Hur överklagar jag beslut om skolskjuts?

2020-08-03 i Skola och utbildning
FRÅGA |Hej! Jag har fått avslag på ansökan om skolskjuts och vill överklaga. Vilken lag stödjer att detta kan/ska göras genom förvaltningsbesvär? Jag har fått till mig att det ska göras genom laglighetsprövning, och att jag då inte har rätt att överklaga pga att jag bor i en annan kommun (dottern är skriven hos sin pappa, i den kommun där hon går i skolan). Men det känns som att jag borde ha rätt att överklaga beslutet genom förvaltningsbesvär.
Dennis Lavesson |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!I ditt fall har jag inte så mycket bakgrund mer än att du fått avslag på skolskjuts och att barnet är folkbokfört hos sin pappa i en annan kommun. Min utgångspunkt är att det rör förskola, grundskola, grundsärskola eller gymnasiesärskola då det är dessa skolformer som regleras i skollagen. För elever i gymnasieskolan finns det inte någon rätt till skolskjuts, som det gör för exempelvis elever i grundskolan. Elevens hemkommun ska dock stå för kostnaderna för elevens dagliga resor mellan bostaden och skolan, om färdvägen är minst sex kilometer. Stödet ska ges kontant eller på annat lämpligt sätt. Skyldigheten för kommunen att ansvara för kostnader för elevresor gäller bara för elever som har rätt till studiehjälp enligt studiestödslagen. Jag kommer inledningsvis att redogöra generellt om vilka regler som finns, vad som gäller vid växelvis boende och vid boende i olika kommuner. Avslutningsvis besvarar jag din fråga om till vilken instans beslutet ska överklagas.Barn har rätt till kostnadsfri skolskjuts om det finns skäl för detEn elev som går i grundskola med offentlig huvudman (t.ex. kommunen) har rätt till kostnadsfri skolskjuts från en plats i anslutning till elevens hem till den plats där utbildningen bedrivs och tillbaka. Rätten till skolskjuts är beroende av om den behövs med hänsyn till färdvägens längd, trafikförhållanden, elevens ev. funktionsnedsättning eller någon annan särskild omständighet (10 kap. 32 § första stycket Skollagen). Enligt förarbetena till lagen ska förutsättningarna prövas individuellt i varje enskilt fall och det står kommunen fritt att organisera skolskjutsverksamheten på lämpligt sätt med beaktande av bl.a. trafikförhållanden (prop. 2009/10:165 s. 381).Regleringen innebär kortfattat att om det finns skäl för det har barnet rätt till kostnadsfri skolskjuts. Det ska göras en bedömning i det enskilda fallet; sådant som vägs in i bedömningen är hur långt barnet har till skolan, hur tung trafik det är på vägen till skolan och om barnet har någon funktionsnedsättning. Det är upp till kommunen att göra bedömningen och att organisera skolskjutsen.Det finns en rätt till skolskjuts vid växelvis boende inom samma kommunI RÅ 2002 ref. 91 prövades huruvida ett barn har rätt till kostnadsfri skolskjuts när det växelvis bor varannan vecka hos föräldrarna. Föräldrarna i målet bodde inom samma kommun. Prövningen skedde mot 1985 års skollag, dock motsvarar nuvarande reglering i stort vad som gällde enligt dåvarande skollagen varför bedömningen blir densamma.I målet ville kommunen bara bevilja ersättning för busskort för resa till skolan från det hem där barnet var folkbokfört. Domstolen underkände dock kommunens beslut med motiveringen att systemet med växelvis boende är förankrat i föräldrabalken och då det tillämpas får barnet anses ha två likvärdiga hem. Att begränsa rätten till kostnadsfri skolskjuts till resor mellan den bostad där barnet är folkbokfört och skolan, skulle enligt domstolen strida mot principen om kostnadsfri grundskoleutbildning. Enligt praxis finns det således en rätt till kostnadsfri skolskjuts till och från båda hemmen, om båda hemmen är inom samma kommun.Det finns ingen rätt till skolskjuts vid växelvis boende i olika kommunerI HFD 2014 ref. 34 prövades rätten till kostnadsfri skolskjuts då hemmen är belägna i olika kommuner. I målet bodde barnet varannan vecka hos sin far, där det var folkbokfört och gick i skolan. Varannan vecka bodde barnet hos sin mor i grannkommunen. Kommunen avslog föräldrarnas ansökan om kostnadsfri skolskjuts från moderns bostad som var belägen i en annan kommun.Målet prövades av domstol och hamnade slutligen i Högsta förvaltningsdomstolen. Domstolen uttalade att skollagen anger på ett uttömmande sätt under vilka förutsättningar en kommun är skyldig att anordna kostnadsfri skolskjuts. Endast i några fall är en kommun enligt skollagen skyldig att stå för kostnaden för skolskjuts utanför den egna kommungränsen. Sådana fall är undantagsfall och inga av undantagen var tillämpliga i målet.Domstolens bedömning blev att kommunens ansvar för skolskjuts enligt skollagen inte omfattar situationen att en elev bor växelvis i olika kommuner. Därav avslogs föräldrarnas överklagande och det fastslogs att det som utgångspunkt inte finns en rätt till kostnadsfri skolskjuts när eleven bor växelvis i olika kommuner.Beslut om skolskjuts får överklagas till förvaltningsrättenI skollagen regleras om rätten till skolskjuts för förskola, grundskola, grundsärskola och gymnasiesärskola. Beslut av en kommun eller region avseende skolskjuts för någon av dessa skolformer får överklagas till allmän förvaltningsdomstol (28 kap. 5 § skollagen). Möjligheten att överklaga genom förvaltningsbesvär infördes i samband med nu gällande skollag. I den gamla skollagen saknades särskilda överklagandebestämmelser vilket innebar att beslut endast kunde bli föremål för laglighetsprövning enligt kommunallagen. I ditt fall, och utifrån gällande bestämmelser, kan du överklaga beslutet genom förvaltningsbesvär.Om något är oklart eller du behöver hjälp av en av våra jurister att överklaga det beslut som gått emot dig är du varmt välkommen att återkomma till mig för en offert och vidare kontakt. Jag nås för ändamålet på dennis.lavesson@lawline.se.Med vänliga hälsningar,

