Ta över målsäganderätt vid avliden målsäganden

2021-05-23 i Brott mot liv och hälsa, 3 kap. BrB
FRÅGA |Hejsan!Jag undrar lite hur det går till i en förundersökning och rättegång när målsäganden är avliden. Exempelvis att en person blivit misshandlad till döds av två andra personer. Vem blir målsäganden då, närmsta familjen eller är den avlidne fortfarande målsägande? Får familjen ett målsägandebiträde vid rättegång? Vart sitter de placerade i rättssalen isåfall?Stort tack på förhand!
Filip Karlsson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!I mitt svar kommer jag främst hänvisa till rättegångsbalken (RB), men även brottsbalken (BrB) och lag (1988:609) om målsägandebiträden. Vem är målsäganden?Precis som du nämner i ditt svar är målsäganden den som blivit utsatt för brottet (20 kap. 8 § 4 st. RB). Utgångspunkten är att målsäganderätten är strängt personlig och inte kan överlåtas. Exempelvis vid skadegörelsebrott ändras inte målsäganden om den skadade egendomen säljs. Ett undantag från detta är emellertid om målsäganden har avlidit. Har målsäganden avlidit på grund av brottet (ex. misshandel) övergår målsäganderätten till dennes efterlevande make, bröstarvingar, föräldrar eller syskon. Har målsäganden avlidit, men inte som en följd av brottet (ex. vid förtal), övergår dock inte målsäganderätten om det står klart att den avlidne inte hade velat ange brottet. I ditt fall övergår dock alltid målsäganderätten till närmsta familjen (20 kap. 13 § RB). MålsägandebiträdeNär det gäller brott enligt 3 kap. BrB (där misshandel ingår) ska målsäganden förordnas ett målsägandebiträde om det finns behov för detta (1 § 2 p. lag [1988:609] om målsägandebiträde). Som utgångspunkt stannar dessa kostnader på staten även om den tilltalade blir frikänd (jfr 31 kap. 2 § RB)Placeringen i rättegångRättssalarna kan se olika ut från sal till sal, men strukturen är mer eller mindre alltid densamma. Du kan se en tydlig bild och förklaring från Brottsoffermyndigheten här (s. 17) på hur en rättegång ser ut. FörundersökningenTill sist vill jag även nämna att förundersökningens syfte är att utreda vem som kan misstänkas för brottet samt utreda huruvida tillräcklig bevisning finns för att väcka åtal (23 kap. 2 § RB). Om vi bortser från de s.k. "angivelsebrotten" (dvs. de brott som kräver att målsäganden anger brottet) ska förundersökning inledas så fort det finns anledning att anta att ett brott har begåtts (23 kap. 1 § RB). Det innebär att oavsett om målsäganden har avlidit eller inte så kommer förundersökningen fortsätta förutom vid undantagsfall. Jag hoppas du har fått svar på din fråga och att din situation löser sig!Behöver du ytterligare rådgivning rekommenderar jag dig att vända dig till vår juristbyrå. Du kan boka tid här eller kontakta oss:Kontaktuppgifter till vår telefonkontakt:Telefon: 08-533 300 04Öppettider: Mån-fre kl. 10.00−16.00Med vänliga hälsningar,

Påföljd vid snatteri (300-500 kr)

