Är det olagligt att bära luftpistol på offentlig plats?

2020-11-30 i Nödvärn och annan ansvarsfrihet
FRÅGA |Får man använda effektbegränsade vapen (luftvapen osv) i självförsvar? Och får man bära en luftpistol om den är gömd innanför kläderna?
Melvin Keric |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Får man bära luftpistol på offentlig plats?En CO-pistol, eller luftpistol, är precis som du nämner ett effektbegränsat skjutvapen vilket innebär att det inte är ett licenspliktigt vapen. CO2-pistolen omfattas dock ändå av begränsingarna i Vapenlagen. I 5 kap. 6 § Vapenlagen hittar man bestämmelsen som begränsar möjligheten att bära skjutvapen på allmän plats, det följande är en del av bestämmelsen;Skjutvapen får medföras på allmän plats endast om (...) det (...) med hänsyn till vapnets art, syftet med innehavet och övriga omständigheter är att anse som befogat. Detsamma gäller i fråga om skjutvapen inom skolområde, där grundskole- eller gymnasieundervisning bedrivs, eller i fordon på allmän plats.Av bestämmelsen framgår det att skjutvapen, även effektbegränsade skjutvapen, endast får bäras på allmän plats om det anses vara befogat efter en helhetsbedömning av varför du bär vapnet. Av förarbeten till lagen framgår det att bestämmelsen ska tolkas med "förnuft och generositet". En rimlig förklaring till innehavet bör godtas om inte andra omständigheter talar mot det. Andra omständigheter som spelar stor roll är vapnets art och sammanhanget som det förekommer i. I sammanhang där många människor träffas eller uppehåller sig kan ett vapeninnehav sällan accepteras. Det är svårt att säga hur man skulle bedöma ett fall då någon har luftpistolen dold under kläderna. Det kommer, som nämnt, göras en helhetsbedömning av varför du bär vapnet.Får man använda effektbegränsade vapen i självförsvar?24 kap. 1 § BrB behandlar den s.k. nödvärnsrätten som innebär att en gärning som någon begår i nödvärn utgör brott endast om den med hänsyn till angreppets beskaffenhet, det angripnas betydelse och omständigheterna i övrigt är uppenbart oförsvarlig. En nödvärnssituation föreligger bland annat då gärningsmannen har påbörjat ett brottsligt angrepp på person. Vidare får försvarsgärningen inte klart avvika från vad som hade varit behövligt i situationen. Huvudregeln är att våld kan bemötas med lika våld.Detta innebär att man får använda sig av självförsvar så länge det, dels är något av vikt som hotas, t.ex. din person, och man inte agerar oförsvarligt: exempelvis kan det anses vara uppenbart oförsvarligt att försvara sig genom att skjuta någon med luftpistol som har slagit dig på armen. Medan det kan anses vara försvarligt att använda luftpistolen om en gärningsman attackerar dig med en kniv på ett sådant sätt att det innebär fara för ditt liv.Med vänliga hälsningar,

Straff - när det ej föreligger uppsåt eller medvetenhet?