Hur vet man vilken hastighet som gäller på vägen?

2020-07-13 i Trafik och körkort
FRÅGA |HejVem bestämmer vägens hastighet ?I min bil (Tesla) visas vägens "aktuella" hastighet med hjälp av GPS i hastighetsmätaren. Den överensstämmer inte alltid med den skyltade hastigheten.Vad jag kan förstå så är det vägens registrerade hastighet som borde gälla för att bötfälla eller dra in körkort.Om det är den registrerade hastigheten som gäller var kan man få uppgifter om vägens hastighet?
Dennis Lavesson |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!UtredningHastighetsbegränsningar och föreskrifter om högsta tillåtna hastighet ska märkas ut på väg enligt bestämmelserna i vägmärkesförordningen (10 kap. 13 § trafikförordningen). I vägmärkesförordningen anges hur skylten ska se ut, dvs. sådana skyltar som finns i trafiken för hastighetsbegränsningar. En förare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot hastighetsbegränsningarna döms till penningböter (14 kap. 3 § trafikförordningen). I vissa fall kan Transportstyrelsen besluta om återkallelse av körkortet (jfr 5 kap. 3 § körkortslagen). Den hastighet som gäller är den som är skyltad längs med vägarna och ska följas utifrån din hastighetsmätare. Överskrider du högsta tillåtna hastighet innebär det att du gör dig skyldig till en överträdelse av trafikförordningen och kan dömas till böter. Det är dock så att hastighetsmätaren på bilar i regel visar något lägre än vad fordonet verkligen framförs i. Det är sannolikt anledningen till att din GPS-mätare visar något annorlunda mätning än din hastighetsmätare. Jag kan tänka mig att en GPS-mätning är mer exakt, det är dock en teknisk fråga och ligger utanför juridiken. I vissa bilar finns i färddatorn inlagt vilken hastighetsbegränsning som gäller. Du ska dock ha i åtanke att det som gäller rent juridiskt är den skyltade hastigheten längs med vägen.Om polisen upprättar en kontroll (ofta med laser) kommer ditt fordons hastighet att uppmätas. Överskrider fordonets hastighet den skyltade hastigheten kan du bötfällas. Om skyltningen visar 90 och du rent faktiskt håller 90 enligt din GPS-mätare har du inte gjort dig skyldig till någon överträdelse. Om din färddator visar att det är en annan hastighet som gäller för sträckan är det inte tillräckligt för att undgå böter. Avgörande är vilken hastighet som skyltats på sträckan där du framfört ditt fordon.Om något är oklart är du varmt välkommen att återkomma till mig per e-post. Jag nås för ändamålet på dennis.lavesson@lawline.se.Med vänliga hälsningar,

Finns det regler för hur en diagnos som substanser i kroppen får ställas?

