Kan utomstående överklaga dom i brottmål?

2007-03-10 i PROCESSRÄTT
FRÅGA |Hejsan, Kan en utomstående part överklaga en dom fastställd av tingsrätt? Det vill säga, en person som ej är part i ett brottmål, och i så fall, hur görs detta?
Michael Witting |I princip är det bara de som varit parter i målet som har rätt att överklaga. För att en utomstående part ska ha rätt att överklaga en dom krävs det att avgörandet från rättslig synpunkt innebär en nackdel för den utomstående. Det ska emellertid observeras att det enligt 20 kapitlet 2 § rättegångsbalken, se http://www.lagen.nu/1942:740, enbart är åklagaren som har behörighet att väcka talan i mål som avser brott som faller under allmänt åtal. Det är därför bara han som kan föra talan mot brottslingen och överklaga en dom som gått det allmänna emot. Detta innebär att en utomstående inte kan överklaga en dom som gått det allmänna emot. Jag har dessutom svårt att se hur en utomstående skulle från en rättslig synpunkt påverkas negativt av en dom som går den tilltalade emot. I mål som faller under enskilt åtal kan det kanske finnas situationer då en utomstående kan vara behörig att överklaga ett brottmål. En överklagan ska enligt 50 kapitlet 1 § rättegångsbalken göras skriftligen. Skrivelsen ska ges in till tingsrätten. Den som överklagar har tre veckor på sig från att dom meddelas att överklaga. I 4 § i samma kapitel framgår vad en överklagan ska innehålla. Det är väldigt viktigt att överklagan formuleras på rätt sätt eftersom den senare kommer att ligga till grund för domen. Man ska således vända sig till erfaren jurist som kan skriva den åt en.

Bevisföring och bevisvärdering

2007-03-03 i PROCESSRÄTT
FRÅGA |Hej, jag sitter åklagad för grov rattfylla. med mitt vittnesmål när jag blev gripen som enda bevis, dvs. dom har inte tagit mig utan jag stog utanför bilen när dom kom. finns det någon lag eller liknande man kan hänvisa till som säger att erkännanden eller bevisningar under påverkat tillstånd inte gäller eller skall tas med förakt ? Tack på förhand // Eric
Sara Forslund |Hej, Tvärtom har vi i svensk rätt principer om fri bevisföring och fri bevisvärdering. Principen om fri bevisföring säget att all bevisning får förebringas. Denna princip kommpletteras av principen om fri bevisvärdering, som säger att rätten, efter en samvetsgrann prövning av allt (bland annat all bevisning) som förekommit, skall avgöra vad som i målet är bevisat. Denna princip finns uttryckt i lag i rättegångsbalkens 35 kapitel 1 §, se http://www.lagen.nu/1942:740. Rätten skall pröva detta på ett objektivt, neutralt och rationellt sätt. Det finns i rättegångsbalkens 35 kapitel 7 § en bestämmelse som säger att om rätten skulle finna att en omständighet som en part vill bevisa inte har någon betydelse i målet, eller att ett erbjudet bevis inte erfordras i målet eller uppenbart skulle vara verkningslöst, det vill säga att bevisning är helt onödig och meningslös, så skall rätten inte tillåta bevisningen. Denna regel har dock ett mer processekonomiskt syfte; den är i första hand till för att undvika att ovidkommande saker inte tar upp onödigt mycket tid och pengar. Med vänlig hälsning,

