Skadestånd på grund av misshandel som skedde för 10 år sedan?

2019-10-29 i Brott mot liv och hälsa, 3 kap. BrB
FRÅGA |Hej! Jag har en vän som blivit utsatt för misshandel, de här hände för 9-10 år sedan när hon gick i grundskolan. Misshandeln anmäldes inte utan det här är något hon bara försökt förtränga under åren. Misshandeln gav dock påföljder såsom problem med strupen som fått hårda sparkar emot sig, samt problem med fruktansvärd värk i revben med mera. Det här är ingenting hon kollat upp förrän nu (ca. 9-10 år senare). Nu har hon precis gjort sitt första läkarbesök & ska inom kort röntgas & förhoppningsvis få svar på vad som är fel. Till min fråga: Kan hon göra någonting åt det här såhär långt i efterhand? Går det att få ut någon form av ersättning för hennes skador? Eller är det omöjligt eftersom att misshandeln aldrig anmäldes? OM det inte går, går det på något vis att anmäla i efterhand och ta det därifrån? Mvh
Jesper Horndahl |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Vanligtvis kan man som brottsoffer få domstolen att förpliktiga gärningsmannen att betala ut skadestånd. Detta kan göras i samband med att åklagare driver målet. När det kommer till misshandel föreligger en preskriptionstid på högst 15 år. Då ska det däremot vara fråga om en synnerligen grov misshandel. För grov misshandel gäller en preskriptionstid om 10 år och fem år vid misshandel av normalgraden (se 35 kap. 1 § och 3 kap. 5 § brottsbalken (BrB) ). Jag kan inte här avgöra vilken typ av misshandel din vän utsattes för men för att en misshandel ska vara grov krävs det antingen att misshandels var livsfarlig eller att brottsoffret tillfogats svår kroppsskada eller att gärningsmannen på annat sätt visat särskild råhet och hänsynslöshet (3 kap. 6 § BrB). För att misshandeln ska anses vara synnerligen grov krävs att den grova misshandeln också lämnade bestående kroppsskador eller om gärningen orsakat synnerligt lidande eller att gärningsmannen annars visat synnerlig hänsynslöshet. Här ska det alltså vara fråga om särskilt utsatta eller hänsynslösa situationer.Såvida inte det var fråga om en synnerligen grov misshandel, vilket det sällan är fråga om, har sannolikt gärningen preskriberats vid det här laget. Var det en grov misshandel och det ännu inte gått 10 år finns det ju fortfarande möjlighet för åklagare att åtala. I sådana fall borde gärningen anmälas till polisen. SkadeståndVid sidan om brottspreskriptionen finns en civilrättslig preskriptionstid för ex. skadeståndsanspråk. Denna preskriptionstid är 10 år (2 § preskriptionslagen). För er innebär det att även om det var fråga om en misshandel som är preskriberad nu (ex. om det var misshandel av normalgraden) kan gärningsmannen stämmas civilrättsligt och förpliktigas av domstol att betala skadestånd om det ännu inte gått fullt 10 år. Gärningsmannen kan däremot inte dömas för ett brott i ett civilrättsligt mål. Här blir det alltså upp till er att undersöka om det har gått mer än 10 år från det att misshandeln ägde rum. En skadeståndstalan skulle grundas på 2 kap 1. § skadeståndslagen. Det krävs då att styrka att gärningsmannen haft uppsåt eller genom vårdslöshet orsakat skadorna (uppsåt är det ju fråga om här eftersom en misshandel har skett). Beviskravet i civilrättsliga mål är "styrk" vilket är lägre än i brottsmål där beviskravet är "utom rimligt tvivel". Det medför att det krävs mindre bevisning för att vinna en civilprocess än en straffprocess. Däremot måste det ju beaktas att misshandeln ägde rum för 9-10 år sedan och att möjligheten att föra bevisning säkerligen är begränsad. Det hindrar ju dock inte din kompis från att stämma gärningsmannen, förutsatt att inte skadeståndsanspråket har preskriberats. Istället för skadestånd kan det vara så att vissa försäkringar skulle kunna medföra möjlighet till ersättning för skadorna. Jag kan inte närmare undersöka vilka möjligheter som finns här eftersom jag inte vet vilket försäkringsbolag din vän har eller vilka villkor som gäller men om ni inte redan gjort det kan ni höra av er till försäkringsbolaget för att se om det finns någon möjlighet till ersättning. SlutsatsHuruvida det finns möjlighet till upprättelse genom en brottsprocess står och faller helt med vilken typ av misshandel det var fråga om. En grov misshandel preskriberas efter 10 år och en synnerligen grov efter 15 år. Om ni tror att det åtminstone kan ha varit fråga om en grov misshandel och inte mer än 10 år har gått så tycker jag att ni ska anmäla brottet till polisen. Ett civilrättsligt skadeståndsanspråk preskriberas efter 10 år varpå detta kan vara ett alternativ (såvida inte preskription har skett). Jag hoppas att mitt svar har varit till någon hjälp även om jag inte kunde ge något definitivt svar. Med vänliga hälsningar,

