Hur lång tid tar det att stifta en lag?

2019-06-24 i Allmänt om lagar och regler
FRÅGA |Hur lång tid tar det att stifta en lag?
Jesper Horndahl |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.En lag stiftas när riksdagen röstar igenom ett lagförslag. Det finns ingen fastställd tid för hur lång tid det ska ta men processen fram till ett bifallet lagförslag är lång. Ofta börjar det med att regeringen ser ett behov av ny lagstiftning och tillsätter en utredning med uppgift att grundligt utreda behovet av ny lag och vad den skulle få för effekter. Utredningarna tar ofta lång tid. Det kan röra sig om år. När man är klar skriver man ner vad man kommit fram till i ett så kallat betänkande. Detta betänkande skickas sedan ut på remiss till berörda myndigheter eller organisationer. Dessa får då tillfälle att yttra sig över utredningens betänkande. Detta kan medföra att processen blir ytterligare några månader längre. Efter detta skriver regeringen ihop ett lagförslag som vanligtvis skickas till lagrådet, vars uppgift är att ge en juridisk syn på lagförslaget. Efter detta lämnar regeringen lagförslaget till riksdagen i form av en proposition. Behörigt riksdagsutskott ska först däremot få granska förslaget och lämna sina synpunkter. Därefter läggs förslaget fram i riksdagens kammare och ledamöterna röstar om det. Det är oklart hur långt ett lagstiftning ärende tar, särskilt om remissvaren är negativa då regeringen kan välja att omarbeta förslaget. Skulle inte lagen stiftas på korrekt sätt genom denna, eller annan juridisk giltig ordning kan en domstol välja att inte tillämpa lagen (11 kap 14 § regeringsformen). Därför är det viktigt att noga bearbeta ett lagförslag, vilket givetvis drar ut på tiden. Jag hoppas du är nöjd med svaret, även om jag inte kunde ge någon exakt tid. Med vänliga hälsningar,

Äga lägenhet som minderårig

2019-06-23 i Barnrätt
FRÅGA |Kan man endå få ett lägenhet om man ska fylla 18 i år
Jesper Horndahl |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag förstår det som att du undrar om man får äga en lägenhet innan man fyllt 18 år. Alla människor har rättskapacitet, vilket exempelvis innebär att alla kan äga saker, så som bostäder eller aktier eller annan lös egendom. Svaret är alltså ja, du kan äga en lägenhet innan du fyllt 18 år. Däremot får vanligtvis inte omyndiga företa rättshandlingar, dvs ingå avtal enligt 9 kap 1 § föräldrabalken (hädanefter FB). Omyndiga behöver samtycke av sina förmyndare för att få ingå rättshandlingar. Trots detta får en underårig med eget hushåll företa de rättshandlingar som vanligen behövs för hushåll i allmänhet. Detta enligt 9 kap 2 a § FB. Därmed kan någon som är under 18 år och som har sin egen bostad ingå de avtal som normalt krävs för att ett hushåll ska kunna underhållas och fungera på ett sedvanligt sätt. Det är alltså ingen större skillnad att äga och bo i en lägenhet som omyndig än för myndiga. Jag hoppas du är nöjd med svaret! Med vänliga hälsningar,

Vem har bäst behov av bostaden?

