Är MK677 (Ibutamoren) dopningsklassat?

2019-12-04 i Övriga brott
FRÅGA |Hejsan, undrar om mk677 (ibutamoren) verkligen räknas som doping när jag inte hittar det på WADA:s lista.Är det illegalt att köpa mk677? var kan man få för staff om det är olagligt?Hade varit kul med svar!Mvh
Dennis Lavesson |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!Den lag som reglerar om ett preparat är otillåtet eller ej och kan vara dopningsklassat är lag (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel (DopningsL).Lagen gäller för syntetiska anabola steroider, testosteron och dess derivat, tillväxthormon och kemiska substanser som ökar produktion eller frigörelse av testosteron och dess derivat eller av tillväxthormon (1 § DopningsL). Sådana medel som avses med lagen får inte införas till landet, överlåtas, framställas, förvärvas i överlåtelsesyfte, bjudas ut till försäljning, innehas eller brukas (2 § DopningsL). Till skillnad mot narkotika där varje enskild substans måste klassas som narkotika för att det ska vara straffbelagt är dopningslagen något mer generellt skriven och kan i princip täcka in fler preparat utan att de är namngivna.Enligt den av Folkhälsomyndigheten publicerade Expertgruppens förteckning över substanser som utgör dopningsmedel enligt lag (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel är MK677 dopningsklassat då preparatet frisätter tillväxthormon. Det är således förbjudet att såväl köpa som inneha eller bruka MK677. Straffet för dopningsbrott är fängelse i högst två år. Om brottet är ringa med hänsyn till mängden dopningsmedel och övriga omständigheter döms till böter eller fängelse i högst sex månader (3 § DopningsL). Bruk av dopning räknas som ringa dopningsbrott för vilket normalstraffet är 30 dagsböter. Innehav beräknas efter den innehavda mängden med böter från 30-150 dagsböter.Hoppas du fått svar på din fråga!Med vänliga hälsningar,

Hur beräknar vi efterarvet när den efterlevande maken förkovrat boet genom förvärvsinkomst?

