Vad kan jag göra om andra föräldern vägrar medgivande till pass?

2020-02-25 i Barnrätt
FRÅGA |Hejsan, jag och barnets pappa har gemensam vårdnad. Jag har haft barnen på heltid sen vi gjorde slut för 5 år sedan. Han sitter just nu på ett behandlingshem för narkotika och vägrar skriva på papperna för pass till våra barn. Hur kan man gå vidare med detta då jag verkligen vill resa med barnen till sommaren?
Erica Lager |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Frågor om vårdnaden om barn regleras i Föräldrabalken (FB). Beslut vid gemensam vårdnadVid gemensam vårdnad ska som huvudregel alla beslut gällande barnet fattas gemensamt mellan vårdnadshavarna (6 kap. 13 § 1 st FB). Här omfattas ex. beslut om skola, och längre utlandsresor. Det innebär att den andra vårdnadshavaren kan sätta stopp för vissa saker när som den andra föräldern vill uträtta gällande barnet. Det finns situationer när beslut inte måste fattas gemensamt: Om barnet bor enbart hos den ena föräldern har den större rätt att kunna bestämma i saker gällande den vardagliga omsorgen utan att behöva tillfråga den andre föräldern. Här kan exempelvis innefattas kortare resor utomlands under förutsättning att de inte inskränker kontakten med den andre föräldern. Ett annat undantag är om den andra vårdnadshavaren inte har möjlighet att delta i vårdnaden och beslut gällande barnet, med anledning av frånvaro, sjukdom eller annat (6 kap. 13 § 2 st FB). I sådana fall får också den första föräldern bestämma i beslutsfrågor ensam. Kan jag ansöka om pass utan den andras medgivande?För att kunna ansöka om pass till ett barn under 18 år krävs medgivande från samtliga vårdnadshavare (7 § p.2 Passlagen). Detta är om inget av undantagen ovan är tillämpliga och ena föräldern kan visa att den har rätt att skriva under ensam trots att det föreligger gemensam vårdnad. I samma regel står också ett undantag som säger att pass kan utfärdas ändå ifall det föreligger synnerliga skäl. Det kan till exempel vara om den andra föräldern är utomlands och det är uppenbart att den inte hade gett sitt medgivande eller om barnet lever bestående i fosterhem. Regeln tillämpas alltså väldigt sällan då det krävs särskilda situationer. I fallet RÅ 1987 ref. 127 var det ett liknande mål där ena föräldern vägrade att ge medgivande till utfärdande av pass till det gemensamma barnet. Där sa domstolen att situationen när en förälder enbart motsätter sig en sådan sak inte i sig är synnerliga skäl. Det krävs att det står klart för passhandläggaren att det utöver vägran föreligger sådana speciella omständigheter för att pass trots frånvaro av vårdnadshavarens medgivande ska kunna utfärdas. Vad kan du göra? Då ena föräldern har rätt att neka medgivande för beslut gällande barnet, finns det möjligtvis inte mycket du kan göra i situationen. Det finns inga tvångsmedel för att få en vårdnadshavare att ge sitt samtycke till något. Det hindrar dock inte dig från att ansöka om pass ändå och se vad Polismyndigheten fattar för beslut. Om samarbetet inte alls fungerar mellan er som vårdnadshavare kan ett långsiktigt alternativ vara att försöka få ensam vårdnad. Det kan ofta innebära en lång och jobbig process (för alla parter, även barnet) och bör inte påbörjas ifall ert samarbete anses mestadels fungera bra. Jag hoppas att detta gav svar på din fråga. Lycka till! Vänligen,

Får jag automatisk tillgång till mitt sparkonto när jag blir myndig?

