Kan jag begära tillbaka katten jag skänkt bort för att jag anser att den missköts?

2020-07-06 i Gåva
FRÅGA |Hejsan!Jag har ett problem angående min katt som jag gav bort till min sambos polare. Iaf jag gav bort katten med krav på att katten skulle vara få vara en utekatt. Polaren till min sambo mottog detta och tog mot katten. (Jag vet efter sökningar att gåvor är juridiskt bindande men vet inte hur det funkar i detta fallet.) när jag någon månad senare träffar katten, så har han ont i svansroten för att han blivit trampad på, han är inte rumsren ( vilket han inte är om han inte får gå ut), han är strävare än sandpapper i pälsen, fäller ofantliga mängder päls, luktar fruktansvärt illa, han hålls inne, jag kan rabbla upp i evigheter. Jag har försökt få tillbaka honom genom att prata med honom men han vägrar släppa katten. Jag har dragit det till länsstyrelsen men har inte hört någonting. Vad ska och kan jag göra? Han var inte alls i det skicket när jag lämnade honom, jag anser att han är misskött och även andra människor som jag inte känner alls som håller med mig. Jag är förtvivlad
Dennis Lavesson |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!UtredningEn gåva är fullbordad när det som skänks bort överlämnas till mottagaren (jfr 1 § gåvolagen). I ditt fall har gåvan fullbordats i samband med att du skänkte bort katten och den du skänkte katten till tog emot den. I samband med gåvan övergick äganderätten till gåvomottagaren. Rent juridiskt innebär det att gåvomottagaren nu är ägare av katten. I ditt fall verkar det som att du ställt vissa villkor för gåvan som mottagaren nu inte uppfyller. Problemet är att då du inte avtalat om vad som ska ske vid avtalsbrott finns det inte mycket du kan göra. Du kan exempelvis inte begära skadestånd då du inte lidit någon ekonomisk skada av det eventuella avtalsbrottet och du har ingen rätt att få tillbaka katten.Om du anser att katten far illa kan du, precis som du verkar ha gjort, göra en anmälan till Länsstyrelsen som kan göra en kontroll av ärendet. Tyvärr finns det inte mer du kan göra; du har ingen rätt att få tillbaka katten om inte du och gåvomottagaren är överens om det. Givetvis kan ni komma överens om att du ska få tillbaka katten eller att du ska få köpa tillbaka den; däremot har du ingen juridisk rätt att få tillbaka den.Om något är oklart är du varmt välkommen att återkomma till mig per e-post. Jag nås för ändamålet på dennis.lavesson@lawline.se.Med vänliga hälsningar,

Har vi rätt att kräva att leasinggivaren erbjuder det bilmärke vi vill ha när vi ska ingå nytt avtal?

