Vad finns det för möjligheter för ett kvinnligt samkönat par att bli föräldrar?

2020-12-22 i Barnrätt
FRÅGA |Hej 18 årig ung kvinna här och är homosexuell vill så gärna bli mamma för att vill verkligen ha barn och vet har mer tid på att tänka igenom helt. Och leva livet lite till men har en stor längtan efter ett barn vet ej vad jag ska göra...
Hanna Opedal Eriksson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag tolkar din fråga som att du undrar över hur ett kvinnligt samkönat par kan bli föräldrar. Mitt svar kommer vara väldigt allmänt hållet eftersom jag inte vet exakt hur det ser ut i din situation. När jag besvarar din fråga kommer jag att använda mig av lag om genetisk integritet m.m (LGI) och föräldrabalken (FB). Det finns möjlighet till spermadonation inom svensk offentlig sjukvårdFör ett samkönat kvinnligt par kan en av kvinnorna ta emot spermadonation inom svensk offentlig sjukvård. Spermadonation kan ske antingen genom insemination eller befruktning utanför kroppen. Insemination innebär införsel av spermier i livmoder. Medan befruktning utanför kroppen innebär att ägg befruktas med spermier utanför kroppen och att det befruktade ägget sedan förs in i livmoder. Par med två kvinnor får däremot inte ta emot äggdonation eftersom samtidig ägg-och spermadonation inte är tillåtet i Sverige (par får alltså antingen ta emot ägg-eller spermadonation). Innan en spermadonation får ske ska en läkare pröva om detta är lämpligt. I denna prövning ingår en medicinsk bedömning om sjukdomar som kan överföras till barnet och om bägge föräldrarna kommer att fungera som föräldrar med hänsyn till ålder, sjukdomar, osv. Det prövas också om föräldrarna har en stabil relation och om de är beredda att berätta för barnet om dess ursprung (LGI 6 kap. 3 § första stycket, LGI 7 kap. 5 § första stycket). Sedan har landsting ytterligare villkor för spermadonation och vad det är för villkor skiljer sig från olika landsting så det kan vara bra att kolla upp vad som gäller där just du bor. Det kan också vara bra att veta att barn som tillkommer genom spermadonation inom svensk sjukvård har rätt att få information om donatorn vilket förutsätter att föräldrarna berättar för barnet om dennes genetiska ursprung (LGI 6 kap. 5 §, LGI 7 kap. 7 §). Den som föder barnet kommer att fastställas som rättslig moder. Hennes partner kommer att fastställas som rättslig förälder under förutsättning att paret är gifta eller sambos och att partnern har gett sitt samtycke till spermadonationen (FB 1 kap. 9 § första stycket). Detta innebär att spermadonatorn inte kommer att fastställas som rättslig fader. Det finns också möjlighet till spermadonation utanför svensk offentlig sjukvårdSpermadonation kan också genomföras genom så kallad heminsemination vilket innebär att föräldrarna själva för in spermier utan hjälp från sjukvård. Ett annat alternativ är att ta emot spermadonation genom privat vård i andra länder än Sverige men då får föräldrarna bekosta vården själva. Dessa två möjligheter är inte förbjudna enligt svensk lag men det finns heller ingen lagreglering kring detta. Den som föder barnet kommer att fastställas som rättslig moder. Däremot blir inte hennes partner fastställd som rättslig förälder som vid spermadonation inom svensk sjukvård (se ovan). Det är istället spermadonatorn som fastställs som rättslig fader enligt svensk lag. Det går dock att ändra på detta genom att partnern som inte föder barnet adopterar barnet efter födseln. Det är dock inte tillåtet att spermadonatorn och det samkönade kvinnliga paret kommer överens om att i framtiden godkänna adoption utan detta måste alltså göras efter att barnet har fötts. Det finns dessutom möjlighet att adoptera Ett ytterligare alternativ för ett kvinnligt samkönat par som vill bli föräldrar är genom adoption. För att få adoptera måste man vara minst 18 år och eftersom du skriver att du är 18 år så uppfyller du ju den förutsättningen (FB 4 kap. 5 §). Två personer som vill adoptera gemensamt måste vara antingen gifta eller sambos. Det går även bra att adoptera som ensamstående (FB 4 kap. 6 §). Vid adoption av barn måste en lämplighetsprövning göras (FB 4 kap. 2 §). I den bedömningen ingår att adoptionen ska vara till fördel för barnet. Det ska bland annat prövas om adoptivföräldrarna har en god fysisk och psykisk hälsa och om det finns en stabil parrelation. När en adoption sker innebär det att adoptivföräldrarna fastställs som rättsliga föräldrar medan alla juridiska band till de tidigare föräldrarna klipps av. Vidare blir adoptivföräldrarna vårdnadshavare och underhållsskyldiga för barnet. Barnet kommer även att ärva av adoptivföräldrarna och sina nya släktingar. Jag hoppas att du har fått svar på din fråga, och jag önskar dig all lycka till! Med vänliga hälsningar,