2021-05-19 i Stöld och rån m.m., 8 kap BrB
FRÅGA |Om en 18 åring nu har snattat något under en period och summan har ungefär blivit 300-500 kr. Vad kan det bli för påföljd eller konsekvenser. Hur stor är sannolikheten att man kan få en prick i registret?
Filip Karlsson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!De flesta reglerna för brott återfinns i brottsbalken (BrB). Jag kommer först gå in och se på vilket brott det rör sig om för att sedan gå över till att se till vilka påföljder som kan bli aktuella. Slutligen går jag in på frågan om "prick i registret". Vilket brott rör det sig om?Om någon olovligen har tagit vad som tillhör någon annan döms man för stöld (8 kap. 1 § BrB). När det gäller stöld som endast uppgår till 300–500 kr hamnar man under gränsen som används i praxis (ca 1 250 kr) och döms därför för ringa stöld (8 kap. 2 § BrB). Ringa stöld hade tidigare beteckningen "snatteri" och detta är således samma sak. Det är endast en språklig förändring av lagstiftaren. Påföljden för ringa stöld är böter eller fängelse i högst 6 månader. Bestämma påföljdenDet är ytterst sällan som påföljden för ringa stöld blir fängelse, utan den stannar i princip alltid på bötesnivå. Om du vill läsa om vad man tar hänsyn till vid bestämmandet av hur allvarligt brottet är (s.k. "straffmätning") kan man se 29 kap. BrB. Hur stort bötesbeloppet blir beror bland annat på gärningsmannens inkomst. Att gärningsmannen är ung innebär att påföljden kommer bli mildare (29 kap. 7 § BrB). Som utgångspunkt kan sägas att en 18-åring brukar få ungefär hälften utav det straff som hade ådömts en person över 21 år.Andra möjliga påföljderÅklagaren skulle även kunna välja att besluta om s.k. "åtalsunderlåtelse" eftersom det förmodligen inte är fråga om någon annan påföljd än böter och inga andra enskilda intressen åsidosätts. Här tar man även hänsyn till risken för att gärningsmannen återfaller i brottslighet (20 kap. 7 § BrB). Ett annat alternativ är strafföreläggande, vilket innebär att gärningsmannen erkänner sitt brott och accepterar åklagarens val av påföljd (jfr 48 kap. BrB). Det sista alternativet är att påföljdseftergift som kan utdömas om det är "uppenbart oskäligt" att döma till någon påföljd över huvud taget, men det blir förmodligen inte aktuellt i ditt fall (jfr 29 kap. 6 § BrB)."Prick i registret""Prick i registret" kallas det som innebär att man förekommer i belastningsregistret. Strafföreläggande, åtalsunderlåtelse och en dom från domstolen innebär att man förs in i belastningsregistret (3 § lag [1998:620] om belastningsregister). Bötesstraff gallras efter fem år (17 § 9 p. lag [1998:620] om belastningsregister)SammanfattningSammanfattningsvis kan alltså sägas att påföljden med största sannolikhet blir böter. Hur stort bötesbeloppet blir beror bland annat på gärningsmannens inkomst. Det finns även alternativa påföljder som kan bli aktuella för att man ska slippa gå till domstol. Att gärningsmannen endast är 18-år innebär att straffet blir ungefär hälften av vad det annars skulle bli. Dock ger samtliga möjliga påföljder (förutom påföljdseftergift) en "prick i registret" och denna kommer att försvinna efter 5 år.Jag hoppas du har fått svar på din fråga och att situationen löser sig på bästa sätt! Behöver du ytterligare rådgivning rekommenderar jag dig att vända dig till vår juristbyrå. Du kan boka tid här eller kontakta oss:Kontaktuppgifter till vår telefonkontakt:Telefon: 08-533 300 04Öppettider: Mån-fre kl. 10.00−16.00Med vänliga hälsningar,

Berätta om allmänfarlig sjukdom (Hepatit C)