2019-12-03 i Efterarv
FRÅGA |Avliden moster testamenterat till ett syskonbarn. Make avled först (båda barnlösa). Säljer huset, köper lgh för summan. Avlider 30 år senare. Bostad säljs.1) Arvsskifte. 50% (makens syskon) - 50% (dvs testamentesmottagaren= innehar testamentesgodkännande från övr. dödsbodelägare). Vilken summa? Nuvarande summan från försäljningen inkl årens värdeökning? Eller, summan tillbaka till tiden för makens frånfälle? 2) Under sin förvärvsarbetade tid (30år) har del av inkomst och diverse småvinster sparats på ett konto. Vad händer här? Försöker tolka Ärvdabalken kap 3 paragraf 4, men hur tolkas detta? Innehavet på bankkontot är s a s ur hennes egna förtjänade inkomster.3) Under pågående boutredningsperiod har löpande räkningar som hyror, begravning och arvvoden till bl a mäklare betalats ur hennes privata konto. Lgh försäljningssumma hamnar sen där också. Vid arvsskiftet: fördelas summan som blir kvar av försäljningen sedan dödsboräkningarna dragits av? Makens syskon 50% och testamentesmottagaren 50%.(Dvs egna sparkontosumma från tiden för bouppteckningförrättningen ligger kvar orört och tillfaller hennes egen släkts sida= testamentesmottagaren)
Dennis Lavesson |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!UtredningDin fråga rör efterarv vilket regleras i 3 kap. Ärvdabalken (ÄB). Jag kommer i det följande att inledningsvis redogöra för vilka regler som gäller generellt för efterarv, varefter jag kommer att besvara dina frågor var och en. De eventuella undantag från huvudregler som kan aktualiseras kommer att behandlas under den fråga det må vara tillämpligt på.Utgångspunkten enligt ärvdabalken är att kvarlåtenskapen efter en avliden make tillfaller den efterlevande maken. Undantaget är om den först avlidna maken har särkullbarn, vilka har rätt att få ut sitt arv direkt (3 kap. 1 § ÄB). När den efterlevande maken avlider ska som huvudregel hälften av den efterlevandes bo tillfalla dem som har bäst arvsrätt efter den först avlidna maken, från första och andra arvsklassen. Den efterlevande maken ärver den först avlidna maken med fri förfoganderätt vilket innebär att den kan använda, sälja och förbruka kvarlåtenskapen. Däremot kan den inte testamentera bort den del som är hänförlig till den först avlidna maken (jfr 3 kap. 2 § ÄB). 1. Arvsskifte. 50% (makens syskon) - 50% (dvs testamentesmottagaren= innehar testamentesgodkännande från övr. dödsbodelägare). Vilken summa? Nuvarande summan från försäljningen inkl årens värdeökning? Eller, summan tillbaka till tiden för makens frånfälle?Som angivits inledningsvis är utgångspunkten att hälften av den efterlevande makens bo tillfaller den först avlidne makens arvingar. Det är således inte en viss summa utan en kvotdel (50%) av boet. Det räknas vid fördelningen inte utifrån vad bostaden ursprungligen var värd utan vad boet är värt i nuläget.I vissa fall kan undantagsregeln om förkovran (jfr 3 kap. 4 § ÄB) aktualiseras. Regeln kommer att behandlas närmre under din andra fråga nedan. Med ledning av lagkommentarerna till bestämmelsen kan det dock nämnas, för att besvara din fråga, att undantaget inte är tillämpligt när det gäller värdestegring på den ursprungliga egendomen. En värdestegring på egendomen kommer båda makarnas arvingar till godo, och detsamma gäller, om värdestegringen avser egendom som trätt i stället för sådan egendom (t.ex. när en fastighet sålts och en lägenhet köpts).Ni bör således använda summan för försäljningen av lägenheten nu (dock ingår summan av lägenhetsförsäljningen i boet och det är hela boet det utgås från vid fördelningen, inte bara