2020-02-22 i Barnrätt
FRÅGA |Hej!Jag fyller 18 om ca 2 år och har ett sparkonto jag inte har tillgång till förrän jag blir myndig. Det är mina föräldrar som har tillgång till de just nu, Min fråga är om jag enligt lag har rätt till mina sparpengar oavsett omständigheter när jag fyller 18? Har de skyldigheten att ge mig mina sparpengar, även om de inte "vill"? Tack på förhand.
Amanda Olsson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Föräldrars förhållande till sina barn regleras till stora delar i föräldrabalken (FB). Svaret på din fråga beror egentligen på vems namn sparkontot står i. Om kontot står i dina föräldrars namn, kan det helt fritt välja när du ska få tillgång till pengarna på kontot. Om dina föräldrar däremot har skapat ett sparkonto till dig i ditt namn, exempelvis genom att sätta in barnbidraget på ett sparkonto eller genom att köpa fondandelar, är pengarna som finns på kontot att betrakta som en gåva till dig. När banken tar emot pengarna som sätts in sker det för din räkning, och du är således ägare till pengarna på kontot. Fram tills dess att du fyller 18 år förvaltas pengarna dock av dina föräldrar i egenskap av förmyndare, se 9 kap. 1 § FB. När du fyller 18 år blir du myndig och får själv tillgång till pengarna, vilket innebär att dina föräldrar inte kan hindra dig från att ta ut dem från kontot.Om du själv satt in pengar på ett konto hos en bank efter det att du fyllt 16 år är din bank förbjuden att betala ut pengarna till dina föräldrar utan ditt samtycke (9 kap. 8 § FB). Dina föräldrar kan endast komma åt din egendom om de fått tillstånd av överförmyndaren i din kommun (9 kap. 3 § andra stycket och 9 kap. 8 § andra stycket FB). För att din förmyndare ska få tillstånd till det krävs att det anses rimligt med hänsyn till uppfostran eller välmående (9 kap. 3 § andra stycket).Mvh

Mor- och farföräldrars rätt till umgänge med sina barnbarn

2020-02-18 i Barnrätt
FRÅGA |VAD GÄLLER IDAG ANGÅENDE UMGÄNGESRÄTT MELLAN MOR-FARFÖRÄLDRAR OCH BARNBARN EFTER DET ATT FN:S BARNKONVENKTION BLIVIT LAG I SVERIGE 2020.Då barns rätt stärks genom en lag borde barnens vilja ha större kraft att få kontakt med mor-farföräldrar,när föräldrar stoppar en sådan kontakt.
Adam Rajab |Hejsan! Tack för att du vänder dig till Lawline med din frågaJag uppfattar det som att du undrar hur möjligheterna för mor- och farföräldrars rätt till umgänge med sina barnbarn ser ut nu när Barnkonventionen har kodifierats i den svenska lagstiftningen. Vad detta i praktiken innebär är att man direkt kan åberopa artiklarna i konventionen i svensk domstol. Mor- och farföräldrars umgängesrätt med sina barnbarn enligt barnkonventionenFN:s konvention om barnets rättigheter i dess helhet kan du ta del av här. Det finns ingen specifik artikel i konventionen gällande mor- och farföräldrars rätt till umgänge med sina barnbarn. I artikel 12.1 stadgas det att barnets åsikter (om alla frågor som rör barnet) ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. Om barnet alltså är i en ålder då denne kan forma sina egna åsikter och uttrycker en vilja att umgås med sina mor- och farföräldrar ska domstolen ta hänsyn till detta. Dock stadgar artikel 12.2 att barnet får höras i enlighet med nationella procedurregler. Barnkonventionen hänvisar dig alltså tillbaka till svensk lagstiftning samt EU-rätten.Mor- och farföräldrars umgängesrätt med sina barnbarn enligt EU-rätt och svensk rättMor- och farföräldrars rätt till umgänge med sina barnbarn finner man (indirekt) i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna som stadgar bl.a. att var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv (art. 8.1 EKMR). Det innebär alltså att barnet har rätt till familjeliv lika mycket som mor- och farföräldrar har rätt till familjeliv. Med "familjeliv" avses alltså inte enbart ens barn eller ens föräldrar, utan det kan då även vara andra familjemedlemmar. Denna artikel förhåller sig till en svensk bestämmelse som man finner i familjebalken, där det stadgas att socialnämnden kan föra talan om umgänge mellan ett barn och någon annan än barnets förälder (6 kap. 15 a § andra stycket FB). I sådana fall tas särskild hänsyn till just barnets behov av umgänge med sina mor- och farföräldrar. Detta innebär att du själv inte kan föra talan i domstol angående umgänge, utan du måste först vända dig till socialnämnden. Viktigt att tillägga här är att domstolarna alltid ska utgå ifrån barnets bästa i beslut om umgänge (6 kap. 2 a § första stycket FB). Som du korrekt påpekar, tas hänsyn till barnets vilja, med beaktande av barnets ålder och mognad. (6 kap. 2 a § tredje stycket FB). Detta innebär med andra ord att ju äldre barnet är, desto mer vikt läggs vid barnets vilja. Hoppas att du fick svar på din fråga! Skriv gärna en kommentar om det är något som du tyckte var oklart så jag kan försöka förtydliga för dig. Med vänliga hälsningar,

Får föräldrar lägga upp bilder på sina barn utan samtycke?