2020-11-22 i Nödvärn och annan ansvarsfrihet
FRÅGA |Hej! Kan någon dömas för brott som förtal, förolämpning, hets mot folkgrupp, ofredande eller olaga hot om denna inte hade uppsåt till handlingarna, dvs. var helt omedveten om att sakerna var brottsliga, eller att det skulle såra/skada den drabbade psykiskt?
Liv Stålhammar |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.Som huvudregel krävs alltid ett visst uppsåt för att någon ska kunna dömas till straffansvar för ett brott som återfinns i brottsbalken. I vissa fall räcker det dock med att gärningsmannen har agerat oaktsamt, alt. att personen ifråga har haft en s.k garantställning, dvs en skyldighet att agera/se till så att ingen skada uppkommer. Nedan kommer jag förklara dessa krav och vad dem innebär. UppsåtTermen innebär att det finns ett medvetande från gärningsmannen. Det finns tre olika former av uppsåt; Avsiktsuppsåt, Insiktsuppsåt och Likgiltighetsuppsåt. När jag talar om "effekt" nedan så avser det brottet som begås. Om en person har avsiktsuppsåt innebär detta att gärningsmannen vet att hans handlande orsakat en viss effekt. Syftet med handlandet är att orsaka effekten. Om en person har insiktsuppsåt vet gärningsmannen med säkerhet att hans handlande medför viss effekt. Gärningsmannen betraktar effekten som en säker följd av sin handling och därför kan man anta hans inställning till effekten. Om en person har likgiltighetsuppsåt inser gärningsmannen att effekten kan inträffa som ett resultat av gärningen men risken för att effekten ska inträffa utgör inte ett relevant skäl till att avstå från gärningen. OaktsamhetDet finns två olika typer av oaktsamhet. S.k medveten culpa och omedveten culpa. Oaktsamhet innebär att man gjort ett otillåtet risktagande. I det fall gärningsmannen inser risken av att effekten kan inträffa som ett resultat av hans gärning, men gärningsmannen tar risken ändå i förhoppning att effekten inte inträder har vi ett fall av medveten culpa. I det fall att gärningsmannen inte förstår att hans handlande har en viss effekt, men borde ha vetat om detta föreligger omedveten culpa. GarantställningDetta är den enda möjligheten som finns för att döma en person till straffansvar för att personen underlåtit att handla. I svensk straffrätt kan man annars ALDRIG döma någon för att dem t.ex inte stoppat ett mord som de bevittnar eller liknande. Denna möjlighet uppstår när en person genom lag, anställning eller avtal har en skyldighet att agera i vissa situationer. Garantställning uppstår också om man själv startat ett brottsligt handlande. I dessa fall kan underlåtenhet att göra något vara brottsligt. Ett exempel på garantställning kan exemplifieras med det nyligen uppmärksammade fallet där en pappa döms för vållande till annans död när hans 1-åriga son drunknar i en damm. Pappan ville inte att sonen skulle dö; han hade därmed inget uppsåt. Men enligt föräldrabalken har han en skyldighet att ta hand om sin son och hjälpa vid behov. Att pappan därför kollade på sin telefon och lämnade barnet oövervakat vid dammen innebär att han har underlåtit att förhindra detta tragiska dödsfall (vill du läsa mer om fallet kan du göra det → här ← ). Hur vet man om det krävs uppsåt eller om det räcker med oaktsamhet?Man kan alltid läsa i lagtexten till varje enskilt brott om uppsåt krävs eller om det räcker med oaktsamhet. Eftersom uppsåt är huvudregeln för straffansvar kommer lagtexten alltid säga när det räcker med oaktsamhet för att dömas för brottet; så om lagtexten inte säger att oaktsamhet är nog, kan du anta att brottet kräver uppsåtligt handlande. Exempel på brott som kräver oaktsamhet:"Den som av oaktsamhet orsakar någon annans död, döms för vållande till annans död" (3 kap. 7 § brottsbalken). Andra exempel på brott som endast kräver oaktsamhet är vållande till kroppsskada (3 kap. 8 § brottsbalken), framkallande av fara för annan (3 kap. 9 § brottsbalken) och oaktsamt sexuell övergrepp (6 kap. 3 § brottsbalken). Hur ser det ut för brotten som du omnämnde?Genom att läsa lagtexten kan man se att ingen av paragraferna om förtal, förolämpning, ofredande eller olaga hot skriver att det räcker med oaktsamhet (5 kap. 1-3 § och 4 kap. 5 § och 7 § brottsbalken). Uppsåt krävs för att man ska dömas för dessa brott. Inte heller hets mot folkgrupp föreskriver att oaktsamhet räcker (16 kap. 8 § brottsbalken). Slutsaten blir helt enkelt att uppsåt krävs för att straffansvar ska kunna åläggas gärningsmannen. Om gärningsmannen var helt uppriktigt omedveten om att offret skulle lida av hans agerande innebär detta att kravet på uppsåt inte är uppfyllt och att personen inte kan dömas, eftersom gärningsmannen ifråga endast uppfyller kravet på omedveten culpa. Om gärningsmannen inte visste att hans handlande var brottsligt?Det kan verka som hårklyveri att skilja på uppsåt och på gärningsmannens okunskap om att hans handlande var olagligt, men i vissa fall kan det förekomma situationer då en person begår ett brott utan att veta att det han gjorde var brottsligt. Detta kallas för straffrättsvillfarelse och har inte att göra med uppsåt eller oaktsamhet, istället är det en s.k ansvarsfrihetsgrund (24 kap. 9 § brottsbalken). För att gärningsmannen ska kunna undkomma straffansvar krävs det att villfarelsen är uppenbart ursäktlig. Det finns 4 situationer som kan göra en villfarelse uppenbart ursäktlig: 1. Fel vid kungörandet (dvs publicering).2. Felaktigt besked från myndighet.3. När staffbestämmelsen är synnerligen otydlig. 4. När gärningsmannen i praktiken saknat möjlighet att få kännedom om innehållet i en straffbestämmelse. I de fall du beskriver skulle gärningsmannen alltså kunna ha uppsåt till att vara elak och förolämpa någon, men var helt omedveten om att detta är brottsligt och därför undslippa ansvar. Det bör nämnas att en domstol kommer undersöka gärningsmannens möjlighet till att lära sig om brottet. Det räcker alltså inte med att säga "jag har inte läst lagboken så jag visste inte att det jag gjorde var olagligt" och då komma undan pga. villfarelse. Sammanfattande svarInget av de brott som du uppräknade kan straffas om det inte föreligger uppsåt. Däremot finns det en möjlighet att undkomma straffansvar om det verkligen är så att gärningsmannen inte tror att det han gjort är brottsligt och inte heller haft möjlighet att undersöka att det är brottsligt. Hoppas du fick svar på din fråga. Med vänlig hälsning,

