Förmånsrätt vid konkurs

2021-11-21 i Konkurs
FRÅGA |Jag har lånat ut 30000 kr till min dåvarande mågs enskilda firma. Detta skedde 2016. Han påstår att det är bokfört som lån el skuld. Nu går han i konkurs. Har jag någon chans att återfå dessa pengar?
Fredrik Nygren |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag förstår din fråga som att du undrar över om du har någon chans att återfå de pengar som du har lånat till din svärsons enskilda firma som nu har gått i konkurs. Det korta svaret är att du i förhållande till andra eventuella borgenärer (det vill säga andra som lånat pengar till din svärsons enskilda firma, exempelvis banker) har en relativt liten chans att återfå dina pengar ur konkursen. I det följande redogör jag för varför så är fallet och vad du kan göra nu.Reglerna som är relevanta för din fråga återfinns i konkurslagen (hädanefter förkortad KL) och förmånsrättslagen (hädanefter förkortad FRL).Förmånsrätt vid konkursNär någon går i konkurs och konkursförvaltaren ska dela ut pengar till de som hade lånat pengar till näringsidkaren finns det speciella regler som bestämmer vilka som i första hand ska få sina fodringar betalda och vilka som kommer längre ned på prioriteringslistan.Först och främst ska konkurskostnaderna betalas. Det är sådana kostnader såsom lön till själva konkursförvaltaren och andra utgifter som själva konkursförfarandet innebär. (14 kap. 1 och 2 § KL)I andra hand ska så kallade massafodringar betalas. Det är fordringar som kan ha uppstått efter att gäldenären (det vill säga den skuldsatta) har gått i konkurs, och alltså gäller mot själva konkursboet. (11 kap. 1 § KL)Därefter ska fodringar som har särskild förmånsrätt betalas. Det är fordringar som avser viss specifik egendom. Som exempel på särskild förmånsrätt kan nämnas företagshypotek och panträtt i fast egendom. (5 och 6 § FRL)Efter den särskilda förmånsrätten ska fodringar som har allmän förmånsrätt betalas. Som exempel på fodringar med allmän förmånsrätt kan nämnas arbetstagare som inte fått sin lön. (12 § FRL)Om det efter alla dessa steg finns kvar pengar i konkursboet så kommer resterande fordringar att betalas så långt det räcker. Dessa kallas för oprioriterade fordringar och kommer alltså sist i prioriteringsordningen för vilka skulder som ska betalas. (18 § FRL)I ditt fallSom jag förstår beskrivningen i din fråga tillhör tyvärr dina utlånade pengar den sista kategorin, det vill säga oprioriterade fordringar. Oftast räcker inte pengarna i konkursboet till för att betala dessa fordringar, eftersom näringsidkaren annars inte hade behövt gå i konkurs.Men det finns fortfarande hopp för dig. Eftersom din svärson har bedrivit en enskild näringsverksamhet innebär det att han kan ställas personligt ansvarig för eventuella skulder. Det innebär att du, efter att konkursen har avslutats, kan fortsätta kräva den enskilde näringsidkaren på betalning och att din svärson således kan få sina privata tillgångar utmätta av Kronofogdemyndigheten.Skulder inom familjen kan dock vara ett känsligt ämne för vissa och jag rekommenderar dig därför att ta kontakt med din svärson i första hand. Du kan även ta kontakt med konkursförvaltaren och fråga om hur dina utsikter i konkursen ser ut. Jag hoppas att du fick hjälp med din fråga! Med vänliga hälsningar,

