Får p-vakterna skrapa och spola vindrutan på ens bil?

2021-11-29 i Skadegörelsebrott, 12 kap. BrB
FRÅGA |Hej, jag undrar om man som p-vakt egentligen får skrapa på en parkerad bil eller till och med spruta rutan med koncentrerad spolarvätska. En del p-vakter gör detta.skrapa, ok men om de repar min bil? Och spraya med medel på min bil känns som ett övertramp tycker jag...men vad säger lagen?Mvh
Kevin Läräng |Hej, och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!Till att börja med bör sägas att en parkeringsvakt (oavsett om denne är en s.k. offentligrättslig, förordnad parkeringsvakt dvs. myndighetsperson som verkar på allmänna gator och torg osv.) eller "parkeringsvakt" på tomtmark (t.ex. sådana som jobbar på privata p-platser och i parkeringsgarage) har en viss skyldighet att kontrollera parkeringsbevis såsom p-biljett och p-skiva i eller på fordonet. I princip ska hela fordonets främre del (dvs. området från framdörrarna ända fram till vindrutan) kontrolleras, vilket framgår av bl.a. rättsfallet NJA 2014 s. 755. Skrapandet av rutorna och användandet av spolarvätska t.ex. vintertid är alltså ett led i att eftersträva detta, är således som utgångspunkt tillåtet och kan betraktas som en gratis "rengöringstjänst".Skrapandet får dock inte leda till någon negativ åverkan på fordonet. I så fall inträder straffrättsligt ansvar. I brottsbalken (BrB) 12 kap. 1 § anges att den som förstör eller skadar egendom till men för någon annans rätt till den (t.ex. till men för någons äganderätt) döms för skadegörelse. Är brottet med hänsyn till skadans obetydlighet och övriga omständigheter vid brottet att anse som ringa döms det till ringa skadegörelse enligt BrB 12 kap. 2 §.Med "skada" avses främst en delvis förstörelse som medför att saken blir åtminstone mindre brukbar eller funktionsduglig jämfört med innan. Skadan eller förstörelsen måste vidare vara av någon betydelse och beständighet för att medföra ansvar för skadegörelse. En förändring som t.ex. är relativt obetydlig anses inte innebära skada enligt BrB 12 kap. 1 §, men kan medföra ansvar för ringa skadegörelse enligt 12 kap. 2 §. Så länge skrapandet och spolarvätskan inte förändrar fordonet till det sämre ens minimalt inträder dock inget straffrättsligt ansvar.Det kan visserligen tänkas att en parkeringsvakt under skrapningen råkar komma åt en bildel och skada denna, eller orsaka en synlig repa på vindrutan, även om detta är mindre troligt. I så fall kan ansvar för skadegörelse alternativt ringa skadegörelse (främst beroende på skadans omfattning) komma i fråga.Hoppas du fått svar på din fråga!Med vänlig hälsning,

Får man ha blåljus monterade på sin privata bil?

2021-10-28 i Trafikbrott
FRÅGA |Hej. Jag har funderat på detta med blåljus på en privat bil. Alltså en bil som inte är polisbil. Jag vet att det är olagligt att använda blåljus och att utöva myndighet. Men begår man nåt lagbrott om man endast har ljusen sittandes på bilen? Alltså inte använda dom men ha dom?
Kevin Läräng |Hej, och tack för att du tar hjälp av Lawline!Det finns olika bestämmelser som gäller avseende dels att ha blåljus monterade på fordonet när det körs, dels att i största allmänhet ha sådana ljus monterade på ett fordon. Jag tar upp dessa i tur och ordning.Till att börja med anges i trafikförordningen (TrF) 3 kap. 76 § tredje stycket att på ett fordon som färdas på väg får inga andra lyktor eller stråklastar med blinkande ljus användas än vissa särskilt uppräknade sådana. Dessa är körriktningsvisare (blinkers), larmanordning, baklykta på cykel, stopplykta som är särskilt anordnad som nödstoppssignal, samt varningsblinkers. Bestämmelsen innebär alltså att andra lyktor såsom blåljus inte får användas på fordon (naturligtvis undantaget utryckningsfordon osv). Bryter man mot bl.a. denna bestämmelse, oavsett om det sker uppsåtligen eller av oaktsamhet, följer det av TrF 14 kap. 3 § att man kan dömas till penningböter.Därtill bör nämnas Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om bilar och släpvagnar som dras av bilar (TSFS 2013:63) och som tagits i bruk före den 1 juli 2010 (se 1 kap. 1 § i föreskrifterna). Föreskrifterna är utfärdade med stöd av fordonsförordningen 8 kap. 16 §. Det anges i 21 kap. 9 § i dessa föreskrifter från Transportstyrelsen att fordon inte får ha strålkastare eller lyktor av annat slag än de som finns angivna i dessa eller andra föreskrifter som utfärdats av Transportstyrelsen. Det framgår också av 21 kap. 8 § i TSFS 2013:63 att det bara är vitt, gult, orangegult samt rött ljus som är tillåtna belysningsfärger, och således inte även blått som för utryckningsfordon.För fordon som tagits i bruk den 1 juli 2010 eller senare gäller TSFS 2010:2, med identiska bestämmelser till de jag angett ovan och som återfinns i bilaga 1 punkt 20 i dessa sistnämnda föreskrifter.Till penningböter döms ägaren av ett fordon om denne uppsåtligen eller av oaktsamhet låtit bli att göra vad som rimligen har kunnat krävas av honom eller henne för att hindra att fordonet används i strid mot t.ex. föreskrifter som meddelats med stöd av fordonsförordningen (sådana föreskrifter är som sagt t.ex. Transportstyrelsens föreskrifter här ovan). Det gäller även för föraren, om denne har känt till hindret (dvs. det som är otillåtet) för att använda fordonet på det sätt som skett. Detta framgår av fordonsförordningen 8 kap. 9 §.Detta innebär alltså att det rent allmänt är otillåtet att ha blåljus monterade på sin bil.Hoppas du fått mer klarhet av detta!Med vänlig hälsning,

Döms det för mord (finns det uppsåt till att döda) när man har för avsikt att skjuta en person men skotten träffar en annan person som också befinner sig på platsen?