2020-07-03 i Avtal
FRÅGA |Privatleasade en ny Alfa Romeo av ett lokalt bilföretag. I juli/augusti går kontraktet ut. Under tiden som det har löpt har bilföretaget bytt ägare och de säljer inte längre Alfa Romeo. Vi la mycket pengar i kontantinsats för vi trodde det gynnade oss. Det har det inte alls gjort. Känns som att vi har blivit grundlurade. Bilen vi leasar kostade i nyskick 310 000. Vi betalade 190 000 kontant och har sedan levt i någon konstig värld där vi trott att vår insats skulle föras vidare till den nästa bil vilket det inte alls är. Nu erbjuder bilföretaget oss att byta in mot en Peugot vilket inte alls är vårt bilmärke. Vår tanke har hela tiden varit att vi ska byta till en annan Alfa modell. Banken som är tredje part säger nu att vi ska betala 100 000 kronor alternativt att vi får 24 månader på oss att betala resterande skuld.Vi var tydliga med att vi ville byta upp oss när det hade gått tre år. Men det alternativitet finns inte kvar när de har bytt bilmärke. Vad kan vi göra? Kan vi säga att bilföretaget har brutit mot Avtalslagen genom att inte tillhandahålla vad som har varit förväntan? Hade de inte haft Alfa Romeo hade vi inte köpt/leasat bilen, hur konstigt som helst tycker vi. De kan säkert tillgodose vårt önskemål men vill sannolikt sälja sitt eget märke. Har pratat med Alfa centralt och bilföretaget är fortfarande auktoriserad verkstad för bilmärket.
Dennis Lavesson |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!UtredningSom jag tolkar din fråga privatleasade ni en Alfa Romeo, kontraktet går ut månadsskiftet juli/augusti. Under leasingtiden har företaget bytt ägare och man säljer inte längre Alfa Romeo. Ni la mycket pengar i kontantinsats då ni trodde det gynnade er. Bilen kostade 310.000 kronor nypris och ni betalade 190.000 kronor i kontantinsats. Ni har levt i förhoppningen att kontantinsatsen skulle föras vidare till nästa bil, vilket inte är fallet. Bilföretaget erbjuder er nu att byta in mot en Peugeot, vilket ni inte vill. Er tanke har hela tiden varit att ni ska byta till en annan modell av Alfa Romeo. Ni var tydliga när ni ingick leasingavtalet att ni ville byta upp er efter tre år, vilket inte är möjligt när bilfirman nu bytt bilmärke. Du undrar om ni kan anföra att bilfirman brutit mot avtalslagen genom att inte tillhandahålla vad som var förväntat av er. I ert fall styrs allting av vad som är avtalat er emellan i leasingavtalet. Står det att ni får ta med er kontantinsatsen in i nästa bil är det vad som är avtalat. Som jag tolkar det är så inte avtalat utan mer vad ni har förväntat er. Om det står i avtalet att ni vid leasingavtalets slut ska få byta upp er till en annan Alfa Romeo kan man argumentera utifrån att bilfirman brutit mot avtalet. Avtalsbrott föreligger om en part inte uppfyller det den genom avtalet förbundit sig att göra. Däremot är det inte ett avtalsbrott att bilfirman inte tillhandahåller vad ni förväntat er. Det finns en distinktion mellan förväntan och avtal.I ert fall, utifrån såsom frågan är ställd, tolkar jag det som att det inte finns avtalat om byte till en nyare Alfa Romeo. Tvärtom löper leasingavtalet ut och ni är fria att antingen ingå ett nytt leasingavtal eller att låta bli. Tyvärr kan bilfirman inte hållas ansvarig för vad ni förväntat er om det inte avtalats om något det bryts mot. I ert fall torde valet stå mellan att antingen ingå ett nytt leasingavtal och välja en av de bilar som erbjuds er, eller att lösa ut bilen, sälja den och ingå ett nytt leasingavtal med en annan leasinggivare. Tyvärr är det inte ett avtalsbrott att era förväntningar inte uppfylls. Avtalsbrott föreligger endast om man inte uppfyller vad man förbundit sig att göra.Sammanfattningsvis och utifrån de omständigheter du presenterar i frågan blir det svårt att argumentera för ett avtalsbrott. Om du vill anlita en av våra jurister för att gå igenom ert avtal och vad som finns avtalat er emellan är du varmt välkommen att återkomma till mig per e-post för en offert och vidare kontakt. Jag nås för ändamålet på dennis.lavesson@lawline.seMed vänliga hälsningar,

Finns det regler för hur en diagnos som substanser i kroppen får ställas?