lägenheten).2. Under sin förvärvsarbetade tid (30år) har del av inkomst och diverse småvinster sparats på ett konto. Vad händer här? Försöker tolka Ärvdabalken kap 3 paragraf 4, men hur tolkas detta? Innehavet på bankkontot är s a s ur hennes egna förtjänade inkomster.Undantagsregeln om förkovran i 3 kap. 4 § ÄB är främst tillämplig när den efterlevande maken fått arv, gåva eller testamente, den kan dock aktualiseras även vid förvärvsarbete. Är boet vid efterlevande makens död förkovrat och får denna förkovran antas utgöra besparad inkomst av den efterlevandes förvärvsarbete, har det synts rimligt att även i detta fall boets förkovran kommer efterlevande makens arvingar till godo. För att det ska vara möjligt att undanta egendomen från delning, så den tillfaller den efterlevandes arvingar, måste det kunna antas att förkovran härrör från förvärvsarbetet. I vissa fall uppstår det i detta avseende bevissvårigheter. Lagens uttryckssätt ger dock för handen att meningen inte varit att ställa några större krav på bevisningens fullständighet. Det är således möjligt att det som sparats av förvärvsarbetet under de 30 år som förflutit från att den först avlidna maken gick bort inte ska ingå i efterarvet utan ska tilläggas den efterlevandes arvingar. För att det ska vara möjligt att förkovran ska tilläggas den efterlevandes arvingar krävs det att kvarlåtenskapen i värde överstiger makarnas egendom vid den först avlidnes död. Anledningen är att den efterlevande maken ärver den först avlidna maken med fri förfoganderätt. Den efterlevande maken ska således inte ha möjlighet att spara inkomst från förvärvsarbete samtidigt som hen lever upp efterarvingarnas tillgångar. Den efterlevande maken har rätt att leva upp tillgångarna, dock innebär det att eventuell förkovran helt eller delvis inte tillfaller hens arvingar.3. Under pågående boutredningsperiod har löpande räkningar som hyror, begravning och arvvoden till bl a mäklare betalats ur hennes privata konto. Lgh försäljningssumma hamnar sen där också. Vid arvsskiftet: fördelas summan som blir kvar av försäljningen sedan dödsboräkningarna dragits av? Makens syskon 50% och testamentesmottagaren 50%.(Dvs egna sparkontosumma från tiden för bouppteckningförrättningen ligger kvar orört och tillfaller hennes egen släkts sida= testamentesmottagaren)Det som ska fördelas mellan den först avlidnes arvingar och den efterlevandes arvingar är vad boet är värt. Avdrag ska således göras för de kostnader dödsboet haft (hyror, begravning m.m.). Utgångspunkten normalt sett är enligt angivet inledningsvis ovan att 50% av boets värde tillfaller den först avlidnes arvingar. För det fall att boet är värt mer än vid den först avlidnes död och det kan antas att besparingarna är förkovran från den sist avlidnes förvärvsarbete ska dessa besparingar tillfalla den efterlevandes arvingar.Avslutningsvis vill jag nämna att det inte går att ge ett mer detaljerat svar utan inblick i dödsboet. Det kan i många fall vara svårt att utreda hur mycket som ska räknas som förkovran. Även om beviskravet (vilket faller på den efterlevandes arvingar som anför att förkovran har skett) är såsom det uttrycks i lagen inte så högt ställt. Oavsett ska det dock bevisas. Min rekommendation är att ni anlitar en jurist som hjälper er vidare med fördelningen och som hjälper till att fastställa vad som eventuellt utgör förkovran. För det fall att du är intresserad av att anlita en jurist från Lawlines juristbyrå är du varmt välkommen att återkomma till mig per e-post på dennis.lavesson@lawline.se för en offert och vidare kontakt.Med vänliga hälsningar,

