Får jag bjuda min nästan 20-åriga sambo på alkohol hemma?

2021-05-08 i Övriga brott
FRÅGA |Jag är 20 år och har flyttat ihop med en tjej som fyller 20 år om tre månader. På helger går vi ibland ut och äter på restaurang: delar en flaska vin till maten och tar några drinkar i baren i goda vänners lag. Jag har av vänner blivit varnad mot att göra detta när vi är hemma. Detta eftersom det vore straffbart att i vårat hem servera min sambo alkohol i sådana mängder som hon får dricka på restaurang (hon har ännu inte fyllt 20 år). Min fråga : Är det verkligen så? (Jag har förstått att det finns regler om detta i 3 kap. 9 § andra och tredje styckena i alkohollagen, men jag har svårt att förstå det krångliga språket där.)
Hanna Palmkvist |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Det korta svaret är att dina vänner på det stora hela har rätt. Saken är lagreglerad på så vis att den som ännu inte fyllt 20 inte hur som helst får erbjudas alkohol. I 3 kap. 9 § andra stycket alkohollagen anges huvudregeln, det vill säga att alkohol inte får ges till den som ännu inte fyllt 20 år. Tredje stycket innebär emellertid ett undantag. Undantaget tar sikte på den situationen där den underårige bjuds på en mindre mängd alkohol att dricka där och då, under ordnade förhållanden (såsom en lugn middag jämfört med en hemmafest). Därutöver behöver det framstå som försvarligt att bjuda den underårige på alkohol, med hänsyn till dennes ålder och mognad. Det som fortfarande är förbjudet i och med andra stycket är exempelvis att ge någon under 20 års ålder alkohol att dricka vid senare tillfälle.Den som bryter mot förbudet i 3 kap. 9 § gör sig skyldig till brottet olovligt anskaffande av alkohol (11 kap. 7 §). Om omständigheterna talar för att brottet är att anses som lindrigt, ska den som bröt mot förbudet ändå inte dömas till brott (11 kap. 10 §). Det som kan tala för att det ska bedömas som lindrigt är främst om den som bröt mot förbudet inte gjorde det med avsikt (se bl.a. NJA 2007 s. 61) (även om det också fortfarande kan vara straffbart), snarare än mängden det rör sig om eller hur snart den underårige i fråga skulle fylla 20 år (se bl.a. RH 2005:74). Generellt är det mycket sällan gärningar som dessa kan anses lindriga.Vad gäller i ert fall?Med hänsyn till att din sambo endast är några månader yngre än 20 år torde det som regel vara försvarligt att bjuda din sambo på en mindre mängd alkohol, om det sker i hemmet under lugna och ordnade förhållanden. Det finns väldigt få fall som gått till domstol som visar exakt hur bestämmelsen ska tolkas, så jag skulle rekommendera att ni är försiktiga med att utgå ifrån att det faktum att hon så snart ändå fyller 20 skulle innebära att den mängd som är tillåten skulle vara större. Så är inte nödvändigtvis fallet. Att hon är så nära att ha åldern inne kan istället huvudsakligen medföra att det troligare anses vara försvarligt att överhuvudtaget bjuda henne på alkohol, förutsatt att övriga förutsättningar är uppfyllda: det får fortfarande endast röra sig om en mindre mängd, samt förtäring direkt på platsen och under ordnade förhållanden. Vad är en tillåten mängd?Det är tyvärr svårt att uttala sig om exakt vad som är tillåtna mängder, då lagstiftaren valt att inte fastslå några exakta gränser. Lagtexten ger emellertid uttryck för att det inte får röra sig om mer än en relativt liten mängd alkohol. Samma mängder som din sambo får dricka på restaurang torde därmed överstiga vad som vore en tillåten mängd, precis som dina vänner är inne på.Mot bakgrund av hur sällan brott mot förbudet anses lindriga, kan det vara klokt att vara försiktiga avseende mängden tillsvidare, i synnerhet som din sambo så snart fyller 20 och förbudet då inte längre träffar er. Tveka inte att återkomma med en ny fråga om ni har fler funderingar! Med vänlig hälsning,

Kan recension om ett företag utgöra förtal?