2020-07-03 i Hälso- och sjukvård
FRÅGA |Hej!Får man lov att sätta en diagnos med substanser i kroppen?Eller utan att en utförlig utredning har gjorts?
Dennis Lavesson |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!UtredningInledningsvis måste poängteras att din fråga är väldigt generellt ställd. Vi har fört viss korrespondens per e-post efter vilken jag förstår att en läkare har ställt en diagnos om att en patient haft substanser i kroppen. Patienten har ansetts använda substanserna som självmedicinering men det har enligt dig inte gjorts någon grundlig utredning med formulär osv. Det påstås även att patienten kommer att behöva äta medicin livet ut.Rent generellt finns det ingen "regel" om vad som krävs för hur det rent praktiskt ska ställas en diagnos som den du beskriver. I ditt fall vet jag inte om det påstås att det finns ett beroende eller missbruk. Det finns regler i olika lagar som hänvisar till vad som krävs för att något ska räknas som ett missbruk. För att exemplifiera det kan hänvisas till Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om medicinska krav för innehav av körkort m.m. (TSFS 2010:125). I de allmänna råden uttalas att "med missbruk avses i dessa föreskrifter ett substansbruk som uppfyller kriterierna för diagnosen missbruk av psykoaktiv substans eller är ett bruk av substans (…) som inte är tillfälligt och som från medicinsk synpunkt är skadligt. Om kriterierna för diagnosen beroende någon gång har uppfyllts ska bestämmelserna om beroende tillämpas (12 kap. 3 § TSFS 2010:125). De kriterier som kan användas är DSM-5. I DSM-5 slår man samman beroende och missbruk under diagnosen substanssyndrom oavsett vilken substans det handlar om. Om 2-3 av kriterierna är uppfyllda klassas missbrukets svårighetsgrad som milt, 4-5 måttlig, mer än 5 kriterier svår allvarlighetsgrad. Kriterierna som innefattas är bland annat toleransökning, abstinenssymtom, kontrollförlust, viktiga sociala aktiviteter påverkas/försummas m.m.Det finns således modeller att använda för att ställa diagnosen missbruk. Däremot finns det inget krav om att det måste finnas specifika formulär eller dylikt. I ditt fall vet jag inte exakt vad som sagts eller skrivits. Det är även möjligt att en läkare i journalen kan skriva att hen misstänker ett missbruk eller beroende. En läkare har i vissa fall en anmälningsplikt. Som exempel ska en läkare som finner att en körkortshavare av medicinska skäl är olämplig att ha körkort ska anmäla detta till Transportstyrelsen (jfr 10 kap. 5 § körkortslagen). En läkare som i sin verksamhet kommer i kontakt med någon som kan antas behöva omhändertas med stöd av lagen om vård av missbrukare ska göra en anmälan till socialnämnden (6 § andra stycket LVM).I ditt fall kan jag tyvärr inte ge ett klarare svar än ovanstående. Det finns ingen generell regel om att det ska ställas en diagnos på ett visst sätt med formulär m.m.. Det finns däremot modeller som kan användas för att ställa diagnosen missbruk eller beroende. Vissa lagar ger läkare en skyldighet att anmäla vid missbruk.Då du beställt telefonuppföljning kommer jag att ringa dig så kan vi tala vidare om ditt ärende. Jag kommer att ringa dig på måndag, den 6 juli klockan 10.00. Om den föreslagna tiden inte är lämplig är du varmt välkommen att återkomma till mig per e-post dessförinnan, så bokar vi en annan tid. Jag nås för ändamålet på dennis.lavesson@lawline.se.Med vänliga hälsningar,

Hur får vi prövningstillstånd för återkallat körkort?