2021-09-28 i Brott mot liv och hälsa, 3 kap. BrB
FRÅGA |Hej!Det sker ju många offentliga skjutningar i Sverige där fel måltavla dödas, ofta civila offer som inte alls är kopplade till kriminalitet. Blir domen alltid mord i sådana fall? Jag tänker att det sker inte uppsåtligen att just den personen ska dödas.Mvh,
Kevin Läräng |Hej, och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!Till att börja med anges att vad som är "mord" enligt brottsbalken (BrB) 3 kap. 1 § är att någon berövar någon annan livet. Mycket riktigt krävs det, såsom du är inne på, enligt BrB 1 kap. 2 § uppsåt för att en gärning ska utgöra ett brott, exempelvis mord.När någon har för avsikt att döda just en viss person, men av "misstag" råkar träffa "fel måltavla" på platsen, alltså en person som i och för sig inte var den som man hade avsikt att döda, uppstår en situation som inom straffrätten kallas för aberratio ictus. I dessa situationer bedöms fortfarande uppsåt till mord föreligga, utifrån den så kallade ekvivalensmodellen (en slags lära inom den straffrättsliga delen av juridiken), eftersom man visserligen inte haft uppsåt att döda just den man träffat, men man har likväl fortfarande haft uppsåt att "beröva någon annan livet" i lagtextens mening (BrB 3 kap. 1 §). Gärningsmannen har haft uppsåt till att döda en person och det överensstämmer ju egentligen med vad som har skett i verkligheten. Detta resonemang motiveras bland annat av att båda offren så att säga är "straffrättsligt likvärdiga" (det är mänskliga offer som man dödar, vare sig man träffar den ene eller den andre) och att man bör döma för det brott som man ändå i någon mening kan sägas ha haft uppsåt till och därmed begått. Allt annat (t.ex. att man frias för mord för att man "inte haft uppsåt" att träffa just den man träffat) skulle dessutom förmodligen uppfattas som mycket stötande av samhället.Det korta svaret är alltså att man fortfarande dömer för mord. Utgångspunkten är att uppsåtligt dödande ska bedömas som mord (se t.ex. HD:s resonemang i fallet NJA 2016 s. 809). Visserligen stadgas i BrB 3 kap. 2 § att om brottet med hänsyn till omständigheterna som föranlett gärningen eller annars är att anse som mindre grovt, döms istället för dråp. Det handlar då i princip om att dödandet, även fast det inte är försvarligt, i någon bemärkelse kan anses vara förståeligt då förmildrande omständigheter föreligger (t.ex. att man blivit provocerad). Bara den omständigheten att man träffat fel måltavla kan dock knappast ses som något förmildrande i den mening som avses i BrB 3 kap. 2 § och som skulle medföra att det istället rör sig om dråp. Denna omständighet ändrar alltså inte bedömningen, utan det döms fortfarande för mord.Det går visserligen att tillämpa den s.k. specialitetsmodellen där tankesättet mer går ut på att döma för det man "faktiskt" haft uppsåt att göra, i det här fallet att döma för försök till mord avseende den man avsett att träffa, och för vållande till annans död avseende personen den man inte avsett att träffa. Frågan är om detta dock är helt praktiskt att göra med de resurser de rättsvårdande myndigheterna har idag. Det är förmodligen lättare att döma för mord enligt ekvivalensmodellen, dvs. utefter vad som faktiskt skett, då åklagaren inte behöver lägga lika mycket tid på och föra lika mycket bevisning om vad gärningsmannen egentligen haft för uppsåt och liknande.Väl mött!Med vänlig hälsning,

Är det förtal när ens familjemedlemmar sprider skadliga rykten om en efter att man avtjänat påföljd för ett brott? Vad kan man göra åt det?

2021-08-30 i Ärekränkning, 5 kap. BrB
FRÅGA |Hej, jag blev dömd för 5 år sedan till 18 månaders fängelse, trolöshet mot huvudman. Jag erkände min skuld och fängelsestraffet är avklarat. Närstående Familje medlemmar skapar sedan ett rykte att jag skulle ha skyllt brottet på mina föräldrar, vilket jag aldrig har gjort, och det sprids ut rykten som skadar mitt rykte. Det här var en engångsföreteelse, jag lever annars ett lagligt liv. Ryktet skadar relationer och mitt anseende. Kan jag anmäla det? Förtal?
Kevin Läräng |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline!Det är mycket riktigt bestämmelsen om förtal i brottsbalken (BrB) 5 kap 1 § som det blir fråga om här.För att ett yttrande av något slag (såväl skriftligt som muntligt) ska utgöra förtal krävs att någon av följande förutsättningar är uppfyllda:- Någon ska ha utpekat någon annan som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt, eller- Någon ska ha lämnat uppgift om någon annan, och uppgiften ska vara "ägnad att" utsätta denne för andra personers missaktning.Även om det rör sig om sådana slags skadliga yttranden kan dessa ändå vara godtagbara och alltså inte utgöra förtal. Det gäller om någon av följande förutsättningar finns:- Den som gjorde yttrandet var skyldig att uttala sig på någon grund (här avses en juridisk skyldighet såsom vittnesplikt, polisförhör, stämningsansökan osv), eller- Det var annars "försvarligt" att lämna uppgiften, med hänsyn till omständigheterna.Dessutom krävs, för att det hela ska vara godtagbart, att gärningsmannen visar att uppgiften var sann eller att det åtminstone fanns "skälig grund" för den. Med "skälig grund" avses att gärningsmannen ska ha vidtagit rimliga åtgärder för att försöka underbygga sitt påstående.I ditt fall kan det till att börja med sägas att du utpekats som "klandervärd i [ditt] levandssätt" enligt lagtexten. Skrivningen syftar helt enkelt på att du omtalas för att bära dig åt på ett visst "fult" sätt i livet. Vad som åsyftas kan bl.a. vara att den som omtalas utmålas som ohederlig eller lögnaktig.Därtill verkar det som dina familjemedlemmar sagt om dig ha varit en uppgift som varit "ägnad att" utsätta dig för andras missaktning, enligt lagtexten. Formuleringen tar sikte på sådana uppgifter som normalt sett/typiskt sett får personer i ens omgivning att ogilla en eller se en som en sämre människa på något sätt. Att du beskrivits som någon som skyller ifrån sig på sina föräldrar (dvs. någon som inte tar ansvar utan utpekar ens egna föräldrar som syndabockar) är nog ganska säkert en uppgift som får andra att se dig som en dålig person.Förmodligen har du även därtill utpekats som "brottslig" – det är i vart fall tänkbart (i brist på närmare information i din beskrivning) eftersom du lär ha påståtts vara någon som begått en gärning som utgjort trolöshet mot huvudman.Vad gäller de övriga rykten du nämner kan jag inte bedöma dessa, eftersom du inte går närmare in på vad det är för slags rykten. Eftersom du skriver att de skadar dig relations- och anseendemässigt verkar dock även dessa vara uppgifter om dig som "[är ägnade] att utsätta [dig] för andra personers missaktning" enligt ovan.Även om det alltså räcker med något av alternativen brottslig/klandervärd/omtalad på ett sätt som väcker andras missaktning, kan jag se att åtminstone de två sistnämnda alternativen är i fråga här. Kan man då påstå att det som dina familjemedlemmar sagt om dig ändå är godtagbart?Det verkar osannolikt att de som spridit ryktena om dig haft någon slags juridisk skyldighet att göra det, så den ansvarsfrihetsgrunden kommer inte på fråga här. Det är även svårt att se varför det skulle vara "försvarligt" (lagtextens ord) av dem att utmåla dig på det vis du beskriver – ingen lär ha något större legitimt intresse av att få säga eller veta det som påstås om dig och ditt förflutna, särskilt då du numera utger dig för att leva ett lagligt liv. Vad folk får säga om dig måste ju vägas mot din rätt att få gå vidare med ditt liv och lägga dina misstag bakom dig utan att andras uttalanden gör att dessa misstag fortsätter förfölja dig, och i det här fallet ser jag inte varför deras rätt skulle väga tyngre än din. Dessutom lär dina närstående ha problem med att visa att påståendena om att du skyller ifrån dig etc. (samt övriga rykten) är sanna eller att de så långt möjligt haft rätt att tro och uttala dessa saker om dig, vilket ju är ett ytterligare krav för att man inte ska anses ha begått förtal.Du nämner dessutom att ryktena om dig börjar spridas. Den omständigheten att ett rykte får stor spridning är dessutom något som kan göra att brottet bedöms som grovt förtal, enligt BrB 5 kap. 2 §, istället för enbart förtal av normalgraden. Är det så att det når ut till många i ditt fall kan det alltså landa på grovt förtal i slutändan.Sammanfattningsvis anser jag utifrån din beskrivning att det med rätt stor sannolikhet rör sig om förtal i BrB 5 kap. 1 § mening i ditt fall. Kanske kan det även bedömas som grovt beroende på de närmare omständigheterna.Att anmäla förtal – Du kan mycket riktigt anmäla händelsen som förtal, särskilt mot bakgrund av hur jag bedömt dina familjemedlemmars agerande utifrån din beskrivning. Det är i själva verket nödvändigt att du anmäler händelsen för att det överhuvudtaget ska kunna bli en process av saken. Förtal är nämligen ett av de få brott som hör under så kallat "enskilt åtal". Det innebär i princip, som huvudregel, att det endast är du själv som målsägare har rätt att väcka åtal beträffande förtal som du drabbats av (dvs. staten kommer inte inleda processen åt dig). Detta framgår av BrB 5 kap. 5 § första meningen som anger att bl.a. förtal inte får åtalas av någon annan än målsäganden.Du kommer alltså som utgångspunkt behöva väcka åtal (lämna in en stämningsansökan hos tingsrätten) och driva processen själv. I vissa fall kan dock åklagare väcka åtal för förtal om händelsen kommer till en åklagares kännedom. Då krävs - i detta fall -att åtalet är "påkallat från allmän synpunkt" (enligt bestämmelsen ovan, dvs att det ligger i samhällets intresse att händelsen prövas. Det kan t.ex. vara (enligt vad som skulle kunna vara relevant i ditt fall) att du verkar ha drabbats rätt så hårt av vad dina familjemedlemmar gjort. Beroende på om de dåliga verkningarna för dina relationer och ditt anseende blivit stora kan en åklagare alltså välja att ta upp fallet.Hoppas att det löser sig för dig!Med vänlig hälsning,

