Har jag som målsägande rätt att få veta om händelser som sker inom den rättspsykiatriska vården?

2021-10-12 i Allmänt om lagar och regler
FRÅGA |en person som är dömd till rättpsykriatisk vård. En incident hände där, och har jag som målsägande rätt att få reda på händelsen som skett?
Karin Pihl |Hej! Tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!Jag tolkar din fråga som att du undrar över om du som målsägande till en person dömd till vård inom rättspsykiatrin har rätt att få information om incidenter som sker där avseende den personen. För att svara på din fråga kommer jag använda mig av lagen om rättspsykiatrisk vård (förkortas LRV).Har jag som målsägande rätt att få reda på händelsen som skett?Som målsägande till en person som dömts till rättspsykiatrisk vård har du vissa möjligheter till att få information om händelser. En förutsättning för att du ska ha denna möjlighet är att personen som vårdas har rättspsykiatrisk vård som är förenad med s.k. särskild utskrivningsprövning. Om så är fallet så ska chefsöverläkaren, om det krävs med hänsyn till brottet, ge dig som målsägande möjlighet att begära att bli underrättad vid följande situationer (28 § LRV):Personen har lämnat vårdinrättningen utan tillstånd eller återvänt dit efter tiden för tillståndet att lämna gått ut eller återkallatsOm beslut fattats att personen får vistas utanför vårdinrättningens områdeOm beslut fattats att personen istället ska genomgå öppen rättspsykiatrisk vårdOm beslut har fattats att vården ska upphöra.Av detta kan sägas att du som målsägande inte har någon rätt att få viss information. Däremot kan du ha möjlighet att ta del av ovanstående beskrivna händelser. Det förutsätter dock som sagt att personen har vård förenad med särskild utskrivningsprövning samt att chefsöverläkaren anser att det krävs att du informeras.Hoppas du fått svar på din fråga!Med vänliga hälsningar,

Har allmänheten rätt att ta del av en maskerad handling från förundersökningen som kan skada den pågående förundersökningen?

2021-10-11 i Sekretess
FRÅGA |Jag har en fråga avseende handlingar som är inkomna till polisen i en förundersökning i brottmål, och som därmed är allmänna. Har allmänheten rätt att ta del av en sådan handling maskerad för eventuella uppgifter som kan skada den pågående förundersökningen om de lämnas ut?
Malin Hedlund |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Det råder så kallad förundersökningssekretess under den pågående förundersökningenDu har helt rätt i att handlingar som finns hos myndigheter är offentliga och offentliga handlingar har allmänheten rätt att begära ut enligt 2 kap. 1 § Tryckfrihetsförordningen (TF). Rätten att begära ut handlingar får dock begränsas med hänsyn till bland annat intresset att beivra och förebygga brott samt att skydda enskildas personliga och ekonomiska förhållanden (2 kap. 2 § TF). De specifika undantagen till rätten att ta del av allmänna handling följer av offentlighets- och sekretesslagen (OSL) . Av 18 kap. 1 § följer att sekretess gäller för uppgift som hänför sig till förundersökning i brottmål, om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs. Detsamma gäller för uppgift om en enskilds personliga och ekonomiska förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till honom eller henne lider skada eller men (35 kap. 1 § OSL). Uppgifterna i förundersökningen omfattas därför av sekretess. Sekretessen på dessa handlingar består tills dess att åtal väcks eftersom att det inte längre kan antas att förundersökningen kommer skadas längre om uppgifterna röjs. Det är egentligen enbart i undantagsfall som uppgifter kan lämnas ut under en pågående förundersökning. Om du vill veta mer om sekretessen kring förundersökningen, kan du läsa mer här på åklagarmyndighetens hemsida. Hoppas det var svar på din fråga! Vänliga hälsningar,

ersättning för bristande information inför ett vårdingrepp?