Har jag som särkullbarn rätt till efterarv om jag avstått mitt arv till förmån för min fars hustru?

2019-11-27 i Efterarv
FRÅGA |Min far avled dec 2018 och är sedan 40 år gift med en kvinna som alltså inte är min mor. Vid bouppteckning avstod jag allt för att hon skulle få sitta i orubbat bo. Hon har inga egna barn, men två syskon. Nu har hon avlidit. Har jag rätt till min fars arv nu?
Dennis Lavesson |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!UtredningBestämmelser om arv och efterarv finns i Ärvdabalkens (ÄB) tredje kapitel.När din far avled ärvde hans hustru honom enligt reglerna i 3 kap. 1 § första stycket ÄB. Enligt bestämmelsen hade du som särkullbarn (dvs. barn utom äktenskapet) rätt att få ut din arvslott direkt. Däremot är det även möjligt att, såsom du gjort, avstå från arvet tills den efterlevande maken avlider. Vid sådant avstående från sitt arv, till förmån för den efterlevande maken, har du istället rätt att ta del i boet enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 § ÄB (3 kap. 9 § ÄB).När den efterlevande maken (din fars hustru) nu avlidit träder reglerna i 3 kap. 2 § ÄB in. Bestämmelserna innebär att om någon bröstarvinge till den först avlidna maken eller dennes föräldrar, syskon eller syskons avkomling lever, ska som utgångspunkt hälften av den efterlevande makens bo tillfalla dem som har den bästa arvsrätten. Den efterlevande maken får inte genom testamente bestämma över den egendom som ska tillfalla den först avlidnes arvingar. Som son till din far räknas du som bröstarvinge och är därmed den som står först i tur att ärva (jfr 2 kap. 1 § ÄB). Det bör uppmärksammas att du har rätt till en kvotdel efter din far (50%), inte en viss summa. Om boet exempelvis var värt 100.000 kronor när din far avled tilldelades hans hustru 50.000 kronor med full äganderätt (som hon kan göra vad hon vill med) och 50.000 kronor med fri förfoganderätt (innebärande att hon får lov att förbruka och slösa av tillgångarna, men inte testamentera bort dem). Om boet vid hennes bortgång istället är värt 120.000 kronor innebär det att du har rätt till 60.000 kronor i arv (50% av 120.000 kronor). Det som redogjorts för är huvudreglerna, det finns vissa undantag i 3 kap. 4-5 § om vad som gäller för det fall att boet minskat mycket på grund av att den efterlevande maken skänkt bort en stor del av tillgångarna eller att boet ökat för att vederbörande t.ex. ärvt tillgångar efter att den första maken avled.För dig innebär detta att då du som särkullbarn gjort ett arvsavstående till förmån för din fars hustru har du rätt till efterarv nu när hon har avlidit. Utgångspunkten är att hälften av den efterlevande makens bo utgör efterarv. Som bröstarvinge står du först i tur att ärva; om du är enda barnet ärver du allt efter din far. Du kommer dock endast att ärva den hälften som är efterarv efter din far. Den andra hälften kommer att fördelas till hans hustrus efterarvingar, antingen enligt den legala arvsordningen (t.ex. hennes syskon) eller efter testamente om sådant finns upprättat.Hoppas du fick klarhet i vad som gäller i ditt fall. Om något är oklart är du varmt välkommen att återkomma till mig per e-post på dennis.lavesson@lawline.se.Med vänliga hälsningar,

