Förundersökning och förutsättningar för åtal

2006-08-26 i PROCESSRÄTT
FRÅGA |Ett par personer som jag knappt känner påstår att jag har beställt varor och tidningar i deras namn. Nu har polisen inlett en förundersökning om ofredande och kallat mig till ett inledande samtal. Jag nämns bland andra misstänkta för att för tre år sen en av de drabbade personer varit vittne i ett rättegång mot mig. Kan de göra så här och vad kan jag göra eller inte göra för att skydda mig själv från ett eventuellt åtal. Har jag rätt att tiga och inte samarbeta, för det här luktar illa, ett försök att fälla vem som helst för att få skadestånd. Vad krävs för bevis för att väcka ett åtal?
Carl Beyer |Hej, Din fråga berör två aspekter. Den ena handlar om förundersökning och förutsättningar för åtal och är rent processrättslig. Den andra som avser personernas påståenden är straffrättslig. Jag behandlar dem nedan i denna ordning. Regler om förundersökning och förutsättningar för åtal stadgas i rättegångsbalken som du hittar http://www.lagen.nu/1942:740. Enligt 23:1 st. 1 i nämnda lag skall förundersökning inledas så snart det på grund av angivelse eller av annat skäl finns anledning att anta att ett brott som hör under allmänt åtal har förövats. För förundersökningens inledande krävs således inte att man känner till någon konkret gärningsman och det krävs inte heller någon bevisning av nämnvärd styrka. Det räcker i princip med att det föreligger en misstanke om att ett konkret brott har förövats. Syftet med förundersökningen är att ge åklagaren tillräckligt med material för bedömningen av huruvida åtal skall väckas eller inte, se 23:2. I det arbetet ingår att identifiera om någon skäligen kan misstänkas och att samla bevis för att utröna om tillräckliga skäl finns för åtal. Ett av verktygen för att kunna fullgöra denna uppgift är just möjligheten att kalla till förhör. I 23:6 stadgas att förhör får hållas med envar som antas kunna lämna upplysningar av betydelse för utredningen. Det är alltså en medborgerlig skyldighet att inställa sig efter en kallelse och något man således måste finna sig i, även om det kan kännas kränkande då man själv anser sig oskyldig. Så fort förundersökningen resulterar i att en person blir ”skäligen misstänkt” måste dock denne underrättas och informeras om sin rätt till försvarare och om förutsättningarna föreligger skall en offentlig försvarare förordnas. Att du tiger eller på andra sätt inte samarbetar påverkar inte din ställning utan är något du kan göra. I svensk rätt har åklagaren nämligen bevisbördan för samtliga relevanta omständigheter som läggs till grund för bedömningen om en person gjort sig skyldig till ett brott. Bevisningen för den aktuella gärningen skall vara så stark att den kan läggas till grund för en fällande dom för att åklagaren skall väcka åtal. Beviskravet för att en tilltalad skall kunna fällas för brottet brukar anges med uttrycket att det skall vara ställt utom rimligt tvivel att denne är skyldig. Det är alltså ett mycket högt beviskrav som ställs. Att du tiger och motarbetar utredningen kan dock uppfattas som något som ökar misstankegraden mot dig. Vet du att du inte är skyldig råder jag dig därför att samarbeta för att i så hög grad som möjligt underlätta utredningen för att snabbare avfärdas som misstänkt. Åklagare har en skyldighet att även tillvarata och beakta sådan bevisning som talar för att den misstänkte inte är skyldig, något som fastslås enligt den s.k. objektivitetsprincipen i 23:4. Den andra delen av frågan som rör personernas påståenden om dig är som ovan anförts straffrättslig. Att ange en oskyldig person till åtal med uppsåt att denne skall bli fälld till ansvar är ett brott som kallas falsk angivelse, BrB 15:6 http://www.lagen.nu/1962:700#K15. Dock är det ett högt uppsåtskrav som ställs för att brottet skall vara uppfyllt, personernas uppsåt skall omfatta att den de anger är oskyldig och uppsåtet skall gå ut på att denne blir fälld till ansvar. I lagrummets andra stycke straffbeläggs dock samma gärning om gärningsmannen, dvs personerna, inte insåg men hade skälig anledning att anta att den angivne var oskyldig. Brottet rubriceras då istället som obefogad angivelse. Om anmälan inte kan kvalificeras som en angivelse, utan mer indirekt utpekar någon som brottslig, kan gärningen istället vara straffbar såsom falsk eller vårdslös tillvitelse enligt BrB 15:7. Om du vet med dig att du är oskyldig och personernas agerande uppfyller förutsättningarna för ovan redogjorda brott kan alltså åtal väckas mot dem istället. Med vänlig hälsning,