Kan en provanställning avbrytas och direkt övergå till en visstidsanställning?

2019-09-30 i Anställningsformer
FRÅGA |Hej! Vi avser att avbryta en provanställning då X i fråga inte skött sina arbetsåtaganden till fullo. Vi har haft samtal med X och förklarat att om förbättring inte sker, så kan vi inte låta X provanställning övergå till en tillsvidareanställning. Efter samtal har viss förbättring skett ifrån X sida men ändå inte så pass mycket att vi vågar tillsvidareanställa X. Vi kommer därför att avbryta provanställningen men undrar nu om vi skulle kunna anställa X på en visstidsanställning under ett specifikt projekt/arbetsplats istället? På så sätt får X möjlighet att påvisa förbättring ytterligare en tid. Kan vi som arbetsgivare göra så? Vi har kollektivavtal, byggavtalet.
Jesper Horndahl |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!En provanställning kan avbrytas i förtid såvida ingenting annat har avtalats enligt 6 § tredje stycket lagen om anställningsskydd (LAS). En provanställning kan sägas upp att utan att skäl måste anges. Däremot är det viktigt att underrätta arbetstagaren och dennes eventuella facklig organisation om upphörandet av provanställning två veckor i förväg (31 § LAS). Såvida inte provanställningen redan varat mer än 6 månader (vilket då skulle innebära att en tillsvidareanställning föreligger) ser jag inget hinder med att avbryta provanställningen och ingå ett visstidsavtal istället. Om visstidsanställningen varar mer än två år under en femårsperiod övergår det till en tillsvidareanställning enligt 5 a § LASJag hoppas mitt svar varit till hjälp! Med vänliga hälsningar,

Varför är skadestånd till enskilda så låga men företagsböter till staten så höga?