2021-03-12 i Ärekränkning, 5 kap. BrB
FRÅGA |Hej jag köpte en bil av ett oseriöst företag och har nu lämnat en recension om de på Google för att varna framtida kunder. Det jag skrivit är " Ett otroligt oseriöst företag. Bilen vi köpte gick snabbt sönder och de kräver stora mängder pengar för att åtgärda felen. Lånebilen vi fick låna medan de tittade på bilen var sönder, bromsoket hängde löst. När jag ringde upp företaget skrek de "vi ska ha tillbaka lånebilen innan 17.00 annars anmäler jag den stulen". Oseriöst företag som sagt."Kan detta anmälas som förtal? Har inte nämnt personer utan endast företaget.
Hanna Palmkvist |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Brottet förtal tar inte sikte på företag Att lämna uppgift som är ägnad att utsätta någon för andras missaktning är straffbelagt och utgör brottet förtal (5 kap. 1 § brottsbalken). Den beskrivningen kan visserligen stämma in på din recension, men att lämna en recension om ett företag kan som regel inte utgöra förtal. Brottet tar nämligen endast sikte på förtal mot fysiska personer, det vill säga individer (inte företag, föreningar och liknande). Undantaget är om uppgiften i praktiken kan tolkas avse en fysisk person, och inte bara företaget. Så kan vara fallet när en person är väldigt nära sammankopplad med företaget i fråga, såsom om företagets namn inkluderar namnet på en person (NJA 1950 s. 250). Denna situation är relativt sällsynt, men torde vara mer vanlig när det rör små företag som ägs och drivs av ett mindre antal personer. Utan att veta mer om din situation och företaget i fråga är det omöjligt att säga med säkerhet huruvida din recension skulle kunna anses utgöra förtal gentemot någon person som är förknippad med företaget. Om du själv kan avgöra att det är ett stort företag utan någon sådan nära koppling till en person så kan du dock vara lugn. Även i annat fall är det möjligt att en recension i syfte att varna framtida kunder skulle kunna utgöra försvarligt agerande, i vilket fall du inte kan dömas för förtal om du även kan visa att uppgiften är sann eller att du hade skälig grund för den (5 kap. 1 § andra stycket). Om du har fler funderingar är du varmt välkommen att ställa en ny fråga! Med vänlig hälsning,