Åklageren vill inte överklaga tingsrättsdom

2006-08-06 i PROCESSRÄTT
FRÅGA |Som målsägare förlorade jag i tingsrätten dels för att de åtalade ljög i rätten, dels för att inte alla parter blivit hörda. De var också åtalade för övergrepp i rättssak då de ringt och hotade, polisen fick lov att kontrollera inkommande samtal men det har ej gjorts så det ogillades av brist på bevis. av den anledningen ogillades även skadeståndskravet. Åklagaren vill inte överklaga. Kan tillägga att jag fick tillbringa 3 timmar på operation då en flaska skar upp ett stort sår vid ögat. Hur överklagar man själv och hur stor är chansen.
Love Wilén-Örnulf |Jag förstår att det måste kännas oerhört tungt och kränkande att förlora ett mål av det här slaget. Tyvärr slår rättssäkerheten åt två håll. De rättssäkerhetsgarantier vi har och som gör att vi inte riskerar att dömas oskyldigt gör att det i andra fall kan bli väldigt svårt att hitta tillräckliga bevis för att sätta dit skyldiga brottslingar. Din fråga rör det processuella förfarandet i rättegångar. Dessa regler finns i RB som du hittar http://www.lagen.nu/1942:740 . Om åklagaren bestämmer sig för att inte överklaga finns det två sätt för målsägaren att driva saken vidare. Det första är att begära att en överåklagare tittar på målet. Om han eller hon bedömer att saken bör drivas vidare kan denne antingen själv överklaga tingsrättens dom eller ge lägre åklagare i uppdrag att överklaga. Överåklagarens beslut kan i sin tur överklagas till riksåklagaren. Denna typ av omprövning kan man utläsa ur RB 7:5 i kombination med RB 7:2. Detta är absolut någonting jag rekommenderar att göra så fort som möjligt i ditt fall. Ett annat sätt är att själv ta över åtalet och driva saken med enskilt åtal istället för det allmänna åtalet som drivs av staten. Du har rätt att göra det eftersom åklagaren har valt att inte överklaga tingsrättens dom (RB 20:8 2 st.). Nackdelen är att det finns risk för du får ta samtliga rättegångskostnader om du förlorar (RB 31:8). Jag råder dig därför att vara försiktig. När det gäller dina chanser att vinna är det väldigt svårt att uttala sig utan att vara mer insatt i målet. Särskilt för mig som saknar praktisk erfarenhet från fältet. Att brottslingarna i det här fallet försöker ljuga så trovärdigt som möjligt är väl tyvärr något du får utgå från. När det gäller polisens agerande kanske du kan prata med dem en gång till och överväga en anmälan till justitieombudsmannen (JO). Att inte alla parter har hörts verkar märkligt men jag vet för lite om omständigheterna för att kunna säga något konkret. Om åklagaren har gjort bedömningen att han eller hon inte har bevis nog för att styrka brotten i hovrätten är det dock tyvärr inte orimligt att anta att du också skulle få jobba i uppförsbacke. I alla avseenden råder jag dig att konsultera en advokat innan ett eventuellt enskilt åtal.

Hitta bodelningsförrättare

2006-06-21 i PROCESSRÄTT
FRÅGA |Om man bor i stockholm, hur får man tag på en bodelningsförättare att föreslå till tingsrätten, ringer man runt till advokatbyråer eller finns det någon form av lista som tingsrätten tillhandahåller mvh staffan
Anna Bergman |Hej! På Stockholms tingsrätt hänvisade de mig till advokatsamfundets hemsida för att hitta advokater/bodelningsförrättare. Länken till sidan är http://www.advokatsamfundet.se/customer/Matrikel/consume/search.asp?smx=5 . Mvh