2020-02-16 i Barnrätt
FRÅGA |Får pappan till barnet lägga ut bilder på barnet utam att fråga mamman? (Han är inte delaktig och har ingen vårdnad om barnet.)
Viking Ringstedt |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!Din fråga om föräldrars rätt att lägga ut bilder på sina barn på nätet aktualiseras i första hand regler i brottsbalken (BrB).Inget generellt förbud mot att dela foton på andra i svensk rättFörst och främst bör konstateras att det inte finns något generellt förbud mot att ta och/eller dela med sig av foton på andra människor enligt svensk lag. Istället finns ett antal undantagssituationer då detta inte är tillåtet eller då detta är tillåtet endast under vissa villkor. Jag kommer gå igenom de viktigaste av dessa undantag och även förklara barnrättsperspektivet i frågan.I vissa fall kan spridning av bilder anses integritetskränkandeEtt typiskt fall av otillåten spridning av bilder på annan utgörs av bilder tagna på nakna eller delvis blottade kroppar, bilder som avslöjar uppgifter om personens hälsotillstånd eller visar personen i en särskilt utsatt situation. Spridning av sådana bilder kan utgöra brottet olaga integritetskränkning (4 kap. 6c § BrB). Andra situationer då spridning av bilder tagna på andra kan vara olagligt är då bilderna tagits i hemlighet på "trygga platser" – exempelvis i offrets hemmamiljö eller i ett omklädningsrum eller liknande (4 kap. 6a § BrB). Beroende på hur gamla barnen är går det att argumentera för att bilder tagna exempelvis i hemmet kanske därför inte får spridas om barnet inte förstår att det blir fotat, men jag skulle ändå säga att ett "vanligt foto" som tas av barn hemma inte uppfyller kraven för detta förbud. Regeln tar snarare sikte på tydliga fall av smygfotografering.Barnkonventionen och barns rätt till integritetI och med att barnkonventionen blev svensk lag vid årsskiftet har vissa röster höjts för att detta skulle innebära att föräldrars rätt att lägga ut bilder på sina barn utan samtycke har begränsats. Konventionen innehåller visserligen bestämmelser som tydligt framhäver barns rätt till personlig integritet, men dessa artiklar bör betraktas som alltför abstrakta för att direkt grunda ett förbud mot att lägga upp bilder på sina barn i nuläget. Däremot har det spekulerats kring att nuvarande lagreglering på området kanske kommer att behöva ändras och göras striktare med hänsyn till barnkonventionens krav. I så fall kanske ett sådant förbud kommer att införas. Än så länge har detta emellertid inte skett. I detta sammanhang bör det också belysas att det är barnets egen integritet som värnas vilket i grund och botten är en rättighet som endast barnet förfogar över. Det är alltså barnets samtycke som är av störst betydelse i frågan, inte vårdnadshavarens. Med detta sagt har föräldrar och vårdnadshavare naturligtvis ett visst tolkningsföreträde över sina barns känslouttryck, och det ligger närmare till hands att tro att någon som känner barnet bra också lättare kan förstå om barnet känner sig kränkt eller inte.Slutsats i falletSå länge som bilderna pappan tar på barnet är normala och inte opassande (kränkande) finns egentligen inget hinder mot att sprida dessa. Han behöver varken samtycke från mamman eller barnet. En bild tagen på barnet i ett badkar skulle kanske kunna vara ett gränsfall i dagsläget, och om barnet syns naket bör bilden vara förbjuden att sprida oavsett barnets ålder.I framtiden kommer kanske barnens rätt stärkas och samtycke krävas av barnet innan några som helst bilder på barnet läggs upp. Samtycke av den andre föräldern bör inte ha någon direkt betydelse, men kanske i så fall en indirekt betydelse om den andre föräldern som ensam vårdnadshavare har bäst möjligheter att tolka barnets samtycke och på så vis företräda barnets intresse. Detta är dock som sagt ett hypotetiskt framtida scenario.Jag hoppas du fick svar på din fråga,Mvh,

Vilka möjligheter har jag att vara en del av mitt barns liv om mamman inte vill?