Är det brottsligt att råka tafsa på någon om man blir knuffad in i denne? Vad händer om man då blir misstänkt för brott?

2021-11-29 i Sexualbrott, 6 kap. BrB
FRÅGA |Hej, jag var ute på klubben, sedan när jag skulle hämta min jacka och gå ut, så råkade jag gå in i en tjej framför mig för jag blev knuffad in i henne på grund att de va för trångt och det vi tog trappan ner. Hon gick och sa till vaken att jag försökte tafsa på henne. Vaken kom och tog ut mig sen fick jag åka polisbil till stationen där sa dem att jag har blivit anmäld för sexuellt ofredande. Jag nekade såklart. Jag har absolut inte tafsat, jag blev ba knuffad in henne. Jag va lite berusad. Mina vänner såg allt också. Va kommer hända nu ?
Kevin Läräng |Hej, och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!Jag börjar med att redogöra för vad som gäller (straff)rättsligt i ditt fall, för att sedan gå in på frågorna om vad som gäller rent processuellt, vad som kommer eller kan hända härnäst och vad du bör göra.Vad gäller straffrättsligt? Du anger att du blivit anmäld för sexuellt ofredande. Det brottet finns återgivet i brottsbalken 6 kap. 10 § (särskilt andra stycket utefter vad som är relevant här). För sexuellt ofredande döms enligt bestämmelsen bl.a. den som genom ord eller handlande ofredar en person på ett sätt som är "ägnat att kränka personens sexuella integritet". Att det ska röra sig om ett "handlande" (om det inte är en kränkning genom ord) innebär att det ska ha rört sig om ett sådant som inte är så pass sexuellt integritetskränkande eller samlagsliknande (dvs. varaktig eller påtagligt sexuell beröring) att det kan räknas som en "sexuell handling" enligt våldtäktsbestämmelsen i brottsbalken 6 kap. 1 §. Att handlandet ska vara "ägnat att" kränka en persons sexuella integritet innebär att integriteten hos den utsatta personen inte faktiskt behöver ha kränkts under händelseförloppet, utan det räcker att handlandet normalt eller typiskt sett är att betrakta som ett kränkande sådant (t.ex. att ta på någons rumpa).Det betyder dock inte att man sexuellt ofredat någon i brottsbalkens mening varje gång man råkar ta på någons mer intima kroppsdelar, exempelvis när man själv blivit knuffad. För att en gärning ska betraktas som brottslig krävs nämligen som huvudregel enligt brottsbalken 1 kap. 2 § första stycket att den måste ha begåtts uppsåtligen. Den juridiska innebörden av uppsåt är ganska annorlunda jämfört med vad man menar i dagligt tal, och innefattar alltså mer än medveten avsikt. För att en gärning ska anses ha varit uppsåtlig räcker det att så kallat "likgiltighetsuppsåt" funnits. Det betyder kort sagt att något man gjort är "uppsåtligt" i straffrättslig mening redan om man anat/misstänkt att det man gör kommer att leda till något dåligt (även om det inte varit ens avsikt), men ändå inte brytt sig om detta och ägnat sig åt gärningen eller beteendet ändå.Anledningen till att detta krav på uppsåt finns kommer sig av den så kallade skuldprincipen. Man måste i någon mening kunna sägas vara klandervärd i sitt agerande till den grad att man kan hållas straffrättsligt ansvarig för sina skadliga/dåliga gärningar, och det är man normalt sett bara om man ägnat sig åt ett (i och för sig kriminaliserat) beteende med någon form av uppsåt.För att du ska kunna anses ha begått sexuellt ofredande krävs det alltså att du varit mer eller mindre medveten om att du skulle komma att beröra den andre personen sexuellt. När man plötsligt, oförutsett, blir knuffad har man dock ingen kontroll över sig själv och sin kropp och anses då inte kunna hjälpa att man råkar exempelvis ramla in i en annan person och i det skedet ta på denna person på ett olämpligt sätt. Kriminalisering tar med andra ord sikte på mänskliga, kontrollerade gärningar, inte på (okontrollerade) kroppsrörelser.Utifrån din händelsebeskrivning bör slutsatsen därför bli att du inte agerat med uppsåt när du råkat ramla in i den andre personen och alltså inte kan sägas ha begått sexuellt ofredande enligt brottsbalken.Bevisning och betydelsen av vittnen – Det är enligt fast praxis åklagaren som ska lägga fram så mycket bevisning att det står utom rimligt tvivel att du begått sexuellt ofredande. Det betyder även att det måste stå utom rimligt tvivel att du haft någon form av uppsåt i detta för att dömas för brottet. Det framgår bl.a. av rättsfallen NJA 1980 s. 725 och NJA 1996 s. 176. Det rör sig alltså, åtminstone i teorin, om ett mycket högt ställt beviskrav.När det gäller mål om sexualbrott såsom sexuellt ofredande har HD därutöver (t.ex. i NJA 2019 s. 347) uttalat att det inte räcker att målsäganden framstår som mer trovärdig än den tilltalade för att en fällande dom ska kunna meddelas. I kombination med annan bevisning kan målsägandens trovärdighet dock räcka. Är det så att du själv har vänner som vittnen till händelsen är det naturligtvis en fördel du bör dra nytta av. Det ska dock nämnas att närståendevittnens utsagor, på grund av dessa vittnens naturliga vilja att försöka få den "egna parten" friade, principiellt värderas lägre än övriga vittnesutsagor.Vad kan du göra nu? Är det så att du enligt polisen är misstänkt för brottet (detta framgår inte helt klart av din beskrivning) innebär det vissa rättigheter för dig enligt rättegångsbalken (RB). Du får enligt RB 21 kap. 3 § biträdas av försvarare. Du kan därtill under vissa förutsättningar ha rätt till en offentlig försvarare som förordnas av domstol, och erbjuds du en sådan rekommenderas att du tackar ja, särskilt på grund av det tvivel som finns huruvida det du gjort ens är brottsligt. Du får själv föreslå någon behörig som offentlig försvarare (t.ex. en viss advokat du känner till), och om det inte finns särskilda skäl mot det ska denna person förordnas, enligt RB 21 kap. 5 § andra stycket. Frikänns du i målet kan du enligt RB 31 kap. 2 § få ersättning för dina försvarskostnader.Du har (såvitt är relevant i ditt fall) rätt till en offentlig försvarare enligt RB 21 kap. 3a § om du:1. är i behov av försvarare med hänsyn till utredningen om brottet,2. behöver försvarare med hänsyn till att det är tveksamt vilken påföljd som ska väljas och det finns anledning att döma till en annan påföljd än böter eller villkorlig dom eller sådana påföljder i förening, eller3. om det i övrigt finns särskilda skäl med hänsyn till den misstänktes personliga förhållanden eller till vad målet rör.De närmare omständigheterna av fallet framgår visserligen inte enligt din beskrivning, men om t.ex. utredningen om händelsen är omfattande/komplicerad lär du kunna begära en offentlig försvarare enligt punkt 1. Är det så att du t.ex. fått en påföljd för brott tidigare, såsom böter, kan du även trycka på att punkt 2 är aktuell för att få en försvarare.