Konkurrerande verksamhet

2007-03-29 i Alla Frågor
FRÅGA |Hej! Jag är arbetsgivare. En av mina anställda har startat ett företag med konkurrerande verksamhet. Han har även tagit min största kund. Vi har skrivit ett enkelt anställningsavtal som inte innehåller någonting om konkurrerande verksamhet. Finns det någon möjlighet hindra honom? Eller måste jag bara acceptera det. MVH: Företagare
Anna Wigren Eriksson |Hej, Lojalitetsplikten följer av anställningen och behöver inte behöver regleras specifikt. Den grundläggande synpunkten är att arbetstagaren inte får skada arbetsgivaren. Detta betyder att arbetstagaren bör avhålla sig från att under sin anställning samtidigt bedriva konkurrerande verksamhet. I alla fall om det är ägnat att tillfoga dig, arbetsgivaren, mer påtaglig skada eller annars anses illojalt. Detta kräver en helhetsbedömning. Grövre lojalitetsbrott kan vara grund för uppsägning eller avsked. Vid avsked behöver du inte iakttaga någon uppsägningstid enligt Lagen om anställningsskydd 18 § se http://www.lagen.nu/1982:80 . Ett skadeståndsansvar enligt skadeståndslagen 1 kap 1 § se http://www.lagen.nu/1972:207 kan möjligen också bli aktuellt. Jag råder dig att kontakta din arbetsgivarorganisation eller liknande för närmare hjälp att gå vidare rättsligt. Med vänlig hälsning

Påföljd vid medverkan till grov stöld

2007-03-21 i Alla Frågor
FRÅGA |Min 19-årige har varit delaktig i inbrott. Han kom i "fel" sällskap. Två "kamrater" tidigare straffade med fängelsestraff begick inbrott Min son har varit delaktig genom att agera "vakthund" samt köra ligan i sin bil. (Han är den som har körkort och bil). Han är aldrig tidigare polisanmäld eller straffad. Han har en ordnad tillvaro med skola, arbete och familj. Under förhören hade han ingen advokat. Efter förhören har en av "kamraterna" hotat honom via sms. Vad är trolig påföljd? Hur fungerar solidariskt ansvar för skadestånd? Bytet vid inbrotten (ägde rum under samma kväll) var två datorer och en GPS.
Tim Boström |Hej! I frågor som denna (d.v.s. straffrättsliga frågor) bör man först och främst påpeka att det är mycket svårt att ge några bra svar. Anledning till detta är att det som regel rör sig om bedömningsfrågor där utgången är beroende av en rad olika omständigheter, det är inte heller möjligt att med säkerhet säga vad domstolen (vars bedömning ju är den som spelar roll) kommer fram till. På ett mer generellt plan kan man dock säga att utgången av straffrättsliga bedömningar är beroende av såväl en objektiv som subjektiv sida. Med det förra avses sådana omständigheter som avser det faktiska händelseförloppet, t.ex. att någon olovligen tog något. Det senare begreppet hänför sig till vilka avsikter som personen hade med sitt agerande, t.ex. att samma person som olovligen tog något, gjorde detta uppsåtligen. Att detta har betydelse för bedömningen beror på att brottsbeskrivningarna innehåller dels subjektiva rekvisit, dels objektiva rekvisit och för att brottet ska vara uppfyllt, krävs enligt den s.k. täckningsprincipen att de objektiva rekvisiten är täckta av de subjektiva rekvisiten. På grund av detta blir svaret här därför av mer allmän karaktär. Om man först ser till vilka brott som har begåtts, tycks det röra sig om ett inbrott där egendom har stulits, varför det hela med stor sannolikhet kommer att betraktas som grov stöld enligt 8 kap. 4 § brottsbalken (BrB), alternativt som stöld enligt 8 kap. 1 § BrB. Anledningen till denna skärpning är att stöld som sker efter intrång i en bostad fungerar som en försvårande omständighet vid bedömningen. Som redan nämnts är det emellertid svårt att med säkerhet säga vad domstolen kommer att bedöma det hela som, varför detta bör tas med viss försiktighet. Om man ser till straffet för stöld kan man dömas till fängelse i högst två år, medan straffet för grov stöld är fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Av frågan att döma tycks din son inte ha utfört själva inbrottet, men genom att hålla vakt samt köra gärningsmännen, kan han mycket väl komma att anses ha medverkat till brottet såsom medhjälpare. Att så är fallet följer av 23 kap. 4 § BrB i vilket stadgas att den som främjat brottet med råd eller dåd döms för medverkan. Enligt samma paragraf följer vidare att varje medverkandes ansvar ska bedömas enskilt med beaktande av det uppsåt eller oaktsamhet som ligger denne till last. Således kommer en bedömning av din sons uppsåt att göras, men med tanke på att det rör sig om flera brott och som du säger han skulle hålla vakt i kombination med att han kört gärningsmännen har jag svårt att se hur han inte skulle bedömas ha haft insikt i situationen (i alla fall beträffande den andra stölden). Ännu en gång är detta emellertid mycket svårt att avgöra med bakgrund av den information som följer av frågan. Man ska även observera att straffet kan sättas ner om man t.ex. tvingats att medverka enligt 23 kap. 5 § BrB. Detta ska dock inte blandas ihop med det hot som riktas mot honom efter att förhören avslutats (d.v.s. efter att brottet fullbordats) - detta kan istället ses som övergrepp i rättssak enligt 17 kap. 10 § BrB. Vad påföljden kan tänkas bli för din son är även det svårt att uttala sig om. Trots att straffskalan för grov stöld är fängelse i lägst sex månader och högst sex år, finns det exempel där påföljden för medhjälpare stannat vid böter (se t.ex. NJA 2006 s. 577). Vidare bör det framhållas att personer som begår brott före 21 års ålder enligt 29 kap. 7 § BrB får dömas till lindrigare straff än normalt. Om man ser till skadeståndsfrågan, fungerar solidariskt skadestånd så att samtliga ansvarar för hela skadeståndet. Vad detta i praktiken innebär är att den skadelidande kan kräva hela skadeståndsbeloppet av vem han vill. Därefter kan det dock finnas en möjlighet för den som fått betala skadeståndet att kräva tillbaka den del av beloppet som är skäligt från övriga skadeståndsskyldiga. Brottsbalken finner du http://www.lagen.nu/1962:700 Med vänlig hälsning