2020-06-29 i Trafik och körkort
FRÅGA |Vår son blev rapporterad för rattfylleri 30/3 2019 och meddelades då, som han uppfattade det, att hans körkort återkallas på grund av detta. Dock skulle han få besked från Transportstyrelsen hur lång spärrtiden skulle vara. Han uppfattade polisens besked som att han kunde köra tills han fick detta besked från Transportstyrelsen. Han fortsatte därför köra och blev åter stoppad 15/4 2019 och rapporterades då för olovlig körning. Han hade då ett par månaders prövotid kvar på sitt körkort.Han hade vid provtagningen 0,56 promille alkohol i blodet (inte utandningsprovet) och spår av THC.Ett par dagar efter detta fick han besked från Transportstyrelsen att han fått en spärrtid på 18 månader för den ursprungliga förseelsen.I augusti blev han dömd till dagsböter. Efter att domen vunnit laga kraft fick han åter brev från Transportstyrelsen där man ökat hans spärrtid till totalt 32 månader.Denna utökade spärrtid har vi överklagat utan att få gehör för detta. Vi har anfört att han lämnar drogtester hos FMN i Malmö, samt att han går en utbildning till disteributionselektriker, ett arbete som kräver körkort. Denna utbildning har han tvingats göra ett uppehåll från eftersom han inte kan få någon praktikplats utan körkort. Utan praktiken får han inte sin examen. Senaste överklagan till Förvaltningsrätten avslogs då man inte ansåg att det fanns skäl att bevilja prövningstillstånd.Vad kan man anföra för att förkorta spärrtiden då 32 månader känns orimligt långt?
Dennis Lavesson |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!UtredningSom jag tolkar din fråga har din son på grund av rattfylleri, drograttfylleri och olovlig körning fått sitt körkort återkallat med en total spärrtid om 32 månader. Den ursprungliga spärrtiden på grund av rattfylleri var 18 månader, ytterligare 14 månader påfördes med anledning av den olovliga körningen. Ni överklagade de ytterligare 14 månadernas spärrtid som påfördes. Vid senaste överklagan till förvaltningsrätten avslogs ärendet då man inte ansåg att det fanns skäl att bevilja prövningstillstånd. Du undrar vad man kan anföra för att förkorta spärrtiden då 32 månader känns orimligt långt.Ett beslut om körkortsingripande får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol (8 kap. 1 § första stycket körkortslagen). Överklagandet ska ges in till den myndighet som meddelat beslutet, dvs. Transportstyrelsen. Tiden för en enskilds överklagande av Transportstyrelsens beslut är tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet (43-44 § förvaltningslagen). Vid överklagande till kammarrätten krävs prövningstillstånd (8 kap. 3 § tredje stycket körkortslagen). Prövningstillstånd meddelas endast om (1) det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som förvaltningsrätten har kommit till, (2) det inte utan att sådant tillstånd meddelas går att bedöma riktigheten av det slut som förvaltningsrätten har kommit till, (3) det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt, eller (4) det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet (34 a § förvaltningsprocesslagen).Även om du skriver i din fråga att frågan avslogs på grund av att det inte medgavs prövningstillstånd till förvaltningsrätten tolkar jag det som att du syftar på kammarrätten. Det är kammarrätten det krävs prövningstillstånd till. Jag kan dessvärre inte ge något exakt svar på vad ni bör skriva för att beviljas prövningstillstånd utan närmre insikt i din sons fall. Däremot måste det falla under någon av punkterna 1-4 ovan. Prövningstillstånd aktualiseras således om det t.ex. finns anledning att bevilja riktigheten av vad förvaltningsrätten kommit fram till eller om liknande fall aldrig prövats tidigare och det därför är av ledning för rättstillämpningen att det prövas. Betänk även att ni måste vara inom klagotiden; ett beslut från Transportstyrelsen överklagas inom tre veckor från då din son fick del av beslutet. Förvaltningsrättens dom överklagas i regel inom tre veckor efter att din son tagit del av den.Enligt 5 kap. 11 § körkortslagen får en körkortsåterkallelse eller varning hävas eller spärrtiden kortas eller ersättas med en varning om någon ny omständighet inträffat eller blivit känd sedan ett beslut om återkallelse, varning eller spärrtid vunnit laga kraft. För att så ska vara aktuellt krävs att det finns synnerliga skäl. Av lagkommentarerna till bestämmelsen framkommer att vid långa spärrtider kan förarens personliga förhållanden ändras eller nya omständigheter framkomma så att ett ändrat ställningstagande blir berättigat. Lagakraftvunna beslut kan alltså ändras i mildrande riktning. Att det krävs synnerliga skäl innebär enligt förarbetena att restriktivitet måste iakttas och att det rör sig om en undantagsregel som ska tillämpas endast i speciella fall. I din sons fall kan man argumentera för att det finns synnerliga skäl i och med den utbildning han läser och att han nu tvingas att ta ett längre uppehåll. Samtidigt måste tas i beaktande att kravet om synnerliga skäl är högt ställt och är aktuellt i rena undantagsfall, varför det är svårt att få till en ändring.Min rekommendation om ni fortfarande är inom klagotiden är att ni anför något som faller under punkterna 1-4 ovan för att få prövningstillstånd. Om så inte längre är aktuellt kan ni försöka att åberopa 5 kap. 11 § körkortslagen. Så sker genom en begäran till Transportstyrelsen vari din son förklarar varför det finns synnerliga skäl. Får han avslag har han möjlighet att överklaga ärendet till förvaltningsrätten (och därefter söka prövningstillstånd till kammarrätten). Ni bör vara uppmärksamma på att kravet om synnerliga skäl innebär att det krävs mycket för att en lagakraftvunnen dom ska ändas. Enligt min mening är möjligheterna små. Om ni önskar hjälp av en av våra jurister i processen är ni varmt välkomna att återkomma till mig per e-post för en offert och vidare kontakt. Jag nås för ändamålet på dennis.lavesson@lawline.se.Med vänliga hälsningar,