Även om du inte har rätt till någon offentlig försvarare enligt RB 21 kap. 3a § ovan, kan du fortfarande välja att anlita en privat försvarare. Det görs då på ren avtalsbasis (precis som om du köpt vilken annan tjänst som helst) och du betalar helt ur egen ficka.Visserligen är det värt att tänka på att du kommer att få betala rättegångskostnaderna som uppkommit i målet om du döms för brottet i domstol (exempelvis kostnaderna för en offentlig försvarare) enligt RB 31 kap. 1 §, men omfattningen av betalningsskyldigheten begränsas enligt bestämmelsen och gäller inte för bl.a. kostnader som skäligen (rimligen) varit motiverade för utredningen. Beloppet som ska betalas sätts även ner helt eller delvis utefter bl.a. hur ens personliga och ekonomiska förhållanden ser ut. Med andra ord behöver inte kostnaderna nödvändigtvis bli så höga för det fall att du döms. Du är dessutom enligt RB 31 kap. 1 § tredje stycket läst tillsammans med 31 kap. 4 § i princip aldrig skyldig att betala mer i försvarskostnader än vad du hade fått betala i rättshjälpsavgift enligt rättshjälpslagen 23 §. Den avgiften är enligt den sistnämnda bestämmelsen nästan alltid mycket låg.Hoppas du fått mer klarhet i din situation! Lycka till!Med vänlig hälsning,

När och under vilka förutsättningar blir man villkorligt frigiven från ett fängelsestraff?

2021-09-28 i Påföljder
FRÅGA |hej. min kille blev arresterad i aprill 2021 och fick sin dom i juli 2021 på ett år och sex månader och jag undrar när han kommer ut? alltså när blir han villkorligt frigiven
Kevin Läräng |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline!Din beskrivning kan tolkas på lite olika sätt beroende på vad du menar med "arresterad", och mitt svar påverkas utifrån om du menar att din kille varit häktad eller på annat sätt mer varaktigt frihetsberövad under tiden mellan april-juli eller inte. Är det så att du menar att han bara blev gripen i samband med att brottet begicks, men strax därefter släpptes fram till dess att han kallades till domstol och började avtjäna straffet därefter, kan du i stort sett bortse från mitt resonemang angående häktning/frihetsberövande.Villkorlig frigivning (när häktning/annat frihetsberövande inte förekommit mellan tiden för brottet och domstolens dom) – I brottsbalken (BrB) 26 kap. 6 § anges att när två tredjedelar av ett tidsbestämt straff (dock minst 30 dagar) har avtjänats ska den dömde friges villkorligt. Huvudregeln är alltså att villkorlig frigivning efter 2/3 av fängelsevistelsen ska ske.Är det så att din kille missköter sig under tiden på anstalt blir situationen dock en annan. Det anges i BrB 26 kap. 6a § samt 7 § att den villkorliga frigivningen ska skjutas upp om det finns särskilda skäl mot villkorlig frigivning. Med hur många dagar den skjuts upp går inte att säga generellt, utan det bestäms utifrån "arten och omfattningen av de överträdelser som föranleder att den villkorliga frigivningen skjuts upp", dvs. beroende på vilken typ och hur pass allvarlig misskötsel din kille ev. ägnat sig åt på anstalten. Vid bedömningen av om det finns "särskilda skäl" mot villkorlig frigivning beaktas särskilt om din kille:1. inte deltar eller missköter det kan blivit tillsagd att göra i syfte för att förebygga hans återfall i brott eller på annat sätt främja hans anpassning i samhället (dvs. rehabiliteringsåtgärder och liknande), eller2. annars på ett allvarligt sätt har brutit mot de föreskrifter och villkor som gäller för verkställigheten (dvs. bryter mot alla olika slags regler som gäller för honom under anstaltsvistelsen, vare sig det är svensk lag t.ex. brottsbalken, eller anstaltens ordningsregler).Förutsatt att din kille dock sköter sig under tiden han avtjänar fängelsestraffet, kommer han alltså friges efter 2/3 av vistelsen på 18 månader, alltså friges efter 12 månader.Villkorlig frigivning (när häktning/annat frihetsberövande förekommit innan domen) – Utöver villkorlig frigivning efter 2/3 av tiden, dvs. 12 månader i din killes fall, tillgodoräknas han även tiden han varit frihetsberövad fram tills att han dömts. Det framgår av lagen (2018:1250) om tillgodoräknande av tid för frihetsberövande (här nedan kallar jag lagen för LTT).I LTT 2 § anges att om någon har dömts till fängelse på viss tid eller till sluten ungdomsvård, och den dömde med anledning av de brott som prövats i målet eller som påföljden avser har varit frihetsberövad under en sammanhängande tid av minst 24 timmar, ska tiden för frihetsberövandet tillgodoräknas den dömde som verkställighet av påföljden.Det innebär alltså att förutsatt att han varit frihetsberövad (t.ex. anhållen eller häktad) under minst 24 timmar räknas den tid som gått som om det vore dagar som avtjänats på anstalt.Nu innehåller inte din beskrivning någon tydlig information om hur länge din kille eventuellt suttit frihetsberövad innan han fick sin dom, men detta innebär helt enkelt att du kan dra av den ytterligare tid han suttit frihetsberövad från de 12 månader som han som utgångspunkt behöver sitta av innan han friges villkorligt.Hoppas du fått svar på din fråga!Med vänlig hälsning,