2019-05-09 i Sambo och samboavtal
FRÅGA |Jag och mitt ex håller på att separera och vi bor i en hyresrättslägenhet vi skaffat gemensamt för ca 7 år sedan. Vi står båda på hyreskontraktet. Vi hittar ingen lösning på nya bostäder åt oss och jag undrar hur goda mina chanser skulle vara vid en bodelning? Mitt ex äger ett fritidshus, som vi har bott mycket i tidigare, på pendlingsavstånd från hans jobb och han har även bil. Jag äger varken bil eller alternativ bostad. Han har stabilare inkomst då jag arbetar som frilansare men jag har tillräcklig god ekonomi för att kunna bo kvar i lägenheten. Skulle jag ha chans på att få lägenheten vid en bodelning enligt sambolagen?
Jesper Horndahl |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Samboegendom ska på begäran av någon av samborna delas upp mellan dem när samboförhållandet upphör enligt 8 § sambolagen. Ett samboförhållande upphör när man flyttar isär (2 § 2p). Vad som är samboegendom framgår av 3 § och avser bostad eller bohag som någon av samborna ha köpt med syfte att det ska användas för gemensamt bruk. Med bostad avses bland annat hyresrätt enligt 5 § första stycket tredje punkten. Eftersom hyresrätten införskaffades för gemensamt bruk är det att anse som samboegendom som ska delas upp mellan er (8 §). Den av samborna som bäst behöver bostaden har rätt att få den när samboförhållandet upphör enligt 16 § andra stycket. Övertagandet måste med hänsyn till omständigheterna vara skäligt gentemot den andra sambon. Här måste alltså en behovsprövning och en skälighetsprövning göras. Sådant som kan få betydelse är om det finns något barn i bilden och i så fall vem av samborna som får vårdnaden om barnet. Sambornas ålder, hälsa, arbetsplats samt möjligheten att erhålla bostad på annat håll spelar också roll. Med hänsyn till att din förre partner äger ett fritidshus med fungerande pendling till hans jobb, samt en bil tycks det som att du är i störst behov av bostaden. Om du skulle få överta bostaden verkar det dessutom inte vara oskäligt mot din tidigare partner eftersom han verkar ha andra alternativ till boende. SlutsatsMin uppfattning är att du har bäst behov av bostaden samt att ett övertagande från din sida inte är oskäligt mot honom. Rekvisiten för att du ska få ta över bostaden är därmed uppfyllda och dina chanser tycks vara goda. Jag hoppas mitt svar har varit till nytta! Med vänliga hälsningar,

Förlikningsavtal i strid med konkurrensbestämmelser?

2019-05-06 i Alla Frågor
FRÅGA |Hej!Jag undrar över huruvida det är tillåtet med förlikningsavtal som rör immateriella rättigheter eller om det skulle kunna anses otillåtet ur ett konkurrenshänseende? Tack för svar
Jesper Horndahl |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!När du säger konkurrenshänseende kommer jag att utgå från att du syftar på konkurrenslagen. När man talar om tvister så delas de ofta upp i antingen tvistemål där förlikning är tillåten (dispositiva tvistemål) och tvistemål där förlikning inte är tillåten (indispositiva tvistemål). Tvister rörande immateriella rättigheter är dispositiva vilket medför att parterna kan komma överens om en lösning privat. Som svar på din fråga är alltså förlikning tillåtet. Däremot finns det fortfarande teoretisk risk för att ett förlikningsavtal (precis som de flesta rättshandlingarna) kan falla inom vad som är olagligt ur ett konkurrenshänseende. Vad som skulle kunna hända då är att förlikningsavtalet som sådant blir ogiltigt enligt 2 kap 6 § konkurrenslagen och de inblandade parterna skulle kunna ådömas vite eller konkurrensskadeavgift enligt 6 kap respektive 3 kap 5 § konkurrenslagen. Kan ett förlikningsavtal vara konkurrensbegränsande?I teorin är det möjligt men min uppfattning är att det ska mycket till för att vara så. Konkurrensrättsligt finns det två utgångspunkter för