2021-10-11 i Hälso- och sjukvård
FRÅGA |Vår son är i tonåren är mörkhyad och fick efter borttagning av ett födelsemärke kvarstående ärrvävnad som är större än det ursprungliga födelsemärket. Han lider av detta då det ju är fullt synligt högt på halsen. Det har påverkat hans val av kläder och mycket annat.Det är medicinskt klarlagt att mörkhyade löper 5-15 högre risk att få sk. keloidbildning. Detta var något som vi inte inför ingreppet blev informerade om. Därmed anser vi att man inte följt Patientlagen som säger att "Patienten ska få information om väsentliga risker för komplikationer och biverkningar".Initialt besked från LÖF var ett avslag på krav på kompensation.Vi har nu även vänt oss till LÖF Klagomålsfunktion och fått samma nedlåtande besked.Bör vi gå vidare till Patientskadenämnden / allmän domstol eller dra slutsatsen att vi inte har tolkat lagen rätt?Hur bör vi anpassa retoriken m.m. för att i så fall nå framgång? Jag har redan till Klagomålsfunktionen bifogat bl.a. utdrag ur läkartidningen och Medicinbasen m.m. som tydligt visar att detta är allmänt kända problem för mörkhyade.Tack på förhand för svar
Sara Pedersen |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Jag tolkar det som att er son har genom sjukvårdens ingrepp tagit bort ett födelsemärke, som lämnat ett större ärr efter sig, och nu undrar ni huruvida detta skulle kunna ge rätt till ersättning. Det kommer vara svårt för mig att ge ett säkert besked i din fråga, då dessa frågor rör expertkunskap kring hur vårdpersonalen gjorde, borde ha gjort och vilka medicinskt godtagbara metoder som finns. Jag ska försöka beskriva de olika sätt som man kan få ersättning i er situation, och vad som krävs för detta rent juridiskt. Som utgångspunkt kan ersättningen grundas antingen genom sjukvårdens försäkringsbolag så som patientskadeersättning, eller genom allmänna skadeståndsrättsliga grunder. Generella grunder för vård – allmänt skadestånd Om ni vill grunda ert ersättningsanspråk på den bristande informationen ska detta göras utifrån allmänna skadeståndsrättsliga regler i skadeståndslagen. Första utgångspunkten för en patient som skadats genom hälso- och sjukvård är egentligen att begära patientskadeersättning via vårdgivarens försäkringsbolag. Som patient kan man i stället välja att kräva skadestånd, om det är så att man inte kan få patientskadeersättning, eller inte vill gå den vägen (18§ patientskadelagen). Då ska ni visa att sjukvården orsakat skadan uppsåtligen eller av vårdslöshet, och även här bevisa ett orsakssamband (2 kap. 1§ skadeståndslagen). Som grund för vårdslöshet kan gälla om personalen brutit mot föreskrifter eller lag i sin behandling, exempelvis brustit i sin informationsskyldighet vad gäller biverkningar och då ska ni visa att skadan ni fått uppstått genom vårdpersonalens försummelse eller fel. Patienten ska få information om sitt hälsotillstånd och behandling, behandlingsförloppet, risker och biverkningar och liknande, så som du säger (3 kap. 1§ Patientlagen, PL). Med "väsentliga risker för komplikationer och biverkningar", menas risker som inte är försumbara, alltså är man inte skyldig att informera om alla tänkbara risker, om de är väldigt sällsynta, eller om biverkningarna är förhållandevis ovanliga. Kravet på information bör också stå i rimligt förhållande till den planerade behandlingen eller ingreppet. Det är svårt att ge någon generell utgångspunkt i hur stor risken för komplikationerna ska vara för att behandlande läkare borde ha upplyst om den. Patientskadenämnden behandlar ibland frågor om allmänt skadestånd, och då har man i vissa fall sagt att några få procents risk för komplikationer är för lite, men i ett fall ansåg man att 2-4% risk var tillräckligt väsentlig för att förutsätta informationsskyldighet (Dnr 224/2003 PRS 2003:03). Dock räcker det inte att risken är väsentlig, utan det måste också finnas ett orsakssamband mellan den bristande informationen och skadan. Bedömningen görs rimligen med hänsyn till om ni hade avstått från behandlingen, om ni kände till dessa specifika risker, hur angelägna vårdåtgärderna var, och om det föreligger något orsakssamband mellan den bristfälliga informationen och den uppkomna komplikationen, vilket kan vara ganska svårt att visa. Patientskadenämnden ska då bedöma om skadan inte skulle uppkommit om tillräcklig information givits, om ni ändå hade genomgått ingreppet trots riktig information, talar detta emot skadestånd. I ovan nämnda fall, nekades skadestånd, trots att riskerna ansågs vara väsentliga, då man bedömde att ingreppet hade genomförts även om adekvat information hade lämnats. Så även om informationen är bristfällig, kan det inte alltid läggas vårdgivaren till last. Det är alltså en medicinsk bedömning som jag tyvärr inte kan göra. Utgångspunkten är att det är vårdgivaren som ska bevisa att tillräcklig information givits.PatientskadeersättningOm man drabbas av en skada i samband med hälso- sjukvård finns det möjlighet att få ersättning, så kallad patientskadeersättning, från patientförsäkringen. Detta regleras i Patientskadelagen. Orsaken till ingreppet kan spela roll för huruvida patientskadelagen är tillämplig, men om det görs på grund av sjukdom eller på grund av estetiska skäl, kan det omfattas (5§ patientskadelagen). Så har ni exempelvis tagit bort födelsemärket via statlig sjukvård, eller privat vårdgivare, så lär ingreppet omfattas av patientskadelagen. Man har rätt till patientskadeersättning om det uppstått personskada, så som ärr, om det föreligger övervägande sannolikhet för att skadan orsakats