Kan den ena föräldern ändra ett barns namn utan samtycke?

2020-12-22 i Barnrätt
FRÅGA |Hej mamman till mitt barn vill ta bort det namn jag har gett hanHan har 3 förnamn och mamman vill ta bort det ena från mellannamn för att jävlas med mig Kan hon göra det utan mitt godkännande?
Erika Redelius |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag utgår i svaret ifrån att ditt barn är under 18 år. Regler om namnbyte på barn finns i föräldrabalken (FB) och i lagen om personnamn.Vem kan ändra ett barns namn?Barnets vårdnadshavare är den som kan bestämma i frågor som rör barns namn och andra personliga angelägenheter (6 kap 11 § FB). Om båda föräldrarna är vårdnadshavare måste båda samtycka för att ett namnbyte ska kunna äga rum (6 kap 13 § FB).Vem är vårdnadshavare?Huvudregeln är att båda föräldrarna räknas som vårdnadshavare om de var gifta vid barnets födsel eller om de gift sig senare. Detta kan ändras genom ett domstolsbeslut där den ena föräldern ansöker om enskild vårdnad. Om föräldrarna aldrig varit gifta är det mamman som blir vårdnadshavare om inget annat bestämts (6 kap 2-3 §§ FB).Kan mamman ta bort namnet?Om mamman har enskild vårdnad om ert barn kan hon ta bort namnet. Om du har enskild vårdnad kan hon inte ändra namnet. Om ni har gemensam vårdnad och du inte samtycker till namnändringen kan hon välja att ta målet till domstol, där det är upp till domaren att bestämma vad som är bäst för barnet angående namnet. Om barnet är gammalt nog för att själv ha en åsikt i frågan kommer denna också att tas hänsyn till ifall målet skulle gå till domstol.Hoppas att du fick svar på din fråga!Vänligen,

Kan man tvinga en förälder att umgås med sitt barn?

2020-12-21 i Barnrätt
FRÅGA |Hej jag har en fråga! Kan man tvinga den ena föräldern att umgås med sina barn fast den inte vill? Och den pensionen vägrar att gå på sammarbetsamtal och den vill inte heller ha vårdanden?
Julia Lax |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Det som alltid står i fokus vid besvarande av frågor gällande denna, är barnets bästa (6 kap. 2 a § Föräldrarbalken). Vad som är barnets bästa är olika från situation till situation och måste alltså tas i åtanke här. Det finns en bestämmelse i föräldrarbalken där det framgår att barnet har en rätt att umgås med den förälder den inte bor med (6 kap. 15 § Föräldrarbalken). Anledningen till detta är att det i många fall anses vara för barnets bästa. Det finns dock ingen regel som kan tvinga en förälder att umgås med och ta ansvar över sitt barn om den så inte vill. Även här måste man ha barnets bästa i åtanke och förstå att det inte nödvändigtvis leder till barnets bästa om den ska träffa en förälder som mot sin vilja måste träffa barnet (6 kap. 2 a § Föräldrabalken). Hoppas du fått svar på din fråga och återkom gärna annars! Hälsningar,

Orosanmälan - kan barnet bli omplacerat?