2019-09-27 i Alla Frågor
FRÅGA |Min man dog i en arbetsplatsolycka. Företaget och VD står åtalad. Min fråga är kan jag begära vilket skadestånd som helst eller är det som min advokat säger praksis max 60 000:-? Åklagaren yrkar på 1.5 miljoner i företagsbot.Varför ska staten få så mycket medans vi som är de som lider kunna begära max 60 000 kr i skadestånd?
Jesper Horndahl |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!För det första vill jag uttrycka min sympati för vad som har hänt och förstår att skadestånd i fall som dessa förefaller vara mycket låga. Eftersom jag inte känner till de närmare omständigheterna som ligger bakom rättsprocessen är det svårt för mig att säga vilket skadestånd som oftast utgår i dessa fall. Däremot har jag full tillförlitlighet för att advokaten känner till praxis och att denne därför bedömer att 60 000 motsvarar vad som brukar dömas ut i liknande fall. Självfallet är det upp till den som begär skadestånd att avgöra hur mycket den vill yrka. Däremot är det sannolikt bäst att yrka vad som brukar dömas ut i liknande fall. Ofta får det betydelse för rättegångskostnaderna. Den som yrkar mer än vad som döms ut anses nämligen ha förlorat målet till viss del och ska då stå för motsvarande del av rättegångskostnaderna. När det kommer till frågan varför skadestånd är låga men att sådant som betalas till staten så som företagsbot är höga har jag inget jättebra svar på. Sådana här avvägningar tillkommer på politisk nivå och det är sällan som politiken direkt jämför skadestånd och företagsbot med varandra. När det kommer till skadestånd är de i många fall ideella. Det vill säga skadan som har uppstått går inte att mätas i pengar. Av någon anledning har rättstillämpningen lagts sig på en nivå som många menar är låg. När det istället kommer till offentliga pålagor så som företagsbot finns det påtryckningar från EU att sanktionerna ska vara tillfredsställande på så sätt att de är effektiva, proportionella och avskräckande mot juridiska personer att begå brottsliga förfaranden. Exempelvis i ett EU-direktiv om fartygsföroreningar (rådets rambeslut 2005/667/RIF av den 12 juli 2005) anges att påföljden mot juridiska personer bör ligga på minst 150 000 euro. Liknande EU-rättsliga krav finns också på andra områden, exempelvis när ett företag begår konkurrensbegränsande handlingar. Sveriges företagsbotsinstitut har alltså lagts på sådan nivå att den avser stämmer överens med internationella åtaganden. Jag hoppas mitt svar har varit till nytta trots att jag inte kunde komma med något direkt svar på frågan. Med vänliga hälsningar,

Får en advokat göra ärenden åt sin klient?

2019-09-25 i Avtal
FRÅGA |Får en advokat göra ärenden åt sin klient?Det vill säga, Att advokaten pratar med barnets skola att få gå alla dagar i veckan med stöd, Att advokaten åker med klienten till doktorn att få intyg. Denna advokat har själv sagt att hen kan köra gratis och vara med på umgängestider. Min störta fråga är. Hur mycket får en advokat vara insyltad personligen med sin klient?Att klienten inte behöver lyfta ett finger utan advokaten gör alla ärenden. Är det ens lagligt?Bryter det inte mot några regler?
Jesper Horndahl |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!När en advokat företräder sin klient sker det genom ett uppdragsavtal. Avtalet har civilrättslig grund och avtalsfrihet råder. En advokat har skyldighet att utföra sitt uppdrag nitiskt och med redbarhet (8 kap. 4 § rättegångsbalken) samt i enlighet med de krav som ställs av advokatsamfundet. Så länge advokaten håller sig inom dessa gränser finner jag inga hinder i övrigt mot vilka ärenden advokaten får företa. Skulle en advokat behöva ta del av handlingar som gäller klienten kan klienten samtycka till att advokaten får ta del av handlingarna (10 kap. 1 § och 12 kap. 2 § andra stycket offentlighets- och sekretesslagen). Således råder det inga större hinder här heller på vad en advokat kan göra för sin klient.Med vänliga hälsningar,

Till vilket värde ska förskott avräknas? Tolkning av 6 kap. 3 § ärvdabalken.