Hur räknar vi ut bodelningslikviden vid partiell bodelning?

2020-07-03 i Bodelning
FRÅGA |Hej - jag önskar köpa ut min hustrus andel ur huset (vi äger 50% var). Alltså göra en partiell bodelning under rådande äktenskap (plus ett Äktenskapsförord om jag förstår saken rätt). Vi är överens om detta.Huset är inköpt för 3 150 000. Det är idag värderat till cirka 8 miljoner. Vi har de senaste fem åren renoverat för 1 350 000 kr. De aktuella Bostadslånen ligger idag på 3 585 000 kr [det är jag som betalar räntor och amorteringar]. Enligt min beräkning så utöver inköpsvärdet + renoveringskostnader så tillkommer tidigare pantbrevskostnader, mäklararvoden, lagfartskostnad med mera, och då blir vinsten (vid en fiktiv försäljning) cirka 2 500 000 kr, (delat på två blir det 1 225 000 kr/person och vid ett utköp så minskar hennes vinst med 11% (för min framtida skatt om jag skulle sälja skarpt i framtiden, vilket då blir minus 267 000 kr för hennes del). Den summa som jag tror att jag då ska betala henne för ett utköp är då cirka 958 000 kr. [1] Kan detta stämma ungefärligt? [2] Det som jag vidare undrar över är om inte de nuvarande Bostadslånen (se ovan) ska tas med i beräkningen? Hur får jag med dem?
Dennis Lavesson |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!UtredningI mitt svar till dig kan jag dessvärre inte ge några exakta siffror som är rätt då det krävs en närmre genomgång för att ha möjlighet att ge ett exakt svar. Om ni är osäkra eller oense är därför min rekommendation att ni anlitar en jurist som går igenom allt i ert ärende och är behjälplig med att upprätta ett bodelningsavtal. Våra jurister på Lawline juristbyrå kan vara behjälpliga för ändamålet och jag bifogar mina kontaktuppgifter sist i svaret.När ni är överens om fastighetens marknadsvärde brukar man beräkna bodelningslikviden vilket görs i fyra steg:1. Beräkning av latent skatt 2. Beräkning av fastighetens nettovärde 3. Beräkning av bodelningslikviden utifrån nettovärdet 4. Avdrag för eventuellt uppskovsbeloppDen latenta skatten om 22% av vinsten som hade uppkommit vid en försäljning idag beräknas genom att fastighetens marknadsvärde först minskas med fastighetens inköpspris, förbättringsutgifter, utgifter för förbättrande reparationer och underhåll, lagfartskostnader m.m. Förbättringsutgifter får dras av för varje beskattningsår då de uppgår till minst 5.000 kronor. Förbättrande reparationer och underhåll får dras av om de hänför sig till beskattningsåret eller något av de fem föregående beskattningsåren till den del åtgärderna medfört att fastigheten är i bättre skick vid avyttringen än förvärvet. I ert fall ska det således från marknadsvärdet dras av försäljningsvärdet om 3.150.000 kronor, utgifter för förbättringar eller för förbättrande reparationer och underhåll (i den mån de är möjliga), lagfartskostnad m.m. I ditt fall kan jag inte göra någon bedömning vare sig om den post du benämner som "renoveringskostnader" kan dras av i dess helhet eller klumpsumman du benämner lagfartskostnad, mäklararvode m.m. Den summan du får fram efter avdrag är den vinst man ska beakta i bodelningen. Vinsten multipliceras med 0,22 varpå man får fram den latenta skatten. Ingen ska betala skatten men eftersom du tar över fastigheten är du skattskyldig den dag du avyttrar fastigheten.Fastighetens nettovärde beräknas sedan genom att fastighetens marknadsvärde minskas med den latenta skatten, eventuella försäljningskostnader (t.ex. mäklararvode) och eventuella lån. Marknadsvärdet om 8.000.000 kronor som ni är överens om ska således minskas med den latenta skatten du fick fram i beräkningen ovan, fiktiva försäljningskostnader och de lån ni har på fastigheten. Den summa du får fram är fastighetens nettovärde. Bodelningslikviden fås fram genom att nettovärdet delas med två; det är summan var och en av er ska erhålla i bodelningen vad gäller fastigheten och den summa som du ska ersätta din fru med. För att det ska bli rätt ska du även överta lånen för fastigheten. Om det inte finns något uppskov från tidigare försäljningar som ska tas i beaktande är summan den slutliga bodelningslikviden som din fru ska ersättas med.Sammanfattningsvis är ovanstående en förklaring om hur ni kan räkna för att det ska bli rätt. Jag kan dessvärre inte ge besked om din uträkning är rätt eller ej då en del av dina poster är oklara. Min rekommendation är att ni anlitar en jurist som hjälper er att upprätta såväl bodelningsavtal som äktenskapsförord och går igenom vilka kostnader som kan dras av. Om ni är intresserade av hjälp av en av våra jurister på Lawline juristbyrå är du varmt välkommen att återkomma till mig per e-post för en offert och vidare kontakt. Jag nås för ändamålet på dennis.lavesson@lawline.se.Med vänliga hälsningar,