Vem har rätt till efterarv?

2019-11-25 i Efterarv
FRÅGA |Arvsrätt vid avliden efterarvinge? Träder efterarvingens barn in som efterarvingar? Vi var 3 syskon som är efterarvingar till vår mors syster och man iett barnlöst äktenskap.Vår bror avled i höst. Vad gäller vid vår mors systers mans bortgång?Vilka utgör efterarvingar?Jag och min syster ?Alt. tillsammans med vår avlidne brors barn
Dennis Lavesson |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!UtredningBestämmelser om arv och efterarv finns i Ärvdabalkens (ÄB) andre och tredje kapital.När er mors syster avled ärvde hennes make enligt reglerna i 3 kap. 1 § första stycket ÄB. Bestämmelsen stadgar att om arvlåtaren var gift ska kvarlåtenskapen tillfalla den efterlevande maken. Finns det barn utom äktenskapet (särkullbarn) har dess rätt att få ut sin del av arvet direkt. Så är inte aktuellt i ert fall.När den efterlevande maken (er mors systers make) går bort träder reglerna i 3 kap. 2 § ÄB in. Lever vid den efterlevande makens död någon bröstarvinge till den först avlidna maken eller dennes föräldrar, syskon eller syskons avkomling ska som utgångspunkt hälften av den efterlevande makens bo tillfalla dem som då har den bästa arvsrätten efter den först avlidna maken. Fördelningen sker i den ordning som lagen stadgar, innebärande att om er mors syster och hennes make hade haft ett barn (bröstarvinge) hade vederbörande varit först att ärva. I ert fall finns det däremot varken bröstarvinge eller föräldrar som kan ärva, varför syskon och syskons avkomlingar aktualiseras. I första hand skulle i sådana fall er mor ha rätt till efterarv efter sin syster. Om er mor lever kommer hon ensam att ärva den hälft som utgör efterarv efter hennes syster (under förutsättning att hon är enda syskonet). Såsom frågan är ställd tolkar jag det däremot som att er mor är avliden varför ni, i lagen benämnda "syskons avkomlingar", har rätt till efterarv.Den hälft av kvarlåtenskapen som ska utgå i efterarv kommer att fördelas i tre delar då ni är tre syskon. En del av efterarvet går till dig, en till din syster och en till din avlidne brors barn då de träder istället för sin far och delar på hans del (den s.k. istadarätten). Sammanfattningsvis och som svar på din fråga innebär det att efterarvingar efter er moster är du, din syster och er avlidne brors barn, under förutsättning att er mor inte är i livet. Lever er mor är det istället hon som har rätt till efterarv och ni ärver henne den dag hon går bort.Hoppas du fått klarhet i vad som gäller. Om något är oklart eller du behöver hjälp av en av våra jurister är du varmt välkommen att återkomma till mig per e-post för frågor, offert och tidsbokning. Jag nås för ändamålet på dennis.lavesson@lawline.se.Med vänliga hälsningar,