2021-05-02 i Brott mot liv och hälsa, 3 kap. BrB
FRÅGA |Jag började dejta en kille! Efter 1 månad berättar han att han har Hepatitc och haft det ett bra tag. Vi hade då haft väldigt mycke sex oskyddat. Detta ligger väl under smittskyddslagen? Han ska väl berätta sånt innan? Jag vet ej ännu om jag är smittad ej vågat testa ännu men ska göra detta!! Fått höra att han fortfarande ligger runt utan upplysa om att han är positiv ! Så undrar är detta straffbart! Om det visar sig att jag är smittad kan jag anmäla han då? Vad är det för straff på sånt här?
Filip Karlsson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag kommer i mitt svar att hänvisa till både smittskyddslagen (SmittskL) och brottsbalken (BrB). I inledningen kommer jag gå igenom smittskyddslagen för att sedan se till vilket brott personen skulle kunna dömas för. Till sist kommer jag även snabbt gå in på hur man gör en uppsåtsbedömningHepatit CDu har helt rätt i att Hepatit C omfattas utav SmittskL och är anmälningspliktig, smittspårningspliktig samt allmänfarlig. Hepatit C anses dock inte vara samhällsfarlig. Detta kan du läsa mer om på Folkhälsomyndighetens hemsida som är den myndighet som ansvarar för smittskyddet.Samtliga svenska medborgare har en skyldighet till att smittsamma sjukdomar inte sprids vidare (2 kap. 1 § SmittskL). Om man vet om att man bär på en allmänfarlig sjukdom (som Hepatit C är) är man skyldig att lämna information med människor som man kan förväntas komma i kontakt med (2 kap. 2 § SmittskL). Vad kan personen dömas för?Det är straffbart att inte följa smittskyddslagen. Den som tillfogar annan sjukdom kan dömas för misshandel. Misshandelsbestämmelsen är alltså inte enbart begränsad till fysiska skador som slag och dylikt, utan omfattar även överförande av sjukdomar (3 kap. 5 § BrB). Om det visar sig att du inte blivit smittad kan han fortfarande dömas för försök till misshandel. För att dömas till misshandel och försök till misshandel krävs dock uppsåt. Om han endast varit oaktsam kan han inte dömas för misshandel, utan i så fall aktualiseras endast brotten vållande till kroppsskada eller sjukdom & framkallande av fara för annan (3 kap. 8–9 §§ BrB). Ett liknande fall har avgjorts utav Högsta domstolen (HD) i NJA 2014 s. 176 där man ansåg att gärningsmannen inte kunde dömas till försök till misshandel då han inte hade agerat med uppsåt utan endast oaktsamt. Han dömdes därför till framkallande av fara för annan. Om personen går under någon behandling eller liknande som gör att du aldrig egentligen varit utsatt för någon smittorisk kan personen inte dömas för framkallande av fara för annan eftersom någon fara aldrig förelåg. Detta har också tydliggjorts utav HD i en dom från 2018, nämligen NJA 2018 s. 369.Vad är straffet?Misshandel av normalgraden döms till minst 14 dagars fängelse och högst 2 års fängelse (3 kap. 5 § BrB). För vållande till kroppsskada eller sjukdom döms man till böter eller fängelse i högst 6 månader samt för framkallande av fara för annan döms man till böter eller fängelse i högst 2 år (3 kap. 8-9 §§ BrB). Straffskalorna för försök motsvarar de för fullbordat brott (23 kap. 1 § 2 st. BrB).Hur gör man uppsåtsbedömningen?Som jag nämnde krävs det för att dömas till misshandel eller försök till misshandel att gärningsmannen har handlat uppsåtligt. Det innebär att han åtminstone ska ha förhållit sig likgiltig till huruvida du skulle bli smittad eller inte. Enkelt uttryckt kan man säga att om han visste att du skulle bli smittad, hade han ändå haft det oskyddade sexet? Om svaret är nej på den frågan kan han endast dömas för oaktsamhetsbrotten (dvs. framkallande av fara för annan eller vållande till kroppsskada eller sjukdom. Om svaret däremot är ja kan han dömas för misshandel eller försök till misshandel.Jag hoppas du har fått svar på din fråga och att hela situationen löser sig på bästa sätt för dig samt att, om du är intresserad av att fördjupa dig mer, kan läsa rättsfallen som jag nämnde här ovan. Behöver du ytterligare rådgivning rekommenderar jag dig att vända dig till vår juristbyrå. Du kan boka tid här eller kontakta oss:Kontaktuppgifter till vår telefonkontakt:Telefon: 08-533 300 04Öppettider: Mån-fre kl. 10.00−16.00Med vänliga hälsningar,

Hur ska 29 kap. 2 § 10 p. BrB tolkas ("heder")?