2019-10-02 i Förskott på arv
FRÅGA |6 kap. Om förskott å arv.Jag som bröstarvinge har erhållit ett förskott på arv för att kunna köpa en fastighet.3 § Vilka omständigheter avses i andra stycket "såframt icke på grund av omständigheterna annat bör gälla"?Kan man betrakta arvlåtaren som delägare i fastigheten eftersom förskottet var nödvändigt för köpet?Fastigheten har ju stigit kraftigt i värde och därmed även arvlåtarens andel.Arvlåtaren (änkeman) har dött och det är dags för arvskifte med två bröstarvingar.Vilket värde måste tas upp på förskottet , vid mottagandet eller beräknat marknadsvärde.
Jesper Horndahl |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag förstår frågan som att du undrar till vilket värde förskottet ska avräknas med; om det är värdet då mottagandet skett eller om det ska tas upp till ett annat värde. Det blir därför relevant att undersöka om det finns omständigheter som talar för att ett annat värde ska tas upp. Tolkning av "såframt icke på grund av omständigheterna annat bör gälla" i 6 kap 3 § kommer därför att ske. Först ska jag säga att arvlåtaren inte kan ses som någon delägare till din fastighet. Detta eftersom förskottet utgör en gåva till dig och det verkar inte vara föreskrivet mellan dig och arvlåtaren att förskottet bara gavs till dig för att köpa en del av fastigheten och att resterande del skulle tillhöra arvlåtaren. Inte heller för att förskottet var en nödvändighet för anskaffandet av fastigheten påverkar ägandefrågan. Hur 6 kap 3 § ärvdabalken ska förstås. Rättsreglerna i 6 kap 3 § ärvdabalken hör ihop med rättsreglerna i 6 kap 1 § i samma lag. Av 6 kap 1 § framgår att förskott ska avräknas om inget annat föreskrivits. Vidare är utgångspunkten i 6 kap 3 § att avräkning ska med det belopp som motsvarar värdet vid mottagandet. Detta såvida inte omständigheter talar för att ett annat belopp bör avräknas. Jag vill här fästa vikt på 6 kap 1 § när det kommer till "såvida inget annat föreskrivits". Teoretiskt skulle det kunna vara så att en arvlåtare föreskriver att förskottet inte ska avräknas över huvud taget eller att bara en viss del ska avräknas. Arvlåtaren skulle dessutom kunna föreskriva ett villkor som avser en specifik summa som ska avräknas. Sådana föreskrifter om förskottets avräknande enligt 6 kap 1 § kan i sin tur leda till betydelse för omständigheter som talar för att ett annat belopp ska avräknas enligt 6 kap 3 §. Detta om föreskriften skulle förefalla orimlig i förhållande till arvet. Att ett särskilt föreskrivit belopp ska avräknas kan också få inverkan på laglottsfrågan. Skulle ett för högt belopp avräknas skulle det kunna leda till att arvingen inte får sin fulla laglott. Även andra omständigheter än att det föreligger särskilda föreskrifter om förskottet kan föreligga. Ibland hör det till sakens natur att avräkning ska göras med ett annat belopp än det som avses vid förskottets mottagande. Exempelvis skulle det kunna vara om arvlåtaren ger sina barn aktier i arvlåtarens företag när barnen fyller 18 år. Värdet på aktierna skulle vara helt beroende på aktiernas försäljningsvärde den dag aktierna mottogs av barnen. Eftersom aktien ges till ett barn först när den fyller 18 kommer aktierna ges till barnen vid olika tillfällen vilket medför att försäljningsvärdet kommer att skilja sig åt; således även det belopp som ska avräknas. Det förefaller då naturligt att inte beräkna avräkningen för dessa förskott utifrån värdet när aktierna gavs utan istället på ett annat sätt. Exakt hur är oklart men jag skulle kunna tänka mig att arvingarna gör någon typ av medelvärdesvärdering av samtliga aktier och på så sätt avräknar förskotten proportionerligt genom att den vars aktie har ökat mest avräknar en större andel än de andra.När det kommer till ditt fall tyder ingenting på att några omständighet talar för att en annan avräkning bör göras än med det belopp förskottet avsåg den dag det mottogs. Dvs utgångspunkten i 6 kap 1 och 3 §§ torde gälla i ditt fall. Denna lösning förefaller naturligt med hur lagen är avsedd. De andra arvingarna ska inte påverkas av att förskottet sjunker i värde, precis som att de inte ska gagnas av att förskottet har ökar i värde. Dessutom förstår jag det som att förskottet avsåg en summa pengar och inte fastigheten i sig (inte för att motsatsen hade påverkat min bedömning). Jag hoppas mitt svar har varit till nytta! Med vänliga hälsningar,

Räcker det med att bara arbetsgivaren skriver under anställningsavtalet?