2020-02-24 i Barnrätt
FRÅGA |Min son träffade en tjej. Hon blev med barn efter 3 månader. Hon är med i en grupp som ensamstående mamma. Hon vill inte ha kontakt med min son nu. Vi tror att det va planerat från hennes sida. Vad har min son för rättigheter och jag som farmor till ofödda barnet?
Evelina Tanskanen |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag tolkar din fråga som att du undrar om du och din son har något rätt att träffa barnet och vara en del av hens liv när den väl fötts. Jag kommer i svaret ta upp frågor om vårdnad och umgänge med barnet. Jag kommer utgå från att din son vill ha en gemensam vårdnad om barnet med tjejen och inte att han vill ha ensam vårdnad. Barnets bästa är avgörandeBarnets bästa ska alltid vara avgörande för alla beslut som rör vårdnad, boende och umgänge ( 6 kap 2a § föräldrabalken). Därför kan man inte tala om att föräldrar eller andra närstående har rättigheter till barnet. Däremot har barnet rätt att exempelvis träffa vissa närstående personer, om det skulle vara förenligt med barnets bästa. Om din son vill ha gemensam vårdnad om barnetEftersom din son inte är gift med tjejen som bär hans barn kommer barnet endast stå under hennes vårdnad från födseln (6 kap 3 § föräldrabalken). Om din son vill ha gemensam vårdnad om barnet och tjejen går med på detta kan ni ansöka om detta gemensamt ( 6 kap 4 § första stycket föräldrabalken). Den anmälan skickar ni in till skatteverket. Om tjejen inte går med på gemensam vårdnad kan din son skicka in en ansökan till tingsrätten om detta ( 6 kap 5 § tredje stycket föräldrabalken). Det kan inte garanteras att tingsrätten dömer att din son och tjejen får gemensam vårdnad om barnet. I bedömningen ska tingsrätten ska ta hänsyn till din sons och tjejens förmåga att samarbeta i frågor som rör barnet (6 kap 5 § andra stycket). Tingsrätten kan även ge en av dem vårdnaden om de tycker att gemensam vårdnad inte är barnets bästa (6 kap 5 § tredje stycket föräldrabalken). Om din son vill att barnet ska bo hos honomOm din son och tjejen har gemensam vårdnad om barnet kan de själva komma överens om vart barnet ska bo ( 6 kap 14 a § andra stycket föräldrabalken). Om de inte kommer överens kan tingsrätten bestämma vart barnet ska bo (6 kap 14a § första stycket föräldrabalken). Din son eller tjejen måste då skicka in en ansökan om det till tingsrätten. Det är också möjligt för tingsrätten att bestämma det när de avgör frågan om vårdnaden om det skulle ske. Om tjejen har ensam vårdnad om barnet har hon rätt att bestämma vart barnet ska bo (6 kap 11 § föräldrabalken). Om du och din son vill träffa barnetBarnet har rätt till umgänge med en förälder som den inte bor med (6 kap 15 § föräldrabalken). Det spelar ingen roll om din son har vårdnaden om barnet eller inte. Barnet har även rätt till umgänge med personer som de står särkilt nära ex en farmor (6 kap 15 § tredje stycket föräldrabalken). Notera att detta inte innebär att din son eller du har rätt att umgås med barnet. Som sagt ovan är det vad som är bäst för barnet som ska gälla vid umgänge (6 kap 2a § föräldrabalken).Går tjejen med på att ni umgås med barnet kan ni själva bestämma hur det ska gå till och när (6 kap 15a § tredje stycket föräldrabalken). Går hon inte med på att ni umgås med barnet, har du och din son olika möjligheter att få till umgänge. Din son kan själv ansöka om umgänge med barnet hos tingsrätten. Även socialnämnden i din son kommun kan ansöka om det (6 kap 15a § första stycket föräldrabalken). Tingsrätten beslutar då om umgänge mellan din son och barnet om den tycker att det är bäst för barnet (6 kap 2a § föräldrabalken). Du som farmor kan inte själv ansöka om att få umgås med barnet hos tingsrätten. Det kan endast socialtjänsten i kommunen göra (6 kap 15a § andra stycket). Du måste gå dit och förklara att du vill att de ska göra en sån ansökan. Socialnämnden får då ta ett beslut om de vill göra det eller inte. När de tar beslutet ska de särskilt tänka på att du är barnets farmor (6 kap 15a § andra stycket föräldrabalken). Vad du och din son borde göraDet bästa är att försöka prata med tjejen och komma överens om vårdnad, boende och umgänge. Om tingsrätten måste avgöra det blir det en rättsprocess, vilket kan vara jobbigt och förstöra relationen mellan din son och tjejen ännu mer. Att själva komma överens är därför alltid bäst.Kommer ni inte överens, kan ni i första hand få hjälp att komma överens av socialnämnden i er kommun. Socialnämnden har nämligen ett ansvar att erbjuda föräldrar samtal som kan hjälpa dem komma överens i dessa frågor (5 kap 3 § socialtjänstlagen). Funkar inte det kan din son skicka in en ansökan till tingsrätten om vårdnad, boende eller umgänge. Du kan som sagt endast gå till socialnämnden och be dem ansöka om umgänge mellan dig och barnet hos tingsrätten. Hoppas du fått svar på din fråga!Vänligen

