Ta över målsäganderätt vid avliden målsäganden

2021-05-23 i Brott mot liv och hälsa, 3 kap. BrB
FRÅGA |Hejsan!Jag undrar lite hur det går till i en förundersökning och rättegång när målsäganden är avliden. Exempelvis att en person blivit misshandlad till döds av två andra personer. Vem blir målsäganden då, närmsta familjen eller är den avlidne fortfarande målsägande? Får familjen ett målsägandebiträde vid rättegång? Vart sitter de placerade i rättssalen isåfall?Stort tack på förhand!
Filip Karlsson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!I mitt svar kommer jag främst hänvisa till rättegångsbalken (RB), men även brottsbalken (BrB) och lag (1988:609) om målsägandebiträden. Vem är målsäganden?Precis som du nämner i ditt svar är målsäganden den som blivit utsatt för brottet (20 kap. 8 § 4 st. RB). Utgångspunkten är att målsäganderätten är strängt personlig och inte kan överlåtas. Exempelvis vid skadegörelsebrott ändras inte målsäganden om den skadade egendomen säljs. Ett undantag från detta är emellertid om målsäganden har avlidit. Har målsäganden avlidit på grund av brottet (ex. misshandel) övergår målsäganderätten till dennes efterlevande make, bröstarvingar, föräldrar eller syskon. Har målsäganden avlidit, men inte som en följd av brottet (ex. vid förtal), övergår dock inte målsäganderätten om det står klart att den avlidne inte hade velat ange brottet. I ditt fall övergår dock alltid målsäganderätten till närmsta familjen (20 kap. 13 § RB). MålsägandebiträdeNär det gäller brott enligt 3 kap. BrB (där misshandel ingår) ska målsäganden förordnas ett målsägandebiträde om det finns behov för detta (1 § 2 p. lag [1988:609] om målsägandebiträde). Som utgångspunkt stannar dessa kostnader på staten även om den tilltalade blir frikänd (jfr 31 kap. 2 § RB)Placeringen i rättegångRättssalarna kan se olika ut från sal till sal, men strukturen är mer eller mindre alltid densamma. Du kan se en tydlig bild och förklaring från Brottsoffermyndigheten här (s. 17) på hur en rättegång ser ut. FörundersökningenTill sist vill jag även nämna att förundersökningens syfte är att utreda vem som kan misstänkas för brottet samt utreda huruvida tillräcklig bevisning finns för att väcka åtal (23 kap. 2 § RB). Om vi bortser från de s.k. "angivelsebrotten" (dvs. de brott som kräver att målsäganden anger brottet) ska förundersökning inledas så fort det finns anledning att anta att ett brott har begåtts (23 kap. 1 § RB). Det innebär att oavsett om målsäganden har avlidit eller inte så kommer förundersökningen fortsätta förutom vid undantagsfall. Jag hoppas du har fått svar på din fråga och att din situation löser sig!Behöver du ytterligare rådgivning rekommenderar jag dig att vända dig till vår juristbyrå. Du kan boka tid här eller kontakta oss:Kontaktuppgifter till vår telefonkontakt:Telefon: 08-533 300 04Öppettider: Mån-fre kl. 10.00−16.00Med vänliga hälsningar,

Berätta om allmänfarlig sjukdom (Hepatit C)

2021-05-02 i Brott mot liv och hälsa, 3 kap. BrB
FRÅGA |Jag började dejta en kille! Efter 1 månad berättar han att han har Hepatitc och haft det ett bra tag. Vi hade då haft väldigt mycke sex oskyddat. Detta ligger väl under smittskyddslagen? Han ska väl berätta sånt innan? Jag vet ej ännu om jag är smittad ej vågat testa ännu men ska göra detta!! Fått höra att han fortfarande ligger runt utan upplysa om att han är positiv ! Så undrar är detta straffbart! Om det visar sig att jag är smittad kan jag anmäla han då? Vad är det för straff på sånt här?