Kan jag få tillbaka mellanskillnaden för rättegångskostnaderna?

2020-07-03 i Rättegångskostnader
FRÅGA |Hej,har i dom fått betala motpartens rättegångskostnader. Inget konstigt med det, men nu har jag fått reda på att de faktiska rättegångskostnaderna varit betydligt mindre än vad som angavs till domstolen. Jag har bevis för att endast 25 % av kostnaden faktiskt har betalats och har ett underlag. Kan jag kräva tillbaka den överskjutande summan? Det är ju en lagakraftvunnen dom, så hur kan jag kräva in mellanskillnaden?
Dennis Lavesson |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!UtredningSom jag tolkar din fråga har du blivit tilldömd att betala motpartens rättegångskostnader i en tvist. Du har i efterhand fått reda på att de faktiska rättegångskostnaderna varit betydligt mindre än vad som angavs till domstolen. Du undrar om du kan kräva tillbaka den överskjutande summan.Den som förlorar målet ska som utgångspunkt ersätta motpartens rättegångskostnader (18 kap. 1 § rättegångsbalken). I ditt fall utgår jag från att du tappat målet i någon mån och därför har du blivit skyldig att ersätta din motpart för kostnaden. Om du inte hade haft några tillgångar hade du fortfarande varit skyldig att ersätta din motpart, medan din motpart själv hade varit tvungen att betala sitt ombud för kostnaderna. I det fallet hade din motpart haft en fordran på dig. Detta är en av anledningarna att man bör tänka sig för innan man stämmer någon; om man får rätt och motparten saknar tillgångar kan det ändå bli kostsamt för en. Om du enligt dom blivit skyldig att betala din motpart för rättegångskostnaderna och gjort så men din motpart låtit bli att betala sitt ombud, hade du ändå varit betalningsskyldig. Om domstolen hade bedömt att rättegångskostnaderna din motpart begärde var för höga, hade din motpart varit tvungen att själv betala resten till sitt ombud. Enligt samma tolkning kan du inte heller kräva tillbaka den överskjutande summan för att din motpart betalt mindre till sitt ombud. Betalningsskyldigheten för din del förfaller inte för att din motpart låter bli att betala sitt ombud eller sen kommer överens om att betala en lägre summa. Den dom som vunnit laga kraft gäller och du kan enligt min tolkning inte kräva tillbaka den mellanskillnad du syftar på. Om du önskar vidare hjälp av en av våra jurister är du varmt välkommen att återkomma till mig per e-post för en offert och vidare kontakt. Jag nås för ändamålet på dennis.lavesson@lawline.se.Med vänliga hälsningar,

Vad kan vi göra när Kronofogden utmätt egendom som inte är gäldenärens?