när ageranden är otillåtna. Det är antingen när två företag träffar avtal om att begränsa, snedvrida eller på annat märkbart sätt påverka konkurrensen på marknaden enligt 2 kap 1 §. Detta är vad som brukar kallas kartell. Ofta handlar det om att företag pressar upp priser på varor eller delar upp marknaden mellan sig. Det kan vara genom att ett avtal träffas mellan företag A och företag B där de kommer överens om att företag A bara får ta emot kunder från norra delen av staden och företag B bara får ta emot från den södra delen. På så sätt begränsas konsumenternas valmöjlighet på marknaden och den fria konkurrensen skadas, vilket är skäl till varför detta är olagligt. Jag ser inte hur ett förlikningsavtal varken skulle ha till syfte eller kunna få sådana effekter att det skulle vara förbjudet enligt 2 kap 1 § konkurrenslagen. Missbruk av dominerande ställningDen andra möjligheten finner vi i 2 kap 7 § konkurrenslagen. Bestämmelsen stadgar förbud för företag med dominerande ställning att missbruka denna ställning. Att ett förlikningsavtal skulle ske i strid mot denna är också osannolikt, men i min mening mer trolig än första grunden. För att veta om denna kan bli aktuell måste vissa omständigheter utredas i det enskilda fallet. Det första är hur stor andel på marknaden som företaget som eventuellt missbrukar sin ställning har. Det finns inget i lagen som stadgar någon särskild procentandel men i praxis har det visat sig att om företaget har en marknadsandel om minst 40 % talar det för dominans. Det ska tilläggas att det är mycket svårt att nå så höga andelar på marknaden. Det andra som måste utredas är om företaget i så fall missbrukar sin ställning som dominerande aktör på marknaden. Höga krav ställs på företag med stora marknadsandelar att de ska spela schysst mot sina konkurrenter och mot konsumenterna. Med utgångspunkt i förlikningsavtalet ser jag hur någonting sådant i teorin eventuellt skulle kunna innebära missbruk av dominerande ställning. Det skulle kunna vara om företaget har över 40 % på marknaden och har tillgångar (kan vara immateriella eller andra tillgångar) som företaget man vill förlikas med har stort behov av för att kunna driva sin verksamhet. Som utgångspunkt får även dominerande företag välja vilka de vill sälja sina produkter till men om produkterna är nödvändiga för ett annat företags verksamhet måste det finnas objektiva grunder för att man ska kunna vägra leverans till det andra företaget. Det skulle kunna vara att det andra företaget smutskastar varumärket eller på annat sätt inte uppfyller de sakliga affärskrav som bör kunna ställas på dem. Att ett företag har gjort ett immateriellt intrång skulle kunna vara sådan objektiv grund. Säg att företaget man vill förlikas med är i stort behov av det det dominerade företagets produkter. Därför hotar det dominerade företaget med att vägra fortsätta leverera varor till det andra företaget om de inte går med på en oskälig förlikning. Detta är mycket långdraget och även ganska orealistiskt scenario och sannolikt krävs det att förlikningsavtalet är oskäligt eller att man hittar på att det skulle ha skett ett immateriellt intrång vilket man använder som ett påtryckningsmedel för att få igenom ett förlikningsavtal som skulle innebära att en penningsumma överförs till det dominerande företaget.Observera att det normalt ska mycket till för att förlikningsavtalet dessutom ska vara oskäligt, det är inte otillåtet att ingå "bra" förlikningar. Däremot kan det vara alltså otillåtet hur man ingår förlikningen. Slutsats Det ska mycket till för att ett förlikningsavtal skulle träffas i strid mot konkurrensbestämmelser. Såvida inte företaget missbrukar sin dominerande ställning så är det absolut ett giltigt förlikningsavtal.Jag hoppas mitt svar har varit till nytta!Med vänlig hälsning,