2020-12-17 i Barnrätt
FRÅGA |Hej! Jag har tidigare ett placerat barn sedan 3, snart 4 år tillbaka. Jag håller i detta nu på med en vårdnads-överflytt till familjehemmet som barnet är placerat i. För ca 5 veckor sedan fick jag ett till barn som inte är placerat, är dock väldigt rädd att socialtjänsten kommer försöka. Den socialsekreteraren som jag har i mitt första barns ärende gjorde en egen orosanmälan mot mig baserat på tidigare kännedom enligt henne själv, som jag dock inte har fått se. Får socialsek. göra en egen orosanmälan och isåfall har väl jag rätt att ta del av den? Vill även tillägga att det blev en väldigt stor karusell när hon gjorde denna anmälan samma dag som han föddes. Hon skickade socialjouren till mig flera gånger första veckan och skickade andra socialsek. utöver det, som skulle "kolla till oss". Inga anmärkningar, vi verkar ha en fin relation och knyta an bra enligt de som varit här. Nu har jag inte hört något på 3 veckor och inga besök. Vill även poängtera att mitt andra barn som är placerat, är det på grund av att jag fick en förlossningsdepression, jag skadade aldrig mitt barn, men valde att ta hjälp av min syster så att jag skulle bli frisk, alltså fick min syster ta det stora lasset med min dotter. Det är där min dotter är placerad nu och kommer att stanna tills hon är 18 år. Det finns alltså ingenting som styrker att jag skulle ha en dålig föräldraförmåga eller inte kunna ta hand om mitt nuvarande barn, förutom förlossningsdepressionen för snart 4 år sedan. Är det här rätt?
Liv Stålhammar |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga. Får socialsekreteraren göra en orosanmälan? Enligt svensk lag finns det en skyldighet för vissa personer att göra en orosanmälan, i det fall att personen misstänker att ett barn far illa. Personer inom socialtjänsten omfattas av denna skyldighet (14 kap. § 1 p. 2 Socialtjänstlagen). Att din socialsekreterare har skapat sig en uppfattning av dig, baserat på den kontakt som ni haft i ett tidigare ärende är tillåtet. I frågor som gäller barn ska alltid barnets bästa beaktas och om det funnits minsta misstanke eller oro från socialsekreteraren har denne inget annat val än att göra en anmälan (1 kap. 2 § socialtjänstlagen). Det är väldigt låga krav på vad som krävs för att en orosanmälan ska göras. Har du rätt att ta del av orosanmälan?Som huvudregel har du rätt till insyn i de ärenden som gäller dig själv (12 kap. 1 § offentlighet- och sekretesslagen). Det kan dock finnas undantag, som gör att det föreligger sekretess gentemot dig ändå. Inom socialtjänstens arbete föreligger sekretess, för bl.a orosanmälningar (26 kap. 1 § offentlighet- och sekretesslag). Detta innebär att socialtjänsten kan neka dig att ta del av orosanmälan. Däremot har du rätt att begära en sekretessprövning; om du kan få se orosanmälan utan att du eller närstående kan lida men av detta bör du få ta del av den. Jag kan med andra ord inte ge ett klart svar i denna fråga; utan en individuell prövning borde göras. Hur bör du hantera att socialjouren har besökt dig flera gånger?Du skriver att du och din nyfödde fått besök av socialjouren flertalet gånger sedan födseln. Detta kan förstås upplevas som obehagligt och jobbigt men jag vill råda dig till att samarbeta med socialtjänst/socialjour när de kommer på besök, vill ställa frågor eller liknande. Något som beaktas vid beslut om omhändertagande är nämligen samarbetsvilligheten hos dig som förälder. Socialtjänstens verksamhet ska alltid bygga på respekt för människors självbestämmanderätt och integritet (1 kap. 1 § socialtjänsten). Insatser inom socialtjänsten som rör barn ska göras i samförstånd med barnet och dennes vårdnadshavare. (1 § lag med särskilda bestämmelser om vård av unga). Detta innebär socialtjänsten i första hand ska hjälpa ditt barn tillsammans med dig så länge du är samarbetsvillig. Om du inte tar emot hjälp eller samarbetar med socialtjänsten kan detta användas som bevis för ett omhändertagande av ditt nyfödda barn. Finns det risk att det nyfödda barnet blir tvångsomhändertaget? Eftersom du uttrycker oro kring om det finns risk för att barnet inte kommer få stanna kvar hos dig tänkte jag gå igenom de juridiska aspekterna kring ett tvångsomhändertagande. Förhoppningsvis kan det stilla din oro lite grann. För att ett barn ska bli omhändertaget måste vissa krav vara uppfyllda. Det första är att det inte finns samtycke till att samarbeta med socialtjänsten (1 § st. 2 lag lag med särskilda bestämmelser om vård av unga). Vad jag kan se från den informationen du lämnat är att socialjouren inte lämnat några anmärkningar; att du har pratat med dem när de kommer på besök är att samarbeta med socialtjänsten. För att barnet ska bli omhändertaget krävs det också att det finns en påtaglig risk för att ditt barns hälsa eller utveckling skadas. Risken kan orsakas av fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet (2 § lag med särskilda bestämmelser om vård av unga). När man talar om begreppet "påtaglig risk" menar man en konkret fara, vilket i praxis har beskrivits som att risken skall vara delvis påvisbar, dels allvarlig (RÅ 1995:46 och HFD 2014:46). Att du hade en förlossningsdepression efter din första graviditet kan inte sägas utgöra någon konkret fara för ditt nyfödda barn nu. Inte heller har du i nuläget någon förlossningsdepression, svårighet att anknyta till ditt nyfödda barn eller uppvisar något annat olämpligt beteende. Detta styrks förstås av att du inte fått några anmärkningar av socialjouren och att de slutat med sina besök. I min mening finns det inget som talar för att ditt nyfödda barn utsätts för en påtaglig risk på det sätt som lagen föreskriver som krav för ett omhändertagande. En helhetsbedömning görs alltid av socialtjänsten i frågor som dessa och barnets bästa alltid beaktas (1 kap. 2 § socialtjänstlagen). Oftast anses det vara i barnets intresse att få stanna med sina föräldrar i så lång utsträckning som möjligt. Vidare måste socialtjänsten insatser vara proportionerliga; ett omhändertagande är en allvarlig lösning och med hänsyn till att du inte har några problem nu i din mamma-roll är det sannolikt oproportionerligt att omhänderta barnet. Min uppfattning är därför att det är liten chans att din nyfödde kommer bli omhändertagen, men jag rekommenderar fortfarande att du samarbetar med socialtjänsten om dem nu skulle bli inblandade igen. Hoppas du fått svar på din fråga. Med vänlig hälsning,