Vilket/vilka brott kan det vara om en bekant som jag gett i uppdrag att sälja min hund missbrukar det uppdraget, och sedan talar illa om mig? Vilken påföljd kan det tänkas bli?

2021-08-31 i Förskingring och annan trolöshet, 10 kap. BrB
FRÅGA |Hej. En bekant erbjöd sig att ha min hund och skulle hjälpa mig att sälja honom. Jag har skriftligt bevis på att jag inte kommer acceptera att hunden säljs för mindre än 15 000. Hon sålde min hund för 13 000 och gjorde även ägarbyte på min hund utan min tillåtelse eller vetskap och säger inte vart min hund befinner sig. Sedan har hon även hängt ut mig i en facebook grupp med falsk info och även lagt ut bilder från våra privata konversationer vart jag har skickat min adress samt mitt fullständiga namn. Hon har även lagt ut i det inlägget bilder på min hunds pass och andra viktiga papper. Detta är givetvis polisanmält och dom har fått skärmdumpar på allt. Men min fråga är då, vilka brott är det hon har gjort och vad kan straffen bli?
Kevin Läräng |Hej, och tack för att du tar hjälp av Lawline!Jag går i tur och ordning igenom de olika händelserna i händelseförloppet och gör en bedömning av vad var och en av dessa kan utgöra för brott, samt vad påföljden skulle kunna bli för vart och ett av brotten. Din beskrivning kan dessutom tolkas på lite olika sätt, så jag går även igenom vad de olika tolkningarna innebär.Försäljningen av hunden – Du anger att du lämnat din hund hos din bekanta för att hon ska sälja hunden enligt vissa villkor som du ställt upp, men dessa har hon alltså struntat i att ta hänsyn till och undanhåller även hunden från dig.I brottsbalken (BrB) 10 kap. 1 § slås fast att förskingring föreligger när någon på grund av t.ex. avtal får egendom i besittning "för annan" (dvs. för dig i detta fall) med skyldighet att utge egendomen (ge tillbaka samma egendom) eller "redovisa för denna" (t.ex. ge dig köpeskillingen), men att personen tillägnar sig egendomen eller på något annat sätt åsidosätter vad denne har att iaktta för att fullgöra sin skyldighet. Det krävs även att gärningen innebär vinning för personen och skada för den berättigade (dvs. dig i detta fall), alltså att denne blir rikare medan du blir fattigare.Här har alltså din bekanta uppenbarligen fått hunden i besittning genom ert avtal om hjälp med försäljning. Jag tolkar även din beskrivning som att hon inte gett dig ens de 13 000 kronorna som hon fick för hunden, vilket innebär att hon både "tillägnat sig" hunden och även på ett ytterligare sätt (undanhållit pengarna) inte gjort vad hon varit skyldig till enligt er överenskommelse.Kravet på att din bekanta ska ha drabbats av "vinning" och du själv av "skada" får anses uppfyllt här. Hon har ju tillgodogjort sig dels hunden (som ju har ett förmögenhetsvärde/marknadsvärde), dels pengarna, vilket innebär att hon blivit rikare och du blivit fattigare, ekonomiskt sett.Kort sagt ser alltså hennes agerande (om det är enligt denna tolkning som ditt beskrivna händelseförlopp ska förstås) ut att utgöra förskingring enligt BrB.Är det dock så att du menar att du faktiskt fått de 13 000 kronorna som betalning – även om du anser att det var för lite – innebär det att det inte rör sig om förskingring, eftersom det brottet (enligt uttalanden i den rättsliga litteraturen) inte tar sikte på försäljning av egendom till underpris.Däremot kan brottet trolöshet mot huvudman enligt BrB 10 kap. 5 § komma i fråga i så fall (även detta nämns i den juridiska litteraturen), alltså om du som "huvudman" i detta fall har fått köpeskillingen men gått miste om att få just 15 000 kronor. Trolöshet mot huvudman består enligt bestämmelsen av att någon, som på grund av förtroendeställning fått till uppgift att t.ex. sköta en ekonomisk angelägenhet för någon annan, missbrukar sin förtroendeställning och därigenom skadar huvudmannen (dig).Till att börja med kan sägas att kravet på "skada" för huvudmannen dvs. dig är uppfyllt, eftersom underprisförsäljning av huvudmannens egendom anses innebära sådan skada.Kravet på förtroendeställning innebär att din bekanta behöver kunna betraktas som t.ex. syssloman eller uppdragstagare i detta fall, och detta har ju varit fallet här då hon fått i uppdrag att sälja hunden för din räkning. Det innebär också att kravet på att hon fått till uppgift att "sköta en ekonomisk angelägenhet" åt dig (med det avses t.ex. att man tar betalt för en vara och ska redovisa beloppet för den man agerar försäljare åt, precis som i ditt fall) är uppfyllt.Kravet på "missbruk" betyder kort sagt att gärningsmannen har gjort något med hjälp av sin förtroendeställning som denne uppenbarligen inte borde ha gjort med hänsyn till sina skyldigheter gentemot den (dvs. dig) som personen företräder. En form av missbruk som faller under brottet trolöshet mot huvudman är mer allvarliga så kallade "befogenhetsöverskridanden" dvs. att man har fått tillåtelse att göra något (t.ex. sälja en sak) men inte håller sig till de närmare villkoren för det man ska göra (t.ex. en instruktion att sälja till ett visst lägsta pris). I ditt fall är ju detta vad som skett, och din bekanta har ägnat sig åt ett befogenhetsöverskridande. I och för sig är inte varje liten avvikelse från de instruktioner man fått straffbar som trolöshet mot huvudman, men i ditt fall skulle man kunna argumentera för att det är straffbart eftersom skillnaden i pris ändå är så mycket som 2000 kronor, och för att du litat på att en person som du känner ska sköta affären som du önskat. Det är dock svårt för mig att göra någon helt säker bedömning av detta så här på förhand.Kort sagt, vad gäller försäljningen av hunden beror det alltså dels på vilket brott som kan komma i fråga beroende på hur din beskrivning ska tolkas, dels (om det är så att du tog emot de 13 000 kronorna) om det faktiskt begåtts trolöshet mot huvudman i ert fall, eftersom det kan diskuteras om din bekantas egna initiativ till försäljningspris faktiskt kan anses rentav ha varit ett slags "missbruk" (i lagtextens mening) av ditt förtroende för henne.Uthängningen på Facebook – Den del av din beskrivning som framför allt är intressant här är att du anger att du blivit uthängd (tydligen även med falsk information) av personen du är bekant med. Även om det är svårt att säga något utifrån din korta beskrivning skulle detta kunna utgöra förtal enligt BrB 5 kap. 1 §.För att ett uttalande (oavsett om det är muntligt eller skriftligt) ska vara förtal krävs det enligt bestämmelsen att:- någon pekar ut någon annan som brottslig, eller- någon pekar ut någon annan som "klandervärd i sitt levnadssätt", eller- någon lämnar uppgift som är ägnad att utsätta någon annan