Underhållsskyldighet vid växelvis boende

2019-05-28 i Underhåll
FRÅGA |Barnbidrag.Jag och mittnex har delad vårdnad på våra 2 barn. Dom bor växelvis varann vecka . Hon har båda barnbidragen.Har jag nån skyldighet att skjuta in pengar till ifall det behövs köpas kläder etc.Jag betalar försäkring på båda barnen, totalt 380kr / månaden för båda. Hon tycker jag ska hjälpa till mer. Att det är min skyldighet, men jag tycker inte det. Jag har längre att skjutsa till skolan. Och barnen äter rimligtvis lika mycket hos mig som hos henne. Hon jobbar nästan ingenting men henne sambo gör. Ursäkta krångligt formulerad fråga. Mvh J
Erica Lager |Hej,Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Regler om underhåll finns i 7 kap. Föräldrabalken. UnderhållsskyldighetenI 7 kap. 1§ FB står att föräldrarna ska stå för skäligt underhåll för barnet med hänsyn till barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga. I sista stycket beskrivs att föräldrarna ska betala utifrån deras egna förmåga. Det är barnets grundläggande behov som ska uppfyllas, men om föräldrarna har en god ekonomi ska barnet också ha rätt att ta del av samma standard. Vem ska betala underhåll?När barnen bor växelvis (innebärande lika mycket) hos föräldrarna är huvudregeln att underhållsbidrag inte ska betalas. Enligt 7 kap. 2§ FB ska den förälder som inte har vårdnad eller där barnen bor minst tid hos, betala underhållsbidrag till andra föräldern. Vid växelvis anses båda föräldrarna uppfylla sin underskyldighetsplikt genom att dela liknad på boendekostnad, mat, kläder etc. för barnet. I situation där föräldrarna har stor skillnad i ekonomin kan den föräldern med mer tillgångar behöva betala lite mer för barnet. Så dömde domstolen i fallet NJA 2013 s.955. I fallet bodde barnet växelvis hos båda föräldrarna men på grund av stor skillnad i ekonomin levde barnet på olika levnadsstandarder varannan vecka. Ett barn har rätt till att leva på likvärdig levnadsstandard hos båda föräldrarna enligt 1§ som nämns ovan, och därför dömdes den ena föräldern till att betala ut underhållsbidrag trots växelvis boende. Att rätten kan döma att en förälder utan underhållsskyldighet, ska betala ut underhållsbidrag står i 7 kap. 6§ FB. Hur ser det ut i din situation?Barnen bor växelvis hos båda föräldrar och då föreligger ingen underhållsskyldighet för någon av er, då ni anses uppfylla den genom att barnet bor och kostar ungefär lika mycket hos er båda. Vanligtvis brukar föräldrarna i sådan situation dela på barnbidrag, men även särskilda kostnader som försäkringar, vård, m.m. Jag vet inte hur er respektive ekonomiska situation ser ut men antar med hänsyn till frågan att du möjligtvis har det något bättre än ditt ex. Om det skiljer väsentligt, och på det sätt att barnen lever i olika standarder när de är hos dig respektive henne, så kan domstolen på hennes yrkande ålägga dig att betala mer underhåll enligt 7 kap. 6§ FB. Dock är en domstolsprocess många gånger lång och inte alltid särskilt rolig. Också så har hon båda barnbidragen och du betalar försäkring, vilket är något som skiljer sig mot det vanliga att föräldrarna delar på det. Er situation talar därför för att du redan betalar lite mer än vad hon gör. Sammanfattningsvis, du har ingen egentlig underhållsskyldighet mer än vad du redan betalar för barnen. Att ni delar på barnens boende innebär också att ni ska dela på kostnaderna. Viktigt är att detta ska göras med hänsyn till barnets behov men också föräldrarnas ekonomiska förmåga.Jag hoppas att du fick svar på din fråga!Vänligen,

Kan jag som vuxen bli adopterad av min f.d styvpappa?