Kan min exman neka mig att träffa barnen?

2020-12-22 i Barnrätt
FRÅGA |Jag och min exman är snart skilda och vi har två små gemensamma barn. Eftersom jag flyttade från honom så är barnen skrivna hos honom fortfarande. Just nu pratar vi bra, men om vi skulle bli osams, kan han neka mig att träffa barnen när vi är skilda eftersom de står skrivna hos honom båda två? Hörde detta från en annan att det kan hända nämligen. Finns det I så fall något sätt som gör att det inte hända? Kan jag göra eller skriva något för att detta inte ska kunna ske?
Geske Lovmand Hvid |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Vad är problemetJag tolkar frågan som att du vill veta om din exman kan neka dig att träffa barnen, när barnen är folkbokförda hos honom. Jag kommer även förklara vad du kan göra för att se till att barnens boende och umgänge regleras på ett bra sätt. Föräldrabalken (FB) är tillämplig lag. Det framgår inte av frågan om ni har delad vårdnad. Vidare framgår det inte om ni har kommit överens om att barnen även i fortsättningen ska bo hos din exman samt hur umgänget med dig i så fall ska bli. Barnens bästa är avgörandeDin exman kan inte neka dig att träffa barnen enbart därför att de är folkbokförda hos honom. Barnen har rätt till en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. Vid bedömningen av barnets bästa ska det fästas särskilt avseende vid om barn utsätts för övergrepp, olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa. Man ska vidare beakta barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna (6 kap., 2 a §, FB). Slutligen ska barnets vilja beaktas, men i praxis är det är först när ett barn är nära tonåring att barnets explicita vilja kan vara utslagsgivande.Ni kan avtala om barnens boende samt umgängetOm ni inte har avtalat vem barnen ska bo med kan ni börja med att prata om detta, och försöka hitta en lösning. Frågor om vårdnad, boende och umgänge kan regleras i samband med äktenskapsmål (6 kap., 17 §, 1 stycket, ÄktB). Om barnen ska bo hos din exman har de rätt till umgänge med dig (6 kap., 15 §, FB).Vem är vårdnadshavare? Om ni var gifta vid barnens födelse har ni gemensam vårdnad. Om ni inte var gifta har du ensam vårdnad. Detta kan dock ha ändrats, till exempel genom att ni har ingått äktenskap efter barnens födelse eller har ändrat vårdnaden genom avtal (6 kap., 3 & 6 §, FB). När man har vårdnad om barn har man rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter (6 kap., 11 §, FB). Om vårdnaden är gemensam ska ni ta gemensamma beslut om barnens personliga angelägenheter (till exempel skolval, folkbokföringsadress och liknande beslut). Hur du kan gå vidare med din frågaJag hoppas att du med detta fick svar på din fråga!Om du har behov av ytterligare rådgivning, rekommenderar jag att du tar kontakt med vår juristbyrå för vidare hjälp i ditt ärende. Du kan boka en tid med vår juristbyrå här eller ringa oss för att få mer information.Kontaktuppgifter till vår telefonkontakt:Telefon: 08-533 300 04Öppettider: Mån-fre kl. 10.00−16.00.Jag önskar dig god jul och gott nyår! Vänligen,

