av frågan vilka faktiska bevis som legat till grund för misstanken, varför jag inte kan uttala mig om bevisen utgör "anledning att anta". Av frågan att döma rör misstanken någon form av narkotikabrott, något för vilket det är föreskrivet fängelse, detta enligt Narkotikastrafflagen (1968:64), läs lagen https://lagen.nu/1968:64. Läs exempelvis 1 eller 2 §§ som föreskriver fängelse om högst 3 år respektive 6 månader. Formuleringen ”på vilket fängelse kan följa” i 28:1 RB tar emellertid inte endast sikte på vad som är föreskrivet utan vad som kan följa även med beaktande av alla regler som kan inverka på straffskalan i skärpande eller mildrande riktning. Jag vet av frågan inga omständigheter som talar i vare sig skärpande eller mildrande riktning, jag tar således inte hänsyn till några sådana. Utifrån den givna informationen kan således en husrannsakan vidtas med den grund som nämnts. Angående erkännandet till brottet så kan detta erkännande tas tillbaka, det finns inga hinder mot detta. Svaret på din fråga är alltså att husrannsakan kan vidtas på den grunden. En annan sak är att det finns regler om vem som ska meddela förordnande om husrannsakan, dessa kan du läsa i 28:4 och 28:5 §§ som stadgar att det kan ske av undersökningsledare, åklagaren eller rätten och i vissa fall även Polismyndigheten eller polisman. Hur detta gått till framgår inte av frågan men det kan vara en bra idé att fundera över det och jämföra med nyss nämnda paragrafer. Jag hoppas att svaret var till din hjälp.Vänligen,

Häktesgrunder, stöld.

2015-03-22 i Gripande, häktning, anhållande
FRÅGA |Hej. Jag har en sonson som polisen hade efterlyst. Polisen var hos oss med en husransakan, han åkte själv in till polisen när jag fick tag i honom och polisen valde att kvarhålla honom. Det gällde tydligen stöld. Jag undrar har dom något på honom när dom behöll honom.
David Ingvarsson |Hej, och tack för din fråga. Jag tolkar det som att din sonson har blivit häktad på grund av misstankar om stöld. De huvudsakliga häktningsgrunderna framgår av 24 kap 1 § rättegångsbalken. Där framgår att den som på sannolika skäl är misstänkt för brott för vilket fängelse på ett år eller däröver är föreskrivet får häktas om det finns risk att han/hon flyr/försvårar utredningen eller fortsätter begå brott. Att vara misstänkt på "sannolika skäl" är ett relativt högt ställt krav och innebär normalt att polisen har ett vittne, teknisk bevisning eller liknande som binder den misstänkte till ett brott. Kravet på att minst ett års fängelse ska vara föreskrivet innebär att fängelse i ett år eller mer måste finnas på straffskalan (däremot inte sagt att den misstänkte kommer få ett så långt straff om det skulle bli en fällande dom). För stöld är fängelse föreskrivet i upp till 2 år (brottsbalken 8 kap 1 §). Vidare framgår av 24 kap 1 § att om det kan antas att den misstänkte endast kommer dömas till böter så får inte häktning ske. Även den som endast är "skäligen misstänkt" (en lägre misstankegrad än sannolikt) får häktas om det är av synnerlig vikt, vilket framgår av 24 kap 3 § rättegångsbalken. Rekvisitet synnerlig vikt har i doktrinen tolkats som det bör vara mer än sannolikt att man genom vidare utredning kan förväntas uppnå sannolika skäl för den häktades skuld. Det finns även vissa andra, mindre vanliga, faktorer som kan påverka om någon ska häktas eller inte. Men sammanfattningsvis kan sägas att om rätten häktar en person innebär det att det finns objektiva grunder för tro att den misstänkte har begått ett brott, samt att någon av de initialt nämnda häktningsgrunderna föreligger. Detta behöver dock inte innebära att den häktade senare döms. Lagarna jag nämnt hittar du här: Rättegångsbalken BrottsbalkenMvh

Häktningsförutsättningar avseende grova brott

2015-03-17 i Gripande, häktning, anhållande
FRÅGA |En person, anklagad för grovt narkotikabrott m m, blev friad i Tingsrätten efter månader i häkte. Åklagaren yrkade på ett långt straff och överklagade den friande domen. Målet var uppe i Hovrätten i förra veckan, dom ska meddelas 18 mars. Åklagaren yrkade på häktning innan dom men någon häktning har fortfarande inte skett.Kan man tolka det som att Hovrätten också friar vederbörande? Måste inte Hovrätten häkta vederbörande om de anser vederbörande vara skyldig och straffet är över 2 års fängelse (i detta fall yrkar åklagaren på drygt 5 års fängelse) ?
|Hej och tack för att du har vänt dig till Lawline med din fråga!I 24 kap 1 § första stycket rättegångsbalken framgår de grundläggande förutsättningarna för häktning. Där stadgas att den som på sannolika skäl är misstänkt för ett brott som kan leda till minst ett års fängelse får häktas om finns en risk att hen undandrar sig lagföring, försvårar utredningen eller fortsätter sin brottsliga verksamhet.Vidare framgår i det andra stycket att häktning ska ske om det inte är föreskrivet ett lindrigare straff än två år för brottet, om det inte är uppenbart att det saknas skäl för häktning. I korthet innebär det ovanstående att det är möjligt för en domstol att avstå från att häkta en person, även om minimistraffet för det aktuella brottet är minst två års fängelse.I det aktuella fallet förhöll det sig troligtvis på det viset att domstolen ansåg att ingen av de förutsättningar som anges i det första stycket var uppfylld. Vidare torde domstolen ha ansett att det uppenbart saknades skäl för häktning och att det därför inte heller var möjligt att häkta den misstänkte med stöd av det andra stycket. Sålunda innebär hovrättens beslut i häktningsfrågan inte att domstolen nödvändigtvis kommer att avkunna en friande dom.Hoppas du fick svar på din fråga.Vänligen,