2019-09-27 i Alla Frågor
FRÅGA |Hej! en fråga. Räcker det med att jag som arbetsgivare skriver under ett anställningsavtal eller ska arbetstagaren också skriva på?Gäller timanställd personal
Jesper Horndahl |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Anställningsavtal saknar formkrav. Med detta menas att det är giltigt så länge det finns ett anbud och en accept, oavsett i vilken form dessa kommer i. För dig innebär detta att för ett giltigt anställningsavtal räcker det med att arbetsgivaren skriver på och att arbetstagaren muntligen ingår anställningen. Givetvis kan det uppkomma bevisfrågor vid en tvist om vilka villkor som ska gälla. Det är därför att rekommendera att arbetstagaren också skriver på. Vid sidan av avtalets giltighet vill jag göra dig uppmärksam på 6 c § lagen om anställningsskydd (LAS) som stadgar att arbetstagaren måste få skriftlig information om vilka villkor som är av väsentlig betydelse för anställningsavtalet senast en månad efter att arbetet påbörjats. Detta gäller inte om anställningen är kortare än 3 veckor. Av 6 c § följer vilka uppgifter som åtminstone måste finnas med i den skriftliga informationen till arbetstagaren. Andra väsentliga villkor ska alltså också finnas med. Konsekvensen av att inte göra detta kan medföra skadeståndsansvar enligt 38 § LAS. Bestämmelsens syfte är att skapa transparens om vilka väsentliga avtalsvillkor som gäller för arbetstagaren. Med vänliga hälsningar,

Vad gäller om man erkänner brott i en självbiografi?

2019-09-25 i Bevis och bevisning
FRÅGA |Vad gäller juridiskt när det gäller erkännanden av brott i en självbiografi? Kan det bli juridiska konsekvenser om en person berättar om exempelvis försäljning av droger?
Jesper Horndahl |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.Att erkänna brott utanför en pågående rättegång får tämligen liten betydelse i bevissyfte för att man ska bli dömd för brottet. Detta eftersom erkännande av brott under en rättegång inte heller tillmäts särskilt stor betydelse. Det framgår av 35 kap. 3 § andra stycket rättegångsbalken (RB) att domstolen ska pröva bevisvärdet av ett erkännande utifrån övriga omständigheter i målet. Är det fråga om ett grovt brott påverkar ett erkännande under pågående rättegång nästan inte alls kravet på övrig bevisning. För att bli dömd för ett brott måste det vara ställt utom rimligt tvivel att ett brott har begåtts av den tilltalade. Ett erkännande spelar då nästan ingen roll för bevisvärdet. Åtminstone inte vid grövre brott. Detta eftersom man vill undvika att någon oskyldig döms för brott bara för att den erkänt brottet. Rör det sig om mindre allvarliga brott, som narkotikabrott ofta utgör, spelar ett erkännande under rättegången större roll, vilket medför att kraven på övrig bevisning sänks. Däremot, i det fall du beskriver, sker erkännandet i en bok och alltså utanför en rättegång. Den juridiska verkan av ett sådant erkännande finns ingen lagregel om. En åklagare skulle - i enlighet med den fria bevisprövningens princip 35 kap 1 § RB – kunna föra fram erkännandet i boken som bevis för att narkotikabrott har begåtts. Däremot är min uppfattning att erkännandet i boken skulle få mycket liten betydelse och att åklagaren sannolikt måste förlita sig helt på annan bevisning för att vinna bifall i målet. Jag skulle dessutom gissa att de som väljer att erkänna brott i självbiografier har försäkrat sig om att brottet är preskriberat. När det kommer till narkotikabrott varierar preskriptionstiden beroende på hur grovt brottet är, mellan två till femton år (se 1-3 §§ narkotikastrafflagen och 35 kap 1 § brottsbalken). Jag hoppas du är nöjt med svaret!Med vänliga hälsningar,

Vad gör man om personen vägrar betala för skada den orsakat?