2020-07-01 i Utmätning
FRÅGA |Hej!Under senaste tiden har min mor blivit utmätt av kronofogden (KF). Under tiden som hon haft lite pengar så har min far (skiljda sedan 21 år tillbaka) hjälpt henne med saker, bl.a pengar och att låna henne en hundgård som hon kunnat ha sina hundar i medan hon har jobbat. Ingen visste vid tillfälle att mammas hus låg under auktion hos kronofogden och betalningen för fastigheten ska ha skett omkring 3 mars. Min mamma hör då av sig till oss i slutet av mars och berättar läget och att vi måste hämta allt som är vårt därifrån. Den 4 April var jag och mina bröder till huset för att hämta igen vår fars saker då överlåtelsen skulle ske den 8e. Hundgården låg då på en pall varpå vi lastade den i befintligt skick. Sedan ska det komma oss till känna att köparna bestrider detta då det ska ha stått i fastighetsbeskrivningen att hundgården medföljer och att det var dem som plockat ned den. Efter kontakt med kronofogden så förklarar de att en jurist uttalat sig om att en hundgård inte utgör fastighetstillbehör. Men trots detta så vill de att vi returnerar den. Jag har bestridit beslutet, varpå de förklarar att det inte går att bevisa att hundgården inte blev uppsatt medan min mor och far var gifta trots att de båda har barn med nya respektive, att min far aldrig varit skriven på den adressen som det gäller samt att min mor köpte huset med sin nya flera år efter det att de skiljde sig.
Dennis Lavesson |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!UtredningSom jag tolkar din fråga föreligger det en tvist om hundgården som fanns på din mors fastighet. En jurist har enligt Kronofogden uttalat att hundgård inte utgör fastighetstillbehör. Fastighetstillbehör är bland annat byggnader, ledningar, stängsel och andra anläggningar som har anbragts inom fastigheten för stadigvarande bruk (2 kap. 1 § jordabalken). Det kan därför, enligt min mening, i vissa fall argumenteras för att en hundgård kan utgöra fastighetstillbehör. Till fastighetstillbehör räknas däremot inte transportabla skjul som kan flyttas från plats till plats. Då du skriver att den låg på en pall kan det eventuellt argumenteras för att den därför inte utgör fastighetstillbehör. Oavsett så har som jag förstår det Kronofogden uttalat att den inte bedömer hundgården som fastighetstillbehör.Kronofogden har däremot begärt att hundgården ska utmätas då det inte kan bevisas att den inte uppfördes medan din mor och far var gifta. Om hundgården inte är fastighetstillbehör räknas den som lös egendom. Lös egendom får utmätas om det framgår att egendomen tillhör den gäldenären (den betalningsskyldige) eller om hen ska anses vara ägare till egendomen (4 kap. 17 § utsökningsbalken, UB). Gäldenären anses vara ägare till lös egendom som hen har i sin besittning om det inte framgår att egendomen tillhör annan (4 kap. 18 § första stycket UB). Om vi utgår från att hundgården ska räknas som lös egendom så ska din mamma anses som ägare till den eftersom den varit i hennes besittning. För att den då inte ska utmätas måste det framgå att den tillhör din pappa. Det ligger således på din pappa att bevisa att hundgården är hans,då den fanns i din mammas besittning. Enligt lagkommentarerna till bestämmelsen krävs det för att äganderättspresumtionen ska brytas att det är styrkt att egendomen inte tillhör din mamma. Det innebär att även om vissa omständigheter skulle tala till förmån för din pappas anspråk men att hans rätt inte kan anses styrkt får egendomen utmätas. Att det ska vara styrkt är ett förhållandevis högt beviskrav. Tyvärr kan jag inte ge ett besked om exakt vad din pappa kan åberopa för att visa att han är ägare till hundgården. Exempel på sådant som kan åberopas är kvitto för inköp, fotografier när din pappa haft den någon annanstans, vittnen m.m. För det fall att ni väljer att gå till domstol angående hundgården kan det vara en god idé att anlita en jurist som företräder er. Om så är aktuellt är du varmt välkommen att återkomma till mig per e-post för en offert och vidare kontakt. Jag nås för ändamålet på dennis.lavesson@lawline.se.Med vänliga hälsningar,