av bland annat undersökning och vård, om skadan kunnat undvikas genom ett annat utförande, eller genom fel i sjukvårdsutrustning och liknande (6§ patientskadelagen). Det ska alltså framstå som objektivt möjligt att undvika skadan genom att utföra åtgärden på ett annat sätt, och som är tillgängligt och medicinskt erkänt. Denna bedömning ska göras i efterhand med beaktning av kunskapen som fanns vid tillfället och alternativen som fanns, och bedöms individuellt utifrån patientens vårdbehov och skaderisk. De undantag som finns för ersättning är främst om skadan är en följd av en nödvändig åtgärd som gjorts, och som utan behandling hade inneburit livsfara eller risk för svår invaliditet (7§ patientskadelagen). Det är patienten som ska bevisa att det finns ett orsakssamband mellan ingreppet och skadan, om ni ska föra detta övervägande sannolikt, vilket i sig inte borde vara svårt för er. Som bevis för själva behandlingen finns ju journalanteckningar. Det svåra skulle vara att bevisa att en annan åtgärd borde valts i stället, vilket i sig skulle vara svårare, beroende på hur de gick till väga. Ersättning via ditt eget försäkringsbolagHar man sjuk- och olycksfallsförsäkring, eller en barnförsäkring eller liknande, kan man ibland söka ersättning via sitt eget försäkringsbolag för ärr man fått efter en sjukdom. Kraven för rätten till ersättning varierar beroende på försäkringen, men generellt ska ingreppet varit så nödvändig att det krävt läkarbehandling. Det ska också ha gått viss tid sedan ingreppet, och ersättningen baseras på hur synligt ärret är, alltså var det sitter, hur stort det är, hur gammal patienten är och liknande, som kompensation för det estetiska följderna. Om ni har rätt till ersättning via ert försäkringsbolag, får man oftast mer i ersättning när ärret sitter på halsen och är synligt. Ni bör då alltså vända er till ert eget försäkringsbolag snarast, och oftast ska ärret dokumenteras genom bild. Sammanfattning och rådMan kan alltså grunda sitt ersättningsanspråk på bristfällig information, men då grundas detta på allmänna skadeståndsrättsliga regler. Man kan också grunda sitt anspråk på den faktiska skadan som uppstod, genom patientskadeersättning. Patientskadenämnden ger ett rådgivande besked i båda dessa frågor. Tyvärr är nog både LÖF och Patientnämnden bättre lämpade för att göra denna bedömning än jag, men jag skulle säga att det är en bra utgångspunkt att försöka peka på medicinsk erkänd forskning som visar att biverkningarna ni lidit är väsentliga, alltså mer än bara några få procent. Patientskadenämnden kan pröva både grunderna för patientskadeersättning och allmänt skadestånd, men beslutet är endast rådgivande, men försäkringsbolagen följer nästan alltid dem. Som stöd för patientskadeersättning ska ni visa att ingreppet borde gjorts annorlunda objektivt sett, och att detta inte skulle lett till samma skada, vilket är något svårare. Då ska ni visa att metoden i sig var felaktig, och då tjänar journalanteckningar som bra underlag för vad som gjordes, och då bör ni försöka hitta stöd för att en annan metod än detta är bättre och att denna borde använts. Man kan då undersöka hur liknande ingrepp görs på andra ställen exempelvis.Som stöd för er begäran om skadestånd. ska ni trycka på vårdpersonalens vårdslöshet och försummelse. Ni kan då ta sikte på om det finns regler eller riktlinjer för hur dessa ingrepp ska göras och hur att de brustit u sin informationsskyldighet, genom att hänvisa till erkänd forskning om att risken är väsentlig. Ni kan även trycka på skadans omfattning, möjligheterna att förebygga skadan och möjligheten för vårdpersonalen att inse detta. Det är alltså ganska svårt att visa, men såklart inte omöjligt. Patientskadenämnden kan också uttala sig om allmän skadeståndsrätt. Om ni inte vinner framgång där, är nästa steg allmän domstol, genom att stämma vårdgivaren, alltså sjukhuset (3 kap. 2§ skadeståndslagen).Slutligen skulle ni också kunna få ersättning via ert försäkringsbolag, och ni har en sådan försäkring. Huruvida ärret omfattas av just er försäkring, borde ni fråga ert försäkringsbolag. Jag råder alltså er att först kolla om ingreppet omfattas av ert försäkringsbolag, då detta är er största chans. Sedan tycker jag inte det skadar att försöka klaga hos Patientskadenämnden, då det är kostnadsfritt för er. Jag hade avvaktat med att stämma till domstol tills ni fått yttrandet från Patientskadenämnden. Domstolsvägen kan bli lång och kostsam. Personligen tror jag det skulle vara svårt att vinna framgång om ingreppet följer de riktlinjer som finns och då informationsskyldigheten är relativ i förhållande till de enskilda omständigheterna. Utan att veta hur stort ärret är, skulle jag utifrån min begränsade expertis gissa att försäkringsbolaget resonerar att ärrbildning efter ett sådant ingrepp är vanligt, och de ska nog mycket till för att få ersättning i dessa situationer. Er största chans är att trycka på att ärret blivit väsentligt större än vad informationen gav uttryck för, eller att ingreppet varit felaktig.Om ni tillslut väljer domstolsvägen, bör ni också kontakta er hemförsäkring och utreda möjligheten till rättsskydd för kostnaden i domstolen! Ni kan också få vägledning via den regionala Patientnämnden hos er, samt ge in klagomål. Om ni önskar vidare vägledning i era frågor eller önskar företräde i en eventuell tvist, är ni välkomna att återkomma till mig så kan jag sätta er i kontakt med vår byrå! Jag nås för ändamålet på sara.pedersen@lawline.se Jag hoppas ni fått någon vägledning i era frågor!Vänligen,