Straffansvar vid brott efter samtycke från offret

2020-11-20 i Nödvärn och annan ansvarsfrihet
FRÅGA |Hej! Kan man dömas för straffansvar om någon säger: Snälla döda mig med den här kniven. Han har ju gett sitt samtycke till mordet, och han är inte heller sinnesförvirrad eller självmordsbenägen. Mvh.
Liv Stålhammar |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga. Samtycke är en s.k ansvarsfrihetsgrund. En ansvarsfrihetsgrund innebär att även om det brott man begått är olagligt och leder till ett straff, kommer samtycket till att gärningen begicks resultera i att den olagliga handlingen i vissa fall inte medför straffansvar. Det är en komplex ansvarsfrihetsgrund som kräver många saker får att fastställa ett s.k "giltigt samtycke". Vad är ett giltigt samtycke?Samtycket måste ha lämnats av en behörig person; i detta fall offret. Exempelvis skulle inte en mors begäran att någon begår ett brott mot hennes barn kunna räknas som samtycke. Vidare finns det ett krav på att brottsoffret har förstått innebörden av samtycket. Om gärningsmannen frågar om hen får slå brottsoffret och brottsoffret tror att det är ett skämt och därefter säger ja kan detta inte räknas som samtycke. Även om brottsoffret lider av psykisk ohälsa kan det påverka bedömningen om brottsoffret var medveten om vad hen samtyckte till. Andra krav är att samtycket måste omfatta hela gärningen och att samtycket måste ha lämnats före att brottet påbörjats eller senast vid gärningstillfället. (Relevanta rättsfall för att uppfylla kravet "giltigt samtycke": NJA. 2013 s. 397, NJA 1997 s. 636 och NJA 1989 s. 498). Kan man samtycka till alla brott?Reglen om samtycke finns i 24 kapitlet 7 § brottsbalken och lyder: "En gärning som någon begår med samtycke från den mot vilken den riktas utgör brott endast om gärningen, med hänsyn till den skada, kränkning eller fara som den medför, dess syfte och övriga omständigheter, är oförsvarlig." Lagtexten säger med andra ord att samtycke trots allt kan leda till straffansvar, beroende på vilket brott det är som har begåtts. Någon definition eller förtydligande på vilka gärningar som undantas från samtycket finns inte i lagen; men NJA 1993 s. 553 anses vara ett vägledande rättsfall på området. I fallet har två skolpojkar bestämt sig för att slåss; därav har de samtyckt till att misshandla varandra. I rättsfallet kommer domstolen fram till att så länge samtycke förelegat och följderna begränsar sig till smärta och ringare, övergående skador kan brottet inte leda till straffansvar. Hur ligger det då till med samtycke till mord? Lagtexten säger att om gärningen medför sådan skada och kränkning som är oförsvarligt spelar det ingen roll om samtycke givits. Att ta någons liv är den allvarligaste skadan man kan åsamka någon annan, därför är just mord ett sådant brott som leder till straff trots att samtycke förelegat. Detta stöds vidare av rättsfallet jag hänvisat till i ovanstående stycke. Följderna av mord begränsas inte till smärta och ringare övergående skador eftersom en död kommer fortsätta vara död. Oavsett offrets psykiska hälsa kommer samtycket inte väga tyngre än att oacceptabelt våldsbrott har skett. Svaret på din fråga är helt enkelt att straffansvar kommer följa, trots att samtycke getts. Hoppas du fick svar på din fråga.Med vänlig hälsning,