för andra personers missaktning.De enda tillfällen då det är tillåtet att komma med sådana uttalanden (och då det alltså inte är straffbart förtal) är när personen kan visa att det var sant (eller att denne åtminstone hade "skälig grund" för den dvs. tillräckligt bra fog för den). Förutom det krävs det också att:- den som gjort uttalanden haft en (juridisk) skyldighet att göra det, eller- det annars var försvarligt med hänsyn till omständigheterna.Här framgår inte vad exakt det är som din bekante skrivit om dig, men om det är så att hon t.ex. skrivit att du är ohederlig, lögnaktig eller på något sätt lever efter/i allmänhet beter dig på ett dåligt sätt är detta ett slags utpekande av dig som "klandervärd i [ditt] levnadssätt". Om det är så att hon skrivit något om dig som på något sätt är information som kan tänkas få andra att tycka illa om dig och se dig som en sämre människa, kan det sägas utgöra en "uppgift som är ägnad att utsätta [dig] för andra personers missaktning".Förutsatt att det hon skrivit om dig kan sägas vara den typen av saker jag beskrev, förutsatt att de inte stämmer eller inte ens är någorlunda befogat, samt förutsatt att det inte var försvarligt (vilket jag har svårt att se att det skulle vara här) kan alltså uthängandet på Facebook vara förtal enligt BrB.Vilken påföljd kan komma i fråga för det din bekanta gjort? Till att börja med anges i bestämmelsen för förskingring (se ovan) att det föreskrivna straffet är fängelse i högst två år. För trolöshet mot huvudman är det föreskrivna straffet böter eller fängelse i högst två år. För förtal är det föreskrivna straffet böter.Detta säger dock egentligen ingenting om vilken påföljd hon kan tänkas få om hon blir dömd för brottet/brotten, utan påföljden bestäms efter ganska detaljerade överväganden av domstolarna utifrån en stor mängd bestämmelser i BrB 29 och 30 kap.Utgångspunkten för påföljden är "straffvärdet" enligt BrB 29 kap. 1 §, det vill säga hur stor skada, fara eller kränkning gärningen medfört samt vad gärningsmannen haft för avsikter eller insikter (dvs subjektiva tankar) med gärningen. Man gör kort sagt en bedömning av hur klandervärt/allvarligt dennes agerande varit i det enskilda fallet och anpassar påföljden efter det. Man mäter straffvärdet utifrån hur mycket det skulle motsvara i fängelsetid eller bötesbelopp.Allmänt sett kan man säga att domstolarna brukar bestämma straffvärdet till ganska nära minimum om det inte rör sig om mer uppseendeväckande/allvarliga gärningar, dvs. man håller sig oftast till den nedre delen av straffskalan för brottet/brotten det rör sig om. I brist på närmare information i din beskrivning utgår jag från att det lär bli så även i ditt fall.Böter eller fängelse? Om böter eller fängelse väljs beror lite på vilken påföljd domstolen anser vara mest passande/lämplig och kännbar/seriös i det enskilda fallet.För förskingring och trolöshet mot huvudman är det (enligt bestämmelserna för dessa brott samt BrB 26 kap. 1 § andra stycket) ett fängelseintervall på mellan 14 dagar och två år som gäller.För förtal (samt för trolöshet mot huvudman om böter väljs som påföljd för det brottet) är det ett intervall på mellan 30 och 150 dagsböter som gäller enligt BrB 25 kap. 2 §. Antalet dagsböter bestäms utifrån brottets "straffvärde" enligt vad jag skrev ovan. Hur stor varje dagsbot blir beräknas ganska detaljerat, men beror i stort sett på vad den tilltalade har för årsinkomst och varje dagsbot blir 1/1000 av årsinkomsten. Det följer av riksåklagarens riktlinjer som domstolarna regelmässigt följer.I ert fall lär det (eventuella) förtalet leda till cirka 30 dagsböter eftersom det är den nedre gränsen för straffskalan som domstolarna oftast brukar hålla sig till. Samma sak gäller om hundförsäljningen bedöms vara trolöshet mot huvudman och böter väljs som påföljd för det.Fängelse eller en icke-frihetsberövande påföljd? Om påföljden inte bedöms kunna stanna vid böter eller om bara fängelse är föreskrivet, blir frågan om man faktiskt ska döma till fängelse eller till något annat alternativ. Enligt BrB 30 kap. 4 § ska domstolen särskilt beakta omständigheter som talar för en lindrigare påföljd än fängelse. Det finns dessutom enligt den bestämmelsen bara tre skäl för att välja fängelse som domstolen kan ta hänsyn till, och åtminstone ett av dessa skäl måste anses finnas. De är att:- gärningen har ett så högt straffvärde att det motiverar fängelse (i praxis krävs att gärningen är så allvarlig att den kan sägas motsvara/vara förtjänt av ett års fängelse), eller- gärningen är ett så kallat "artbrott" dvs. en brottstyp som i sig talar för fängelse, oavsett om gärningen i det enskilda fallet varit allvarlig eller inte, eller- gärningsmannen nu har återfallit i brott.Det kan finnas omständigheter som talar för att villkorlig dom ska väljas istället för fängelse. I BrB 30 kap. 7 § framgår att en sådan omständighet, som gör att villkorlig dom är lämpligt, kan vara att det inte finns någon särskild anledning att anta att den tilltalade kommer begå brott igen.På samma sätt finns omständigheter som kan tala för skyddstillsyn istället för fängelse. I BrB 30 kap. 9 § nämns att den påföljden kan väljas bl.a. om den kan antas bidra till att den tilltalade avhåller sig från att begå brott igen.I ert fall har jag svårt att se varför straffvärdet för förskingringen alternativt trolöshet mot huvudman skulle motsvara särskilt mycket högre än minimum (dvs. 14 dagars fängelse enligt vad jag skrev ovan). Straffvärdet kan nog i vart fall inte sägas vara så högt som motsvarande ett års fängelse, och motiverar alltså inte att fängelse väljs för personen du är bekant med. Inte heller anses dessa brott utgöra så kallade "artbrott", och i din beskrivning framgår inte att hon skulle ha begått brott tidigare dvs. återfallit i brott nu.I mina ögon verkar det alltså som att det finns fler skäl för en icke-frihetsberövande påföljd (villkorlig dom eller skyddstillsyn beroende på vad domstolen tycker är lämpligast, mest seriöst osv) och egentligen inga skäl för fängelse utifrån lagtexten i BrB 30 kap. 4 §. Därför tror jag att din bekanta får villkorlig dom eller skyddstillsyn om hon döms för förskingring alternativt trolöshet mot huvudman. Dock kan nämnas att villkorlig dom som huvudregel ska förenas med böter enligt BrB 30 kap. 8 §. Detta är också möjligt vid skyddstillsyn, men då ska det motiveras antingen utifrån ett högt straffvärde, att det är ett artbrott, eller att gärningsmannen återfallit i brott (och inget av dessa kriterier är ju uppfyllt här). Det framgår av BrB 30 kap. 10 §.Hoppas detta svar varit till hjälp för dig!Med vänlig hälsning,