2019-04-22 i Adoption
FRÅGA |Hej, jag är 22 och skulle vilja bli adopterad av min f.d styvpappa. Problemet är att han inte är gift med min mamma längre, och kan således inte adoptera genom den kanalen. Min styvfar har uppfostrat mig sedan mycket unga år och har än idag en tät kontakt med mig. Vid skumläsande av den nuvarande lagtexten samt några tidigare fall finner jag inga skäl för att neka adoption i min situation, så problemet är snarare att det saknas prejudikat samt att utredningen gällande vuxenadoption (2017:18:121) konstaterade att styvbarnsadoption efter separation "inte övervägts".Tacksam för svar
Erica Lager |Hej!Vad roligt att du vänder dig till Lawline med din fråga! Om vuxenadoption står det i 4 kap. 4§ föräldrabalken (FB). Den säger att adoption av någon över 18 år endast får ske om det finns särskild anledning till adoptionen, detta med hänsyn till det personliga förhållanden mellan den som ska adoptera och personen som blir adopterad samt om adoptionen i övrigt är lämplig. Alltså alla omständigheter i det enskilda fallet. I bedömningen om det finns särskild anledning ska det främst beaktas ifall sökanden har uppfostrat personen som den vill adoptera, men också annat som inställningen hos föräldrarna till den som ska adopteras. Det är också viktigt i bedömningen att det framgår att adoptionen är en bekräftelse på en relation motsvarande den mellan en förälder och barn. Med hänsyn till rekvisiten för att kunna adoptera en vuxen sker det nästan endast i fall där sökanden och personen som ska bli adopterad redan har en nära relation ex. styvbarnsadoption. Likt du skriver, så finns det inte jättemånga rättsfall inom området som varken kan bekräfta eller tala emot din situation. Varje adoptionsansökan ska behandlas individuellt enligt sådan bedömning som jag beskrivit ovan, där de mest avgörande är relationen mellan sökande och personen som ska bli adopterad samt att det är en lämplig adoption. Det är därför svårt för mig att säga något om din situation då jag inte vet alla omständigheter. Men utifrån hur du beskriver er situation, ser jag inte heller några särskilda skäl för att din adoption inte skulle kunna genomföras. Återigen, så är det något som kommer få bedömas i er enskilda situation när ni sedan ansöker. Jag hoppas att du fick svar på din fråga! Om du har fler funderingar får du gärna återkomma. Vänligen,

Går det att tvinga någon att göra faderskapstest?

2019-05-21 i Faderskap
FRÅGA |HejDet är så att för ett år sen gjorde jag ett dna test för att ta reda på min ursprung eftersom jag fick aldrig träffa min "pappa" och mamma vägrar prata om honom. Jag har dock sitt efternamn.Från detta dna testet som jag gjorde får man alltid matchning med 'släktningar' och bland de som jag kontaktade, kom jag på att de kommer från ett land som 'min pappa' inte kommer ifrån. Ett par dagar sen fick jag en matchning med en tjej som ska vara min halv syster. Hennes pappa kommer ej ihåg min mamma då jag är 30 år gammal just nu, men säger nekar inte helt att jag kan vara sin dotter. Kan man tvinga honom 'denna gubbe som kom från ingenstans' att göra ett faderskapstest? Isåfall hur? Lägg märke att det första dna testet som jag gjorde är ingen skoj, så att om det står att vi är halv systrar så måste det stämma. Jag blir jätte tacksam om jag får svar.Mvh
Erica Lager |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.Som jag tolkar din fråga gäller den om det går att tvinga en annan man att göra ett faderskapstest samt hur du skulle gå till för att göra det. Regler om detta finns mestadels i Föräldrabalken (FB). Hur går fastställandet av faderskapet till?Du som barnet är den enda som kan väcka talan i domstol om fastställelse av faderskap (3 kap. 5§ 1 st FB). Är barnet under 18 år ska Socialnämnden eller modern föra talan (2 kap. 1§ FB). Möjligtvis bör du undersöka ifall Socialnämnden kan hjälpa dig idag, de innehar vissa uppgifter som kanske kan vara till hjälp om nu inte din mamma vill berätta något. Väljer domstolen att utreda faderskapet ska rätten också se till att frågan blir utredd (3 kap. 9§ FB). Utredningen kan gå till genom att rätten begär blodundersökning eller annat DNA-prov enligt den särskilda lagen (1958:642) om blodundersökning m.m vid utredning av faderskap. Mannen som blir förordnad att genomföra undersökningen måste då medverka till detta. Om det inte följs kan rätten ålägga först vite och om det inte hjälper, ta hjälp av polisen för att få till stånd en undersökning (2-2a§§ föregående lag). Sammanfattning, hur bör du gå till väga?Du kan väcka talan om fastställande av faderskap i domstol, då ska rätten utreda vem som är din pappa. I detta fallet kommer de utreda om den mannen du hittat kan vara han, och det gör rätten vanligtvis genom förordna om någon sorts undersökning ex. blod eller DNA. Mannen har rätt att yttra sig i rätten innan ett sådant förordnande, men måste sedan medverka när förordnandet kommer. Vill han inte göra testet kan rätten ålägga först vite och sen använda polisen som påtryckningsmedel. Jag vill också råda dig till att du själv kan undersöka fler alternativ och se om du kan hitta information om din pappa. Exempelvis kontakta Socialnämnden eller Skatteverket för uppgifter. Lycka till i domstolen och jag hoppas att du fick svar på dina funderingar. Annars får du gärna återkomma. Vänligen,