Brott begånget i nödsituation och ett avskedande

2020-10-31 i Nödvärn och annan ansvarsfrihet
FRÅGA |Hej. Jag blev utpressad av ett gäng att stjäla kläder från hugo boss då jag jobbade där och jag vågade inte säga till någon lr polisanmäla pga av allvarliga hot. Hugo boss valde att polisanmäla lr att jag skrev på en omedelbar uppsägning. Jag känner mig kränkt och väldigt ledsen då jag har jobbat hårt och jag ville självklart inte stjäla kläder för jag älskade mitt jobb. Dom vill nu dra av allt från min slutlön men väljer istället dra av de på min semesterersättning och skicka resterande belopp på en faktura. Dom frågar mig inte hur jag mår lr försöker vara schyssta, jag har aldrig vart så rädd innan och har aldrig känt mig så kränkt av en arbetsgivare. Jag skulle aldrig stjäla något om jag inte fick en kniv mot min hals, min gamla chef pressar mig på sms och ber mig bekräfta på Mail lr polisanmäla mig. Snälla hjälp.
Pontus Almquist |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline! Lagen om anställningsskydd (LAS) 18 § anger att ett avskedande från arbetsgivarens håll får ske när arbetstagaren grovt har åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren. Att som anställd stjäla från en butik - vilket din arbetsgivare har uppfattningen om att du har gjort - är ett otvivelaktigt ett sådant åsidosättande. Emellertid har du alltså blivit hotad med kniv vilket får ses som en mycket allvarlig form av tvång. Därför skulle man kunna argumentera för att du befann dig i en sådan nödsituation som Brottsbalken 24 kap 4 § definierar: En gärning som någon [...] i annat fall än som nämnts tidigare i detta kapitel, begår i nöd utgör brott endast om den med hänsyn till farans beskaffenhet, den skada som åsamkas annan och omständigheterna i övrigt är oförsvarlig. Nöd föreligger när fara hotar liv[...]. Min bedömning är att du har befunnit dig i en sådan situation där du kunde ha antagit att ditt liv och/ eller frihet var i fara och att handlingen (stöld) du begick i samband med detta inte har varit oförsvarlig mot bakgrund av farans beskaffenhet. I så fall har din arbetsgivare knappast haft grund för avskedande. Mitt råd är därför att du förklarar vad som hände för din arbetsgivare och om han eller hon inte ger med sig anlitar en jurist, förslagsvis här på Lawline, som kan hjälpa dig ta saken vidare. Hoppas du fick svar på din fråga!

Sikta med vapen på en inbrottstjuv, brottsligt?