EU-rättslig reglering vid barn- och tvångsäktenskap

2021-10-10 i Allmänt om lagar och regler
FRÅGA |Hej!Finns det något inom EU-rätten som tar ställning till barnäktenskap eller tvångsäktenskap, som svensk lagstiftning måste ta hänsyn till?
Gustav Ottebo |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline!Sverige har förbundit sig att följa Europakonventionen (EKMR). I EKMR finns två artiklar som skyddar individens rätt till äktenskap, artikel 8, om rätten till familjeliv, och artikel 12, om rätten att ingå äktenskap. Dessa rättigheter sträcker sig emellertid inte hur långt som helst och rimlighetsavvägningar avseende när ett äktenskap är legitimt måste givetvis göras. Europarådet har i sin resolution 1468 (2005) uttryckt sin önskan att motarbeta såväl barnäktenskap som tvångsäktenskap. Genom denna resolution uppmanades EU:s medlemsstater att införa en minimiålder på 18 år för att ingå äktenskap. Detta var dock enbart en uppmaning och minimiåldern för äktenskapsingående varierar i Europa. Exempelvis är minimiåldern i Frankrike 18 år, men dispens kan lämnas. Medlemsstaterna uppmuntrades även som huvudregel att avstå från att erkänna barnäktenskap och tvångsäktenskap ingångna utomlands. Schweiz erkänner dock fortfarande äktenskap ingångna i utlandet innan båda parter fyllt 18 år.Något direkt tvång avseende exempelvis minimiålder för ingående av äktenskap eller uttryckligt förbud mot att erkänna tvångsäktenskap ingångna utomlands finns alltså inte från EU:s sida. Sverige har dock följt EU:s uppmaningar och ändå infört b.la. bestämmelsen i 2 kap. 1 § äktenskapsbalken (ÄktB), vilken säger att den som är under 18 år ej får ingå äktenskap. Dessutom har införts 5 kap. 5 § ÄktB som stadgar att en make har rätt till äktenskapsskillnad utan betänketid om det görs sannolikt att maken har tvingats att ingå äktenskapet eller om makes ingått äktenskapet före 18 års ålder. Båda bestämmelserna infördes 2014.Med vänlig hälsning,