Arvsrätt för sambo

2007-03-23 i Alla Frågor
FRÅGA |Min sambo äger huset som vi bor i. Jag har funderat på att köpa in mig i huset så att vi blir gemensamma ägare. Han har barn sen tidigare. Vad händer om han skulle dö före mig? Har hans barn rätt att kräva hälften av huset? Detta kan därmed innebära att jag tvingas att köpa ut dem alternativt sälja min del? Vad skulle kunna hända om han testamenterade huset på mig? Både om jag stod som ägare alternativt att han bara testamenterade huset på mig? Hur skulle Ni råda oss att göra i det här fallet? Tack på förhand! Mvh
Martin Ågren |Hej. Om Din sambo förvärvade huset i avsikt att det skulle bli er gemensamma permanentbostad är bostaden så kallad samboegendom, se sambolagen 3 §, http://lagen.nu/2003:376 . Huset måste alltså vara förvärvat i det syfte att det skulle bli er permanentbostad. Om Din sambo redan ägde huset innan Du flyttade in är huset emellertid inte samboegendom. Om huset är samboegendom har Du rätt till halva huset vid en bodelning om Din sambo avlider, se sambolagen 14 §. Under förutsättningen att huset inte är samboegendom gäller följande. Sambor ärver inte varandra. Om Din sambo avlider kommer huset, i sin helhet, ärvas av Din sambos barn (bröstarvingar). Då måste Du alltså köpa ut bröstarvingarna för det fall att Du vill bo kvar i huset. Emellertid har Du ingen rätt att kräva att få överta huset (genom att köpa ut bröstarvingarna). Sådan rätt hade Du haft om det varit en bostadsrätt, se 22 § sambolagen. Din sambo kan testamentera huset till Dig men eftersom Din sambo har bröstarvingar har de alltid rätt till så kallad laglott som utgör halva arvslotten, se Ärvdabalken (ÄB) 7:1, http://lagen.nu/1958:637 . Halva huset kommer alltså att ärvas av barnen även om hela huset är testamenterat till Dig. Laglott kan inte testamenteras bort. Om huset testamenteras till Dig kommer Du alltså att ärva halva huset. Om Du köper halva huset kommer endast Din sambos halva att utgöra Din sambos kvarlåtenskap. Om Din sambos del av huset är testamenterad till Dig kommer Du alltså att erhålla en fjärdedel av huset i arv eftersom bröstarvingarnas laglott i sådant fall är en fjärdedel av huset (hälften av Din sambos halva). Vad Ni bör göra i detta fall beror på vad Ni har för avsikter. Om Du vill vara säker på att kunna bo kvar i huset bör Du köpa in Dig i huset. Om huset testamenteras till Dig kommer Du emellertid att ärva halva huset och då kan Du köpa ut bröstarvingarnas halva. Det är i vart fall så att Ni bör göra något av de två alternativen. Annars har Du ingen rätt till huset överhuvudtaget då bröstarvingarna ärver hela huset. Med vänlig hälsning