2020-11-28 i Nödvärn och annan ansvarsfrihet
FRÅGA |Om en person innehar vapenlicens och någon tar sig in olovligen i dennes hem. Är det då olagligt att med vapnet sikta mot personen i syfte att få denne att avlägsna sig från sitt hem? För att göra detta ett tydligt exempel kan vi säga att det rör sig om en maskerad inbrottstjuv.
Sara Pedersen |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Utgångspunkten i en sådan situation är att denna gärning utgör brottet olaga hot, om inte till och med grovt olaga hot. Men vilken gärning som helst kan leda till att man går fri från ansvar på grund av nödvärn, beroende på omständigheterna.Olaga hot Brottet olaga hot kriminaliserar att någon hotar om brottslig gärning, på ett sätt som är ägnat hos annan framkalla allvarlig rädsla för egen eller annans säkerhet (4 kap. 5§ brottsbalken). Bedömningen om hotet varit ägnat att framkalla rädsla ska göras utifrån de faktiska förhållandena och hur situationen framstått från den hotades synpunkt. Man beaktar relationen, hur hotet har framförts, gärningsmannens agerande i övrigt och vad den hotade känt till om gärningsmannens agerande sedan tidigare. Hotet måste dock framstått som allvarligt menat, och inte exempelvis skämtsamt menat. Gärningsmannens avsikter med att utföra hotet är irrelevant. Även hot som är förtäckta, där hotet antyds, kan utgöra hot. Att sikta mot någon med ett vapen kan utgöra olaga hot, och även grovt olaga hot då hotet om att skadas förstärks genom vapnet. Det spelar som utgångspunkt mindre roll om vapnet är laddat eller inte. NödvärnEn person har rätt att skydda sig från ett pågående brottsligt angrepp, och därmed vidta proportionerligt våld eller hot om våld. Detta kallas nödvärn, vilket gör att man kan gå fri från en gärning som vanligen är brottslig (24 kap. 1§ brottsbalken). Rätt till nödvärn föreligger också när någon vägrar lämna en bostad efter en tillsägelse, men man får aldrig ta till mer våld än vad nöden kräver. En gärning kan alltså utgöra nödvärn, men om den överdrivs eller är oproportionerligt utifrån angreppets beskaffenhet så kan den vara brottslig ändå och utgöra så kallat nödvärnsexcess. Detta är en svår linje att balansera på, och det är omständigheterna i det enskilda fallet som avgör. Det finns även ett utrymme för en person som är under angrepp att få utnyttja sin nödvärnsrätt, även i fall där det inte ens föreligger ett brottsligt angrepp, alltså om man tror att omständigheterna är andra än vad de är. Detta utgör så kallat putativt nödvärn, och ger inte alltid full ansvarsfrihet, men kan ge någon strafflindring. SammanfattningsvisUtgångspunkten är att sikta på någon i sitt hem med ett vapen skulle kunna utgöra brottet grovt olaga hot och är straffbart. Men man kan bli befriad från ansvar om en nödvärnssituation föreligger, men då måste gärningen vara försvarbar utifrån det angrepp som föreligger. Utgångspunkten är alltså att man skulle kunna få sikta på någon med ett vapen om denne tagit sig in i ens hem och vägrar lämna, men omständigheterna i enskilda fallet avgör. Om gärningsmannen inte är hotfull, inte har några vapen eller verkar förvirrad, kan omständigheterna vara så att vapnet är ett oproportionerligt sätt att få någon att avlägsna sig på, och då kan man dömas för ansvar ändå. Men om en inbrottstjuv har ett eget vapen eller liknande, kan det ändå vara proportionerligt att sikta med sitt vapen. Men att skjuta någon kräver ytterligare allvarliga omständigheter. Man kan säga att ju grövre brott, ju större nödvärnsrätt, men det är en bedömning i det enskilda fallet kring de omständigheterna som föreligger. Hoppas du fått någon vägledning i dina frågor! Vänligen,

När föreligger rätten till nödvärn?