Namninsamling vid utvisning

2021-10-11 i Myndigheter
FRÅGA |Hur fungerar namninsamlingar? Om någon ska utvisas, vad gäller för en namninsamling och hur går man till väga?
Viktoria S |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga. Om jag förstår din fråga rätt så undrar du huruvida en namninsamling kan påverka beslut om utvisning. Jag tänkte inledningsvis redogöra för vad som gäller vid beslut om utvisning och sedan diskutera namninsamlingens påverkansmöjligheter. Utvisning Utvisning regleras i utlänningslagen. Där står att en person får utvisas om han eller hon saknar de tillstånd som krävs för att få uppehålla sig i landet (8:6). Enligt 8:7 ska det vid beslut om utvisning beaktas om hinder föreligger. Exempel på sådana hinder är att utvisning till landet ifråga skulle innebära fara för personens liv eller att det föreligger risk för exempelvis tortyr eller förföljelse (12:1 och 2). Beslut om utvisning meddelas av Migrationsverket, Migrationsdomstolen eller Migrationsöverdomstolen. När brott föranleder utvisningen meddelas beslut av domstol och Polismyndigheten. Beslutet verkställs vanligtvis av Migrationsverket (12:14). Beslut om utvisning kan överklagas. Om beslutet kommer från Migrationsverket överklagar man till en migrationsdomstol (14:2). Polismyndighetens beslut överklagas däremot till Migrationsverket (14:1). Enligt 18:1 ska den som åtgärden avser tilldelas ett offentligt biträde. Namninsamling En namninsamling är en lista med underskrifter som gjorts för eller emot något. Listan lämnas sedan över till en beslutsfattare för att visa denne att många människor har en viss åsikt i frågan. Namninsamlingar påverkar dock inte Migrationsverkets beslut. I en intervju med Sveriges Radio (länk) påpekade en sektionschef på Migrationsverket att det är många vars ärenden inte kommer till allmänhetens kännedom och att det därför är viktigt att beslutsfattandet sker i enlighet med lagstiftningen och inte påverkas av annat. I 5 § FL står att myndigheter endast får vidta åtgärder som har stöd i rättsordningen och att myndigheten i sin verksamhet ska vara saklig och opartisk. Det får förstås som att det är av stor vikt att beslutsfattandet sker på objektiva grunder och inte bör påverkas av andra faktorer, exempelvis en namninsamling.Däremot kan en namninsamling signalera till exempelvis lagstiftaren att många är av viss åsikt i en fråga, vilket skulle kunna påverka framtida lagstiftning. En namninsamling kan således vara ett verktyg för att bilda opinion i viss fråga. Sammanfattning En namninsamling kommer inte påverka Migrationsverkets beslut i enskilt fall. Däremot kan en namninsamling skapa opinion och påverka framtida lagstiftning, som Migrationsverket senare har att förhålla sig till.Hoppas att du fått svar på din fråga och återkom gärna vid ytterligare funderingar! Vänligen,

Kan jag ha tillgång till förundersökning?