Cyklist körde in i min bildörr när jag öppnade den - vållande till kroppsskada?

2019-06-23 i Brott mot liv och hälsa, 3 kap. BrB
FRÅGA |Idag var jag inblandad i en cykelolycka där en cyklist kom farande och körde rakt in i min bildörr bakifrån när jag öppnade den vid vägkanten där jag hade parkerat. Cyklisten fick minst en hjärnskakning och togs till sjukhus. Blev förhörd av polisen där jag erkände att jag ej haft uppsikt bakåt när jag öppnade dörren. Blev tillfrågad om jag erkände mig skyldig även till vållande av kroppsskada och jag svarade att jag skulle återkomma efter att jag rådfrågat jurist. Vad jag förstår är straffet för vållande av kroppsskada ganska högt. Ska jag erkänna även det? Var inte cyklisten det minsta oaktsam och därmed "medvållande" så att säga? Det är i nuläget oklart om hon hade cykelhjälmen på sig då den hittades en bit bort från platsen.
Jesper Horndahl |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag kommer först återge vad som krävs för att brottet ska vara uppfyllt. Därefter kommer jag att säga vad jag tycker att du borde göra och vad konsekvenserna av detta kan bli. Brottet vållande till kroppsskadaFör att brottet vållande till kroppsskada ska vara uppfyllt krävs att någon, genom oaktsamhet orsakar en annan person kroppsskada som inte är ringa. Detta enligt 3 kap. 8 § brottsbalken (hädanefter BrB). Att kroppsskadan inte är ringa är högst sannolikt fallet här eftersom det är fråga om minst en hjärnskakning och att personen fått tas till sjukhus. Det finns ingen fastställd definition på vad det innebär att agera oaktsamt, men ofta förklaras det genom att man handlar bortom vad som är aktsamt (se exempelvis rättsfallet NJA 1994 s. 527). Det kan vara aktuellt om man bör ha insett risk för skada men ändå inte vidtagit försiktighetsåtgärd. Brottet kan därför vara aktuellt i ditt fall eftersom det finns en tydlig risk för just sådana skador när bildörrar öppnas. Jag kan därför inte utesluta att du har agerat oaktsamt, men allt handlar om omständigheterna i varje enskilt fall. Det du säger om att cyklisten också kan ha agerat oaktsamt kan ha stor betydelse. I ett rättsfall från 1967 (se NJA 1963 s. 39) frikändes den tilltalade för vållande till kroppsskada för att den skadade själv varit oaktsam i minst samma grad. Vad gäller cyklistens eventuella oaktsamhet kan det föreligga exempelvis om cyklisten inte varit så försiktig som man borde vara. Däremot torde det förhållandet att personen eventuellt saknade hjälm inte ha någon betydelse i denna fråga. Detta eftersom de över 15 år uttryckligen utelämnats från skyldigheten att ha hjälm på sig när man cyklar. Därför är det sannolikt inte att betrakta som oaktsamt att inte använda hjälm. Som sagt kan dock annat medför att cyklisten var oaktsam. Strafflängd och åtalsmöjlighet för åklagareBrottet kan leda till fängelse i högst sex månader, om brottet är av normalgraden, eller om brottet är grovt, högst fyra år. Det följer dock av 3 kap. 12 § BrB att åklagare inte får åtala brottet vållade av kroppsskada såvida inte målsägande anmäler brottet och det är påkallat från allmän synpunkt för åklagaren att åtala. Är brottet grovt gäller dock inte detta, då får åklagaren alltid åtala oberoende av nyss nämnda krav. Vid bedömningen av om åtal är påkallat ur allmän synpunkt ska enligt förarbetena till brottsbalken beaktas såväl brottets art och straffets syfte som omständigheterna vid brottets begående. Också sociala hänsyn bör tas, exempelvis till den skadade. Med hänsyn till detta är det inte säkert att det här är att betrakta som påkallar från allmän synpunkt. Det är således möjligt att en åklagare därför inte får väcka åtal för detta eventuella brott. Mitt råd är därför att i det fall du upplever att den skadade själv har varit oaktsam här, ska du inte erkänna brottet. Detta eftersom det finns möjlighet för dig att bli frikänd om det visar sig att cyklisten varit oaktsam. Vad detta kan medföra är dock att cyklisten anmäler dig för brottet och en åklagare bedömer att det är påkallar från allmän synpunkt att åtala, vilket skulle leda till rättegång. Alternativt kan en åklagare, utan cyklistens anmälan, åtala om brottet är att bedöma som grovt. Jag hoppas mitt svar har varit till nytta! Med vänliga hälsningar,

Kravbrev från Njord Lawfirm - inkassokrav

2019-05-31 i Immaterialrätt
FRÅGA |Hej! Har precis som många andra fått kravbreven från NJORD LAWFIRM. Fick två st brev i höstas gällande filmer som varken jag eller min sambo laddat ner, men där de då alltså totalt sett kräver oss på 14000 kr. Gjorde lite research på nätet och vi kom fram till att det bästa var att ignorera. Nu, ca 8 månader senare, kommer påminnelser och min sambo börjar bli orolig för att hon skall få inkassokrav vilket det verkar som att andra fått efter ett tag. Vad skall vi göra isåfall?
Jesper Horndahl |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag förstår att det är en jobbig situation att det riktas ersättningsanspråk mot er för någonting ni inte har gjort, och att det är svårt att veta att det enda ni kan göra är att inte göra någonting. Däremot kommer det att vara mitt råd till er; varken medge eller bestrid kraven i detta skede. Viktigt att veta är dock att om det skulle komma ett inkassokrav bör ni tydligt bestrida det. Såvida ni inte frivilligt betalar är det endast en domstol som kan ålägga er att göra det. För detta måste de stämma er. För att de ska vinna framgång med sin stämningsansökan krävs gedigen bevisning att filmerna har laddats ner av er. Det ska tilläggas att med hänsyn till målets art är det mycket ovanligt att det dras till domstol. Mitt råd är alltså att vänta och se vad som händer. Kommer ett inkassokrav ska ni tydligt bestrida det. Jag hoppas mitt svar har varit till nytta! Med vänliga hälsningar,

Frikänd för våldtäkt på grund av sömn - sexsomni.