Vän vägrar ge tillbaka sak som tillhör mig

2020-11-28 i Kronofogdemyndigheten
FRÅGA |Hej, Jag har en fråga angående en lös sak som jag äger men som är i någon annans besittning. Jag har en klocka som jag för ca 9 månader sedan glömt hos en bekant och som jag sedan dess försökt få tillbaka. Varje gång jag jag velat hämta den eller kontaktat hen i syftet att planera att få tillbaka den har hen inte svarat eller kommunicerat med mig. Det känns omöjligt för mig att få tillbaka den, hur kan jag göra?
Fredrik Nygren |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Som du har beskrivit din fråga tolkar jag det som att du vet att klockan finns hos din bekanta, samt att denne även är medveten om att hen har den och att du också vet detta. Därför förstår jag ditt problem som att det i huvudsak går ut på att få tillbaka din klocka. I det följande kommer jag således redogöra för några alternativ som kan vara dig för handen. Är du bara ute efter en snabb överblick finns en sammanfattande del i slutet.Begära handräckning Om du så problemfritt som möjligt vill få tillbaka din egendom är det förmodligen bästa alternativet att kommunicera med personen som har det och försöka göra upp i godo. Jag förstår dock omständigheterna i din fråga som att du redan har försökt med detta utan framgång. Som du beskriver det har det dessutom gått relativt lång tid utan att den bekanta har varit dig tillmötes angående återtagandet av din egendom. Det kan då vara troligare att du får tillbaka din klocka genom att ansöka om handräckning hos Kronofogdemyndigheten (KFM), se här. Vanlig handräckning Det finns två olika typer av handräckning. Det ena är vanlig handräckning, vilket du kan använda dig av om du anser att en person ska lämna tillbaka viss egendom till dig (3 § BfL). Vid vanlig handräckning prövar inte KFM om ditt krav är riktigt, utan skickar ut ett brev med kravet till den du pekat ut. Det är då upp till den svarande, d.v.s. din bekanta, att bestrida kravet om hen anser att det är fel. Om hen skulle göra en sådan invändning mot kravet är det sedan upp till dig att avgöra om frågan ska lämnas över och prövas av tingsrätt. För ansökningsblankett, information om kostnader och mer information om vanlig handräckning hänvisar jag dig till Kronofogdemyndighetens hemsida, se här. Särskild handräckning Den andra typen av handräckning är särskild handräckning och även denna kan du använda dig av om någon vägrar lämna tillbaka egendom som tillhör dig (4 § BfL). Särskild handräckning inleds på samma sätt som vanlig handräckning genom att ett brev skickas ut till din bekanta som hen antingen godkänner eller bestrider. Om hen skulle bestrida beslutar dock sedan KFM om din ansökan ska godkännas eller inte. Vid särskild handräckning är det således viktigt att du bifogar den bevisning du har att tillgå som styrker din rätt till klockan (t.ex. kvitto, fotografier eller SMS-konversationer med den bekanta e.dyl.). Du kan då även få hjälp av KFM att verkställa beslutet, d.v.s. återfå din klocka, om du ansöker om det. För ansökningsblankett, information om kostnader och mer information om särskild handräckning hänvisar jag dig till Kronofogdemyndighetens hemsida, se här. Göra en polisanmälan Din bekanta skulle kunna dömas för olovligt förfogande enligt 10 kap. 4 § brottsbalken.Om någon tillvaratar hos hen kvarglömd sak gäller det som stadgas i 1–5 § Lag (1938:121) om hittegods, dock utan att du behöver betala hittelön (6 § hittegodslagen). Du som ägare till saken har då rätt att återta din klocka enligt 3 § samma lag. Klockan ska under tiden dessutom vårdas väl av din bekanta enligt 2 § samma lag.Om det är så att din bekanta har din klocka i sin besittning och vägrar att lämna tillbaka den till dig när du begär det så kan hen dömas för olovligt förfogande enligt 10 kap. 4 § brottsbalken. Avgörande för frågan är om du går miste om egendomen eller din rätt till den. Att din bekanta tillägnar sig klockan innefattar alltid ett frånhändande som skulle vara straffbart i denna mening. Att tillägna sig klockan innebär att din bekanta gör den till sin egen. Hen behöver nödvändigtvis inte fysiskt använda den, utan det räcker med att hen haft avsikten/viljan att tillägna sig klockan. Detta innebär att om du inte lyckas få tag i din bekanta och på så sätt kan göra upp i godo, eller vill testa det kanske mindre ingripande alternativet om handräckning, så kan du göra en polisanmälan i saken.SammanfattningSammanfattningsvis har du alltså rätt att få tillbaka din klocka från din bekanta. Det bästa skulle enligt min mening vara att försöka komma i kontakt med hen och göra upp i godo. Får du inte tag i den bekanta på andra sätt skulle du kanske kunna skicka ett brev där du tydligt uppger vad det rör sig om. Når du ingen vidare framgång med detta kan du hos Kronofogdemyndigheten ansöka om vanlig eller särskild handräckning. Ansökningsblankett för detta hittar du här.Då situationen eventuellt skulle kunna utgöra brottet olovligt förfogande enligt 10 kap. § 4 brottsbalken finns även det kanske mer drastiska alternativet att göra en polisanmälan. Hoppas att du fick hjälp med din fråga!Med vänliga hälsningar,