2021-10-11 i Sekretess
FRÅGA |Jag undrar om allmänheten har rätt till insyn i handlingar med harmlösa uppgifter som finns i en förunderöskning i ett brottmål innan åtal väcks?
Marlene Zouzouho |Hej och tack för att du vänder dig till lawline med din fråga!Som jag förstår det, undrar du om allmänheten har rätt till insyn i handlingar som finns i en förundersökning innan åtal väcks.HandlingsoffentlighetAlla, svenskar och utlänningar, har rätt att ta del av de handlingar som finns hos myndigheterna enligt 2 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen, TF (offentlighetsprincipen). I bestämmelsen slås fast att handlingsoffentlighetens ändamål är att främja ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande.För att kunna ta del av en handling, ska den först och främst betecknas som en allmän handling genom att uppfylla de kriterier som ställs upp i 2 kap. TF. Vidare ska det vara inte sekretessbelagd för annars blir den hemlig.FörundersökningEn handling är allmän om den förvaras hos en myndighet och anses inkommen dit eller upprättad där (2 kap. 4 § och 2 kap. 9–10 §§ TF).När det kommer till förundersökningar gäller att de inte är allmänna handlingar förens åtal har väckts. Alltså är handlingar som har framställts av en polismyndighet i en förundersökning och förvaras hos polismyndigheten inte allmänna förrän handlingarna har upprättats vilket vanligen inträffar i samband med att förundersökningen avslutas. Hursomhelst, är uppgifter i en förundersökning ändå sekretessbelagda enligt 18 kap. 1 § offentlighet och sekretesslag. Däri anges att sekretess gäller för uppgifter som hänför sig till förundersökning i ett brottmål. Under pågående förundersökning lämnas som regel inte några uppgifter från förundersökningen ut till någon utomstående. Anledningen är att detta kan skada förundersökningen eller vara till men för den misstänkte eller annan.Sammanfattningsvis är en uppgift i en förundersökning inte en allmän handling vilket innebär att den inte omfattas av offentlighetsprincipen och att allmänna inte kan ha tillgång till de. Den är även sekretessbelagd enligt 18 kap. 1 § OSL för att skydda själva förundersökningen, den misstänkta och andra inblandade.

Kan jag förlorar mitt svenska medborgarskap?

2021-10-10 i Migrationsrätt
FRÅGA |Hej Kan man förlora svensk medborgarskapet om man har haft flykting status som Homosexuell och nu känner man som Biosexuell och vill gifta med en utomlands tjej från tredje land ?
Marlene Zouzouho |Hej och tack för att du vänder dig till lawline med din fråga!Som jag förstår det, hade du flyktningsstatus som homosexuell vilket också är anledningen till att du har svenskt medborgarskap. Nu identifierar du dig som bisexuell och vill gifta dig med en tjej som bor utomlands. Du undrar om du kan förlora ditt svenska medborgaskap på grund av detta.Återkallelse av medborgarskapÅterkallelse av medborgarskap är i princip inte tillåten enligt svensk rätt och detta framgår av 2 kap. 7 § regeringsformen. Enligt bestämmelsen gäller som huvudregel att ingen medborgare som är eller har varit bosatt i riket får berövas av sitt medborgarskap i annat fall än då han samtidigt, efter uttryckligt samtycke eller genom att inträda i allmän tjänst, blir medborgare i annan stat.Ditt fallDitt svenska medborgarskap kan du alltså inte förlora alls och detta anges i 2 kap. 7 § RF.Jag hoppas att detta var svar på din fråga!Vänligen,

Vart ska avvikande meningar enligt 30 § andra stycket förvaltningslagen antecknas?

2021-10-10 i Förvaltningsrätt
FRÅGA |Enligt 30 § andra stycket förvaltningslagen har den som medverkar vid den slutliga handläggningen av ett ärende utan att deltaga i avgörandet alltid rätt att få sin avvikande mening "antecknad". Jag undrar om bestämmelsen innebär att en sådan anteckning ska redovisas i det beslut som expedieras, eller om det är tillräckligt att den avvikande meningen antecknas i ett protokoll som inte bifogas beslutet?
Hampus Lagerquist |Hej, tack för att du ställer din fråga till Lawline!SvarDet finns inget i lagen som uttryckligen säger var en avvikande mening ska antecknas. Men en myndighet som meddelar ett beslut i ett ärende ska så snart som möjligt underrätta den som är part om det fullständiga innehållet i beslutet, om det inte är uppenbart obehövligt. Om beslutet kan överklagas ska myndigheten samtidigt upplysa parten om avvikande meningar som har antecknats enligt 30 § (33 § Förvaltningslagen). Detta innebär att det kan vara ändamålsenligt att en avvikande mening åtminstone nämns i beslutet eller görs lättillgänglig på något annat sätt. Det finns inte heller något som säger att den avvikande meningen inte också kan antecknas i protokollet. Hoppas du har fått svar på din fråga!Om du behöver ytterligare hjälp med din fråga kan du vända dig till info@lawline.seMvh,