Ansvar vid underlåtenhet

2021-02-13 i STRAFFRÄTT
FRÅGA |För ca 1,5 år sen hittade jag min granne i hennes lägenhet. Hon hade fått en stroke. Hon kunde fortfarande prata och så att hon legat så i ett dygn. Jag ringde sos och sen till hennes son som hon hade pratat med dagen innan. Han sa till mej att "det var det vi misstänkte". Jag blev förbannad och frågade varför han inte åkte till henne eller ringde mej. Han visst att jag hade nyckel till henne, skyllde på att han inte hade mitt nummer osv. (Mitt nummer finns på Eniro och hitta.se.) Hade han agerat hade hon troligtvis levt idag. Hon dog 4 dagar senare pga att det hade gått för långt och slutade inte blöda i hjärnan. Har han gjort något fel? Jag behöver få veta för att kunna släppa detta.
Hanna Palmkvist |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Till skillnad från många europeiska länder har Sverige inte en civilkuragelag, dvs en lag föreskriver skyldighet att agera i en situation som du beskriver. Utgångspunkten är istället att man inte bör kunna hållas ansvarig för att inte ha gjort något. Det finns dock undantag från den utgångspunkten, och ett eventuellt införande av en civilkuragelag har diskuterats i flera år. När kan någon hållas ansvarig för underlåtenhet?För det första kan underlåtenhet vara kriminaliserat i vissa situationer. Ett par exempel är brottet fyndförseelse om skyldighet att tillkännage hittegods (10 kap. 8 § brottsbalken), och brottet underlåtenhet att avvärja allmänfara (13 kap. 10 §). En skyldighet att agera och inte endast förbli passiv har alltså i sådana fall framkommit i en brottsbestämmelse. Något sådant brott föreligger dock inte i situationen du beskriver. För det andra kan någon hållas ansvarig för underlåtenhet även i övriga fall, om två förutsättningar är uppfyllda. Dels måste underlåtenhet fortfarande kunna falla inom ordalydelsen för brottet, dels behöver personen vara inte vem som helst, utan någon som befinner sig i en så kallad garantställning, dvs någon som har en skyldighet att agera, såsom exempelvis en förälder gentemot sitt lilla barn. Brottet som vi kan undersöka om sonen eventuellt skulle kunna ha gjort sig skyldig till vore mord, dråp eller vållande till annans död (3 kap. 1, 2 och 7 §). Underlåtenhet kan anses falla inom ordalydelsen i de straffbestämmelserna, då nyckelorden är beröva respektive orsaka. Sonen var antagligen inte i garantställning i förhållande till modernGarantställning har alltså exempelvis föräldrar gentemot sina barn, vilket framgår av lag (6 kap. 2-3 § föräldrabalken). Även andra än de som uttryckligen framgår i lag kan dock vara i garantställning. Exakt var gränserna går är ännu lite oklart, bl.a. eftersom vi inte har många rättsfall på området. Högsta domstolen har dock slagit fast att en annan vuxen, i förhållande till ett litet barn, kan befinna sig i garantställning både på grund av samlevnad och nära och uppfostrande relation, eller på grund av frivilligt åtagande (såsom en barnvakt) (NJA 2013 s. 588). Man kan argumentera för att en vuxen son i förhållande till sin sjuka och ålderdomliga förälder kan inta en liknande position. I situationen du beskriver låter det dock inte som att sonen nödvändigtvis åtagit sig att se efter modern eller befunnit sig i en sådan nära relation, än mindre sammanbodde med henne. Högsta domstolen kom i ovannämnda mål fram till att en styvfar, dvs moderns sambo, inte hade en sådan relation som ledde till garantställning, trots att han, modern och barnet alla bodde tillsammans och trots att han hämtade barnet på förskolan och engagerade sig i barnets utveckling. Domstolen visar således på en mycket återhållsam linje. Det går alltså inte att säga med säkerhet om en domstol skulle anse att sonen till din granne skulle vara i garantställning, men det krävs mycket innan någon hålls rättsligt ansvarig för att de inte agerat i en situation. Antagligen skulle man i detta fall istället gå på utgångspunkten att man inte ansvarar för underlåtenhet. Hoppas du kan gå vidare med vetskapen att du gjorde allt du kunde och att hans agerande antagligen inte är rättsligt straffbart. Om du har fler funderingar är du varmt välkommen att återkomma med en nya fråga. Med vänlig hälsning,

Hur länge finns ett fängelsestraff kvar i belastningsregistret?

2021-01-23 i Påföljder
FRÅGA |Hur länge finns ett fängelsestraff i belastningsregister? månad fängelse hur år för finns det?
Hanna Palmkvist |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Utgångspunkten är att en anteckning om fängelsestraff finns kvar i belastningsregistret i tio år, från dagen för frigivningen, sedan gallras den bort (17 § första punkten, lag [1998:620] om belastningsregister). Längden på fängelsestraffet påverkar inte denna frist: det är alltså tio år i registret som gäller, oavsett om fängelsestraffet var på flera år eller bara några månader. I praktiken kan det dock bli längre än tio år, om samma person döms för ytterligare brott innan gallringsfristen på tio år löpt ut (18 § första stycket). Då finns båda anteckningarna kvar i registret till dess att den nya anteckningens gallringsfrist löpt ut. Gallringsfristen är för de flesta påföljder tio år, dock börjar den för vissa löpa redan från dagen för domen istället, såsom villkorlig dom och skyddstillsyn (17 § fjärde punkten). Gallringsfristen är som regel kortare, oftast fem år, om personen i fråga var under 18 år vid tidpunkten för brottet (ett undantag är fängelsestraff, där fristen fortfarande är tio år). Skulle påföljden för den nya brottsligheten endast bli penningböter påverkar det inte den ursprungliga anteckningen för fängelsestraffet, utan den gallras som planerat efter sina tio år (18 § första stycket sista meningen). Anteckningen om böter gallras efter fem år från datumet för domen/beslutet (eller godkännandet av strafföreläggandet eller föreläggandet av ordningsbot) (17 § nionde punkten). Du kan läsa mer om gallringsreglerna på polisens hemsida. Vänligen observera att det finns nya versioner av paragraferna jag hänvisar till, länkarna går tyvärr fortfarande till versionen som upphört att gälla sedan den första januari i år 2021. De nya versionerna återfinns precis under de gamla. Tveka inte att återkomma med en ny fråga om du har fler funderingar! Med vänlig hälsning,