Får en exmans nya partner ta vårat gemensamma barn till BVC-besök utan mitt tillstånd?

2020-02-22 i Barnrätt
FRÅGA |HejFår min exmans nya flickvän ta vårat gemensamma barn till BVC besök osv utan mitt tillstånd? Vi har gemensam vårdnad. Vid till exempel de tillfällen som det erbjuds vaccination får väl inte hon ta det beslutet? Och hur ser BVC:s ansvar ut
Andrea Vrcic |Hej, tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Beslutanderätt: Som förälder föreligger det ett ansvar över att barnets personliga förhållanden och behov blir tillgodosedda enligt 6 kap 2 § 2 st föräldrabalken (FB). Vidare har du som förälder beslutanderätt över ditt barn 6 kap. 11 § föräldrabalken (FB). Beslutanderätten grundar sig i att du har en rätt och skyldighet att besluta om barnets personliga angelägenheter. Besluten ska fattas med beaktande av barnets bästa vilket framkommer i 6 kap 2 § a FB. Enligt praxis har det framkommit att det är föräldrarna som ligger närmast barnet och att de är mest lämpade att fatta beslut kring barnet. Gemensam vårdnad:Föräldrar med gemensam vårdnad ska som huvudregel fatta beslut tillsammans och gemensamt enligt 6 kap 13 § FB. Två undantag till denna regel framkommer i paragrafens andra stycke där belsut kan fattas av en av föräldrarna när det kommer till mindre ingripande beslut gällande den dagliga omsorgen, eller om en av vårdnadshavarna är frånvarande och beslutet är sådant som inte kan uppskjutas då de är brådskande. Beslut av mer ingripande karaktär kan även fattas av en av föräldrarna om något akut sker, men kravet är då att det uppenbart skulle strida mot barnets bästa om inte detta beslut skulle fattas. I domstol och genom praxis framkommer en homogen bild av att det föreligger en strävan om att beslut som fattas gällande barn ska fattas av båda vårdnadshavarna och att den ska vara gemensam. Sammanfattning:Eftersom att ni har gemensam vårdnad bör ni fatta beslut tillsamman och i samförstånd över ert barn. Därmed gällande beslut om att ta ert barn till BVC och särskilt när det kommer till erbjudande av sjukvård i form av vaccin bör båda vårdnadshavarna i regel fatta beslutet. Mitt råd är därför att prata med din exman om att du har en laglig rätt att vara med kring beslutsfattandet kring ert barn särskilt när det kommer till mer ingripande läkarvård som vaccinationer. För att vidare utreda frågor är du varm välkommen att boka tid med vår juristbyrå för det här.

Kan en förälder hindra barnen från att träffa den andre förälderns nya partner?