Finns det rätt till hemtjänst trots att man är gift?

2019-12-04 i Hälso- och sjukvård
FRÅGA |Hej,Jag skulle vilja veta vart jag kan vända mig för att få tillgång till dom lagar som gäller hemtjänst och biståndbedömning av äldre?Min far är kroniskt sjuk i KOL och efter 19år med denna sjukdom har han även fått följdsjukdomar som påverkar hans hjärta med mera. Jag har vid två tillfällen nu ringt deras kommuns biståndsbedömmare då han behöver hjälp i hemmet . Efter varje samtal har dom som dom ska återkommit till honom inom 2 arbetsdagar. Men varje gång har dom börjat tala om avslag utan att faktiskt talat med honom om varför han söker eller vilka problem han har. Deras motivering har varit att han är gift, men hans maka (min mor) jobbar fortfarande så hon kan inte ta hand om honom när hon är på jobbet. Till följd av den hårda stress hon lever under med att sköta ett heltidsjobb, ta hand om ett helt hushåll (som dom innan han blev så här sjuk delade 50/50) samt hjälpa honom med dom problem han har när hon väl är hemma har gjort att hon fått hål i tarmen pga stress. Detta är ett akut tillstånd som uppstår när hon stressar för mycket och läkarna vill att hon går ner i varv för att det inte ska bli permanent. Kan man verkligen som gift inte få rätt till hemtjänst? Bör även tillägga att senaste gången han skrevs in på sjukhus konstaterade läkaren att han hade dött hemma av syrebrist om slumpen inte varit så att min mor råkade vara hemma sjukskriven, allt detta och mer har kommunen fått intyg på av avdelningen han senast var inlagd på.Tack på förhand
Dennis Lavesson |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!UtredningBestämmelser om hemtjänst och bistånd finns i socialtjänstlagen (SoL). Socialtjänsten är en ramlag vilket innebär att den i princip inte reglerar rättigheter för den enskilde utan beskriver vilka skyldigheter kommunerna har. Lagen reglerar all social verksamhet i kommunerna, innefattande t.ex. hemtjänst och bistånd. Då SoL är en ramlag finns inte detaljerat beskrivet när bistånd eller hemtjänst ska ges, mycket har därför fått växa fram genom praxis eller vad som uttalats i förarbeten. Praxis bildas genom att en enskild fått avslag och överklagar beslutet för prövning av domstol. Det finns i lagen ett undantag från principen om ramlag; i 4 kap. 1 § SoL finns en rättighetsparagraf som stadgar:"Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt.Den som inte kan försörja sig men som kan arbeta har rätt till försörjningsstöd enligt första stycket om han eller hon står till arbetsmarknadens förfogande. Om det finns godtagbara skäl har den enskilde rätt till försörjningsstöd även om han eller hon inte står till arbetsmarknadens förfogande.Vid prövningen av behovet av bistånd för livsföringen i övrigt får hänsyn inte tas till den enskildes ekonomiska förhållanden om rätten att ta ut avgifter för biståndet regleras i 8 kap.Den enskilde ska genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet ska utformas så att det stärker hans eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv."Det är inom ramen för stödet till livsföringen i övrigt som t.ex. hemtjänst kan beviljas. Insatserna är dock inte specificerade utan det enda som sägs är att den enskilde genom insatsen ska tillförsäkras en skälig levnadsnivå. För vissa grupper har socialtjänsten dessutom ett särskilt ansvar, bland annat för äldre (jfr 5 kap. 4-5 § SoL). I bestämmelserna om äldre anges en värdegrund som innebär att socialtjänstens omsorg om äldre ska inriktas på att äldre personer får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande. Det ska vara möjligt att bo hemma i första hand genom hjälp av t.ex. hemtjänst, hemsjukvård, trygghetslarm m.m. Exakt vad begreppet skälig levnadsnivå innebär är dock svårt att precisera. Enligt förarbetena till socialtjänstlagen ska begreppet inte preciseras allt för snävt med anledning av att det ska göras en individuell bedömning i det enskilda fallet. Av förarbeten till den tidigare socialtjänstlagen framgår att det förutsätts att andra resurser i en hushållsgemenskap används för att tillgodose eventuella behov av hjälp och stöd. Detta gäller främst i fråga om makar och sambor. Att dessa ger varandra viss praktisk hjälp, som till exempel sköta hem och hushåll, är normalt och ska beaktas vid en biståndsbedömning enligt 4 kap. 1 § SoL. Däremot kan inte mera omfattande vårdbehov anses ligga inom ramen för vad man normalt bistår varandra med inom en familj. I sådana fall finns rätt till bistånd även om det finns andra vuxna i familjen (prop. 1996/97:124 s. 168 och prop. 2008/09:82 s. 12). Enbart det faktum att en hjälpsökande har en make/maka eller sambo innebär dock inte att det inte finns någon rätt till bistånd i form av hjälp i hemmet. För att kunna bedöma om behovet kan tillgodoses genom resurser i hushållsgemenskapen måste en sammantagen bedömning göras av vilka faktiska resurser som finns att tillgå i hushållet och hur familjens situation ser ut. Socialnämnden kan inte avslå en ansökan om hemtjänst med hänvisning till att andra anhöriga än make/maka eller sambo kan tillgodose hjälpbehovet. Detta innebär att nämnden inte kan väga in andra anhörigas (till exempel vuxna barn) möjlighet att hjälpa till i bedömningen om behovet kan tillgodoses på annat sätt (prop. 2005/06:115 s.156).Min rekommendation i ditt fall är att din pappa ansöker om bistånd i form av hemtjänst. Socialtjänsten ska i sådana fall utan dröjsmål inleda en utredning som ska utmynna i ett beslut. I utredningen ska det göras en helhetsbedömning i det individuella fallet, i vilket det även ska tas hänsyn till din mammas mående. Att dina föräldrar är gifta innebär således inte per automatik att bistånd inte ska medges. Då det ska göras en individuell helhetsbedömning kan det vara en god idé att redan vid ansökan redogöra för din mammas mående.Om din pappa får avslag på ansökan har han rätt att få det skriftligt. Avslaget kan överklagas inom tre veckor från att han tog emot beslutet. Vid en överklagan kommer biståndshandläggaren först göra en bedömning av om det finns skäl att ändra beslutet, i annat fall skickas det vidare till förvaltningsrätten för prövning av domstol.För det fall att din pappa får avslag på sin biståndsansökan och ni önskar hjälp med överklagan av en av våra jurister är du varmt välkommen att återkomma till mig för en offert och vidare kontakt. Det går även bra att kontakta mig om något i svaret är oklart. Du når mig för ändamålet på dennis.lavesson@lawline.se.Med vänliga hälsningar,

Måste jag betala skatt för gåva till min dotter i USA?