2021-02-18 i STRAFFRÄTT
FRÅGA |Hej!Jag har en fråga gällande ett stycke i brottsbalken, kap 29 § 2 p 10:Om ett motiv för brottet varit att bevara eller återupprätta en persons eller familjs, släkts eller annan liknande grupps heder. Hur ska man tolka "heder" i denna fråga? Kan denna straffskärpning gälla någon som gör något för att skydda sitt anseende, som en pappa som slår sitt barn för att de går fel skola eller är tillsammans med fel person, eller måste gärningsmannen vara en del av en av en hederskultur? Om det är så, är lagen alltså gjord för specifika typer av människor? Var går gränsen mellan anseende och skam, och heder?Tack på förhand,
Filip Karlsson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! I mitt svar kommer jag först att gå igenom lite allmänt om tolkningen av begrepp i lagtext för att sedan gå in på 29 kap. 2 § 10 p. brottsbalken (BrB) mer specifikt. Slutligen besvarar jag din konkreta fråga. Allmänt om tolkningen av begrepp i lagtext I många fall är just den praktiska tolkningen av ett begrepp (i det här fallet "heder") inte något som framgår direkt av lagen hur den ska tolkas. Anledningarna till att man valt att inte specificera uttrycket i lagtexten kan vara många, men oftast är det framförallt för att man vill överlåta detta på domstolen som genom praxis ska tolka uttrycket. Man anser helt enkelt att domstolen har bäst förutsättningar för att begreppet ska få ett "rimligt" genomslag i praktiken. Bestämmelsen i 29 kap. 2 § 10 p. BrB är relativt ny och trädde i kraft så sent som den 1 juli 2020. Det innebär att praxis ännu inte är särskilt välutvecklad vilket gör att jag inte kan ge ett säkert svar på hur bestämmelsen ska tolkas. Hur som helst finns det andra "rättskällor" som man kan hämta vägledning ifrån för att skaffa sig en uppfattning om hur domstolen kommer att tillämpa lagtexten i framtiden. Dessa rättskällor kan vara förarbeten, lagkommentarer (som görs av erfarna jurister) och annan litteratur som skrivs av erfarna jurister på området. Jag ska därför försöka besvara din fråga, men vill uppmärksamma dig på att detta är min bedömning av begreppet utifrån de rättskällor som finns tillgängliga för tillfället. Det är möjligt att en domstol gör en annorlunda bedömning när bestämmelsen väl kommer att tas upp i praxis (vilket den ännu inte har gjort i tillräckligt stor utsträckning).Varför infördes 29 kap. 2 § 10 p. BrB? Anledningen till att man valt att införa bestämmelsen i 29 kap. 2 § 10 p. BrB är för att förtydliga att hedersbrott ska anses som allvarligare än "vanliga brott". Möjligheten att beakta hedersbrott fanns även tidigare genom bland annat 29 kap. 2 § 8 p. BrB, men regleringen ansågs inte tillräcklig (prop. 2019/20:131 s. 33 f.). Bestämmelsen i 29 kap. 2 § 10 p. BrB om heder är tillämplig även om hedersbrottet inte är det huvudsakliga (prop. 2019/20:131 s. 104). Vad avses med "heder"? Enligt propositionen till lagen ska det röra sig om en "kollektivt präglad heder" som bygger på "patriarkala eller heteronormativa föreställningar" som bygger på "individens handlande". Här nämns kvinnors oskuld som exempel (prop. 2019/20:131 s. 104). Det räcker dock att det utövas någon form av förtryck så som begränsning av rörelsefriheten eller klädseln (prop. 2019/20:131 s. 24). Min tolkning av ovanstående är att begreppet "heder" tolkas brett, men att det måste röra sig om ett visst kollektiv. Det räcker således inte att det bara är just den specifika familjen som anser att ett visst beteende är skamligt, utan det ska röra sig om en större grupp. Hur stor gruppen måste vara är svårt för mig att besvara, men klaner nämns som exempel i förarbetena vilket gör att jag tolkar det som att även ett mindre kollektiv är nog för att regeln ska bli tillämplig. Konkret besvarande av din fråga För att konkret besvara din fråga kan alltså både det fallet att en pappa slår sitt barn på grund av att denne går på fel skola respektive att den är tillsammans med "fel person" falla under bestämmelsen. Det räcker emellertid inte att det är pappans egna subjektiva bedömning om att "skolan är fel" eller "partnern är fel", utan pappans bedömning ska ha sin grund i att ett kollektiv av människor anser att just denna typ av skola eller partner är "fel". Dock är bestämmelsen väldigt ny, vilket gör att domstolen kan göra en annan juridisk bedömning än vad jag gjort ovan. Jag hoppas trots detta att din fråga blivit besvarad på ett sätt du är nöjd med! Vill du att en mer erfaren jurist ska gå igenom bestämmelsen rekommenderar jag dig att vända dig till vår juristbyrå. Du kan boka tid här eller kontakta oss: Kontaktuppgifter till vår telefonkontakt: Telefon: 08-533 300 04 Öppettider: Mån-fre kl. 10.00−16.00 Med vänliga hälsningar,