Är mina egendomar säkra i äktenskapet?

2019-04-16 i Äktenskap och äktenskapsförord
FRÅGA |Jag är nygift har barn sedan tidigare min nya make har 2 barn i förra äktenskapet.Jag äger allt lösöre samt bostaden allt enl kontrakt/testamente/gåvobrev samt mina bankkonton. Min man har nyttjande rätt så länge han lever sedan ska min barn ärva mig.Min make önskar inget arv till sina barn utan vill ha kul för pengarna så att pengarna är helt slut vid hans död.Sitter jag säkert?
Erica Lager |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag är osäker på vad exakt du menar med att sitta säkert men jag kommer förklara vad som gäller angående vardera egendomar inom ett äktenskap. Regler som är aktuella för din situation finns i äktenskapsbalken, förkortat ÄktB. Som jag förstår det äger du allt som enskild egendom, vilket innebär att vid en bodelning kommer egendomen inte att räknas med som giftorättsgods och inte heller delas med din make. Enskild egendom är sådan egendom som särskilt föreskrivits ska vara enskild genom äktenskapsförord, testamente, gåva, arv m.fl. (7 kap. 2§ ÄktB). Den enskilda egendomen får du fritt förfoga över enligt huvudregeln att vardera make råder över sina egendom och svarar för sina skulder (1 kap. 3§ ÄktB). En bostad som båda lever i tillsammans räknas som gemensam bostad samt gemensamma möbler, hushållsmaskiner m.m räknas som gemensamt bohag, och detta oavsett om det är samägt eller enskild egendom (7 kap. 4§ ÄktB). Har ni gemensamt bostad och bohag får den ena maken inte att sälja, hyra ut eller på annat sätt göra sig av med egendomen utan den andra makens samtycke (7 kap. 5§ ÄktB). Alltså behöver din make ditt samtycke för att eventuellt göra sig av med era gemensamt använda saker i hemmet. Undantaget från samtyckesregeln finns i andra stycket, och gäller för gemensam bostad som är enskild egendom till ena maken, på grund av gåva, testamente eller arv. Är bostaden din enskilda egendom med anledning av någon av de grunderna så krävs inte samtycke från din make, då undantaget hänger samman med tidigare nämnda huvudregel och du får fritt råda över bostaden. Som sammanfattande svar till dig, vill jag säga att om du äger det mesta av era egendomar så innebär det att det också är du som har rätt att råda över dessa. Din make kan inte heller göra sig av med dessa utan ditt samtycke. Detta är under förutsättning att din egendom särskilt har föreskrivits som till dig enskild egendom. Om du går bort före din make, kommer allt som inte är enskild egendom att delas varav han får hälften dvs sin del av bodelningen och dina barn kommer ärva din del plus dina egendomar som är enskild egendom (3 kap. 1§ ärvdabalken och 2 kap. 1§ andra stycket ärvdabalken).Jag hoppas att du fick svar på din fråga! Om du har fler funderingar får du gärna återkomma till oss. Med vänliga hälsningar!