Missade att scanna varor, kan det utgöra ett brott?

2021-05-01 i Stöld och rån m.m., 8 kap BrB
FRÅGA |Jag och min tvååring var och handlade med självscanning och när jag skulle betala blev det en delavstämning. I samma sekund som skärmen lös rött kom jag på att jag glömt scanna för min dricka vilket jag säger till om. Det blir då en helavstämning och jag fick följa med till en kassa. Innan jag ställer mig i kön ringer jag min sambo för att dubbelkolla om det var något mer jag skulle handla då jag ändå måste packa upp hela kundvagnen. Jag hade bla. missat smör och frågar om jag kan springa in och hämta det innan helavstämningen vilket inte går. Jag genomför avstämningen och då visar det sig att 9 varor inte har skannats vilket gör mig chockad. Kassörskan säger att det är många varor som inte är scannade varpå jag förklarar att det verkligen varit min avsikt och frågar om det är scannern som inte blippat när jag tryckt mot streckkoden? Kassörskan säger att det är viktigt att vara noga med att dubbelkolla så alla varor kommit i. Jag betalar såklart alla mina varor och går därifrån. Jag går ut till bilen, lämnar mina varor och går in igen för att handla smör som jag glömmt och känner hur uttittad jag blir av personalen vid kassan, vilket var så pinsamt. Har aldrig varit med om något liknande och är nu livrädd att dom tror jag hade som avsikt att stjäla varorna vilket jag verkligen inte hade. Jag kommer aldrig mer använda scanning igen utan kommer efter detta bara använda kassan. Kan en polisanmälan ha gjorts och vad kan jag vänta mig av detta? Kan inte tänka på något annat.
Hanna Palmkvist |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Det är osannolikt, men inte omöjligt att en polisanmälan har gjorts. Att någon missar varor i självscanningen i mataffärer är relativt vanligt, och leder oftast inte till en polisanmälan från butiken. Det är emellertid självklart möjligt att butiken ändå polisanmäler. Även om en anmälan har gjorts har du emellertid antagligen ingenting att oroa dig för. En förundersökning kanske inte ens inleds Om en anmälan görs, ska en förundersökning inledas om det finns skäl att anta att ett brott begåtts (23 kap. 1 § rättegångsbalken). Det är ett relativt lågt ställt krav, men det krävs alltså ändå en viss grad av sannolikhet att det faktiskt skett ett brott. Eftersom butiken ingrep innan du fick med dig sakerna kan de inte hävda att fullbordad stöld begåtts, utan brottet i fråga i ditt fall skulle istället vara försök till stöld (8 kap. 1 och 12 §, samt 23 kap. 1 § brottsbalken). Beroende på värdet av de oscannade varorna kan det vara så att gärningen, om den fullbordats, inte anses tillräckligt allvarlig för att räknas som stöld, utan skulle istället utgöra ringa stöld (8 kap. 2 §). Försök till ringa stöld är inte kriminaliserat, till skillnad från försök till stöld, och utgör därför inget brott (8 kap. 12 §). Högsta domstolen har dragit gränsen mellan stöld och ringa stöld vid 1250 kr (NJA 2019 s. 951). Om det totala värdet av de oscannade varorna var 1250 kr eller mindre skulle det alltså utgöra försök till ringa stöld, vilket inte är ett brott. Om värdet av varorna i så fall står klart för den som har att besluta om inledande av förundersökning (vanligen Polismyndigheten eller åklagaren, 23 kap. 3 § rättegångsbalken), finns således inte anledning att anta att något brott har begåtts, och förundersökning ska inte inledas. Även om en förundersökning inleds, lär du inte riskera att bli dömdDet är omöjligt för oss att säga med total säkerhet, men det skulle vara svårt att bevisa att du begått brottet försök till stöld. Det krävs nämligen att man haft uppsåt att begå brottet, för att det ska utgöra brott (1 kap. 2 § första stycket, och 8 kap. 2 och 12 § brottsbalken). Eftersom du inte hade för avsikt att inte scanna varorna, utan endast missade att scanna dem av misstag, har du objektivt sett inte begått något brott i och med händelsen. Under förundersökningen så ska det utredas om det finns tillräckligt med bevisning mot en gärningsperson för att åklagaren ska kunna väcka åtal (23 kap. 2 § rättegångsbalken). Förundersökningen ska läggas ner om det inte längre finns anledning till en förundersökning, såsom om gärningen visat sig inte vara brottslig (som ovan) eller om tillräcklig bevisning inte kan frambringas för att styrka brott (23 kap. 4 § andra stycket). Det är alltså mycket möjligt att förundersökningen läggs ner, om den ens inleds. Om åklagaren trots allt skulle väcka åtal så behöver åklagaren bevisa att du haft uppsåt att stjäla. För att du ska kunna bli fälld för brottet behöver det vara bevisat så pass att det anses ställt utom rimligt tvivel att du hade uppsåt. Det lär inte gå att komma ifrån att du mycket möjligt var distraherad eller stressad av att handla ensam med ditt småbarn, och att du därför av oaktsamhet missade att scanna varorna. Jag tror därför att du inte behöver oroa dig. Bra att veta är att de behöver informera dig i samband med förhör om du skulle bli faktiskt misstänkt för brottet (23 kap. 18 §). Lycka till, och tveka inte att återkomma med en ny fråga om du har fler funderingar!Med vänlig hälsning,