2019-05-07 i Sexualbrott, 6 kap. BrB
FRÅGA |Hej!Jag undrar hur vanligt det är att en man inte döms för våldtäkt för att han skyllt på att han "sov" under själva akten? I detta fall har våldtäkten ägt rum när tjejen i fråga var påverkad av läkemedel och det hela resulterade i en graviditet. Faderskapstest har gjorts och visat att den utpekade mannen är fadern, men polisen anser att det "inte finns tillräckligt med bevis" för fällande dom, därav frågan. Inga förhör av mannen har inletts utan endast kvinnan har hörts innan beskedet kom om att utredningen läggs ned pga bristande bevis. När ett barn blivit till som ett resultat av en våldtäkt, bör då inte polisen ta detta på allvar och gå vidare med utredningen eller gör de rätt som lägger ner utredningen utan att ens undersöka saken samt höra mannens version?
Jesper Horndahl |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!För det första vill jag förmedla min sympati för det målsägande varit tvungen att vara med om. Jag hoppas mitt svar kan vara till nytta!Min utgångspunkt kommer att vara att besvara dina frågor så gott det går samt för att du ska få större förståelse för vad som händer juridiskt när någon påstår sig ha begått en våldtäkt i sömnen, ska jag även försöka förklara det utifrån några domar om detta. De förutsättningar jag kommer fram till som leder till att man kan bli frikänd på grund av sömn skulle ni kunna jämföra med omständigheterna i ert fall för att se huruvida det finns några liknande förutsättningar. Vad jag kan se finns det ingen exakt siffra på hur många friande domar som finns på grund av så kallad sexsomni, dvs invändning om att den tilltalade sovit. Det är svårt att närmare säga det eftersom det finns flera domar där sexsomni tagits upp som en invändning men där den inte fått genomslag över huvud taget. Vidare kan en fällande dom ske på grund av annan anledning så som bristande bevisning snarare än att den tilltalade frias på grund av att denne sovit. 2016 gjorde Ekot en granskning där de analyserade 18 mål de senaste sex åren där sexsomni hade tagits upp som en invändning. Av dessa 18 hade 10 ett friande utfall och fem fällande. Jag vet inte exakt hur många friande domar som har kommit i efterhand angående detta men vad jag kan se rör det sig om ytterligare några stycken. Varje år är det över hundratals våldtäktsrättegångar. Jämför man detta med de där den tilltalade frikänts på grund om sexsomni är antalet alltså väldigt få. Observera dock att jag inte vet hur många gånger den tilltalade faktiskt försökt nå framgång med detta argument, oavsett frikänns tilltalade sällan på denne grund om man jämför med totala antalet våldtäktsdomar. Den juridiska bedömningen kring sexsomniDe allra flesta brott kräver att gärningsmannen agerat med uppsåt för att ett brott ska anses ha begåtts. Det gäller för brottet våldtäkt. Om det faktiskt varit så att en våldtäkt skett samtidigt som gärningsmannen sovit saknar gärningsmannen uppsåt och kan därför inte fällas för brottet. När en invändning från den tilltalade kommer angående att uppsåt saknas på grund av sexsomni ska rätten ta ställning först till om invändningen kan lämnas helt utan avseende. Det skulle kunna vara att det är helt uppenbart att personen inte sovit, exempelvis genom att det finns vittnen som kan styrka att den tilltalade inte sov. Om invändningen inte kan förbises direkt måste åklagaren motbevisa att den tilltalade genomförde övergreppet på grund av sexsomni. Detta gör åklagaren genom att styrka att invändningen framstår som obefogad. Det kan vara om ingenting i utredningen talar för att personen är drabbad av sexsomni och att sexsomni inte var orsaken till övergreppet i det enskilda fallet. Som utgångspunkt ska en sömnexpert höras som vittne i dessa mål. Vittnet ska ta alla omständigheter i det enskilda fallet i beaktning och sedan avgöra hur troligt det är att den tilltalade