2020-07-03 i Hälso- och sjukvård
FRÅGA |Hej!Får man lov att sätta en diagnos med substanser i kroppen?Eller utan att en utförlig utredning har gjorts?
Dennis Lavesson |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!UtredningInledningsvis måste poängteras att din fråga är väldigt generellt ställd. Vi har fört viss korrespondens per e-post efter vilken jag förstår att en läkare har ställt en diagnos om att en patient haft substanser i kroppen. Patienten har ansetts använda substanserna som självmedicinering men det har enligt dig inte gjorts någon grundlig utredning med formulär osv. Det påstås även att patienten kommer att behöva äta medicin livet ut.Rent generellt finns det ingen "regel" om vad som krävs för hur det rent praktiskt ska ställas en diagnos som den du beskriver. I ditt fall vet jag inte om det påstås att det finns ett beroende eller missbruk. Det finns regler i olika lagar som hänvisar till vad som krävs för att något ska räknas som ett missbruk. För att exemplifiera det kan hänvisas till Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om medicinska krav för innehav av körkort m.m. (TSFS 2010:125). I de allmänna råden uttalas att "med missbruk avses i dessa föreskrifter ett substansbruk som uppfyller kriterierna för diagnosen missbruk av psykoaktiv substans eller är ett bruk av substans (…) som inte är tillfälligt och som från medicinsk synpunkt är skadligt. Om kriterierna för diagnosen beroende någon gång har uppfyllts ska bestämmelserna om beroende tillämpas (12 kap. 3 § TSFS 2010:125). De kriterier som kan användas är DSM-5. I DSM-5 slår man samman beroende och missbruk under diagnosen substanssyndrom oavsett vilken substans det handlar om. Om 2-3 av kriterierna är uppfyllda klassas missbrukets svårighetsgrad som milt, 4-5 måttlig, mer än 5 kriterier svår allvarlighetsgrad. Kriterierna som innefattas är bland annat toleransökning, abstinenssymtom, kontrollförlust, viktiga sociala aktiviteter påverkas/försummas m.m.Det finns således modeller att använda för att ställa diagnosen missbruk. Däremot finns det inget krav om att det måste finnas specifika formulär eller dylikt. I ditt fall vet jag inte exakt vad som sagts eller skrivits. Det är även möjligt att en läkare i journalen kan skriva att hen misstänker ett missbruk eller beroende. En läkare har i vissa fall en anmälningsplikt. Som exempel ska en läkare som finner att en körkortshavare av medicinska skäl är olämplig att ha körkort ska anmäla detta till Transportstyrelsen (jfr 10 kap. 5 § körkortslagen). En läkare som i sin verksamhet kommer i kontakt med någon som kan antas behöva omhändertas med stöd av lagen om vård av missbrukare ska göra en anmälan till socialnämnden (6 § andra stycket LVM).I ditt fall kan jag tyvärr inte ge ett klarare svar än ovanstående. Det finns ingen generell regel om att det ska ställas en diagnos på ett visst sätt med formulär m.m.. Det finns däremot modeller som kan användas för att ställa diagnosen missbruk eller beroende. Vissa lagar ger läkare en skyldighet att anmäla vid missbruk.Då du beställt telefonuppföljning kommer jag att ringa dig så kan vi tala vidare om ditt ärende. Jag kommer att ringa dig på måndag, den 6 juli klockan 10.00. Om den föreslagna tiden inte är lämplig är du varmt välkommen att återkomma till mig per e-post dessförinnan, så bokar vi en annan tid. Jag nås för ändamålet på dennis.lavesson@lawline.se.Med vänliga hälsningar,

Får vi besöka vår var när han är i livets slutskede, trots besöksförbudet på boenden?