Filip Karlsson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag kommer i mitt svar att hänvisa till både smittskyddslagen (SmittskL) och brottsbalken (BrB). I inledningen kommer jag gå igenom smittskyddslagen för att sedan se till vilket brott personen skulle kunna dömas för. Till sist kommer jag även snabbt gå in på hur man gör en uppsåtsbedömningHepatit CDu har helt rätt i att Hepatit C omfattas utav SmittskL och är anmälningspliktig, smittspårningspliktig samt allmänfarlig. Hepatit C anses dock inte vara samhällsfarlig. Detta kan du läsa mer om på Folkhälsomyndighetens hemsida som är den myndighet som ansvarar för smittskyddet.Samtliga svenska medborgare har en skyldighet till att smittsamma sjukdomar inte sprids vidare (2 kap. 1 § SmittskL). Om man vet om att man bär på en allmänfarlig sjukdom (som Hepatit C är) är man skyldig att lämna information med människor som man kan förväntas komma i kontakt med (2 kap. 2 § SmittskL). Vad kan personen dömas för?Det är straffbart att inte följa smittskyddslagen. Den som tillfogar annan sjukdom kan dömas för misshandel. Misshandelsbestämmelsen är alltså inte enbart begränsad till fysiska skador som slag och dylikt, utan omfattar även överförande av sjukdomar (3 kap. 5 § BrB). Om det visar sig att du inte blivit smittad kan han fortfarande dömas för försök till misshandel. För att dömas till misshandel och försök till misshandel krävs dock uppsåt. Om han endast varit oaktsam kan han inte dömas för misshandel, utan i så fall aktualiseras endast brotten vållande till kroppsskada eller sjukdom & framkallande av fara för annan (3 kap. 8–9 §§ BrB). Ett liknande fall har avgjorts utav Högsta domstolen (HD) i NJA 2014 s. 176 där man ansåg att gärningsmannen inte kunde dömas till försök till misshandel då han inte hade agerat med uppsåt utan endast oaktsamt. Han dömdes därför till framkallande av fara för annan. Om personen går under någon behandling eller liknande som gör att du aldrig egentligen varit utsatt för någon smittorisk kan personen inte dömas för framkallande av fara för annan eftersom någon fara aldrig förelåg. Detta har också tydliggjorts utav HD i en dom från 2018, nämligen NJA 2018 s. 369.Vad är straffet?Misshandel av normalgraden döms till minst 14 dagars fängelse och högst 2 års fängelse (3 kap. 5 § BrB). För vållande till kroppsskada eller sjukdom döms man till böter eller fängelse i högst 6 månader samt för framkallande av fara för annan döms man till böter eller fängelse i högst 2 år (3 kap. 8-9 §§ BrB). Straffskalorna för försök motsvarar de för fullbordat brott (23 kap. 1 § 2 st. BrB).Hur gör man uppsåtsbedömningen?Som jag nämnde krävs det för att dömas till misshandel eller försök till misshandel att gärningsmannen har handlat uppsåtligt. Det innebär att han åtminstone ska ha förhållit sig likgiltig till huruvida du skulle bli smittad eller inte. Enkelt uttryckt kan man säga att om han visste att du skulle bli smittad, hade han ändå haft det oskyddade sexet? Om svaret är nej på den frågan kan han endast dömas för oaktsamhetsbrotten (dvs. framkallande av fara för annan eller vållande till kroppsskada eller sjukdom. Om svaret däremot är ja kan han dömas för misshandel eller försök till misshandel.Jag hoppas du har fått svar på din fråga och att hela situationen löser sig på bästa sätt för dig samt att, om du är intresserad av att fördjupa dig mer, kan läsa rättsfallen som jag nämnde här ovan. Behöver du ytterligare rådgivning rekommenderar jag dig att vända dig till vår juristbyrå. Du kan boka tid här eller kontakta oss:Kontaktuppgifter till vår telefonkontakt:Telefon: 08-533 300 04Öppettider: Mån-fre kl. 10.00−16.00Med vänliga hälsningar,

Nödvärn, mord/dråp samt misshandel

2021-05-06 i Brott mot liv och hälsa, 3 kap. BrB