Sakprövning av myndighet och domstol

2007-03-03 i PROCESSRÄTT
FRÅGA |Vad innebär att få något prövat i sak? Jag har ansökt om att få en lärarpraktik på 10veckor godkänd, som jag utfört efter min pedagogutbildning. Mittuniversitetet har avslagit denna ansökan pga av att de anser att praktiken skulle ha utförts innan pedagogutbildningen, men jag har överklagat till Överklagandenämnden för högskolan, där de säger att jag har rätt att få min ansökan prövad i sak. Vad innebär detta konkret?
Jacob Öberg |PRÖVNING I SAK Att rätten eller myndigheten avgör ett mål innebär att rätten skiljer det ifrån sig. Rätten kan skilja det ifrån sig antingen genom att i sak pröva och avgöra den fråga, som är aktuell i målet och, eller också genom att inte pröva frågan i sak och avgöra den, utan visa den ifrån sig (se för vidare läsning lagkommentaren under 30 § FPL). Saken är en abstrakt juridisk term som används när man ska försöka beskriva vad ett mål eller ett fall handlar om. Denna beskrivning kommer av naturliga skäl upplevas som ganska teoretisk och abstrakt. Utgångspunkten är att saken i ett mål är det din talan går ut på. Du begär att erhålla en lärarpraktik och detta är vad ditt ärende handlar om, saken. Saken brukar normalt anknytas till din begäran, yrkande och till dina skäl för din begäran, grunden (RB 13 kap. 3 § och 30 kap. 9 § RB.) Att pröva något i sak innebär att myndigheten eller domstolen materiellt prövar din begäran. Detta innebär att domstolen undersöker alla fakta och alla regler som är relevanta för ditt ärende (30 § FPL). Att pröva något i sak innebär att myndigheten eller domstolen fullständigt analyserar ditt ärende och redogör för alla skäl för och emot varför du ska erhålla en lärarpraktikplats. Detta innebär vidare att myndigheten eller domstolen måste motivera varför du inte erhåller en lärarpraktikplats. Saken kan vidare ur ett teoretiskt perspektiv anknytas till alla fakta som är relevanta och har betydelse för prövningen av ditt mål. Dock är det uppenbart att i ditt fall så är saken det som din begäran går ut på, det vill säga att erhålla en lärarplats och att göra en sakprövning innebär att myndigheten eller domstolen undersöker och utreder alla omständigheter, bevis och lagregler som har anknytning till ditt fall. EJ PRÖVING I SAK För att tydliggöra vad som är en sakprövning kommer jag att förklara vilka andra mer formella beslut som domstolen kan fatta. Om rätten eller domstolen visar en fråga ifrån sig utan en materiell och fullständig sakprövning sker det genom beslut om avvisning eller avskrivning. Avvisning används generellt som beteckning när ett prövningshinder. Avvisning kan exempelvis komma ifråga om din överklagan eller din ansökan är för otydligt formulerad och exempelvis saknar namnteckning eller en tydlig begäran om vad din ansökan går ut på (3,4 §§ FPL) . Exempelvis så kan det till och med förekomma omständigheter som ger domstolen rätt att vägra prövning. Här återger jag ett belysande utdrag ur förarbeten till Förvaltningsprocesslagen: ” En ansöknings- eller besvärsskrivelse kan emellertid vara så bristfällig att den inte utan vidare kan läggas till grund för någon utredning. Det går inte att läsa ut vad saken gäller eller över huvud taget vad sökanden eller klaganden vill. I sådana fall kan någon saklig prövning givetvis inte ske. Partens talan måste då avvisas. I överensstämmelse med vad som nu gäller hos prövningsnämnd och i kammarrätten bör emellertid talan inte få avvisas förrän parten har fått tillfälle att avhjälpa bristen. I paragrafen föreskrivs att rätten skall förelägga sökanden eller klaganden att inom viss tid avhjälpa bristen. Av föreläggandet skall framgå att partens talan ej tas upp till prövning om inte föreläggandet iakttas inom föreskriven tid. Är en handling till den grad ofullständig att det inte ens går att fastställa från vem den härrör, kan handlingen inte föranleda någon åtgärd. Någon bestämmelse härom anser jag inte behövlig” (propositionen till Förvaltningsprocesslagen, s.521). Vidare kan avvisning ske om det du begär inte är en seriöst menad begäran. Du kan exempelvis inte begära att domstolen ska ge dig rätt att flyga till månen. Sådan begäran kommer förmodligen att avvisas av domstolen eller myndigheten (se RB 42 kap. 4 § st.2). Slutligen kan avvisning ske om saken redan prövats, om samma sak är uppe för prövning i en annan instans, om ansökan inkommer försent, om parten saknar behörighet att föra talan (omyndighet, själsrubbning, ej fysisk person eller om du exempelvis inte är berörd av saken). Om rätten ej är behörig bör den vidarebefordra skrivelsen till rätt domstol (se 7 § FPL). Avskrivning används generellt när frågan har förlorat aktualitet, förfallit, på grund av att parten återkallat sin ansökan eller sitt överklagande, tvisteföremålet bringats ur världen, parten avlidit med mera. Eftersom frågan om avvisning, avskrivning och rättegångshinder är mycket bred så stannar jag här och ber dig att kontakta en advokat som är specialist på processrätt för vidare information. FPL finns http://lagen.nu/1971:291 , och RB http://www.lagen.nu/1942:740 .