Kan en mamma neka fadern från att träffa det gemensamma barnet?

2020-12-21 i Barnrätt
FRÅGA |Hej,När ett faderskapstest via DNA bekräftat vem som är fader, kan då modern neka fadern att träffa barnet? Kan hon överklaga trots att testet sägs vara 99,99% säkert? Vad kan fadern göra i ett läge som detta för att få träffa sitt barn?
Maryam Naqqar |Hej och stort tack för att du väljer att vända dig till oss på Lawline med din fråga!För att kunna besvara den så får vi kika in i Föräldrabalken (FB).Principen om barnets bästa är avgörande: Vid frågor som rör vårdnad, boende och umgänge så skall principen om barnets bästa alltid vara den avgörande faktorn vid varje beslut. Vid en bedömning om vad som anses bäst för barnen ska man bland annat se till risken för att barnen eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp, att barnen olovligen förs bort, hålls kvar eller annars far illa. Särskild hänsyn ska dessutom tas till barnens behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna (FB 6 kap 2 a §). Utgångspunkten är därför att barnen ska ha rätt till umgänge med den föräldern som de inte bor hos (FB 6 kap 15 §).En förälder kan göra sig skyldig till umgängessabotage genom att neka umgänge mellan barnen och den andra föräldern: Utgångsläget är med andra ord att den ena föräldern inte får neka ett umgänge mellan barnen och den andra föräldern. Den förälder som agerar på detta vis gör sig i så fall skyldig till umgängessabotage, och detta gäller oavsett om vårdnaden är gemensam eller enskild. Detta grundar sig i barnens ovan nämnda behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna, vilket resulterar i att barnen har en rätt till umgänge med båda föräldrar. Med det sagt så kan dock umgängessabotaget givetvis grunda sig i en oro för att barnen far illa hos den andra föräldern och det framgår även av lagtexten att en risk för att barnen far illa alltid ska beaktas. Det är därmed en svår balansgång där barnets olika behov får vägas mot varandra.Vad går det att göra för att förändra situationen? Det första steget är att vända sig till familjerätten: Varje kommun har en familjerätt dit föräldrar kan vända sig om det exempelvis är så att de har en tvist som de inte själva kan reda ut. Familjerätten kan oftast lämna viktig information och ge rådgivning i frågor gällande vårdnad, boende och umgänge. De brukar dessutom erbjuda samarbetssamtal. Föräldrarna kan hos familjerätten även få hjälp med att skapa avtal om hur ett umgänge med barnen ska se ut. Avtalet blir giltigt förutsatt att det är skriftligt och att socialnämnden har godkänt det (FB 6 kap 15 a § tredje stycket).Oavsett om man blir utsatt för umgängessabotage eller vill hindra den andra föräldern från att träffa barnen av någon anledning, så rekommenderar jag (om det är möjligt) att man först kontaktar familjerätten i den ort där barnen är folkbokförda. Att utan tillräckliga belägg sabotera den andre förälderns umgänge med barnen skulle nämligen negativt kunna påverka den "saboterande förälderns" förutsättningar vid en framtida domstolsprocess. Med det sagt så går givetvis barnens trygghet alltid först, och om man misstänker att ett barn far illa så bör man omgående kontakta socialtjänsten. De kommer då att göra en utredning.Konflikten kan tas upp i domstol:Det finns givetvis tillfällen då föräldrar inte lyckas komma överens om frågor liksom dessa. Domstolen kan då pröva frågan. De kommer i så fall att först och främst ge socialtjänsten i uppgift att göra en utredning om saken, innan de slutligen lämnar ett beslut (FB 6 kap 15 a §).Principen om barnets bästa kommer, som tidigare nämnt, att vara avgörande vid bedömningen av frågan. Domstolen tittar bland annat på vem av föräldrarna som bäst skulle kunna tillgodose barnens grundläggande rättigheter. Stor vikt läggs som sagt vid barnens behov av en god och nära kontakt med båda föräldrar, vilken givetvis vägs mot risken att barnen kan komma att fara illa.Att göra sig skyldig till umgängessabotage, utan att ha legitima skäl för det, skulle kunna leda till allvarliga konsekvenser. Det finns nämligen en risk för att den förälder som agerar på detta vis anses vara en olämplig vårdnadshavare till barnen eftersom denne inte försöker att tillgodose barnens behov av umgänge med båda föräldrarna. Vid en bedömning kring huruvida vårdnaden ska vara gemensam eller endast anförtros ena föräldern, så kommer rätten därför att bland annat ta hänsyn till föräldrarnas samarbetsförmåga gällande frågor som rör barnen (FB 6 kap 5 § andra stycket).Hälsningar,