Vilken påföljd kan det bli om man döms för bedrägeri? Kan det vara bra att anlita en försvarare?

2021-08-29 i Påföljder
FRÅGA |Hej! Min man är just nu misstänkt för bedrägeri, han har aldrig varit misstänkt förut eller blivit dömd, är alltså ostraffad, är idag 34 år gammal har fru och två barn och har fast jobb sedan några år tillbaka. Har ännu inte fått veta vad det gäller mer än att han ska in på förhör misstänkt för bedrägeri. Har homom veterligen begått EN oaktsam handling för 2-3 år sedan då en person vilseleder honom till att skriva på ett papper så denne kunde ta ut pengar från en bostadsförening vi var medlemmar i. Detta fick han veta i efterhand när det uppdagades av övriga medlemmar men att detta ska ha blivit löst genom att hon betalat tillbaka summan hon enligt henne "lånade". Detta är det enda som kan ha hänt men tycker det känns osannolikt då det ska vara löst. Avsade sig försvarare när polisen ringde då han inte gjort något. Var detta dumt? Om han skulle bli dömd, vilket straff tror du att han skulle kunna få?
Kevin Läräng |Hej, och tack för att du vänder dig till oss på Lawline!Läs detta först – Jag börjar med att kommentera din fråga om ev. påföljd om det nu är så att din man blir dömd, för att sedan kort säga något om anlitandet av en försvarare. Frågor om påföljdsbestämning är ofta svåra och invecklade, och av nödvändighet kommer även mitt svar i den delen bli väldigt utförligt. Vill du bara ha ett snabbt, sammanfattat svar på dina frågor kan du titta alldeles i slutet på vad jag skriver här.Vilken påföljd kan bli aktuell här? Du anger att det är bedrägeri din man är misstänkt för, så jag tar detta brott som utgångspunkt för mitt svar. Inledningsvis framgår av brottsbalken (BrB) 9 kap. 1 § att påföljden för bedrägeri är fängelse i högst två år. Detta säger dock egentligen i praktiken ingenting om vilken påföljd som blir aktuell, med undantag för att maxpåföljden är just fängelse i två år. Hur påföljden därefter bestäms inom denna s.k. strafflatitud/straffskala sker i det konkreta fallet med hjälp av främst BrB 29 och 30 kap.Utgångspunkten för bestämmandet av påföljd nämns i BrB 29 kap. 1 § och är det så kallade straffvärdet hos brottet eller (för fall där det rör sig om flera brott) den samlade brottsligheten. Vid bedömningen av straffvärdet beaktar man:- dels vad brottet/brottsligheten objektivt sett haft för verkningar, dvs. den skada, kränkning eller fara som gärningen inneburit,- dels gärningsmannens subjektiva inställning eller grad av klandervärt tänkande/resonerande när brottet begicks, dvs. "vad den tilltalade insett eller borde ha insett" om brottets verkningar, samt de avsikter eller motiv som gärningsmannen haft.Detta innebär alltså lite förenklat att ju större skada/kränkning/fara gärningen kan sägas ha medfört, respektive ju mer ont uppsåt eller klandervärda avsikter gärningsmannen haft, desto högre anses "straffvärdet" för gärningen vara. Omvänt kan sägas att en gärning som kanske egentligen inte varit så skadlig/farlig i det konkreta fallet, och/eller om gärningsmannen kanske inte insåg eller menade något särskilt illa med den, leder detta till att straffvärdet anses vara lägre.I ert fall nämner du att din man vilseletts (och alltså kan sägas ha varit ovetande) om vad han gjorde och inte tycks ha haft någon aning om vad påskrivandet av pappret fått för verkningar. Dessutom tycks den faktiska "objektiva" skadan ha gottgjorts (om den uppgiften nu stämmer) genom att de uttagna pengarna betalats tillbaka till föreningen. I övrigt kan jag ju inte säga så mycket om situationen om det nu inte skulle röra sig om denna händelse, men i mitt svar utgår jag för enkelhetens skull från att det är denna som polisen har i åtanke.Straffvärdet för detta misstänkta bedrägeri i ert fall kan utifrån detta resonemang sägas vara tämligen lågt. Blir det då ens tal om fängelse i din mans fall? Till att börja med framgår tydligare, genom BrB 26 kap. 1 § andra stycket, att längden på ett eventuellt fängelsestraff i detta fall får bestämmas inom intervallet 14 dagar till två år. Dock måste domstolen i varje fall göra en avvägning huruvida fängelse är den "rätta" påföljden jämfört med icke-frihetsberövande alternativ. Detta framgår i BrB 30 kap. 4 § där det anges att domstolen vid påföljdsvalet ska fästa särskilt avseende vid omständigheter som talar för en lindrigare påföljd än fängelse, bland annat så kallade "billighetsskäl" dvs. ömmande eller förmildrande omständigheter som listas i BrB 29 kap. 5 § (jag återkommer till dessa).Som skäl för fängelse får domstolen enligt BrB 30 kap. 4 § andra stycket endast beakta tre saker (och måste kunna luta sig mot åtminstone en av dessa tre saker), nämligen:- att brottets straffvärde påkallar det (dvs. att straffvärdet är så högt att det motiverar fängelse). I praxis anses det att straffvärdet måste vara så allvarligt att det kan sägas motsvara fängelse i minst ett år, enligt ett förarbetsuttalande (på s. 100 i denna länk) som domstolarna regelmässigt följer.- att brottet är av en sådan art att det motiverar fängelse (här kan kort sägas att bedrägeri dock inte anses vara ett s.k. "artbrott" och alltså inte leder till fängelse bara för att det är tal om bedrägeri i sig).