FRÅGA |Den 28 januari knackade den tidigare ostraffade 27-åringen på hemma hos 30 åringen, med tidigare kriminellt förflutet. En argumentation mellan vännerna uppstod som ledde till ett bråk som eskalerade allt mer. Den mest avgörande punkten i bevisföringen blir att fastställa vem som attackerade vem, men detta har försvårats av att ingen förutom de inblandade bevittnade händelseförloppet. Borås tingsrätt menar att 30-åringen beväpnade sig med en hopfälld yxa på väg mot ytterdörren utanför vilken 27-åringen stod. Därefter utdelade han ett kraftigt hugg mot 27-åringens huvud och drog sedan in honom i lägenheten. 27-åringen drog då kniv till sitt försvar. I förhör uppger 27-åringen att han hade svårt att se eftersom att blod forsade ner över hans ögon och han högg därför i blindo utan att se var huggen träffade. Han såg inte heller att 30-åringen tappade yxan en bit in i bråket. 30-åringen mottog flera knivhugg, varav ett träffade hjärtat vilket ledde till att han förblödde. vilka brott har den 28 åring har gjort?vilka brott har 30 åring har gjort ?Vilken eller vilka rättsregler ska tillämpas? vilka lagrum är eventuella till den här situationen
Filip Karlsson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Din fråga omfattar många rättsregler och som jag tolkar det är du intresserad utav att även få reda på bakomliggande principer och rättsregler. Jag vill därför redan nu lägga in en brasklapp om att mitt svar är långt och utförligt vilket jag hoppas är vad du efterfrågar. Jag kommer, likt du har gjort i din fråga, hänvisa till personerna som "27-åringen" och "30-åringen".När det gäller brott är det framför allt brottsbalken (BrB) som är tillämplig, men det kan även förekomma kriminaliseringar i andra speciallagstiftningar. Det är dock främst BrB som jag kommer att hänvisa till i mitt svar.Uppsåt eller oaktsamhetUtgångspunkten för BrB är att det för straffansvar krävs uppsåt så länge inget annat är föreskrivet i straffbudet (1 kap. 2 § BrB). Det finns olika "typer" av uppsåt, men det räcker att gärningspersonen varit åtminstone "likgiltig" inför följden (dvs. det inträffade) för att gärningsmannen ska kunna dömas för uppsåtligt brott. För att tydliggöra tar vi ett exempel: A attackerar B i syfte att döda B. Här är det inget tvivel att uppsåt föreligger. Om A däremot attackerar B och "struntar i" huruvida B överlever är han likgiltig inför följden att B avlider (och kan således dömas för mord). Om A däremot endast förstår att det finns en risk att B avlider, men han utgår ifrån att B kommer överleva så har A inte uppsåt, utan är endast oaktsam. A kan i det fallet endast dömas för vållande till annans död (3 kap. 7 § BrB).Brott som 30-åringen begått30-åringen har attackerat 27-åringen med en hopfälld yxa. 27-åringen har emellertid inte avlidit vilket gör att vi direkt kan utesluta mord (3 kap. 1 § BrB), dråp (3 kap. 2 § BrB) samt vållande till annans död (3 kap. 7 § BrB). Däremot har 27-åringen skadats utav angreppet vilket aktualiserar misshandel (3 kap. 5–6 §§ BrB) samt vållande till kroppsskada och framkallande av fara för annan (3 kap. 8–9 §§ BrB). Självklart blir min bedömning bristfällig eftersom jag endast har att utgå från informationen i din fråga men 30-åringen bör anses ha agerat uppsåtligt och därmed dömas för misshandel. Som utgångspunkt "konsumerar" misshandeln vållande till kroppsskada och framkallande av fara för annan, dvs. att man endast döms för misshandeln och inte för de andra brotten.Nästa fråga blir då att bedöma vilken grad misshandeln ska hänföras till. Här tar man hänsyn till bl.a. huruvida 30-åringen varit hänsynslös eller kroppsskadan på 27-åringen varit bestående. Bedömningen ska dock alltid vara en helhetsbedömning, och det är i princip omöjligt att göra en bedömning utan mer detaljerad information vilket gör att jag här nöjer mig med att konstatera vilka omständigheter som beaktas (3 kap. 6 § BrB). Till sist aktualiseras frågan om 30-åringen kan dömas för försök till mord, men även här är en sådan bedömning väldigt svår att göra utan detaljerad information. Jag nöjer mig därför även här med att återigen påpeka att för att dömas till mord krävs det att 30-åringen haft uppsåt till att 27-åringen skulle avlida, inte bara tillfogas kroppsskador (jfr 23 kap. 1 § BrB). Brott som 27-åringen har begått27-åringen har genom sitt handlande berövat 30-åringen livet, vilket aktualiserar mord (3 kap. 1 § BrB), dråp (3 kap. 2 § BrB) samt vållande till annans död (3 kap. 7 § BrB). Avgörande blir då här att avgöra om uppsåt förelegat eller om 27-åringen endast varit oaktsam. Det är, som jag nämnt tidigare, svårt att göra precisa bedömningar utan detaljerad information, men din fråga kan liknas vid rättsfallet NJA 2005 s. 237. Att hugga en annan person flera gånger med kniv bör i de flesta fall leda till