Skyldighet att ingripa vid brott?

2007-03-10 i Alla Frågor
FRÅGA |Hej! Jag undrar om man är skyldig att ingripa eller anmäla om man ser att ett brott begås tex misshandel eller inbrott?
Marie Wahlin |Hej! Tack för din fråga! Att man måste ingripa om man ser ett brott företas finns inte idag i Sverige till skillnad från många andra länder. Disskutioner och debatt har förts på olika nivåer i samhället huruvida vi behöver införa regler om det eller inte. Om så kommer att ske återstår att se. Svaret på din fråga är således nekande. Med Vänlig Hälsning

Får pappan resa utomlands med barnen?

2007-03-21 i Alla Frågor
FRÅGA |Jag är mor till tre barn (11,13 o 16 år). Delad vårdnad med fadern och ett växelvis boende 10 dag hos mig o 4 hos pappa. Barnen mår inte bra hos pappa och han negligerar och åtsidosätter deras basala behov, trygghet och säkerhet. Han vill nu ge sig ut på en lång resa med barnen. Jag är mycket oroad över säkerheten då han brister stort där och det bara är tur att inget hänt ännu. Kan jag på något sätt förhindra denna resa?
John Engholm |Enligt föräldrabalken (FB) 6 kap 13 § st. 2 måste beslut av "ingripande betydelse" för barnet alltid fattas av föräldrarna gemensamt. Den förälder som barnet bor tillsammans med, boföräldern, får dock ensam fatta beslut i frågor som rör den dagliga omsorgen om barnet. Till den dagliga omsorgen hör t.ex. frågor som barnets kläder, mat, sovtider samt även kortare utlandsresor. Beslut kring längre utlandsresor kräver dock att föräldrarna är överens. Den som gemensamt med någon annan har vårdnaden om ett barn under femton år och utan beaktansvärt skäl egenmäktigt för bort barnet, gör sig enligt BrB 7:4 skyldig till "egenmäktighet med barn" och kan dömas till böter eller fängelse i högst ett år. Är barnet över 15 år och samtycker till resan föreligger således inget brott enligt brottsbalken. Om pappan genomför resan utan ditt samtycke kan du åberopa det som ett argument för att han är olämplig som vårdnadshavare enligt 6:5 FB. Vid avgörande av vårdnadsfrågor ska domstolen enligt 6:2a FB nämligen ta hänsyn till bl.a. risken för att barnet olovligen förs bort. Av din beskrivning ska hans lämplighet brista i flera avseenden och eventuellt skulle du då kunna få vårdnaden överflyttad till dig även om det krävs ganska mycket för det. Med vänlig hälsning

Legal skillnad mellan hundar och katter?

2007-03-09 i Alla Frågor
FRÅGA |Hej jag har en fråga om lag om tillsyn över hundar och katter. Är det så att katter innefattas och jämställs med hundar i alla paragrafer i lagen? Jag är särskilt intresserad av §6. Skada som orsakas av...
Mårten Andersson |Nej, hundar och katter är inte jämställda i lagen om tillsyn över hundar och katter. Paragrafen du beskriver (6 §) stadgar ett så kallat strikt skadeståndsansvar för hundägare. Det innebär att en hundägare är skyldig att ersätta skada som har orsakats av hans hund, även om ägaren inte varit vållande. Att skadeståndsansvaret är så långtgående motiveras av att hundar kan vara farliga djur. Skulle någon annan än ägaren vållat skadan, exempelvis om en person släppt ut en hund ur en hundgård, är hundägaren fortfarande skyldig att ersätta skadan, men har då en så kallad regressrätt mot den som vållat skadan. Det innebär att hundägaren har en rätt att kräva den vållande på skadeståndsbeloppet. Det strikta skadeståndsansvaret gäller också för en person som har hand om en hund för underhåll eller nyttjande. Skulle en katt orsaka skada blir fråga för bedömning om kattägaren varit oaktsam. I ett sådant fall kan skadeståndsansvar också bli aktuellt, se 2 kap 1 § skadeståndslagen. Hund- & kattlagen hittar du http://lagen.nu/1943:459. Vänlig hälsning,