2020-05-12 i Hälso- och sjukvård
FRÅGA |Vår far bor på ett av kommunens vård och omsorgsboenden som har åtta lägenheter för personer med demenssjukdom. Han bor i en av dessa lägenheter. Kommunen har infört besöksförbud på boendet på grund av Corona smittan. På det boendet där far bor finns idag inte Covid-19 ännu och vi anhöriga har det inte heller. Far närmar sig livets slutskede och vi undrar nu om kommunen har någon juridisk rätt att hindra oss från att vara med vår far de sista dagarna han har kvar i livet?Har kommunen/boendet i dagsläget (p.g.a Coronasmittan) rätt att undanhålla/hemlighålla information om att far är döende för oss närmast anhöriga?Detta är vår sista och enda chans att träffa honom medan han fortfarande är kvar i livet.Tacksam för svar snarast!
Dennis Lavesson |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!UtredningFörbud mot besök till vissa boendeformer för äldre regleras i förordningen om tillfälligt förbud mot besök i särskilda boendeformer för äldre för att förhindra spridningen av sjukdomen covid-19. Förbudet är tillfälligt, gäller i hela landet och är utfärdat av regeringen genom en förordning. De boendeformer som omfattas av besöksförbudet är särskilda boendeformer för service och omvårdnad för äldre och så kallade biståndsbedömt trygghetsboende. Dessa boenden kan vara kommunala boenden såväl som enskilt bedrivna verksamheter med tillstånd från IVO. Begreppet särskilda boendeformer för service och omvårdnad är ett samlingsbegrepp. Platser för korttidsvård eller korttidsboende anses vara en del i begreppet särskilda boendeformer för äldre och omfattas därmed i den skyldighet kommunerna har enligt 5 kap. 5 § socialtjänstlagen (SoL).Av förordningen framkommer att dess syfte är att förhindra spridning av sjukdomen covid-19 till personer som vistas i vissa boenden för äldre (1 §). Den verksamhetsansvarige för boendet får i det enskilda fallet medge undantag från förbudet mot besök om det finns särskilda omständigheter som motiverar ett undantag och om risken för spridning av sjukdomen covid-19 är liten i boendet (4 §). Beslut enligt förordningen får inte överklagas (5 §). Enligt Folkhälsomyndighetens allmänna råd om tillämpningen av förordningen om besöksförbud kan omständigheter som motiverar undantag från förbudet i det enskilda fallet vara att det finns behov av besök i samband med vård i livets slutskede. Den närstående förses i sådana fall med den skyddsutrustning som situationen kräver.Som redogjorts för redan inledningsvis är besöksförbudet tillfälligt. Förordningen trädde i kraft den 1 april 2020 och gäller till den 1 juli 2020. Huruvida den kommer att förlängas därefter kommer mest troligt att vara beroende av hur situationen i landet är då. Anledningen till förbudet är att skydda de boende, inklusive din far. Allt för lättvindiga undantag från förordningen medför ökade besök och om någon annan besöker en anhörig kan det i förlängningen innebära att din far smittas och blir sjuk.Min rekommendation är att du kontaktar den verksamhetsansvarige för boendet begär ett det görs ett undantag så ni kan besöka er far. Det kommer att göras en bedömning i det enskilda fallet avseende om din far är i livets slutskede eller ej och om besök kan genomföras på ett sätt som inte äventyrar säkerheten för övriga boende. Det bör uppmärksammas att de allmänna råden avseende livets slutskede enbart är rådgivande. Det finns således ingen skyldighet att medge undantag till besöksförbudet. Ett negativt beslut kan som synes inte heller överklagas.Om något är oklart är du varmt välkommen att återkomma till mig per e-post. Jag nås för ändamålet på dennis.lavesson@lawline.se.Med vänliga hälsningar,

När kan läkare anmäla alkoholproblem till Transportstyrelsen efter journalgenomgång?