2020-11-21 i Nödvärn och annan ansvarsfrihet
FRÅGA |Hej! Vad räknas i lagens mening som nödvärn, och måste det vara fysiska situationer som rättfärdigar nödvärn eller kan det vara annat också?
Isabelle Engström |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!I 24 kap. 1 § brottsbalken anges det att en gärning som någon begår i nödvärn utgör brott endast om den med hänsyn till angreppets beskaffenhet, det angripnas betydelse och omständigheterna i övrigt är uppenbart oförsvarligt. Rätt till nödvärn föreligger mot 1. ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person eller egendom, 2. den som med våld eller hot om våld eller på annat sätt hindrar att egendom återtas på bar gärning, 3. den som olovligen trängt in i eller försöker tränga in i rum, hus, gård eller fartyg, eller4. den som vägrar att lämna en bostad efter tillsägelse. Första stycket i paragrafen utgör en rätt att försvara sig utan att detta ska utgöra ett brott. Nödvärn kan anses som en brottslig gärning om det är uppenbart oförsvarligt. Gärningen ska alltså stå i proportion till det brottsliga angreppet. I NJA 2005 s. 237 kom Högsta domstolen fram till att det inte förelåg nödvärn när personen i fråga tillgrep dödligt våld som försvar. Domstolen fann att det förelåg alternativa handlingssätt än det dödliga våldet som personen utförde. Gärningen var således uppenbart oförsvarlig. Huvudregeln är att våld kan bemötas med lika våld. Att använda dödligt våld när andra vägar finns är därmed inte okej. Psykiskt angrepp omfattas inte av nödvärnsrätt. Det är till exempel inte okej att slå någon som verbalt retas. Jag hoppas du fick svar på din fråga!

Vilket brott begår någon som tar lagen i egna händer?

2020-11-14 i Nödvärn och annan ansvarsfrihet
FRÅGA |Hej! Vad är brotten och straffen för någon som tagit lagen i egna händer?
Sara Pedersen |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Svaret du söker beror nog på vad man menar med att "ta lagen i egna händer". Hämndaktioner generellt är inte okej, men omständigheterna i det enskilda fallet avgör. Men det kan finnas omständigheter som gör att man får agera, exempelvis vid nöd och nödvärn, eller under ett pågående brottsligt angrepp. Men vigilantism i sig är oftast inte varken uppmuntrat eller lagligt.Det finns inget specifikt brott som i sig motsvarar att man just tagit lagen i egna händer. Beroende på vad man har gjort när man har tagit lagen i egna händer, så faller det i sådana fall in på de "vanliga" brottsbestämmelserna, och då gäller de straffen som föreskrivs där. Har man exempelvis slagit någon som har slagit en först, går detta som misshandel och ger fängelse högst två år (3 kap. 5§ brottsbalken). Har man frihetsberövat någon utan direkt anslutning till en brottslig gärning, räknas detta som olaga frihetsberövande och ger fängelse 1-10 år (4 kap. 2§ brottsbalken). Har man tagit tillbaka något som stulits från en utan direkt anslutning till tagandet, är detta självtäkt och ger böter eller fängelse högst sex månader (8 kap. 9§ brottsbalken). Om man begår en gärning i trafiken, så som att köra efter fortkörare eller annat, så gör man sig skyldig till trafikbrotten som man överträder. Vissa omständigheter kring händelsen kan dock leda till förmildrat straff eller ansvarsfrihet helt och hållet, om gärningen företagits under nödvärn eller affekt (24 kap. 1§ brottsbalken). Men detta beror helt på vad det är för brott och omständigheterna kring det man gör. Varje enskild har dock en rätt att envarsgripa någon som företagit en brottslig gärning där fängelse finns i straffskalan, om man påträffar personen på bar gärning med brottet eller på flyende fot, eller om man är efterlyst av polisen (24 kap. 7§ 2st rättegångsbalken). Detta är alltså tillåtet.Det finns alltså inget brott i sig som generellt innebär att man tagit lagen i egna händer, men vissa gärningar förklaras oftast som detta. Det beror på vad man har gjort och vad som föranlett det. Hoppas du har fått någon vägledning i dina frågor!Vänligen,

Vad får man göra i nödvärn?