faktiskt har sexsomni. Jag har analyserat två mål (RH 2014:32 och B 118-17) där de tilltalade blivit friad på grund av att det inte går att bevisa deras uppsåt samt att deras invändningar om sexsomni inte framstått som obefogade. Gemensamt för båda fallen var att flertalet vittnen (bland annat föräldrar och tidigare partners) berättat om att de tilltalade tidigare haft liknande handlingar när de sovit. Att man har sexsomni kan enligt domarna tyda på att man tidigare i livet gått i sömnen eller utfört sexuella handlingar, vilket alltså de tilltalades vittnen kunde intyga har skett vid flertalet tillfällen. Enligt expertvittnena som fanns i målen kan alkohol eller droger vara "triggers" för sexsomni. I målen var det styrkt att de tilltalade förtärt alkohol i samband med gärningen. En viktig sak som domstolar ofta fäster vikt vid är hur den tilltalade agerat när denna vaknat upp efter den påstådda sexsomnin. Vaknar personen med minnesförlust som framstår genuin talar det för sexsomni, dvs personen verkar inte ha någon aning om att en våldtäkt har skett. I ett av fallen vaknade personen upp när polisen väckte honom, varpå den tilltalade angav att han inte hade någon aning om vad som hade hänt. I det andra fallet vakande den tilltalade genom att denne blev utkastad ur lägenheten. Det är utrett genom både den tilltalades och målsägandens uppgifter att den tilltalade frågade vad som hade hänt. Dessutom skickade den tilltalade ett SMS strax efteråt som tydde på att han inte hade någon aning om övergreppet. Ytterligare sak som domstolar fäster vikt vid är om sexsomni-invändningen fanns redan från början eller om den tillkommer senare under utredningen. I målet B 759-13 fälldes den tilltalade. Detta dels för att hans invändning om sexsomni framstod som obefogad för att den framfördes först under rättegångens huvudförhandling. Sammanfattning om den juridiska bedömningenInvändningen om att personen sov får inte framstå som obefogad. Det är obefogat om invändningen kommer senare i utredningen eller om den inte får något annat stöd genom exempelvis vittnen. Dessutom fästs mycket vikt för hur personen agerat när denne vaknat upp efter gärningen. Om den agerar som att den vet vad som har skett eller om den har genuin minnesförlust. Det senare stödjer en invändning om sexsomni, men är inte den avgörande faktorn. En helhetsbedömning måste göras i målet. Såväl vittnen som sömnexpertens utlåtande kommer få stor betydelse. Mitt råd till erSjälvklart känns det som ett svek när en sådan här utredning läggs ner. I de målen jag läst har det bevisats att ett samlag har skett och sedan har personerna blivit frikända för att det inte kunde motbevisas att de hade sexsomni. Som jag tolkar polisens agerande i ert fall så finns det inte mycket som tyder rent tekniskt på att en våldtäkt har skett, vilket gör att de lägger ner utredningen i brist på bevisning. Däremot kan en våldtäkt såklart styrkas på annat sätt också. Orsaken till att personen inte blivit kallad på förhör är för att polisen inte har skäl att tro att ett brott har begåtts. Vad ni bör göra är därför att begära omprövning av beslutet. Det finns inga formella krav på hur en omprövningsbegäran ska se ut, men jag rekommenderar att målsägande tydligt anger att hon begär omprövning av vederbörande beslut och även tydligt anger varför det ska omprövas. Det vore fördelaktigt om målsägande på något sätt kan få fram ny bevisning som talar för att ett brott har begåtts. Det behöver inte vara något avgörande bevis för att omprövning ska beviljas. Det kan dessutom vara i princip vad som helst. Begäran skickar ni sedan till den som meddelade beslutet, dvs polis- eller åklagarmyndigheten. Det finns ingen tidsgräns för när omprövningsbegäran senast måste kommit polisen eller åklagaren till handa. Jag hoppas mitt svar har varit till någon nytta för er! Lycka till! Med vänliga hälsningar,