Vad tillåter lagen som självförsvar?

2021-03-02 i Nödvärn och annan ansvarsfrihet
FRÅGA |Om en rånare tar sig in i mitt hem och inte märker att jag är i mitt sovrum, men sedan ska gå in i mitt rum, får jag då ta en luftpistol (trasig spärr och trasigt magasin + inga kulor) och knocka rånaren med magasinet på pistolen och använda det som försvarsmetod? Jag är 14 och har inget vapenlicens. Nu ser vi detta till att jag inte kan kontakta larmcentralen då rånaren befinner sig precis vid mitt rum i akten att se till att jag inte är där, är det lagligt? om inte vad är lagligt?om liknande händer och jag har åtkomst till t.ex en helt vanlig matgaffel, får jag försvara mig med gaffeln då? vad får användas som försvar i sån situation?
Hanna Palmkvist |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Rätt att försvara sig mot brott – nödvärnAtt försvara sig mot brott som du beskriver kallas nödvärn och regleras i 24 kap. 1 § brottsbalken. Gärningar du gör i en nödvärnssituation utgör som huvudregel inte brott, även om handlandet överensstämmer med en brottsbestämmelse. En nödvärnssituation föreligger bland annat vid påbörjat eller väldigt nära förestående brottsligt angrepp på person eller egendom, men även när någon olovligen trängt in i rum eller hus. Situationen du beskriver är alltså en nödvärnssituation. Agerandet du beskriver, att slå till eller hota den som brutit sig in i ditt hem med en luftpistol eller en matgaffel, skulle alltså visserligen kunna överensstämma med brottet misshandel (3 kap. 5 §) eller olaga hot (4 kap. 5 §), men det skulle enligt huvudregeln inte faktiskt anses utgöra brott, med hänsyn till situationen. Hur får man försvara sig i en nödvärnssituation? Att en nödvärnshandling inte utgör brott är som sagt huvudregeln, men vilket agerande som helst är inte tillåtet. Man får inte göra för allvarliga gärningar, i förhållande till 1) vad som hade behövts för att exempelvis avvärja angreppet, och 2) skadan som hotade om du inte försvarat dig. För att nödvärnshandlingen ska anses utgöra brott behöver det dock vara uppenbart oförsvarligt. Det krävs alltså ganska mycket för att självförsvar ska utgöra brott. Huruvida en nödvärnshandling är uppenbart oförsvarlig är en bedömning som behöver göras i varje enskilt fall, men att med ett tillhygge slå till en inbrottstjuv är troligtvis inom gränserna för vad som anses vara rimligt och tillåtet självförsvar: skadan från en fjortonårings slag med en matgaffel eller ett magasin från en luftpistol lär nämligen inte överstiga eventuell skada som inbrottstjuven annars skulle orsakat, och inte heller överstiga vad som hade räckt för att avvärja inbrottstjuven. Enligt min bedömning vore det långt ifrån uppenbart oförsvarligt agerande, och därmed tillåtet nödvärn. Om du har fler funderingar är du varmt välkommen att återkomma med en ny fråga! Med vänlig hälsning,