2019-12-02 i Gåvoskatt
FRÅGA |Kan jag ge min dotter, som bor i US, mer än 10.000 USD i gåva utan skatt.
Dennis Lavesson |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!UtredningFör att det enligt svenska skatteregler ska röra sig om en gåva utgås det från tre kriterier. 1. Det ska röra sig om en förmögenhetsöverföring.2. Du som överlåtare ska ha haft en gåvoavsikt, att vilja berika din dotter på tillgången. När en gåva ges till en närstående (såsom t.ex. barn) finns det en presumtion att gåvoavsikt föreligger.3. Överlåtelsen ska ha skett frivilligt.Om ovanstående är uppfyllt rör det sig rent skatterättsligt om en gåva. Enligt svenska skatteregler är gåvor skattefria (jfr 8 kap. 2 § inkomstskattelagen, IL). Det innebär att det är skattefritt att ta emot en gåva, och även att ge en gåva. Om ovanstående inte är uppfyllt kan det istället räknas som en inkomst. Ur ett svenskt perspektiv är det således helt skattefritt såväl att ge som att ta emot en gåva.Tyvärr har varken Lawline, eller svenska jurister i allmänhet, någon kunskap om amerikanska skatteregler. Det är en helt annan jurisdiktion med betydande skillnader i skattelagstiftning. Som exempel är man skattskyldig till USA om man är amerikansk medborgare eller har uppehållstillstånd i USA, även om man inte bor där. Det är en skillnad från de flesta andra länder där du som utgångspunkt är skattskyldig endast om du är stadigvarande bosatt i landet.Tidigare har reglerna avseende gåvoskatt i USA varit 14-15.000 USD årligen. Du bör dock ta uppgiften med viss försiktighet. Som angivet enligt ovan är amerikanska skatteregler komplexa och skiljer sig från de svenska. Ur ett svenskt perspektiv är du inte skattskyldig. Min rekommendation är dock att du och/eller din dotter kontaktar en amerikansk jurist eller expert på amerikansk skatterätt för att få närmre besked om amerikanska skatteregler. Ett alternativ är att du och/eller din dotter kontaktar de amerikanska skattemyndigheterna (IRS) för besked.Hoppas du fick svar på din fråga. Om något är oklart är du varmt välkommen att återkomma till mig per e-post på dennis.lavesson@lawline.se.Med vänliga hälsningar,

Går det att göra efterarvingar arvlösa?