2020-10-31 i Nödvärn och annan ansvarsfrihet
FRÅGA |Hej, jag undrar om dråp vid försvar av andra kan anses nödvärn, likt självförsvar. Jag har inget tydligt exempel på det här, men det vore väl om någon grovt misshandlar en annan, och jag i försvar av offret använder dödligt våld. Självklart så innebär inte detta att jag skulle agera med syftet att döda, utan istället att neutralisera gärningsmannen för att undvika vidare skada till offret. Situationen hade antagligen inte krävt det, eftersom det finns andra sätt att oskadliggöra folk, men jag undrar i fallet att det vore nödvändigt eller svårt att finna en annan lösning.
Jonna Johansson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Dråp är ett brott som är straffbart och där straffskalan normalt utgörs av fängelse i lägst sex år och högst tio år (3 kap. 2 § BrB). Det finns dock vissa lagstadgade ansvarsfrihetsgrunder som gör att man kan gå fri från straff även om man begått en brottslig gärning. Nödvärn utgör ett exempel på en sådan ansvarsfrihetsgrund (24 kap. 1 § BrB).När föreligger nödvärn?För att en nödvärnssituation ska anses föreligga krävs att vissa kriterier är uppfyllda. En handling som någon begår i nödvärn är brottslig endast om den med hänsyn till angreppet beskaffenhet, det angripnas betydelse och omständigheterna i övrigt är att anse som uppenbart oförsvarlig. Lagen stadgar att nödvärnsrätt föreligger vid fyra olika tillfällen:- vid ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person eller egendom- mot den som med våld eller hot om våld eller på annat sätt hindrar att egendom återtas på bar gärning- mot den som olovligen trängt in i eller försöker tränga in i rum, hus, gård eller fartyg eller- mot den som vägrar att lämna en bostad efter tillsägelse(24 kap. 1 § BrB).Vem har rätt till nödvärn?Den som blir utsatt för brott har i ovanstående situationer rätt till nödvärn, men även andra kan ha nödvärnsrätt genom att försvara andra. Även den som inte blir utsatt kan alltså ha rätt till nödvärn. Kan det vara försvarligt att döda i en nödvärnssituation?För att en brottslig gärning man utövar under nödvärnsrätt ska vara befriad från ansvar krävs att försvaret (nödvärnshandlingen) man utövat ska ha varit proportionerlig. Man får alltså inte använda mer våld än vad som varit nödvändigt i situationen. Det kan vara ansvarsbefriande att döda någon i en nödvärnssituation, exempelvis om det pågår ett dödligt angrepp. Det är dock inte ansvarsbefriade om man använt mer våld än vad situationen krävt. Finns det andra sätt att oskadliggöra folk ska detta göras istället. Man ska aldrig gå utöver vad som situationen kräver. Sammanfattningsvis kan man säga att man under vissa särskilda omständigheter kan frias från ansvar om man exempelvis dödat någon om domstolen finner att man handlat i nödvärn och att gärningen inte var uppenbart oförsvarlig. Nödvärnsrätten förespråkar dock att man ska agera proportionerligt i förhållande till våldet, och man kan därför inte bli fri från ansvar om man använder övervåld, dvs mer än vad situationen kräver. Nödvärnssituationer innebär ofta svåra bedömningar och man måste se från fall till fall hur omständigheterna har varit. Det går därför inte att ge någon generell regel som fungerar i alla fall, ut omständigheterna måste beaktas i varje enskilt fall. Det finns flera rättsfall som behandlar nödvärnsrätten där du kan läsa mer om hur bedömningen gjorts i olika fall. Som exempel kan nämnas NJA 2009 s. 234, NJA 2012 s. 45 och RH 2008:90. Jag hoppas du fick svar på din fråga! Med vänliga hälsningar