2020-02-17 i Barnrätt
FRÅGA |Hej. Jag träffade för en tid sedan en underbar kvinna som nyligen hade flyttat ut från hennes ex. Dom har ett gemensamt barn på 3år och kvinnan har ett barn sedan tidigare som är 9år. Kvinnan och hennes ex har haft ett förhållande i nio år, den relationen inleddes när äldsta dottern var ca 4mån.Sedan hon flyttade och vi träffades så har hennes ex börjat trakassera henne och menar på att barnen, oavsett om det är exets biologiska eller den äldre nio åringen, så ska barnen inte få träffa kvinnans nya pojkvän.Finns där något rättsligt stöd för detta i hans teori?Kan ena föräldern lagligt begränsa möjligheterna för den andra förälderns partner att träffa barnen?
Moa Kryh |Hej, tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Som utgångspunkt är det barnets vårdnadshavare som har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter, såsom vem barnet får träffa. I takt med barnets stigande ålder och utveckling ska större hänsyn tas till barnets egna synpunkter och önskemål (FB 6 kap. 11 §). Jag utgår från att föräldrarna har gemensam vårdnad över barnen. I alla frågor som rör barns umgänge ska barnets bästa vara avgörande (FB 6 kap. 2 a §). Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet skall det fästas avseende särskilt vid risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa, och barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. För föräldrar som har gemensam vårdnad gäller att alla beslut som fattas kring barnet huvudsakligen ska fattas gemensamt av vårdnadshavarna, med hänsyn till vad som är bäst för barnet. Dock kan s.k. "boendeföräldern", d.v.s. den förälder som barnet bor hos antingen permanent eller under växelvist boende, få bestämma ensidigt om mer vardagliga saker, exempelvis vem barnet umgås med i sitt hem. Det finns dock inga lagliga medel som en förälder att ensidigt begränsa möjligheterna för den andra förälderns partner att träffa barnen. Möjligen hade det funnits laglig grund för detta om föräldern var orolig över att barnen far illa, men i sådant fall är det Socialtjänsten som kopplas in och gör en bedömning av saken innan någon laglig grund kan sägas finnas.Hoppas du fått svar på din fråga!Med vänlig hälsning,

Rätt till umgänge mellan barnbarn och mor- och farföräldrar

2020-02-09 i Barnrätt
FRÅGA |Hej!Pappan till vårat barnbarn säger att vi inte får träffa barnbarnet.Vilken rätt har vår dotter (mamman) att ta med barnet för att hälsa på oss?De bor tillsammans och är gifta och har delad vårdnad!
Nora Tengnér |Hej, tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Bestämmelser om umgänge med barn finns i 6 kap föräldrabalken (FB). Lagens paragrafer utgår från barnet och vilka rättigheter just barnet har. I 6 kap. 15 § FB finns barnets rätt att umgås med sina föräldrar reglerad. Någon absolut rätt för barnet att umgås med övrig släkt finns dessvärre inte uttryckt i lagen. Dock har barnets vårdnadshavare (er dotter och pappan till barnet om jag har förstått din fråga korrekt) ett ansvar för att se till att barnets behov av umgänge med någon som står det särskilt nära ska tillgodoses. Detta enligt 6 kap. 15 § tredje stycket. Enligt förarbetena till lagen syftar man bland annat på mor- och farföräldrar. Detta talar alltså för att er dotter och pappan till barnet ska se till att barnets behov av umgänge med er blir tillgodosett. Om en vårdnadshavare motsätter sig att barnet träffar sina mor- och farföräldrar (som barnets pappa verkar göra i din fråga) kan socialnämnden väcka talan i rätten om att barnet ska få träffa er. Detta står i 6 kap. 15 a § andra stycket FB. Jag vill också lyfta fram 6 kap. 2 a § FB, det är en viktig paragraf som säger att barnets bästa alltid ska vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. Enligt paragrafen ska hänsyn tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. Sammanfattningsvis finns alltså bestämmelser om barnets föräldrars ansvar att tillgodose barnets behov med er snarare än en uttryckt rätt för er dotter att ta med barnet till er. Barnets bästa ska alltid vara avgörande i beslut om barnet. Om situationen kvarstår är mitt råd att ta kontakt med socialnämnden och förklara hur det ligger till. Om du är i behov av ytterligare rådgivning kan jag också rekommendera att ta kontakt med Lawline på mail eller telefon.Jag hoppas att jag kunde besvara din fråga.Vänligen,