- att gärningsmannen nu återfallit i brott (i lagtextens ord "att den tilltalade tidigare gjort sig skyldig till brott").I ert fall kan jag inte se att det är tal om något av dessa skäl för fängelse. Domstolarna brukar enligt praxis bestämma straffvärdet till ganska nära minimum i straffskalan om det inte är tal om svårare händelser, dvs. motsvarande 14 dagars fängelse i ert fall. Det är ju som sagt tal om en ganska (relativt sett) "mild" handling din man råkat företa sig, så straffvärdet i ert fall motsvarar förmodligen 14 dagars fängelse. Straffvärdet motiverar alltså knappast fängelse här. Inte heller är det tal om något "artbrott", och du anger dessutom att din man inte begått brott (åtminstone inte blivit lagförd för något brott) tidigare.Som skäl mot fängelse (dvs. skäl för en icke-frihetsberövande påföljd) kan nämnas t.ex. följande skäl (som skulle kunna vara relevanta i ert fall beroende på de närmare omständigheterna) som listas i den ovan nämnda BrB 29 kap. 5 §:- en ovanligt lång tid har förflutit sedan brottet begicks "i förhållande till brottets art" (det har i ert fall gått hela 2-3 år sedan det misstänkta brottet ska ha begåtts)- din man lider men av att han på grund av brottet blir/kan antas bli avskedad eller uppsagd från anställning eller drabbas av annat hinder eller synnerlig svårhet i yrkes- eller näringsutövning (din man har ju fast jobb, och fängelse skulle kunna leda till att han tvingas sluta, något ni bör påpeka om så är fallet)- någon annan omständigheter föreligger som påkallar att din man får ett lägre straff än brottets straffvärde motiverar (här nämns som exempel i förarbetena och den rättsliga litteraturen att ett straff på ett orimligt sätt drabbar någon annan, särskilt barn såsom era egna).Mot bakgrund av detta finns det alltså egentligen ingenting som talar för att din man bör dömas till fängelse, utan snarare desto mer som talar MOT detta (om han nu skulle bli dömd för det påstådda bedrägeriet). Vad är då de tänkbara alternativa, icke-frihetsberövande påföljderna?Villkorlig dom anses vara en lindrigare påföljd än fängelse, och innebär helt enkelt i praktiken att den tilltalade bara får en slags "varning" och alltså inte får något straff, men däremot en prövotid på två år (se BrB 27 kap. 3 §). Vid påföljdsvalet ska rätten som skäl för villkorlig dom beakta om det "saknas särskild anledning att befara att den tilltalade kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet". Ett annat skäl för villkorlig dom är att den tilltalade samtycker till samhällstjänst. Detta framgår av BrB 30 kap. 7 §. Villkorlig dom ska som utgångspunkt förenas med dagsböter enligt BrB 27 kap. 2 § och BrB 30 kap. 8 § (även om böter inte ingår i straffskalan för bedrägeri).Skyddstillsyn anses också vara lindrigare än fängelse, och innebär i korthet att den tilltalade släpps fri men sätts under prövotid på tre år samt övervakning (se BrB 28 kap. 4 och 5 §). Skyddstillsyn får förenas med dagsböter (även om böter inte föreskrivs för bedrägeri) men inte som utgångspunkt, utan om det krävs med hänsyn till straffvärdet, brottets "art" eller den tilltalades tidigare brottslighet. Detta framgår av BrB 28 kap. 2 § samt 30 kap. 10 §.Det är dessa två påföljder jag kan tänka mig att det eventuellt blir fråga om för din man. Vilken av dessa det faller på kan jag så klart inte uttala mig om, men valet görs alltså i princip utifrån de kriterier jag nyss nämnt. Om jag ska säga något om er situation kan jag tänka mig att din man, om han döms, får villkorlig dom (kanske inte ens i kombination med böter) med tanke på att situationen med föreningen tycks ha löst sig själv över tid, din man inte lär begå brott igen, och för att jag har svårt att se varför påföljden skulle behöva vara mer kännbar/ingripande än en slags "varning" i ert fall.Något om anlitandet av försvarare – Den misstänkte får själv föra sin talan, men denne får så klart även biträdas av försvarare. Detta anges i rättegångsbalken (RB) 21 kap. 1 och 3 §.Dessutom anges i RB 21 kap. 3a § att offentlig försvarare (främst en advokat, enligt RB 21 kap. 5 §) på begäran ska förordnas för den som är misstänkt för ett brott där det inte är föreskrivet lindrigare straff än sex månaders fängelse. Eftersom det är föreskrivet ett strängare straff än så för bedrägeri har alltså din man rätt att begära en offentlig försvarare. En privat försvarare får ni anlita själva om så önskas, alldeles oavsett om han har rätt till en offentlig försvarare eller inte.Det är svårt att generellt säga om det är rätt/fel eller dumt/klokt att anlita en försvarare, vilket du ju undrar. Det beror ju på hur ens egna förutsättningar (t.ex. ekonomiska) och preferenser som misstänkt/tilltalad ser ut. En privat försvarare anlitar man på vanlig avtalsbasis och man betalar denne själv enligt avtalet. Även en offentlig försvarare kan kosta pengar om man döms för brottet, då man i så fall kan få stå för hela försvarskostnaden själv enligt RB 31 kap. 1 § som en del av rättegångskostnaderna. Allmänt sett har man nog mycket att vinna på att anlita en försvarare och således inte behöva stå ut med mer tråkigheter från de rättsvårdande myndigheternas sida än vad som egentligen behövs – en försvarare är ju ett sätt att "dämpa fallet". Som det heter i RB 21 kap. 7 § ska en försvarare "med nit och omsorg" tillvarata den misstänktes rätt och i det syftet "verka för sakens riktiga belysning". Åtminstone om du och din man har råd tror jag personligen att ni gör bäst i att anlita en försvarare i den fortsatta processen.Sammanfattningsvis, och i korthet, tror jag att påföljden (om din man nu skulle dömas för det påstådda bedrägeriet) blir tämligen lindrig, sannolikt villkorlig dom eller skyddstillsyn. Det kan också vara en bra idé att anlita en försvarare i det här ärendet.Hoppas mitt svar har varit till hjälp för er!Med vänlig hälsning,