Orosanmälan angående barn och våldsbejakande extremism

2020-12-18 i Barnrätt
FRÅGA |Hej! Kan jag orosanmäla ett barn i skolan om jag misstänker att denna hjärntvättas av pro-nazistisk propaganda av föräldrarna hemma? Barnet har uttryckt sympati för Hitler, förnekat förintelsen, startat oprovocerade bråk med andra elever som alla varit av utomeuropeisk invandrarbakgrund och sagt HEIL inne på skoltoaletten. En gång hittade jag också en teckning i hans skåp där han ritat vad som föreställer en jude i förnedrande ställning med lång näsa, med antisemitisk text bredvid. Varför jag säger att han hjärntvättas hemma är för att jag träffat hans föräldrar och även de har uttryckt samma åsikter som deras barn. Kan socialtjänsten göra något åt det här ifall jag orosanmäler? Barnet verkar i övrigt inte fara illa hemma och han uppvisar inte heller några tecken på självskadebeteende eller allvarlig depression. Han har inga problem med droger och alkohol.
Elin Andrén |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! OrosanmälanVar och en som får kännedom eller misstanke om att ett barn far illa bör göra en anmälan till socialnämnden (14 kap. 1 c § socialtjänstlagen [SoL] ). Dessutom har myndigheter och yrkesverksamma vars verksamhet berör barn och unga en obligatoriskt anmälningsplikt (14 kap. 1 § SoL). För att anmäla behöver man inte själv göra en egen bedömning angående om hur socialnämnden skulle se på saken, utan de räcker med att man utifrån sina egna iakttagelser misstänker att barnet far illa. Barn och våldsbejakande extremismOm ett barn befinner sig i eller riskerar att hamna i en våldsbejakande extremistmiljö kan detta vara en anledning till att upprätta en sådan orosanmälan. Våldsbejakande extremism innefattar ideologier/miljöer som strider mot en demokratisk samhällsordning och som främjar våld för att uppnå ett mål. Ett exempel på våldsbejakande extremism är den högerextrema vit makt-miljön. (för mer information angående våldsbejakande extremism se här.) Enligt skolverkets hemsida ska den som arbetar i skolan genast upprätta en anmälan till socialtjänsten om man tror att ett barn befinner sig i eller riskerar att hamna i en våldsbejakande extremistmiljö (se här.) Vad kan socialnämnden göra?Om socialnämnden får in en anmälan kommer en utredning att inledas angående barnets behov av skydd och stöd (11 kap. 1-1a §§ SoL). Om barnet håller på att bli eller är involverad i en våldsbejakande extremist miljö finns de flera åtgärder som kan vidtas för att stötta barnet. Exempelvis finns de möjlighet för placering utanför hemmet enligt SoL och LVU. Socialtjänsten kan också erbjuda samtalsstöd och råd till barn som riskerar att fara illa. SlutsatsUtifrån informationen i frågan verkar det som att det finns en risk för att barnet far illa. Förhoppningsvis kan detta svar ge vägledning, dock kan jag inte avgöra om du borde göra en anmälan eller inte, utan det är en bedömning som du själv får göra utifrån dina iakttagelser. För information om hur du gör en anmälan kan du klicka här. Jag hoppas du fick svar på din fråga! Om det är något mer du undrar över är du välkommen att ställa en ny fråga. Lawline erbjuder också gratis telefonrådgivning och du kan dessutom boka en tid med en av våra skickliga jurister. Gratis telefonrådgivning: ring oss på 08-533 300 04 och välj knappval 2.Boka tid med en jurist: https://lawline.se/boka.Med vänliga hälsningar,