2019-11-26 i Efterarv
FRÅGA |HejJag har följande frågor om arvsrätt.En barnlös änka dör, hennes tidigare avlidne make har heller inga barn. Närmast anhöriga är 4 st syskonbarn varav två st på den avlidne makens sida.Änkans önskemål är att utesluta de två syskonbarnen på makens sida från arvet.Arvet består av 300 000 kr i likvida medel samt en Brf lägenhet med ett uppskattat värde på 700 000 kr.Är detta möjligt helt eller delvis och vad bör hon i så fall göra, eller hur bör testamentet se ut?
Dennis Lavesson |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!UtredningNormalt sett när efterlevande make ärver den avlidne maken sker så med full förfoganderätt. När den efterlevande maken avlider ska som utgångspunkt hälften av boet tillfalla den först avlidne makens släktingar. Den efterlevande maken får inte genom testamente bestämma över egendom som ska tillfalla den först avlidnes arvingar (3 kap. 1-2 § Ärvdabalken, ÄB). I första och andra arvsklassen innefattas bland annat syskonbarn.Den fulla förfoganderätten innebär att den efterlevande maken i princip får förbruka och sälja egendom som vederbörande vill. Det är som nämnt ovan inte tillåtet att testamentera bort egendomen och inte heller skänka bort allt för stor del av egendomen. Den efterlevande maken kan till viss del "slösa" bort det som ärvts med full förfoganderätt, däremot inte i allt för stor utsträckning. Om den efterlevande maken genom gåva eller annan jämförlig handling, utan tillbörlig hänsyn till den först avlidnes arvingar, orsakat väsentlig minskning av sin egendom kan det innebära att den gåva som skett läggs till som ett fiktivt belopp motsvarande den gåva som skett vid fördelningen av arv och efterarv (jfr 3 kap. 3 § första stycket ÄB). I praktiken innebär det att den först avlidnes släktingar kommer att få en större del av kvarlåtenskapen än den efterlevandes arvingar. Med väsentlig minskning avses en minskning av egendomen med minst 25% (NJA 2013 s. 736). Som utgångspunkt kan efterarvingarna inte få mer än behållningen i boet. Om den efterlevande skänkt bort större delen av boet kan det innebära att vederbörandes släktingar inte får något arv alls, och att den först avlidnes släktingar får dela på det lilla som finns kvar. Det finns dock en möjlighet för den först avlidnes släktingar att begära återbäring. Återbäring innebär att den som mottagit en gåva kan bli skyldig att lämna tillbaka så mycket som behövs för att efterarvingarna ska få ut sitt arv. För att återbäring ska vara möjligt krävs att den som mottog gåvan insåg eller bort inse att gåvan var till nackdel för den först avlidnes släktingar; gåvomottagaren måste varit i vad man benämner ond tro. Talan om återbäring måste väckas av efterarvingarna inom fem år från gåvotillfället men får inte föras medan den efterlevande maken är i livet (jfr 3 kap. 3 § andra stycket ÄB). Det innebär i praktiken att om man skänker bort en stor del av sina tillgångar och avlider först sex år senare, finns det ingen möjlighet för efterarvingarna att begära återbäring av gåvan.Sammanfattningsvis är det inte möjligt för änkan att testamentera bort den halvan av egendomen som är hänförlig till hennes make och som det finns en rätt till efterarv till. Kvinnan får bara testamentera bort den delen av egendomen som är hennes. Det går inte att genom testamente göra den först avlidnes släktingar arvlösa.Det är dock möjligt för kvinnan att skänka tillgångar. Om det sker en väsentlig minskning av boet (minst 25%) kan det innebära att makens efterarvingar får en större del av kvarlåtenskapen vid arvsfördelningen. Det är även möjligt för efterarvingarna att väcka talan om återbäring om gåvomottagaren var i ond tro. Dock måste sådana talan väckas inom fem år från gåvotillfället men får inte föras meden den efterlevande maken är i livet.Om något är oklart eller ni behöver hjälp av en av våra jurister är du varmt välkommen att återkomma till mig per e-post på dennis.lavesson@lawline.se.Med vänliga hälsningar,

Vad är praxis?

2019-11-21 i Påföljder
FRÅGA |Ordet praxis förekommer på många ställen men vad innebär praxis egentligen? Jag gör ett gymnasiearbete och undersöker vad som krävs för att misshandel ska ge fängelse. Domstolen tolkar ju lagen, men hur kan man förklara praxis i detta fall? Skulle ni kunna beskriva hur det fungerar?
Dennis Lavesson |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!Vi besvarar i regel inte skolfrågor, varför jag inte kan ge dig ett svar på vad som krävs för att misshandel ska ge fängelse.Däremot kan jag kortfattat förklara vad praxis är. Bestämmelsen om misshandel lyder:Den som tillfogar en annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta eller försätter honom eller henne i vanmakt eller något annat sådant tillstånd, döms för misshandel till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. (3 kap. 5 § Brottsbalken).Som du sannolikt kan utläsa är bestämmelsen ganska kortfattad och straffet kan variera från böter till fängelse i högst två år. Någonstans måste det således dras en gräns för när ett brott ska anses ge fängelse istället för böter. Sådan gräns kan dras vid t.ex. skillnaden mellan örfil och knytnävslag, mellan ett knytnävslag och flera knytnävslag, mellan slag och spark osv.Praxis innebär i regel att Högsta domstolen avgjort i ett mål att en bestämmelse skall tolkas på ett visst sätt, och alla efterkommande rättegångar som har att bedöma överträdelsen av samma bestämmelse, skall tolka den på samma sätt. Om Högsta domstolen fastställt att det ska utdömas (som exempel) fängelse vid knytnävslag mot ansiktet är det något som räknas som praxis.Lycka till med ditt arbete!Vänligen,