Preskriptionstid på fordringar

2021-09-17 i Preskription
FRÅGA |En person äger en butik som säljer motorcyklar. Personen upptäcker en dag att hen har en bortglömd fordran gentemot en näringsidkare som för snart fyra år sedan köpte en Harley-Davidson på avbetalning. Kunden skötte sina månadsbetalningar under det första året men därefter har den inte betalat en krona. Inte heller har kunden hört av sig. När butiksägaren kontaktar kunden och säger att det är hög tid att betala, invänder köparen att "Dig har jag inte hört ett ljud från på fyra år, så nu är skulden preskriberad!" Vad gäller? Har butiksägaren rätt att få betalt eller inte?
Fredrik Nygren |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag förstår din fråga som att du undrar över om en näringsidkare behöver betala en fordran trots att det var fyra år sedan han senast hörde något från fordringsägaren. Det korta svaret på frågan är att han kommer vara tvungen att betala fordringen förutsatt att de inte har avtalat om en kortare preskriptionstid. I det följande redogör jag mer ingående för vad som gäller rörande fordringars preskriptionstid. Reglerna om fordringars preskriptionstid finns i preskriptionslagen (hädanefter förkortad PreskL).Fordringar näringsidkare emellan har en preskriptionstid om 10 årI ditt beskrivna scenario är fordringen ställd från en näringsidkare till en annan, vilket innebär att huvudregeln om preskriptionstid blir tillämplig. Enligt huvudregeln blir en fordran preskriberad 10 år efter tillkomsten, om inte preskriptionen avbryts dessförinnan. (2 § 1 st. PreskL)Preskriptionen kan avbrytas på tre olika sätt genom att:1. gäldenären utfäster betalning, erlägger ränta eller amortering eller erkänner fordringen på annat sätt gentemot borgenären,2. gäldenären får ett skriftligt krav eller en skriftlig erinran om fordringen från borgenären eller3. borgenären väcker talan mot gäldenären eller annars åberopar fordringen gentemot gäldenären vid domstol, hos Kronofogdemyndigheten eller i skiljeförfarande, konkursförfarande eller förhandling om offentligt ackord.(5 § PreskL) Om preskriptionen har avbrutits kommer en ny preskriptionstid att börja gälla. (6 och 7 §§ PreskL)Med andra ord är preskriptionstiden mellan näringsidkare 10 år. För varje gång preskriptionen har blivit avbruten på något av de sätt som ovan nämndes i punkt 1 och 2 förnyas preskriptionstiden och gäller alltså återigen i 10 år. Har preskriptionen blivit avbruten på ett sådant sätt som nämndes i punkt 3 kommer däremot preskriptionstiden bara förnyas en gång. Man kan alltså inte förnya preskriptionstiden mer än en gång genom att väcka talan mot borgenären. (7 § 3 st. PreskL)Förövrigt kan även nämnas att det inte är möjligt att genom avtal bestämma att en fordran inte ska preskriberas eller att det ska vara möjligt att avbryta preskriptionen på något annat än de här ovan redan angivna sätten. (12 § PreskL)Det är dock fullt möjligt att avtala om en längre, eller kortare, preskriptionstid än 10 år. Sådana avtal kan emellertid jämkas enligt 36 § avtalslagen om de framstår som oskäliga.För ditt beskrivna scenario innebär allt detta alltså att gäldenären kommer vara tvungen att betala fordringen som fordringsägaren påminner honom om. Detta förutsatt att de inte har avtalat om en kortare preskriptionstid om exempelvis 2 år. I sådant fall bör man dock uppmärksamma att avtalet kan komma att jämkas.Fordringar mellan näringsidkare och konsument preskriberas efter 3 årPreskriptionstiden är 3 år för fordran mot en konsument, om fordringen avser en vara, tjänst eller annan nyttighet som en näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet har tillhandahållit konsumenten för huvudsakligen enskilt bruk. (2 § 2 st. PreskL)I övrigt gäller samma sak angående preskriptionsavbrott som vid fordringar näringsidkare emellan. En skillnad är däremot att det inte är möjligt att avtala om längre preskriptionstid när det rör fordringar ställda till konsument. (12 § PreskL)Om kunden i ditt beskrivna scenario hade varit en konsument istället för en näringsidkare hade alltså en preskriptionstid om 3 år gällt istället för 10 år. För det alternativa scenariot är det alltså inte helt klart huruvida kunden skulle vara tvungen att betala fordringen eller inte eftersom det inte är helt tydligt utifrån omständigheterna om gränsen på 3 år har passerats eller ej. Att vara uppmärksam på är att preskriptionstiden är förnyad enligt 5 § p. 1 PreskL, som nämnts ovan, i och med de betalningar som kunden ålägger.Jag hoppas att du fick hjälp med din fråga!Med vänliga hälsningar,