2020-07-16 i Trafik och körkort
FRÅGA |Läkare har anmält patient till Transportsstyrelsen enl Körkortslagen Kap 10 §5 för "sannolik olämplighet att inneha körkort" baserat på journalgenomgång då läkare aldrig träffat patienten utan har "ärvt" denne från annan läkare.Journalen är full av uppgifter från tidigare läkare "B" & sjuksköterska som skriver att "patienten önskar behandling...patienten har fördjupad insikt om sitt alkoholproblem...patienten läser självhjälpsböcker...patienten har som mål att bli nykter...patienten önskar fortsatt kontakt med läkare...patienten lämnar frivilligt prover...patienten är hjälpsökande...patienten önskar behandling med Antabus". etc. Tidigare läkare (B) har diskuterat bilkörning med patienten som uppger att hen aldrig skulle riskera att köra alkoholpåverkad. Läkaren fann det trovärdigt och uppfattade pat som samarbetsvillig för behandling & anmälde därför ej till Transportsstyrelsen. Pat är nu (pga Dr A's anmälan) ålagd av TP att lämna blodprover i sex månader. Har Dr A brutit mot Körk.lagen då rekvisit om "motsättande av behandling" ej är uppfyllt och därmed kränkt patienten samt att patientens rättsliga ställning drabbats? Har läkare A också gjort sig skyldig till brott mot Sekretesslagen då hen olovligen lämnat uppgifter om patienten till Transportsstyrelsen?Skulle uppskatta er juridiska uppfattning och om detta har prövats i domstol alternativt om IVO, Inspektionen för vård och omsorg (tidigare HSAN) har prövat detta?
Dennis Lavesson |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!UtredningDen bestämmelse i körkortslagen du refererar till i din fråga innebär att en läkare som undersöker en körkortsinnehavare är skyldig att anmäla till Transportstyrelsen om hen finner att körkortshavaren av medicinska skäl är olämplig att ha körkort. Anmälan behöver inte göras om det finns anledning att anta att körkortshavaren kommer att följa läkarens tillsägelse att avstå från att köra körkortspliktigt fordon (10 kap. 5 § första stycket körkortslagen). Om en läkare vid undersökning eller journalgenomgång finns det sannolikt att körkortshavaren av medicinska skäl är olämplig att ha körkort och körkortshavaren motsätter sig fortsatt undersökning eller utredning ska läkaren anmäla förhållandet till Transportstyrelsen (10 kap. 5 § andra stycket körkortslagen). I din fråga är det såvitt jag förstår bestämmelsen i andra stycket som aktualiseras.Bestämmelsen om läkares anmälningsskyldighet utökades efter den 2010-08-31. Fram till nämnda datum förelåg anmälningsskyldighet endast om körkortshavaren av medicinska skäl bedömdes vara uppenbart olämplig att ha körkort. Bestämmelsen justerades med hänvisning till att möjligheten för en läkare att stoppa en olämplig förare var liten (prop. 2009/10:198 s. 14 och 15). Anmälningsskyldigheten vid genomgång av journalhandlingar trädde i kraft den 2012-01-01. Anledningen till lagändringen var att det förekommer att en patient har kontakt med en läkare som efter en viss tid byter klinik eller sjukhus. Om patienten därefter uteblir från uppföljning hos en ny läkare finns det ingen som kan göra anmälan eftersom ingen av de kvarvarande läkarna har undersökt patienten. Dock finns tveksamheter till körkortsinnehavet oftast väl dokumenterade i journalen, vilket skulle kunna utgöra underlag för en kvarvarande läkare på mottagningen att göra en anmälan. Det väsentliga för att en anmälningsskyldighet ska föreskrivas bör vara att läkaren har sannolika skäl för sin misstanke, inte vad misstanken grundar sig på. Enligt regeringens mening kan noggranna journalanteckningar mycket väl utgöra en tillräcklig grund för misstanke. Själva anmälan är vidare endast en indikation för Transportstyrelsen att gå vidare med en utredning och utgör ingen självständig grund för ett ingripande (prop. 2011/12:125 s. 131-132). I det fall du beskriver innebär det inte per automatik att enbart för att körkortshavaren sagt att hen önskar fortsatt behandling det inte finns sannolika skäl att misstänka annat. Det torde inte vara omöjligt att den som har en missbruksproblematik säger en sak men har en annan avsikt. Tyvärr går det inte att för mig göra en bedömning av vilka skäl läkaren må ha haft för anmälan. Även om det du skriver i frågan står i journalen, kan det finnas motstridiga anteckningar som ger sannolika skäl för en misstanke om att körkortshavaren motsätter sig fortsatt undersökning eller utredning. Exakt vad som krävs för att läkaren ska ha sannolika skäl för sin misstanke är tyvärr svårt att avgöra. Rent generellt brukar det för sannolika skäl krävas att misstanken vid en objektiv bedömning framstår som berättigad. Som framgår av förarbetena till bestämmelsen är själva anmälan endast en indikation för Transportstyrelsen att gå vidare med en utredning; dock förefaller det som att det funnits skäl för myndigheten att gå vidare vilket skulle kunna tala för att det faktiskt funnits sannolika skäl för läkarens misstanke. Det är således inte alls säkert att läkaren utan lagstöd lämnat vidare informationen om körkortshavaren. Jag kan inte finns att något ärende som det du refererar till är prövat av domstol eller IVO, dvs. huruvida läkaren felaktigt gjort en anmälan. Ett av syftena med anmälningsskyldigheten är att körkortshavare inte ska befinna sig i trafiken när vederbörande är medicinskt olämplig. Om något är oklart eller du behöver vidare hjälp av en av våra jurister är du varmt välkommen att återkomma till mig per e-post. Jag nås för ändamålet på dennis.lavesson@lawline.se.Med vänliga hälsningar,