Överklagan till hovrätt

2006-04-25 i PROCESSRÄTT
FRÅGA |Om jag som målsägare vill överklaga en tingsrättsdom. Vem skall jag kontakta och får jag några kostnader?
Mathias Ehrhardt |Både vid överklagande av dom i tvistemål och i brottmål så gäller en frist på 3 veckor, som börjar löpa från den dag som dom har meddelats. Överklagandet ska göras skriftligen och lämnas in till tingsrätten, som sedan prövar om överklagandet kommit in i rätt tid och om så skett lämnar vidare handlingarna till hovrätten. Om åklagaren inte väljer att överklaga en dom i brottmål, så beror det sannolikt på att utsikterna för att få igenom en överklagan i hovrätten är ganska små. Om du som målsägare väljare att överklaga en tingsrättsdom i och med att åklagaren väljer att inte överklaga domen, måste du vara inställd på att det finns en stor risk att du inte vinner målet i hovrätten och då kan tvingas ersätta den tilltalade för dennes rättegångskostnader. I brottmål består domen vanligtvis av två delar, en ansvarsdel och en skadeståndsdel, där ansvarsdelen handlar om den tilltalade blir frikänd eller får ett straff utdömt och skadeståndsdelen handlar om i vilken utsträckning den tilltalade ska betala skadestånd eller inte. Om man som målsägare överklagar en tingsrättsdom i ansvarsdelen och målsägarens talan ogillas i hovrätten, kan rätten om den finner särskilda skäl härför, ålägga målsägaren att ersätta den tilltalade dennes kostnader för offentlig försvarare. Av förarbeten till rättegångsbalken framgår att sådana särskilda skäl är om målsägaren inte haft något beaktansvärt intresse att få tingsrättsdomen prövad avseende ansvarsdelen. Vad gäller överklagan av tingsrättsdomen i skadeståndsdelen, utan att någon överklagan skett avseende ansvarsdelen, så är huvudregeln den att om målsägandens talan ogillas, måste han ersätta den tilltalades rättegångskostnader. Det ska dock tilläggas att om talan enbart förs avseende skadeståndsdelen, ses målet som ett tvistemål och den tilltalade har visserligen rätt till försvarare, dock inte rätt till en offentlig försvarare. Om den tilltalade väljer att inte anlita någon försvarare blir hans rättegångskostnader betydligt lägre och därmed de kostnader som målsäganden, vid ett eventuellt ogillande av hans talan, har att ersätta den tilltalade motsvarande lägre. Om skadeståndstalan bifalles helt får du dina rättegångskostnader ersatta. Om talan bifalles endast delvis, blir situation mer komplicerad och det kan bli så att vardera parten får bära sina rättegångskostnader. Utgångspunkten är hur stor del av rättegången som hanterat frågan om skadeståndets storlek och sedan hur stor del av talan som har bifallits. Man kan skriva väldigt mycket om vilka kostnader som kan medfölja en överklagan och detta ovan är enbart en mycket grov skiss över vad som gäller. Har här inte gått in på frågan om prövningstillstånd, men detta är också en inte oviktig aspekt. I vissa fall krävs prövningstillstånd för att få överklagan prövad i hovrätten. Föreslår att du kontaktar domaren i tingsrätten som dömde i målet, för att få närmare svar på vad som gäller i ditt fall.