Vem äger hunden? samägandeavtal?

2019-05-03 i Avtal
FRÅGA |Hej har hamnat i en rättstvist om en hund som jag köpte med en kompis. På köpes avtalet så är mitt namn med men bara min kompis signatur då jag inte hade möjlighet att signera. Men avtalet och alla dokument har varit och är hemma hos mig så jag signerade det i efterhand innan jag lämnade in det som bevis. Har jag gjort något olagligt?Min kompis använder en digital kopia av avtalet där mitt namn men inte min signatur är med emot mig.
Jesper Horndahl |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Enligt min uppfattning är det två olika frågor vem som är ägare av hunden och vem som kan bevisa att man är ägare. Jag kommer därför dela upp mitt svar utifrån båda dessa problematiseringar. Jag vill uppmärksamma att det också är två olika avtal som du tar upp. Dels ett köpeavtal mellan hundens tidigare ägare och köparen. Dels ett avtal om samägande mellan dig och din kompis. Vad som är gemensamt för båda avtalen är att de är giltiga såväl skriftligen som muntligen. Det verkar inte råda några oklarheter från eran sida om att ni har gjort ett giltigt köp av hunden. Därför kommer den primära frågan bli om ni har nått ett samägandeavtal och huruvida du kan styrka detta. Vem som rent juridiskt är ägareDu säger att du köpte hunden med din kompis vilket jag tolkar som att åtminstone din utgångspunkt var att ni skulle köpa och därmed äga hunden tillsammans. Det framgår inte om din kompis också uppfattat det så men eftersom kompisen nu bestrider att ni skulle vara samägare av hunden så kanske någon kommunikationsmiss har skett mellan er. Är det faktiskt så att ni två muntligt innan köpet kommit överens om att ni ska köpa en hund tillsammans så är det vad som gäller. Det kommer därför vara min utgångspunkt att ni ingått ett avtal som stipulerar att ni samäger hunden. Frågan blir nu om du kan styrka att det också är så. Anledningen till att du måste styrka detta är för att du och din kompis har två olika uppfattningar om vad som föreligger. Om underskrifternaJag förstår det som att du har (eller åtminstone har haft eller har tillgång till) ett avtal där ditt namn och underskrift finns med men där underskriften skedde vid ett senare tillfälle än vid själva köpetillfället. Vidare förstår jag det som att din kompis har ett avtal (det digitala) som har ditt namn men inte din underskrift på. För den juridiska frågan om vem som är ägare saknar det betydelse om avtalet är undertecknat av båda eller inte. Köpet av hunden och avtalet om samägarskap mellan dig och din kompis är giltigt såväl muntligen som skriftligen. Det är inte en förutsättning för något av avtalens giltighet att båda måste skriva på köpeavtalet. Det påverkar således inte samägandeavtalet eller köpeavtalet. Att ni båda inte har skrivit på det ena avtalet skulle däremot kunna bli problematiskt ur ett bevissyfte. Om din kompis menar att denne är ensam ägare av hunden och du menar att ni har ett avtal som stipulerar att ni båda är ägare så måste du kunna styrka detta. Det kommer därför att bli en fråga om avtalstolkning här. Eftersom muntliga avtal är lika giltiga som skriftliga så måste du som sagt inte skrivit på avtalet. Å ena sidan kan det styrkas att ni är samägare genom att ditt namn faktiskt står med på båda avtalen, dvs det avtal som din kompis har och det avtal som du har. Att ditt namn står med tyder på att ni har haft för avsikt att köpa hunden tillsammans. Å andra sidan kan det vara något problematiskt att din underskrift inte finns med på det ena avtalet eftersom det då kan tolkas som att du inte skrev på för att du ångrade dig. Förvisso kan du visa ditt avtal som du har undertecknat för att styrka att ni är samägare. Det kan vara svårt för dig att bevisa att du också är ägare till hunden, kanske finns det någon som kan intyga att du helt enkelt inte hade möjlighet att underteckna avtalet vid köpet men att du hade för avsikt att göra det senare. I övrigt kan det finnas andra omständigheter som stärker att ni är samägare av hunden, exempelvis sms-konversationer eller kvitton på att du har köpt hundsaker, vilket tyder på att ni har haft för avsikt att äga hunden tillsammans. Konklusion Min uppfattning är att det räcker med att titta på era båda avtal för att styrka att ni äger hunden tillsammans. På båda avtalen står ditt namn med vilket styrker ert samägaravtal. Om inte skulle man kunna ifrågasätta varför ditt namn stod angivet från första början. På det ena avtalet finns dessutom ditt undertecknande. Det har ingen juridisk betydelse för ägandet som sådant att du undertecknade det vid ett senare tillfälle än din kompis. Däremot kan det ha något bevishänseende. Avtalstolkningsmässigt finner jag det däremot styrkt, givet den information jag har om omständigheterna att ni samäger hunden.Jag hoppas mitt svar har varit till nytta!Med vänliga hälsningar,