Strafföreläggande

2007-03-05 i PROCESSRÄTT
FRÅGA |Hej! Jag har erkänt skadegörelse i form av att jag efter en kväll ute råkade kasta min mobil på en taxibil. Jag hade aldrig uppsåt att skada varken person/eller sak, utan jag ville påkalla min flickväns uppmärksamhet. Polisen som ringde mig menade på att ersättning för skadan samt ett strafföreläggande på någon tusenlapp skulle bli följderna. Eftersom jag ändå kastat mobilen så erkände jag, ville helst ha allt ur världen. Nu har jag dock fått strafföreläggandet som är på 13600 (80 x170 kr i dagsböter) + 500 till brottsofferfonden. Jag tycker att det inte står i proportion till en repa på max 2 cm. på en bildörr som jag i vilket fall får betala separat. I strafföreläggandet står att jag med uppsåt kastat ett föremål på taxibilen, det är fel, men spelar det så stor roll. Vad kan jag göra nu?
Miranda Berg |Hej! Vi har tyvärr sällan möjlighet att svara på frågor så snabbt som inom ett dygn. Jag kommer att ta upp några allmänna förutsättningar när det gäller strafföreläggande. Vid mindre allvarliga förseelser finns en möjlighet för åklagaren att utfärda strafföreläggande istället för att åtala. För att strafföreläggandet ska kunna verkställas måste det godkännas av den misstänkte. Om man inte vill godkänna strafföreläggandet kommer saken istället att avgöras i domstol. Där finns möjlighet att framställa de invändningar man har, om till exempel bristande uppsåt. Ett tidigare erkännande är i och för sig inte bindande för rätten, men kan ha en negativ bevisverkan. Ett godkänt strafföreläggande kan inte överklagas i sak, utan kan bara undanröjas om det förekommit ett formellt fel eller om det inte är lagenligt. Med Vänlig Hälsning

Ta tillbaka en anmälan om misshandel?

2007-03-05 i PROCESSRÄTT
FRÅGA |Hej! Jag vet inte riktigt om ni kan hjälpa mig men det skadar ju inte att fråga. Jag anmälde en kille för misshandel för ett tag sen och nu närmar sig huvudförhandlingen/rättegången och jag börjar bli orolig. Det har hänt mycket annat jobbigt i mitt liv just nu, och jag känner mig absolut inte redo att sitta i en rättegångssal. Jag har också ångrat min anmälan för misshandel, eftersom jag har pratat med killen som gjorde det och vi har löst det, han har också erkänt allt för polisen. Nu undrar jag helt enkelt hur jag tar tillbaka min anmälan? Ska jag kontakt polisen på min ort? Huvudförhandlingarna är om några veckor, är det för sent att dra tillbaka en anmälan eller? Det är ju ändå mitt val. Tacksam för svar.
Miranda Berg |Hej! Det stämmer inte att det är ditt val. Åklagaren måste åtala om det finns tillräckliga bevis för att emotse en fällande dom. Endast vid ett fåtal brott är målsägandes anmälan en förutsättning för åtal, misshandel är inte ett sådant brott. Det är självfallet angeläget ur samhällets synpunkt att allvarliga brott beivras. Det spelar alltså ingen roll om du tar tillbaka din anmälan. Eftersom du kommer att höras vid huvudförhandingen har du en skyldighet att infinna dig på rättegången. Då den misstänkte har erkänt för polisen får vi hoppas att han erkänner även i rätten, i sådana fall borde det gå ganska snabbt att utreda frågan. Lycka till!

Kan bevismaterial som åtkommits i strid med upphovsrätten användas som bevis?

2007-03-21 i PROCESSRÄTT
FRÅGA |Hej Jag undrar om det är lagligt att kopiera delar av en hemsida och sedan använda detta som \"bevismaterial\" mot mig? Det står copyright på sidan. MVH Ingela Svar önskas snarast
Marie Wahlin |Hej! Tack för din fråga! I Sverige råder så kallad fri bevisföring och fri bevisvärdering. I och med detta får allt som kan vara till föremål för bevisning användas i domstolen för att styrka sin sak. Domstolarna å andra sidan får sedan fritt bedöma bevisningen i fråga och måste inte följa några speciella regler eller liknande. Att upphovsrättsligt skyddat material som i ditt fall används emot dig hindrar dessvärre således inte att det kan ligga till grund för bevisningen i målet, utan kan komma att ingå i domstolens bedömning av fallet. I flera andra länder som exempelvis USA är saken annorlunda men ej i detta fall som sagt. Vad gäller förhållandet mellan den som laddat ner materialet och den som innehar upphovsrätten får det bli en sak för upphovsmannen att anmäla en person för intrång, ifall ett sådant kan konstateras. Vänligen

Rätt att tala med advokat innan polisförhör?