Kroppsvisitation och den kroppsliga integriteten

2006-08-21 i PROCESSRÄTT
FRÅGA |hej jag undrar om det finns någon lag mot att polisen inte får göra 'kropps rannsakan' tex kolla i ens väska efter tex alkohol? (även om man är helt nykter) jag undrar för jag har hört att det ska vara olagigt för dom om dom inte ha tillstånd för att det 'integrerar(stör / är intrång) en persons privatliv'
Jacob Öberg |Kroppsvisitation De allmänna reglerna om kroppsvisitation som du enligt min mening talar om finns i 28 kap 11§ rättegångsbalken ( RB) i samma kapitel som reglerna om husrannsakan. En eftersökning av föremål i väska faller in under definitionen på kroppsvisitation ( prop 1993/94:24 s. 43). Det kan allmänt sägas att alla regler om ingripanden mot enskilda i syfte att utreda brott, så kallade straffprocessuella tvångsmedel, är mycket strikt reglerade. Att ett tvångsmedel tillgrips är ofta en nödvändighet för att ett brott skall kunna beivras och reglerna om tvångsmedel är därför av stor vikt när det gäller effektiviteten i samhällets brottsbekämpning. Dock kan tvångsmedel vara djupt ingripande i den personliga integriteten. För att en kroppsvisitation ska kunna äga rum fordras att alla förutsättningar för regelns tillämplighet är klart uppfyllda, dvs. du ska vara skäligen misstänkt ( lägsta misstankegraden) för ett brott som har fängelse i straffskalan och kroppsvisitationen får endast äga rum i syfte att göra beslag ( se 27 kap) eller utröna omständigheter som kan vara av betydelse för brottets utredning. Med skälig misstanke bör förstås att det allmänt sett krävs att en misstanke om viss brottslighet skall vara grundad på objektiva omständigheter och att dessa skall ha viss styrka. Enbart en personlig subjektiv värdering hos bedömaren är inte tillräcklig. Vidare förutsätts att skadan och obehaget med ingreppet står i proportion till syftet med åtgärden. Det måste finnas balans mellan mål och medel och kan lindrigare ingrepp användas av polis eller åklagare så ska dessa användas först ( 28 kap, 3 a, 13 §§ RB). Syftet med dessa stränga regler är att skydda enskilda oskyldiga individer mot att drabbas av obehöriga integritetskränkningar. Någon godtycklig eller brottsförebyggande visitation tillåts absolut inte. Till skydd för den enskilde ska en mer omfattande visitation äga rum avskilt, inomhus och i närvaro av ett trovärdigt vittne. Av naturliga skäl så kräver kroppsvisitation beslut av åklagare eller rätten. Polisman kan bara besluta om denna åtgärd om fara är i dröjsmål. Något skriftligt tillstånd krävs dock ej (28 kap 4,5,13 §§ RB). Enligt andra stycket i 28 kap 11 § så kan även kroppsvisitation ske av den som ej är skäligen misstänkt för det aktuella brottet om det finns synnerlig anledning att anta att föremål kan finnas som kan tas i beslag eller vara till fördel av utredningen om brott. Även om det ej omtalas att fängelses ska följa på det brott som utreds vid denna typ av kroppsvisitation torde ett sådant krav kunna läsas in av regeln i första stycket och kravet på synnerlig anledning. Det finns vidare större befogenheter att kroppsvistera personer som är häktade eller anhållna men detta torde ej vara av relevans för din frågeställning. Om förutsättningarna är uppfyllda enligt de straffprocessuella reglerna i 28 kap så kan kroppsvisitation ske. Detta torde då kunna aktualiseras vid de flesta brott och man kan beslagta en alkoholflaska även om personen ifråga ej uppträder onykter. Det enda som är av intresse är att kraven i rättegångsbalken är uppfyllda ( legalitetsprincipen) och att visitationen kan anses som nödvändig för att uppnå det eftersträvade syftet och åtgärden ej kan uppnås på något annat sätt (behovsprincipen). Självklart ska ändamålet med åtgärden vara tydligt angiven och åtgärden ska vara anpassad till åtgärden ( ändamålsprincipen). Slutligen så ska kroppsvisitationen i fråga om art, styrka, räckvidd och varaktighet stå i rimlig proportion till vad som står att vinna med åtgärden. Du har således helt rätt i att det finns uttryckliga lagstöd för att polisen inte hur som helst när den behagar för det eller på vilket sätt som helst kan utföra en kroppsvisitation. Endast en visitation som utförs så att alla de här diskuterade kraven är uppfyllda kan anses laglig. Som du antyder i din frågeställning så är den kroppsliga integriteten skyddad i dessa situationer och här kan betonas särskilt det uttryckliga skyddet som enskilda har mot kränkning av den kroppsliga integriteten enligt grundlagen, 2 kap. 6, 12 §§ RF. Hoppas att detta hjälpt dig att förstå reglerna kring kroppsvisitation.

Hur kräver man andrahandshyresgäst på obetald hyra mm.?