Konkurrensfrågor inom straffrätten

2021-05-20 i Påföljder
FRÅGA |Hej!Jag vet att trafikbrott kan dömas ut enligt regler om konkurrens, eller i annat fall konsumtion. Jag letar dock lagstöd för dessa, och det enda jag hittills funnit är 14:14 Trafikförordningen som säger att "ansvar enligt denna förordning inträder inte, om straff kan dömas ut enligt brottsbalken eller lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott". Således förstår jag att trafikförseelserna i Trafikförordningen är subsidiära till BrB och TBL, men hur förhåller sig till exempel brottsbalksbrotten och trafikbrotten sig till varandra? Om någon gjort sig skyldig till ett "grovt" brottsbalksbrott, konsumerar då det ett brott av normalgraden enligt trafikbrottslagen? Eller döms de ut i konkurrens med varandra? Hoppas kunna få hjälp att reda ut detta! Mvh
Filip Karlsson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Din fråga är långt ifrån okomplicerad och precis som du är inne på saknas ofta stöd direkt i lagtexten. Man får därför ofta se till praxis, som dock kan vara bristfällig (anledningen till detta återkommer vi till). Dessutom får man använda sig av uttalanden i förarbeten och om inte det heller finns så får man se till doktrin. I mitt svar kommer jag därför hänvisa främst till "Kriminalrättens grunder" (2:a upplagan. Asp, Ulväng & Jareborg) ("KG"). Därutöver kan jag, om du vill läsa om hur specifika brott förhåller sig till varandra, rekommendera att läsa kommentarerna till brottsbalken som skrivits av Johansson, Trost, Träskman, Wennber, Wersäll, Bäcklund.Trots att området är komplicerat ska jag göra mitt yttersta för att på ett så pedagogiskt sätt som möjligt lyfta fram det viktigaste. I början ska jag försöka förklara de olika typerna av konkurrensproblem för att sedan gå in på anledningen till varför konkurrensproblemen är svåra att lösa. Avslutningsvis ges en överblick över hur man kan lösa konkurrensproblem för att sedan sammanfatta svaret.Olika typer av konkurrensDet finns tre olika konkurrensproblem: Likartad konkurrens, olikartad konkurrens och medbestraffade gärningar. Likartad konkurrens handlar om huruvida tio slag mot samma person ska anses som tio eller ett fall av misshandel, respektive om ett slag mot tio personer ska anses som tio eller ett fall av misshandel. För att lösa problem med likartad konkurrens kan man se till hur många målsäganden som finns. I exemplet ovan blir alltså tio slag mot en person = en misshandel, medan ett slag mot tio personer = tio fall av misshandel. I vissa fall måste man dock se till tid och rum: exempelvis blir spelandet av hög musik mitt i natten i ett bostadsområde endast ett brott. Eftersom din fråga främst inriktar sig mot olikartad konkurrens och medbestraffade gärningar lämnar jag frågan om likartad konkurrens härvid. Olikartad konkurrens handlar om huruvida gärningsmannen, genom en och samma gärning, begått ett eller flera brott. Ett exempel är att A förvarar en möbel åt B. När B vill hämta ut möbeln har A förstört denna. Har A då begått skadegörelse och förskingring eller båda brotten? Utgångspunkten vid olikartad konkurrens är att gärningsmannen anses ha begått flera brott, men det förekommer många undantag (s. 466 f. KG). Medbestraffade gärningar handlar om huruvida gärningsmannen, om man anser att flera brott har begåtts, också ska dömas för flera brott eller om något/några av brotten ska konsumeras. Varför uppstår konkurrensproblem?Precis som du har uppmärksammat finns det ibland tydliga s.k. "subsidiaritetsklausuler" i lagtexten där det klart framgår att vissa brott konsumeras av andra brott. I de allra flesta fallen finns dock inte detta. Domstolen är inte heller skyldig att uttryckligen ange hur många brott som gärningsmannen döms för vilket gör att praxis inte alltid ger önskad vägledning. Lagstiftaren å sin sida väljer i många fall att överlåta frågan på domstolen och ger därför inte heller någon tydlig vägledning i förarbetena. Risken för ojämn rättstillämpning blir därför, tyvärr, ganska stor (s. 463 KG). Lösa konkurrensproblemVi kan här ytterligare dela in konkurrensproblemen i "subordination"- och "interferens"-fall. Vid subordination omfattas brott A alltid av brott B, men brott B omfattar inte alltid brott A. Ett tydligt exempel är att misshandel av normalgraden alltid omfattas av grov misshandel men inte vice versa. I sådana fall är huvudregeln att endast det mer specifika straffbudet (dvs. grov misshandel) är tillämplig (detta kallas för principen om lex specialis). Vid interferensfallen finns det ett visst överlappande område, men även fall som endast omfattar brott A respektive endast brott B. Ett exempel här är misshandel och våld mot tjänsteman. Vid interferensfallen är huvudregeln att båda brotten är tillämpliga, men det förekommer såklart flertalet undantag. Undantagen kan exempelvis vara att båda straffbuden är ämnade att skydda samma sak, eller att det ena brottet utgör en omständighet som gör att det andra brottet är att anse som grovt. För exempel på olika fall där brott konsumerar andra brott, se s. 487 KG. Jag vill även avslutningsvis nämna att det inte spelar någon roll huruvida straffbuden återfinns i BrB eller i speciallagstiftning (ex. TBL). SammanfattningSom du säkert redan har lagt märke till är konkurrensproblematiken ett komplicerat område. Området kompliceras ytterligare av att varken lagstiftare eller domstol i många fall väljer att inte ge tydlig vägledning. Det finns vissa huvudregler och utgångspunkter som kan ge en fingervisning, men det krävs ofta att man går in och ser på den specifika situationen genom att leta i förarbeten och doktrin. Jag hoppas trots allt att du fått en djupare förståelse och, om du är intresserad av att veta mer, kan läsa KG (kapitel 7). Du är också självfallet välkommen att kontakta oss fler gånger om du har ytterligare frågor!Med vänliga hälsningar,