What applies to me as an EU citizen in the case of free movement?

2020-07-13 i Migrationsrätt
FRÅGA |Hi Lawline,I'm currently a UK citizen and plan to move to Sweden. I will be moving in with my friends who are Swedish citizens. I understand I have the right to live and work in Sweden as currently I belong to an EU country. I also know I will need to sign on to the electrical register and gain a personal number. I also know I need to have health insurance. Is there anything I should be aware of or and rules/laws I maybe don't know?I will be renting a room at my friend's place while I look for work and my own place to live. Am I entitled to any benefits whilst looking for work or studying?
Dennis Lavesson |Hello and thank you for contacting us at Lawline with your question!Free movement is one of the most fundamental elements of the EU cooperation. As part of free movement, citizens of EU countries (citizens of the Union) who meet certain conditions have an automatic right of residence, ie the right to stay in another EU-country. As a citizen of the United Kingdom, during a transitional period after Brexit, you still have the opportunity to take advantage of free movement within the EU. The transition period is valid until 31 December 2020. The free movement arises from Directive 2004/38 on the right of citizens of the Union and their family members to move and reside freely within the territory of the Member States and is implemented in Swedish law through Chapter 3a Aliens Act (2005:716).In order to have a temporary right of residence, ie up to three months, nothing is required other than that the Union citizen has a national ID card or a passport. However, the right may cease if the citizen of the Union becomes an "unreasonable burden" on the host Member State's social assistance system (Art 14.1 Directive 2004/38). An alien staying more than three months in Sweden must have a residence permit unless a visa has been granted for a longer period (Chapter 2 Section 5 Aliens Act). 'Right of residence' means a right for EEA nationals and their family members to stay in Sweden for more than three months without a residence permit in accordance with what is stated in Chapter 3a (Chapter 3a Section 1 Aliens Act). An EEA national has a right of residence if he or she (1) is a worker or a self-employed person in Sweden, (2) has come to Sweden to seek work and has a real possibility of obtaining employment (2), is enrolled as a student at a recognised educational institution in Sweden and, according to an affirmation to this effect, has adequate assets to support himself or herself and family members and has comprehensive health insurance for himself or herself and family members that is valid in Sweden or (4) has adequate assets to support himself or herself and family members and has comprehensive health insurance for himself or herself and family members that is valid in Sweden (Chapter 3a Section 3 Aliens Act). The right of residence exists as along as the conditions are satisfied (Chapter 3a Section 5 Aliens Act).As an UK citizen you can still use the right to move and reside freely within the territory of the Member States within the transition period. If you wish to stay for more than three months you need to fulfill what is stated in Chapter 3a Section 1 Aliens Act. Union citizens who are deemed to have a right of residence in Sweden have the same right to social assistance as Swedish citizens. It is a consequence of the principle of equal treatment under EU law. It also means that the social services can make the same demands on these people as Swedish citizens, for example with regard to the obligation to contribute to their own livelihood according to their ability. Union citizens who have no right of residence in Sweden, for example someone who has applied here without realistic opportunities to assert themselves in the Swedish labor market and therefore, for example, have to beg for their livelihood, are generally only entitled to necessary assistance to avert an emergency. What it is, the social services must assess from case to case. In practice, this often means occasional assistance with food, accommodation and travel back to the country from which the EU or EEA citizen comes. If you plan to stay for more than three months, I recommend that you meet the requirements in Chapter 3a Section 1 Aliens Act. If something is unclear or you need further help from one of our lawyers, you are welcome to contact me by e-mail for a quote and further contact. I can be reached for the purpose at dennis.lavesson@lawline.se.Sincerely,

Hur får vi prövningstillstånd för återkallat körkort?