2006-07-18 i PROCESSRÄTT
FRÅGA |Hej! jag har hyrt ut min lägenhet i 2:a hand. Om jag inte får tillbaka mina nycklar den sista juli då uppsägningen är slut vad händer då? Kan jag få hjälp av polis/försäkringsbolag eller någon annan myndighet. Jag har inte heller fått senast månadsbetalningen, kan jag göra något åt detta?
Sara Edström |På din situation är lagen om betalningsföreläggande och handräckning tillämplig. Enligt 3 § kan man vid en hyresgästsituation som din hos Kronofogdemyndigheten ansöka om dels betalningsföreläggande vad gäller obetald hyra samt sk vanlig handräckning när det gäller fullgörande av annan förpliktelse än betalning om förfallodagen inträtt (nycklarna). Ansökan om betalningsföreläggande och handräckning ställs skriftligen till Kronofogdemyndigheten och ska innehålla sökandens yrkande och grund för detta. I ditt fall att ett hyresförhållande föreligger och att tiden har gått ut osv. Det kan också vara bra att bifoga hyreskontraktet. Ansökan ska vara undertecknad av sökanden och ges in till kronofogdemyndigheten i original och en kopia. De handlingar som bifogas ansökningen skall ges in i två exemplar. Eftersom ansökan om betalningsföreläggande och handräckning i ditt fall stöder sig på samma grund, räcker det enligt 13 § att du skickar in en gemensam ansökan för båda ärendena. För mer detaljerad information för hur du ska gå till väga i just sitt fall råder jag dig att kontakta kronofogdemyndigheten. Relevant lagtext hittar du http://lagen.nu/1990:746

Vägran att visa upp innehåll i väska i butik

2006-05-10 i PROCESSRÄTT
FRÅGA |En ICA-butik som jag brukar handla hos har börjat be om att få kolla igenom min ryggsäck i kassan. Har de rätt att kräva att jag ska göra det eller kan de hindra mig från att handla om jag vägrar? Spelar det någon roll om de aviserar det före jag går in i butiken?
Jesper J Silow |Hej! Din fråga är både rolig och intressant för mig som blivande jurist. Det är ett mycket aktuellt problem, och rättsläget är som följande: Du har ingen som helst skyldighet att visa upp innehållet i väskan om du blir tillfrågad, vare sig för butiks- eller vaktpersonal. Du har inte heller någon skyldighet att stanna kvar för att invänta polis, och de kan inte tvinga dig till detta. Om polis kommer krävs att du är skäligen misstänkt för brott för att polisen skall ha rätt att kroppsvisitera dig(titta i någons stängda väska är en form av kroppsvisitation). Det har dock godtagits att polisen kroppsvisiterat en person, när enda grunden för misstanke varit att personen hade vägrat öppna väskan först för varuhuspersonal, och sedan för polis. Polisen har alltså med andra ord rätt att titta i din väska. Angående om de får hindra dig från att handla, är det en besvärlig juridisk balansgång, och jag skulle nog med stor osäkerhet vilja säga att affären har rätt att handla med vem den vill, m.a.o. är den också fri att vägra låta någon handla i butiken. Affären är ju ett privaträttsligt rättssubjekt, och har rätt att sluta avtal med vem den vill. Däremot kan man ju argumentera med rent sunt förnuft mot just den sortens ställningstaganden från en livsmedelsbutiks sida. Vad avser din sista fråga så spelar det ingen roll för ovanstående bedömning när eller hur affären aviserar sin inställning. Lycka till! Mvh

Skadeståndsanspråk vid brott

2006-04-20 i PROCESSRÄTT
FRÅGA |Måste jag som förälder göra en egen anmälan till polisen om mitt barn blivit misshandlat i skolan,då skolan redan gjort en?!tänkte om jag ska begära skadestånd?!
Mathias Ehrhardt |Nej, du måste inte göra någon polisanmälan, i och med att en polisanmälan redan gjorts angående den misshandeln. Däremot ska du göra en anmälan till den som leder undersökningen angående misshandeln och klargöra att ditt barn vill göra anspråk på skadestånd och även ange de omständigheter på vilket skadeståndanspråket grundas (22:2 RB, se http://lagen.nu/1942:740). När någon gör en sådan skadeståndstalan heter det i juridiska termer att göra enskilt anspråk med anledning av brott. Undersökningsledaren eller åklagaren, ibland är det åklagaren som är undersökningsledare, ska upplysa målsäganden om möjligheten att göra enskilt anspråk, om han bedömer att det finns möjlighet att få skadestånd (22:2 2st RB, se http://lagen.nu/1942:740). Målsäganden är den som råkat ut för brottet (20:8 4 st RB, se http://lagen.nu/1942:740). Jag kan rekommendera dig att kontakta polisen och meddela undersökningsledaren att du åt ditt barn vill begära skadestånd, så kommer du få mer detaljerad information om vad som gäller i detta enskilda fall.