Nödvärn, mord/dråp samt misshandel

2021-05-06 i Brott mot liv och hälsa, 3 kap. BrB
FRÅGA |Den 28 januari knackade den tidigare ostraffade 27-åringen på hemma hos 30 åringen, med tidigare kriminellt förflutet. En argumentation mellan vännerna uppstod som ledde till ett bråk som eskalerade allt mer. Den mest avgörande punkten i bevisföringen blir att fastställa vem som attackerade vem, men detta har försvårats av att ingen förutom de inblandade bevittnade händelseförloppet. Borås tingsrätt menar att 30-åringen beväpnade sig med en hopfälld yxa på väg mot ytterdörren utanför vilken 27-åringen stod. Därefter utdelade han ett kraftigt hugg mot 27-åringens huvud och drog sedan in honom i lägenheten. 27-åringen drog då kniv till sitt försvar. I förhör uppger 27-åringen att han hade svårt att se eftersom att blod forsade ner över hans ögon och han högg därför i blindo utan att se var huggen träffade. Han såg inte heller att 30-åringen tappade yxan en bit in i bråket. 30-åringen mottog flera knivhugg, varav ett träffade hjärtat vilket ledde till att han förblödde. vilka brott har den 28 åring har gjort?vilka brott har 30 åring har gjort ?Vilken eller vilka rättsregler ska tillämpas? vilka lagrum är eventuella till den här situationen
Filip Karlsson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Din fråga omfattar många rättsregler och som jag tolkar det är du intresserad utav att även få reda på bakomliggande principer och rättsregler. Jag vill därför redan nu lägga in en brasklapp om att mitt svar är långt och utförligt vilket jag hoppas är vad du efterfrågar. Jag kommer, likt du har gjort i din fråga, hänvisa till personerna som "27-åringen" och "30-åringen".När det gäller brott är det framför allt brottsbalken (BrB) som är tillämplig, men det kan även förekomma kriminaliseringar i andra speciallagstiftningar. Det är dock främst BrB som jag kommer att hänvisa till i mitt svar.Uppsåt eller oaktsamhetUtgångspunkten för BrB är att det för straffansvar krävs uppsåt så länge inget annat är föreskrivet i straffbudet (1 kap. 2 § BrB). Det finns olika "typer" av uppsåt, men det räcker att gärningspersonen varit åtminstone "likgiltig" inför följden (dvs. det inträffade) för att gärningsmannen ska kunna dömas för uppsåtligt brott. För att tydliggöra tar vi ett exempel: A attackerar B i syfte att döda B. Här är det inget tvivel att uppsåt föreligger. Om A däremot attackerar B och "struntar i" huruvida B överlever är han likgiltig inför följden att B avlider (och kan således dömas för mord). Om A däremot endast förstår att det finns en risk att B avlider, men han utgår ifrån att B kommer överleva så har A inte uppsåt, utan är endast oaktsam. A kan i det fallet endast dömas för vållande till annans död (3 kap. 7 § BrB).Brott som 30-åringen begått30-åringen har attackerat 27-åringen med en hopfälld yxa. 27-åringen har emellertid inte avlidit vilket gör att vi direkt kan utesluta mord (3 kap. 1 § BrB), dråp (3 kap. 2 § BrB) samt vållande till annans död (3 kap. 7 § BrB). Däremot har 27-åringen skadats utav angreppet vilket aktualiserar misshandel (3 kap. 5–6 §§ BrB) samt vållande till kroppsskada och framkallande av fara för annan (3 kap. 8–9 §§ BrB). Självklart blir min bedömning bristfällig eftersom jag endast har att utgå från informationen i din fråga men 30-åringen bör anses ha agerat uppsåtligt och därmed dömas för misshandel. Som utgångspunkt "konsumerar" misshandeln vållande till kroppsskada och framkallande av fara för annan, dvs. att man endast döms för misshandeln och inte för de andra brotten.Nästa fråga blir då att bedöma vilken grad misshandeln ska hänföras till. Här tar man hänsyn till bl.a. huruvida 30-åringen varit hänsynslös eller kroppsskadan på 27-åringen varit bestående. Bedömningen ska dock alltid vara en helhetsbedömning, och det är i princip omöjligt att göra en bedömning utan mer detaljerad information vilket gör att jag här nöjer mig med att konstatera vilka omständigheter som beaktas (3 kap. 6 § BrB). Till sist aktualiseras frågan om 30-åringen kan dömas för försök till mord, men även här är en sådan bedömning väldigt svår att göra utan detaljerad information. Jag nöjer mig därför även här med att återigen påpeka att för att dömas till mord krävs det att 30-åringen haft uppsåt till att 27-åringen skulle avlida, inte bara tillfogas kroppsskador (jfr 23 kap. 1 § BrB). Brott som 27-åringen har begått27-åringen har genom sitt handlande berövat 30-åringen livet, vilket aktualiserar mord (3 kap. 1 § BrB), dråp (3 kap. 2 § BrB) samt vållande till annans död (3 kap. 7 § BrB). Avgörande blir då här