Socialnämndens skyldighet att utreda vem som är fadern till ett barn

2020-12-16 i Barnrätt
FRÅGA |Hejsan.Jag har en riktig väldigt viktigt fråga, jag vet inte vem är pappan min son. Jag bara undrar att det är kanske en kille som bor i Polen eller i Tyskland. Jag kommer från Polen och min medborskap är polen så jag kan inte göra en pass för min barn för att min barn fick ingen svensk medborskap på en gang. Det ska ta tid när han ska få en svensk medborskap, jag kan inte göra heller en polsk pass för att man måste ha en andra vårdnadshavare för barn menar jag pappa, menar jag fedreskao måste jag ha, även om jag känner inte igen VEM ÄR PAPPAN, jag hade inte änMallt till Kommunen vem är pappan, om jag kommer ANMÄLA faderskap ökanda, kommer de göra nån eller ska de leta efter pappa?
Nabyiel Marionell |Hej,Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag uppfattar din fråga som att du vill veta hur det är när man inte vet vem fadern till barnet är. Svaret på din fråga behandlas i föräldrabalken (FB). Nedan kommer jag redogöra i detalj vad som gäller.Barnets rätt till att få veta vilka dess föräldrar ärFrån och med 1 januari 2020 gäller barnkonventionen som lag i Sverige. Konventionen stadgar bl.a. att barn har rätt att få veta vilka dess föräldrar är så långt det är möjligt (art. 7 barnkonventionen).Om det inte kan fastställas vem fadern till barnet är så har socialnämnden en skyldighet att försöka utreda vem som är far till barnet och se till att faderskapet fastställs, om barnet har hemvist i Sverige (2 kap. 1 § FB). Vad som menas med "barnet har hemvist i Sverige" är att barnet som utgångspunkt kommer att växa upp i landet. Vidare är det socialnämnden i den kommun där barnet är folkbokfört i som har till uppgift att utreda vem fadern är (2 kap. 2 § FB). FaderskapsutredningEn faderskapsutredning kan initieras på olika sätt. Om en ogift kvinna fött barn åligger det Skatteverket att genast underrätta socialnämnden i barnets folkbokföringsort härom. Socialnämnds uppgifter när det gäller fastställande av faderskap fullgörs i praktiken normalt av en bestämd tjänsteman i kommunenSocialnämnden skall vid sin utredning inhämta upplysningar från modern och andra personer som kunna lämna uppgifter av betydelse för utredningen (2 kap. 4 § FB). Om faderskapsfrågan kan bedömas med tillräcklig säkerhet på grund av socialnämndens utredning, bör nämnden bereda den som antas vara fader till barnet tillfälle att bekräfta faderskapet (2 kap. 5 § FB). I vissa fall kan en blodundersökning äga rum (2 kap. 6 § FB).Talan om fastställande av faderskap kan väckas vid domstol. Det är antingen socialnämnden eller modern som har vårdnaden av barnet som kan föra talan åt barnet (3 kap. 5 § FB). Socialnämnden får lägga ner en påbörjad utredning om det bl.a. visar sig vara omöjligt att få de upplysningar som behövs för bedömning av faderskapsfrågan (2 kap. 7 § FB).SammanfattningEtt barn, så lång det är möjligt, har rätt att få veta vilka dess föräldrar är. Om man nu inte vet vem fadern är så är det socialnämndens i den kommun barnet är folkbokfört i som har till uppgift att utreda vem som är fadern. En faderskapsutredning kommer då påbörjas för att kunna klarlägga och fastställa faderskapet. I vissa fall kan utredningen läggas ner. Man kan vidare väcka talan vid domstol om den presumtiva fadern, som socialnämndens utredning visar, inte bekräftar faderskapet.Hoppas du fick svar på din fråga! God jul och gott nytt år!Önskar,