2020-06-29 i Trafik och körkort
FRÅGA |Vår son blev rapporterad för rattfylleri 30/3 2019 och meddelades då, som han uppfattade det, att hans körkort återkallas på grund av detta. Dock skulle han få besked från Transportstyrelsen hur lång spärrtiden skulle vara. Han uppfattade polisens besked som att han kunde köra tills han fick detta besked från Transportstyrelsen. Han fortsatte därför köra och blev åter stoppad 15/4 2019 och rapporterades då för olovlig körning. Han hade då ett par månaders prövotid kvar på sitt körkort.Han hade vid provtagningen 0,56 promille alkohol i blodet (inte utandningsprovet) och spår av THC.Ett par dagar efter detta fick han besked från Transportstyrelsen att han fått en spärrtid på 18 månader för den ursprungliga förseelsen.I augusti blev han dömd till dagsböter. Efter att domen vunnit laga kraft fick han åter brev från Transportstyrelsen där man ökat hans spärrtid till totalt 32 månader.Denna utökade spärrtid har vi överklagat utan att få gehör för detta. Vi har anfört att han lämnar drogtester hos FMN i Malmö, samt att han går en utbildning till disteributionselektriker, ett arbete som kräver körkort. Denna utbildning har han tvingats göra ett uppehåll från eftersom han inte kan få någon praktikplats utan körkort. Utan praktiken får han inte sin examen. Senaste överklagan till Förvaltningsrätten avslogs då man inte ansåg att det fanns skäl att bevilja prövningstillstånd.Vad kan man anföra för att förkorta spärrtiden då 32 månader känns orimligt långt?
Dennis Lavesson |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!UtredningSom jag tolkar din fråga har din son på grund av rattfylleri, drograttfylleri och olovlig körning fått sitt körkort återkallat med en total spärrtid om 32 månader. Den ursprungliga spärrtiden på grund av rattfylleri var 18 månader, ytterligare 14 månader påfördes med anledning av den olovliga körningen. Ni överklagade de ytterligare 14 månadernas spärrtid som påfördes. Vid senaste överklagan till förvaltningsrätten avslogs ärendet då man inte ansåg att det fanns skäl att bevilja prövningstillstånd. Du undrar vad man kan anföra för att förkorta spärrtiden då 32 månader känns orimligt långt.Ett beslut om körkortsingripande får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol (8 kap. 1 § första stycket körkortslagen). Överklagandet ska ges in till den myndighet som meddelat beslutet, dvs. Transportstyrelsen. Tiden för en enskilds överklagande av Transportstyrelsens beslut är tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet (43-44 § förvaltningslagen). Vid överklagande till kammarrätten krävs prövningstillstånd (8 kap. 3 § tredje stycket körkortslagen). Prövningstillstånd meddelas endast om (1) det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som förvaltningsrätten har kommit till, (2) det inte utan att sådant tillstånd meddelas går att bedöma riktigheten av det slut som förvaltningsrätten har kommit till, (3) det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt, eller (4) det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet (34 a § förvaltningsprocesslagen).Även om du skriver i din fråga att frågan avslogs på grund av att det inte medgavs prövningstillstånd till förvaltningsrätten tolkar jag det som att du syftar på kammarrätten. Det är kammarrätten det krävs prövningstillstånd till. Jag kan dessvärre inte ge något exakt svar på vad ni bör skriva för att beviljas prövningstillstånd utan närmre insikt i din sons fall. Däremot måste det falla under någon av punkterna 1-4 ovan. Prövningstillstånd aktualiseras således om det t.ex. finns anledning att bevilja riktigheten av vad förvaltningsrätten kommit fram till eller om liknande fall aldrig prövats tidigare och det därför är av ledning för rättstillämpningen att det prövas. Betänk även att ni måste vara inom klagotiden; ett beslut från Transportstyrelsen överklagas inom tre veckor från då din son fick del av beslutet. Förvaltningsrättens dom överklagas i regel inom tre veckor efter att din son tagit del av den.Enligt 5 kap. 11 § körkortslagen får en körkortsåterkallelse eller varning hävas eller spärrtiden kortas eller ersättas med en varning om någon ny omständighet inträffat eller blivit känd sedan ett beslut om återkallelse, varning eller spärrtid vunnit laga kraft. För att så ska vara aktuellt krävs att det finns synnerliga skäl. Av lagkommentarerna till bestämmelsen framkommer att vid långa spärrtider kan förarens personliga förhållanden ändras eller nya omständigheter framkomma så att ett ändrat ställningstagande blir berättigat. Lagakraftvunna beslut kan alltså ändras i mildrande riktning. Att det krävs synnerliga skäl innebär enligt förarbetena att restriktivitet måste iakttas och att det rör sig om en undantagsregel som ska tillämpas endast i speciella fall. I din sons fall kan man argumentera för att det finns synnerliga skäl i och med den utbildning han läser och att han nu tvingas att ta ett längre uppehåll. Samtidigt måste tas i beaktande att kravet om synnerliga skäl är högt ställt och är aktuellt i rena undantagsfall, varför det är svårt att få till en ändring.Min rekommendation om ni fortfarande är inom klagotiden är att ni anför något som faller under punkterna 1-4 ovan för att få prövningstillstånd. Om så inte längre är aktuellt kan ni försöka att åberopa 5 kap. 11 § körkortslagen. Så sker genom en begäran till Transportstyrelsen vari din son förklarar varför det finns synnerliga skäl. Får han avslag har han möjlighet att överklaga ärendet till förvaltningsrätten (och därefter söka prövningstillstånd till kammarrätten). Ni bör vara uppmärksamma på att kravet om synnerliga skäl innebär att det krävs mycket för att en lagakraftvunnen dom ska ändas. Enligt min mening är möjligheterna små. Om ni önskar hjälp av en av våra jurister i processen är ni varmt välkomna att återkomma till mig per e-post för en offert och vidare kontakt. Jag nås för ändamålet på dennis.lavesson@lawline.se.Med vänliga hälsningar,