att avgöra om uppsåt förelegat eller om 27-åringen endast varit oaktsam. Det är, som jag nämnt tidigare, svårt att göra precisa bedömningar utan detaljerad information, men din fråga kan liknas vid rättsfallet NJA 2005 s. 237. Att hugga en annan person flera gånger med kniv bör i de flesta fall leda till att uppsåt anses föreligga, och därmed bör 27-åringen dömas för antingen mord (3 kap. 1 § BrB) eller, om gärningen anses som mindre grov, dråp (3 kap. 2 § BrB). Av vad som framkommer av frågan verkar det dock snarare som att handlingen är att beteckna som dråp istället för mord eftersom det inte verkar ha förelegat någon särskild planering eller hänsynslöshet från 27-åringens sida. 30-åringen har inte heller utsatts för svårt lidande. Detta är omständigheter som särskilt beaktas vid avvägningen mellan mord och dråp (jfr 3 kap. 1 § BrB). Självfallet har även 27-åringen vållat kroppsskador vilket aktualiserar misshandel, vållande till kroppsskada etc., men dessa brott "konsumeras" utav mordet/dråpet. Rättfärdigande omständigheterNär vi nu har konstaterat vilka brott som har begåtts är nästa steg att se till om det föreligger några rättfärdigande omständigheter. Till att börja med kan vi konstatera att 30-åringen aldrig kommer dömas för något brott eftersom han har avlidit och jag kommer därför utgå från 27-åringens situation (men detta kan tillämpas även vice versa för 30-åringen).Den som är utsatt för brottslig gärning har rätt att försvara sig. Detta kallas nödvärn (24 kap. 1 § BrB). Bedömningen görs i två steg. Först ser man till om gärningen var oförsvarlig, och sedan till om man hade kunnat avvärja angreppet på ett mindre ingripande sätt. Observera här att man pratar om "uppenbart" oförsvarlig. En gärning kan alltså vara oförsvarlig och ansvarsbefriande på samma gång.I och med att 27-åringen har blivit angripen med en hopfälld yxa och indragen i 30-åringens lägenhet är det mycket möjligt att det inte anses som uppenbart oförsvarligt att försvara sig på det sätt som han gjorde. Omständigheten att 30-åringen har tappat sin yxa kan innebära att 27-åringen inte längre är utsatt för något angrepp, men om 27-åringen inte visste om detta utan utgick ifrån att han fortfarande blev anfallen kan han sägas ha agerat i putativt nödvärn, dvs. han trodde att han agerade i nödvärn. I det fallet 27-åringen inte kan frikännas med hänsyn till nödvärn kan han likväl gå fri från straff om han "svårligen kunde besinna sig". Detta kallas nödvärnsexcess (24 kap. 5 § BrB). Att han hade blod rinnande ner och att han inte förväntade sig ett angrepp samt att angreppet varade under en kort tid kan vara sådana omständigheter som spelar in på bedömningen. För att återkomma till NJA 2005 s. 237, som liknar ditt fall, dömdes dock personen för dråp då han ansågs ha kunnat vända sig om och springa från situationen istället. Frågan är om 27-åringen i ditt fall verkligen hade den möjligheten eftersom han blev indragen i 30-åringens lägenhet. Avslutningsvis kan också sägas att även om 27-åringen inte kan frikännas med hänsyn till nödvärnsreglerna kan det likväl innebära att straffet som döms ut blir mildare med hänsyn till dessa omständigheter (jfr 29 kap. 3 § 5 p. BrB).BevisfråganBeviskravet i brottmål är att det ska "vara ställt utom rimligt tvivel" (NJA 1980 s. 725). Brotten som har förövats är densamma för båda personerna oavsett vem som inledde bråket. Däremot spelar det roll för nödvärnsbedömningen vem som attackerade först. Den som anföll först kan självfallet inte åberopa nödvärnsrätt för sitt handlande. Dvs. om 27-åringen har knivhuggit 30-åringen och 30-åringen därefter utdelat ett slag med yxan mot 27-åringen och släpat honom in i lägenheten och därefter har 27-åringen återigen huggit med kniven, så kan självfallet inte 27-åringen undgå ansvar med hänsyn till nödvärnsrätten.AvslutningJag hoppas du har fått svar på din fråga och att du har haft tid och ork att läsa igenom hela mitt svar och att det var ett utförligt svar du efterfrågade. Som jag redan nämnt är bedömningarna alltid svåra och beroende av detaljerad information och därmed kan jag inte ge helt säkra uttalanden om vilka brott eller ansvarsfrihetsgrunder som kommer att gälla. Trots detta hoppas jag att mitt svar har belyst viktiga omständigheter att beakta så att du har fått en förståelse över hur straffrätten fungerar.Behöver du ytterligare rådgivning rekommenderar jag dig att vända dig till vår juristbyrå. Du kan boka tid här eller kontakta oss:Kontaktuppgifter till vår telefonkontakt:Telefon: 08-533 300 04Öppettider: Mån-fre kl. 10.00−16.00Med vänliga hälsningar,