Vad är straffet för förberedelse till och försök till rån?

2021-02-07 i Stöld och rån m.m., 8 kap BrB
FRÅGA |Vad är straffet för förberedelse till och försök till rån?
Hanna Palmkvist |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Det går inte på förhand att veta exakt vad straffet blir för ett visst brott, då det i lagen endast föreskrivs en straffskala. Straffet som faktiskt följer kan sedan dessutom påverkas av exempelvis förmildrande omständigheter, som kan medföra att ett lindrigare straff än lägsta i straffskalan döms ut (29 kap. 3 § andra stycket brottsbalken). För försök och förberedelse utgår man ifrån straffskalan som är föreskriven för fullbordat brott. För rån av normalgraden föreskrivs fängelse lägst ett och högst sex år (8 kap. 5 §). Försök och förberedelse till rån är särskilt kriminaliserat (8 kap. 12 §), och straffet kan inte överstiga vad som kan följa på fullbordat brott, alltså sex års fängelse (23 kap. 1 § andra stycket för försök, och 2 § tredje stycket för förberedelse). För förberedelse ska straffet uttryckligen sättas under vad som högst kan följa fullbordat brott. Straffet kan i och för sig bli mindre än fängelse, men brottet rån är ändå så allvarligt att det är tillåtet att ge fängelse i flera år för både försök och förberedelse. Om du har fler funderingar är du varmt välkommen att återkomma med en ny fråga. Med vänlig hälsning,

Är det brottsligt att hota någon efter provokation?

2020-12-27 i Nödvärn och annan ansvarsfrihet
FRÅGA |Hej! Är det brottsligt att hota någon med stryk om denna ´´muckar`` med mig?
Hanna Palmkvist |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Olaga hotDen som hotar någon med brottslig gärning på ett sätt som är avsett att framkalla allvarlig rädsla hos den hotade gör sig skyldig till brottet olaga hot (4 kap. 5 § brottsbalken). Att hota någon med stryk, det vill säga hota med misshandel, är ett sådant handlande eftersom misshandel också är ett brott (3 kap. 5 §). Att hota någon med stryk är alltså som utgångspunkt olagligt. Provokation Om någon "muckar" med dig kan det eventuellt beaktas: det kan utgöra en förmildrande omständighet vid bedömningen av straffvärdet av gärningen (29 kap. 3 § första punkten). Det ska då röra sig om uppenbart kränkande beteende som driver dig till att begå brottet, vilket brukar kallas provokation. Regeln tillämpas restriktivt, och blir därför sällan aktuell, men många anser att det är vid misshandel som det oftast finns anledning att beakta provokation. Olaga hot om misshandel är närliggande, och regeln om provokation som förmildrande omständighet skulle därför kunna bli aktuell. Även om provokationen beaktas påverkar det dock inte ansvaret i sig, gärningen är fortfarande brottslig. En sådan förmildrande omständighet kan enbart sänka straffet. För att gärningen inte skulle vara brottslig skulle någon rättfärdigande grund behöva föreligga, såsom exempelvis nödvärn (24 kap. 1 §) eller samtycke (24 kap. 7 §). Tveka inte att återkomma med en ny fråga om du har fler funderingar! Med vänlig hälsning,