2019-08-29 i Hur kräver man skadestånd?
FRÅGA |Vi undrar hur vi kan få ersättning för en skada som uppkommit på en parkerad bil , parkerad på en parkeringsplats, där en onykter person har vält en vägskylt på bilen så det blev en lackskada, samt buckla.Han erkände på platsen och det finns vittnen.När vi sedan tar kontakt med personen efter några dagar via de uppgifter han lämnat oss ( namn, telefonummer) så vägrar han betala den summan som vi fått från en lackfirma att skadan skulle kosta.Vi ber då honom att återkomma till oss med kostandsförslag från en lackfirma som han själv undersöker, men han återkommer inte.Vi kontaktar honom igen och han vägrar betala, vi ger honom fler chanser och mer tid, men han struntar i att återkomma till slut polisanmäler vi händelsen-som blir nerlagd direkt !Vi undrar nu, vad har vi för chanser att få ersättning och hur går vi vidare?Bilen är trafikförsäkrad.Kostandsförslaget från lackfirman ca 4000kr.
Jesper Horndahl |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Av vad jag förstås av din fråga uppkom skadan alltså inte genom att personen själv befann sig i ett fordon som orsakade skadan på din bil. Istället har personen genom egen förmåga vält en vägskylt på din bil. Med hänsyn till detta kan jag för det första konstatera att skadan inte täcks av trafikförsäkringen. Detta eftersom det krävs att skada uppkommer i följd av trafik med motordrivet fordon. Då din bil var parkerad och personen som orsakade skadan inte heller befann sig i ett fordon faller skadan tyvärr utanför den vanliga trafikförsäkringen enligt 1 § trafikskadelagen. Såvida ni inte har en annan försäkring som täcker dessa typer av skador går det inte att få ersättning från ett försäkringsbolag för uppkommen skada. Istället måste ni försöka få ersättning direkt från personen som orsakade skadan. För att göra detta finns flertalet alternativ. Begär omprövning av polisanmälanEftersom personen vägrar betala skulle det lättaste för er vara om polisutredningen upptogs igen och att en åklagare därefter åtalar personen. Således tycker jag att ni ska vända er till polisen och begära att ärendet omprövas. Det finns inget formellt krav på hur en sådan begäran ska se ut. Men tydliggör varför ni menar att polisen ska återuppta ärendet. I fall det leder till åtal kan åklagaren föra er skadeståndstalan. Ansök om betalningsföreläggande hos kronofogdenAtt begära ersättning via kronofogden skulle eventuellt kunna få personen att se allvaret i situationen och välja att betala. Efter att ni gjort ansökan skulle kronofogden höra av sig till personen och ge denne kort tid på sig att antingen medge eller bestrida skulden. Medger personen skulden är problemet så gott som löst. Kronofogden kan dessutom hjälpa er att driva in skulden enligt 3 kap. 1 § 8 punkten utsökningsbalken. Om personen inte svarar kronofogden inom utsatt tid (ca två veckor) kommer detsamma ske.Bestrids ert krav kan kronofogden inte göra annat än att släppa ärenden eller hänskjuta det till tingsrätten enligt 33 § lagen om betalningsföreläggande och handräckning. Ni skulle där alltså få driva en process mot personen där ni yrkar att tingsrätten ska förpliktiga personen att betala. Du kan ansöka om betalningsföreläggande genom att klicka här! Gå direkt till tingsrättenNi skulle kunna ta målet direkt till tingsrätten genom att ansöka om stämning. Eventuellt kan ni först meddela personen att ni förmår stämma denne, vilket eventuellt skulle räcka för att få betalt. Eftersom skadan ni vill ha ersättning för endast uppgår till 4 000 kronor skulle ert anspråk betraktas som ett "småmål" enligt 1 kap 3 d § rättegångsbalken (RB). Det medför att ni i princip bara betalar för era egna rättegångskostnader (dvs främst ombudskostnad, om ni har något) även om ni skulle förlora. Ni kan högst bli tvungna att betala för en timme av er motparts ombudskostnad (18 kap. 8 a § RB). Stämning görs till den tingsrätt där er motpart har sitt hemvist (10 kap. 1 § RB).Jag hoppas mitt svar har varit till hjälp! Med vänlig hälsning,