Vilken lag ska vi hänvisa till vid köp av tjänst mellan likställda parter?

2021-06-20 i KÖPRÄTT
FRÅGA |Hej, vi är en medlemsorganisation i en bransch och ska annordna en konferens. Deltagarna är personer från olika företag i branschen. Vi har skrivit ihop villkor som gäller för deltagaravgiften ("biljetten") som man erlägger för att delta. Vi har utgått ifrån Köplagen men fick veta att den gäller för köp av saker (lösöre), men inte för tjänster, vilket en konferens är.På ett annat ställe fick vi veta att konsumenttjänstlagen som vi trodde skulle gälla inte gäller när en företagare köper tjänster av ett annat företag. Vår förening anser vi är ett företag och de som deltar i konferensen är alla anställda på företag som betalar avgiften.Vilken lag ska vi hänvisa till i våra villkor för köp av "biljett" till konferensen? I våra villkor står nu så här: Köpvillkor (konferensen) 1. Allmänna villkor Då evenemanget riktar sig till företag tillämpar [vi] köplagen vid anmälan till [konferensen]. Hur borde det stå så att det blir rätt?
Hanna Palmkvist |Hej, och tack för att ni vänder er till Lawline med er fråga!Det låter som att ni tänkt rätt, och att varken köplagen eller konsumenttjänstlagen enligt sina tillämplighetsbestämmelser är tillämplig på er situation. En stark utgångspunkt inom svensk avtalsrätt är avtalsfriheten, vilket innebär att de avtalsslutande parterna själva får komma överens om vilka villkor som ska gälla mellan dem. Ett av de främsta undantagen från detta är situationen där lagen anger att dess bestämmelser är tvingande och inte får avtalas bort, vilket exempelvis kan vara fallet där en av parterna typiskt har en svagare position och därför skyddas av lagen, såsom en konsument jämfört med en näringsidkare. Något sådant förhållande tycks inte vara aktuellt i ert fall, och ni kan då fritt bestämma vilka villkor som ska gälla. Även om köplagen enligt lagens egna bestämmelser inte blir tillämplig, kan ni alltså i avtalet ange att dess bestämmelser ska tillämpas på avtalet i tillämpliga delar.Det ni bör uppmärksamma är att köplagen inte i sin helhet skulle gå att tillämpa på ert avtal, eftersom det rör sig om köp av tjänst istället för lösa saker, precis som ni skriver. Exempelvis reglerar köplagen varans överlämnande, istället för utförande av tjänst. Ett alternativ är att välja konsumenttjänstlagens regler istället. En betydande del av den lagens regler syftar emellertid till att skydda den svagare parten, vilka ni troligen skulle vilja välja bort (exempelvis utrymmet för avbeställning). Sammanfattningsvis finns tyvärr ingen lag som specifikt reglerar för köp av tjänst mellan likställda parter, så för att vara säker på att en fråga inte lämnas oreglerad eller oklar behöver ni se över vilka delar av lagen (köplagen eller konsumenttjänstlagen) ni vill tillämpa, och eventuellt formulera avtalsvillkor för eventuella luckor som kan uppstå eftersom lagen inte kan/bör tillämpas i sin helhet. Ni kan om ni vill ha hjälp med att formulera avtalsvillkoren vända er till Lawlines juristbyrå. Lycka till, och om ni har fler funderingar så är ni varmt välkomna att återkomma med en ny fråga!Med vänlig hälsning,

Vilket lands lag som gäller vid köpeavtal när säljaren är utomlands

2021-06-08 i KÖPRÄTT
FRÅGA |Hej,Vid årskiftet kom jag överens med en person i Tyskland att jag skulle köpa en samling tidningar och fotografier för ca 10.000 kr.Vi hade bra mejlkontakt och jag kände mig trygg i detta och betalade med banköverföring till hans konto. Sedan kom aldrig något paket. Säljaren som är en privatperson hävdar att paketet är skickat och att han inte har kvar kvittot länge pga att dom flyttade i samma veva.Vi har sedan dess haft mejlkontakt och han påstår att han har kontaktat DHL som ej har något svar på vart paketet är.Jag vet inte vad som är sant men eftersom jag ej fått något paket vill jag ha mina pengar tillbaka.Personen svarar nu inte längre på mejl.Jag har hans namn och tidigare bankuppgifter och hans mejladress men ej något mer.Vad kan jag göra för att kräva tillbaka mina pengar?Mvh/Jonas
Hanna Palmkvist |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Köpeavtalet har ett internationellt moment, eftersom säljaren som du säger befinner sig i Tyskland. Det är därför inte självklart om svensk eller tysk lag ska tillämpas. Både svenska och tyska domstolar tillämpar EU:s regler för att fastställa vilket lands lag som blir tillämplig i situationer som denna. Förordningen som här blir aktuell kallas Rom I (Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser). Om du och säljaren kommit överens om vilket lands lag som ska tillämpas på avtalet så är det det som gäller (artikel 3). Det behöver inte vara svensk eller tysk lag, utan ert val gäller oavsett vilken lag ni valt (artikel 2). Om ni inte avtalat om saken så är det lagen i det land där säljaren har sin vanliga vistelseort som ska gälla på avtalet (artikel 4.1 a). Säljarens vanliga vistelseort är lär vara i Tyskland, varför det antagligen är tysk lag som ska tillämpas på ert avtal. Såvida ni inte avtalade om vilket lands lag som skulle tillämpas på ert avtal beror svaret på din fråga alltså på vad tysk lag säger om vem som bär risken för varan under transport vid köp mellan privatpersoner. Vad som gäller enligt tysk lag är tyvärr inte något vi kan svara på. Om säljaren enligt tysk lag bär risken bör du ha rätt att få dina pengar tillbaka.Jag beklagar att du inte kunde få mer klarhet än så, men önskar dig lycka till, och du är varmt välkommen att återkomma med en ny fråga om du har fler funderingar!Med vänlig hälsning,