2007-03-05 i PROCESSRÄTT
FRÅGA |Hej! Jag är en tjej som undrar om man blir slagen med en flaska i huvudet och inte anmäler på en gång hur stor är risken att det går till åtal? Jag undrar också om man alltid har rätt att tala med en advokat innan man förhörs av polis? Väldigt tacksam för svar!
Miranda Berg |Hej, Ett slag med en flaska i huvudet torde rubriceras som misshandel, och preskriptionstiden för misshandel av normalgraden är fem år från det att brottet begicks. Inom den tiden finns alltid möjlighet till åtal, men ju längre tid det går desto svårare blir det så klart att säkra bevisning, både från brottsplatsen och i form av tillförlitliga vittnesmål. Man har inte alltid rätt att tala med en advokat innan ett polisförhör. Alla som kan antas kunna lämna upplysningar om en utredning är skyldiga att infinna sig till förhör. Om man är misstänkt för ett brott har man dock alltid rätt att vara tyst, detta följer av Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Om man är anhållen eller häktad för ett brott har man alltid rätt att få en offentlig försvarare. Det finns vissa andra förutsättningar under vilka man kan få en offentlig försvarare, till exempel om man inte själv har någon möjlighet att sköta sitt försvar eller om man är under 18 år. Jag hoppas att du fått svar på dina frågor. Med vänliga hälsningar,

Privat försvarares befogenheter i förundersökningen

2007-03-03 i PROCESSRÄTT
FRÅGA |om en häktad person ej får kontakt med den advokat som han vill anlita.och om han vill anlita honom eller henne privat, i vilken utsträckning får åklagaren motarbeta den häktade.
Jacob Öberg |RÄTT TILL ADVOKAT OCH SKILLNADEN MELLAN OFFENTLIG OCH PRIVAT FÖRSVARARE Rätten för en häktad person att utse en försvarare är ovillkorlig och den häktade har uppenbart en rätt att utse en privat försvarare ( 21 kap. 3 § RB). Valet av privat försvarare är en viktig rätt för den misstnkte och en sådan sådan utnämning kan endast förhindras om den privata försvaren är olämplig, saknar erforderlig kompetens eller dennes anlitande skulle medföra uppenbart ökade kostnader ( 21 kap. 5 § RB). Dock är det så att även om den häktade inte har usett en försvarare så ska en en offentlig försvarare utses för honom, det vill säga en advokat ( Rättegångsbalken 21 kap. 3a §). Syftet med denna regel är att förstärka den misstänktes grundläggande rättsskydd och hindra att den häktade saknar juridisk hjälp när denne själv inte har utsett en försvarare. Det föreligger inget principiellt hinder mot att den person som den misstänkte utsett som försvarare förordnas som offentlig försvarare. Fördelen med en offentlig försvarare är att denne i princip betalas med offentliga medel och att denne har utökade och mer omfattande rättigheter under förundersökningen än en privat försvarare ( 21 kap. 10 § RB). En offentlig försvarae har exempel en ovillkorlig rätt att meddela sig i enrum med den häktade ( 21 kap 9 § RB). Det är dock klart att bortsett från dessa undantag så har den privata försvararen samma rättigheter som den offentlige försvararen. ÅKLAGAREN OCH OBJEKTIVITETSPRINCIPEN I ett historiskt perspektiv har åklagaren haft en inkvisitorisk roll i spaningsarbetet och förundersökningen. Detta innebär att åklagaren har haft som överhängande mål att genom spaningsarbete och förundersökning erhålla en fällande dom mot den misstänkte. Numera är det dock uppenbart att åklagaren måste vara objektiv och opartisk vid förundersökningen bedrivande och spaningsarbetet ( 23 kap. 4 § RB och 23 kap. 12 §). Detta innebär exempelvis att åklagaren måste ta i beaktande omständigheter som talar till den misstänkte fördel. Bevisning och vittnesmål som talar emot den misstänktes skuld måste tas med i utredningen och tas i beaktande när åklagaren ska besluta om åtal ska väckas. Denna princip innebär också att åklagaren inte får sabotera utredningen och förvägra den misstänkte dennes rättigheter utan laglig grund. Om den misstänkte har rätt att träffa och samtala med sin advokat enligt lag (se ex. 21 kap. 9 §) så kan inte åklagaren förvägra honom detta. Utan att dra förhastade slutsatser är det uppenbart att åklagaren i praktiken inte är helt objektiv och det kan diskuteras om en person som har ansvaret för en utredning mot en misstänkt person kan företräda den misstänkte och samtidigt utreda om ett brott begåtts av den misstänkte. Lagstiftaren som nämnts ovan har uppenbart ansett att den lagstadgade objektivitetsprincipen inte är tillräcklig för att skydda den misstänktes rättigheter och därmed lagstadgat rätten till en försvarare ( se också Europakonventionen och rätten till en rättvis rättegång). Med vänlig hälsning