Oskyldig enligt lag

2021-04-01 i Påföljder
FRÅGA |Angående en nedlagd förundersökning då bevisningen inte räcker för åtal diskuteras huruvida den misstänkte är oskyldig enligt lag eller ska anses vara oskyldig. Jag tycker det att personen ska anses vara inte är ett direkt ställningstagande på samma sätt som att säga att personen är. Vad är rätt i detta?
Filip Karlsson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga. Det är upp till åklagaren att bevisa att den åtalade är skyldig. Beviskravet inom straffrätten är högt: det ska vara "ställt utom rimligt tvivel". Med begreppet "ställt utom rimligt tvivel" menas inte att åklagaren behöver bevisa att det är 100% säkert att den åtalade är dömd, men det räcker inte heller med att bara göra det "övervägande sannolikt" (dvs. 51% eller mer). Värt att nämna är att man normalt sett inte pratar i rena procentsatser, utan jag gör det här för att göra det mer begripligt. Anledningen till att man valt ett så högt beviskrav är helt enkelt för att vi hellre låter en skyldig gå obestraffad än att en oskyldig blir bestraffad. "Hellre fria än fälla" som man brukar höra ibland. Det höga beviskravet innebär således två saker: Skyldiga kommer ibland gå obestraffade, men i och med att man inte heller pratar om ett 100% beviskrav kommer det också i vissa fall innebära att oskyldiga blir straffade. För att konkret besvara din fråga: Personer kommer, tyvärr, anses vara felaktigt skyldiga/oskyldiga i lagens mening ibland. Det kommer, tyvärr, finnas skyldiga personer som döms som oskyldiga i domstol på grund av bristande bevisning.Jag hoppas jag har tolkat din fråga rätt och att du fått svar på den!Med vänliga hälsningar,

Kan kungen åtalas eller avsättas?

2020-12-01 i STRAFFRÄTT
FRÅGA |Hej. Jag läste en gammal artikel om att kungen har åtalsimmunitet och bara kan avsättas om han byter religion, dvs. från protestant som han är nu till annan som islam. Är detta sant?
Filip Karlsson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.Har kungen åtalsimmunitet?Kungen har åtalsimmunitet gäller straffrättsligt, dock inte civilrättsligt. Det innebär att han kan inte åtalas för exempelvis fortkörning eller mord. Däremot kan man exempelvis föra talan om skadestånd vid avtalsbrott (5 kap. 8 § regeringsformen & prop. 1973:90 s.177). Den straffrättsliga immuniteten begränsas emellertid av Romstadgan som Sverige följer (10 kap. 14 § regeringsformen). Det innebär att kungen kan åtalas för folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser eller aggressionsbrott och kan åtalas inför den internationella brottsdomstolen (ICC). Kan kungen avsättas?Kungen ska vara "av den evangeliska läran", annars måste han avgå (4 § successionsordningen). Det innebär att om kungen skulle konvertera till exempelvis islam skulle han behöva avgå. Finns det andra sätt som kan bli aktuella?Både regeringsformen och successionsordningen är grundlag (1 kap. 3 § regeringsformen). En sådan kan ändras genom att riksdagen beslutar att ändra grundlagen två gånger, med ett val mellan (8 kap. 14 § regeringsformen). Det innebär att om kungen exempelvis skulle mörda någon är det mycket möjligt att detta leder till en grundlagsförändring som tar bort kungens åtalsimmunitet. Det gör dock inte att kungen kan dömas för det mordet i och med att det inte är tillåtet att tillämpa lagstiftning "retroaktivt". Om kungen skulle vilja ändra religion eller avstå från att vara religiös över huvud taget skulle även det kunna leda till en grundlagsförändring då Sverige är ett relativt sekulariserat land och man idag kanske inte tycker det är lika viktigt att kungen är just "av den evangeliska läran". Detta är dock inte alls säkert, då kungen samtidigt är en viktig symbol för många och många vill kanske därför se att han är just av den evangeliska läran. Det skulle alltså kunna skapa stor politisk debatt, och utgången av en sådan kan jag inte förutse. Hoppas dina frågor har blivit besvarade!Med vänliga hälsningar,