att uppsåt anses föreligga, och därmed bör 27-åringen dömas för antingen mord (3 kap. 1 § BrB) eller, om gärningen anses som mindre grov, dråp (3 kap. 2 § BrB). Av vad som framkommer av frågan verkar det dock snarare som att handlingen är att beteckna som dråp istället för mord eftersom det inte verkar ha förelegat någon särskild planering eller hänsynslöshet från 27-åringens sida. 30-åringen har inte heller utsatts för svårt lidande. Detta är omständigheter som särskilt beaktas vid avvägningen mellan mord och dråp (jfr 3 kap. 1 § BrB). Självfallet har även 27-åringen vållat kroppsskador vilket aktualiserar misshandel, vållande till kroppsskada etc., men dessa brott "konsumeras" utav mordet/dråpet. Rättfärdigande omständigheterNär vi nu har konstaterat vilka brott som har begåtts är nästa steg att se till om det föreligger några rättfärdigande omständigheter. Till att börja med kan vi konstatera att 30-åringen aldrig kommer dömas för något brott eftersom han har avlidit och jag kommer därför utgå från 27-åringens situation (men detta kan tillämpas även vice versa för 30-åringen).Den som är utsatt för brottslig gärning har rätt att försvara sig. Detta kallas nödvärn (24 kap. 1 § BrB). Bedömningen görs i två steg. Först ser man till om gärningen var oförsvarlig, och sedan till om man hade kunnat avvärja angreppet på ett mindre ingripande sätt. Observera här att man pratar om "uppenbart" oförsvarlig. En gärning kan alltså vara oförsvarlig och ansvarsbefriande på samma gång.I och med att 27-åringen har blivit angripen med en hopfälld yxa och indragen i 30-åringens lägenhet är det mycket möjligt att det inte anses som uppenbart oförsvarligt att försvara sig på det sätt som han gjorde. Omständigheten att 30-åringen har tappat sin yxa kan innebära att 27-åringen inte längre är utsatt för något angrepp, men om 27-åringen inte visste om detta utan utgick ifrån att han fortfarande blev anfallen kan han sägas ha agerat i putativt nödvärn, dvs. han trodde att han agerade i nödvärn. I det fallet 27-åringen inte kan frikännas med hänsyn till nödvärn kan han likväl gå fri från straff om han "svårligen kunde besinna sig". Detta kallas nödvärnsexcess (24 kap. 5 § BrB). Att han hade blod rinnande ner och att han inte förväntade sig ett angrepp samt att angreppet varade under en kort tid kan vara sådana omständigheter som spelar in på bedömningen. För att återkomma till NJA 2005 s. 237, som liknar ditt fall, dömdes dock personen för dråp då han ansågs ha kunnat vända sig om och springa från situationen istället. Frågan är om 27-åringen i ditt fall verkligen hade den möjligheten eftersom han blev indragen i 30-åringens lägenhet. Avslutningsvis kan också sägas att även om 27-åringen inte kan frikännas med hänsyn till nödvärnsreglerna kan det likväl innebära att straffet som döms ut blir mildare med hänsyn till dessa omständigheter (jfr 29 kap. 3 § 5 p. BrB).BevisfråganBeviskravet i brottmål är att det ska "vara ställt utom rimligt tvivel" (NJA 1980 s. 725). Brotten som har förövats är densamma för båda personerna oavsett vem som inledde bråket. Däremot spelar det roll för nödvärnsbedömningen vem som attackerade först. Den som anföll först kan självfallet inte åberopa nödvärnsrätt för sitt handlande. Dvs. om 27-åringen har knivhuggit 30-åringen och 30-åringen därefter utdelat ett slag med yxan mot 27-åringen och släpat honom in i lägenheten och därefter har 27-åringen återigen huggit med kniven, så kan självfallet inte 27-åringen undgå ansvar med hänsyn till nödvärnsrätten.AvslutningJag hoppas du har fått svar på din fråga och att du har haft tid och ork att läsa igenom hela mitt svar och att det var ett utförligt svar du efterfrågade. Som jag redan nämnt är bedömningarna alltid svåra och beroende av detaljerad information och därmed kan jag inte ge helt säkra uttalanden om vilka brott eller ansvarsfrihetsgrunder som kommer att gälla. Trots detta hoppas jag att mitt svar har belyst viktiga omständigheter att beakta så att du har fått en förståelse över hur straffrätten fungerar.Behöver du ytterligare rådgivning rekommenderar jag dig att vända dig till vår juristbyrå. Du kan boka tid här eller kontakta oss:Kontaktuppgifter till vår telefonkontakt:Telefon: 08-533 300 04Öppettider: Mån-fre kl. 10.00−16.00Med vänliga hälsningar,