Kan utlandsregistrerad bil beslagtas för obetalda parkeringsböter?

2020-05-12 i Parkeringsböter
FRÅGA |Har Stockholms stad rätt att beslagta en utländsk reg. Bil - för obetalda parkerings böter - i så fall, hur långt har dom rätt att kräva bakåt i tiden?
Dennis Lavesson |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!UtredningBestämmelser om möjligheten att beslagta ett fordon för obetalda skulder regleras i lagen om flyttning av fordon i vissa fall. Lagen kompletteras av förordningen om flyttning av fordon i vissa fall.Enligt 1 § första stycket p2 lagen om flyttning av fordon i vissa fall avses i lagen med registrerat fordon ett fordon som är upptaget i vägtrafikregistret, det militära fordonsregistret eller motsvarande utländska register. Enligt 2 a § får regeringen meddela föreskrifter om rätt för staten eller en kommun att i vissa fall flytta ett fordon bland annat om ägaren har obetalda och förfallna skulder enligt lagen om felparkeringsavgift. Sådana föreskrifter har meddelats genom förordningen om flyttning av fordon i vissa fall.Enligt 2 § p3f i förordningen om flyttning av fordon i vissa fall får ett fordon bland annat flyttas om fordonets ägare har skulder enligt lagen om felparkeringsavgift som uppgår till mer än 5 000 kronor. Som framgår redan av lagens bestämmelser avseende vad som ska anses som ett fordon i lagens mening innefattas även fordon som är upptagna i utländska register motsvarande svenska vägtrafikregistret eller det militära fordonsregistret. Av förarbetena till bestämmelsen framgår uttryckligen att bestämmelsen gäller även för utländska fordon mot bakgrund av att även ägaren av ett utlandsregistrerat fordon är betalningsskyldig i Sverige (prop. 2013/14:176 s. 27). Enligt övergångsbestämmelser till förordningen tillämpas reglerna inte på skatter och avgifter som beslutats för den 1 juli 2014, innebärande att det krävs att felparkeringsavgifterna utfärdats från och med den 1 juli 2014 och är utfärdade av kommun eller polis.Som svar på din fråga innebär det att det finns lagstöd för kommunen att beslagta en utlandsregistrerad bil med obetalda parkeringsböter. Det krävs att böterna är utfärdade av kommun eller polis och att de utfärdats från och med den 1 juli 2014.Om något är oklart är du varmt välkommen att återkomma till mig per e-post. Jag nås för ändamålet på dennis.lavesson@lawline.se.Med vänliga hälsningar,