Underhåll till make inom äktenskap

2007-03-14 i Alla Frågor
FRÅGA |Jag har en fråga gällande försörjningsplikt. Jag är gift så jag vet att jag har försörjningsplikt gentemot min make. Men vad är det för "normer" som gäller? Har jag "rätt" att neka till olika saker som maken vill ha pengar till? Han har inget arbete och gör inte så mycket ansträngning för att hitta arbete heller - och har ingen A-kasseersättning heller. Så han bidrar inte till familjens ekonomi alls (vi har 2 barn). Vad gäller med exempelvis mobilabonnemang, webb-hotell? Är det min skyldighet att betala såna räkningar - eller har jag rätt att kräva att han säger upp dem?
Emelie Brorström |Hej! Huvudregeln finns i 1:3 ÄktB: "Varje make råder över sin egendom och svarar för sina skulder" ( se http://lagen.nu/1987:230 ). Er make svarar själv för sina skulder. Däremot finns, som Ni säger, regler om underhåll inom äktenskap. Se 6:1-5 ÄktB ( http://lagen.nu/1987:230#K6 ). Båda makarna skall bidra till underhåll för gemensamma och personliga behov. Man kan också bidra till underhållet genom att hjälpa till hemma. Till gemensamma behov räknas bl.a. utgifter för mat och bostad, medan till personliga behov räknas sådant som utgifter för kläder och hygienprodukter, men även utgifter för ideella krav, såsom avgifter till föreningsliv. Räcker inte den ene makens pengar till dennes personliga behov, skall den andre maken hjälpa till enligt 6:2 ÄktB. Gör man inte det kan en domstol ålägga maken att utbetala underhållsbidrag (6:5 ÄktB). Jag vet inte hur man skulle avgöra Ert fall, men troligtvis skulle en mobiltelefon kunna tillhöra de personliga behoven. Jag vågar inte uttala mig om webbhotellet. Ett är dock säkert; Er make kan inte begära vad som helst av Er utan det skall röra sig om grundläggande personliga behov. Sammanfattningsvis: Ni behöver hjälpa Er make med hans utgifter för personliga behov. Eftersom Er make inte har något arbete och inte bidrar ekonomiskt till familjens underhåll kan Ni dock kräva att han bidrar genom att hjälpa till mer hemma. Vänligen,

Kan utomstående överklaga dom i brottmål?

2007-03-10 i Alla Frågor
FRÅGA |Hejsan, Kan en utomstående part överklaga en dom fastställd av tingsrätt? Det vill säga, en person som ej är part i ett brottmål, och i så fall, hur görs detta?
Michael Witting |I princip är det bara de som varit parter i målet som har rätt att överklaga. För att en utomstående part ska ha rätt att överklaga en dom krävs det att avgörandet från rättslig synpunkt innebär en nackdel för den utomstående. Det ska emellertid observeras att det enligt 20 kapitlet 2 § rättegångsbalken, se http://www.lagen.nu/1942:740, enbart är åklagaren som har behörighet att väcka talan i mål som avser brott som faller under allmänt åtal. Det är därför bara han som kan föra talan mot brottslingen och överklaga en dom som gått det allmänna emot. Detta innebär att en utomstående inte kan överklaga en dom som gått det allmänna emot. Jag har dessutom svårt att se hur en utomstående skulle från en rättslig synpunkt påverkas negativt av en dom som går den tilltalade emot. I mål som faller under enskilt åtal kan det kanske finnas situationer då en utomstående kan vara behörig att överklaga ett brottmål. En överklagan ska enligt 50 kapitlet 1 § rättegångsbalken göras skriftligen. Skrivelsen ska ges in till tingsrätten. Den som överklagar har tre veckor på sig från att dom meddelas att överklaga. I 4 § i samma kapitel framgår vad en överklagan ska innehålla. Det är väldigt viktigt att överklagan formuleras på rätt sätt eftersom den senare kommer att ligga till grund för domen. Man ska således vända sig till erfaren jurist som kan skriva den åt en.