Kan jag behålla min andel av samägd fastighet vid tvångsförsäljning?

2020-06-29 i Samägandeavtal
FRÅGA |Vi är sex syskon som är delägare i ett dödsbo, dödsboet är registrerad som lantbruksenhet. Dödsboet har varit oskiftad i 19 år. Min avsikt är att enligt samäganderättslagen tvinga fram en försäljning. Jag har lagfart på 3/47 andel i lantbuksenheten - resterande andelar tillhör dödsboet efter vår far. Min fråga är om jag kan behålla min andel i nämnda lantbruksenhet även om jag tvingar fram en försäljning av vår fars andel i lantbruksenheten, Ingår lösöret i tvångs försäjnigen?
Dennis Lavesson |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!UtredningOm lantbruksfastighet ägs gemensamt av minst tre delägare gäller lagen om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter istället för 2-6 § samäganderättslagen. Ägs fastigheten gemensamt av endast två delägare gäller samäganderättslagen. När det gäller tvångsförsäljning på offentlig auktion är dock reglerna desamma; varje delägare har en möjlighet att för gemensam räkning begära tvångsförsäljning på offentlig auktion. Rätten ska inte besluta om försäljning om någon av de andra delägarna visar synnerliga skäl för anstånd (13 § lagen om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter, jfr 6 § samäganderättslagen). I praxis har rekvisitet "synnerliga skäl" tolkats strängt och det ska mycket till innan synnerliga skäl anses föreligga för att skjuta upp/få anstånd med försäljningen.Eftersom lagen bara ersätter 2-6 § i samäganderättslagen är övriga lagrum i den lagen tillämpliga i ert fall. För det fall att ni endast är två delägare gäller samäganderättslagen fullt ut, om inte annat avtalats. Om någon av delägarna begär det, ska domstolen besluta om ett minimipris som fastigheten inte får säljas under (9 § SamägL). Minimipriset har funktionen av ett minimiskydd för att fastigheten inte ska säljas så billigt att det blir oförmånligt för delägarna. Minimipriset får inte sättas så högt att det i praktiken förhindrar eller försvårar en försäljning. Högsta domstolen har i praxis uttalat att när en fastighet utbjuds till försäljning enligt samäganderättslagen är utgångspunkten för minimipriset att det ska motsvara taxeringsvärdet. Om en utredning i det särskilda fallet ger stöd för bedömningen att försäljningspriset kommer att avvika från det marknadsvärde som ligger till grund för försäljningen, ska minimipriset sättas till tre fjärdedelar av ett försiktigt uppskattat försäljningspris (NJA 2012 s. 757). Om delägarna är närvarande under auktionen och överens om att anta eller förkasta ett anbud gäller det beslutet (12 § första stycket SamägL). Är delägarna inte ense gäller det högsta budet, så länge det inte understiger eventuellt beslutat minimipris (12 § andra stycket SamägL). Under auktionen kan såväl du som andra intressenter lägga bud på fastigheten. I ditt fall innebär tvångsförsäljningen (oavsett vilken av ovan presenterade lagar som är aktuella) en försäljning av hela fastigheten. Du kan således inte tvinga fram en tvångsförsäljning av endast din fars/dödsboets andel. Det innebär att du inte får behålla din andel av fastigheten utan att vem som helst har rätt att lägga bud under auktionen. Tvångsförsäljning är till just för att ha möjlighet att sälja sådant som är samägt och att man inte ska vara tvungen att äga något gemensamt.Lösöret ingår inte i fastigheten i sig, däremot kan det (och lär det) föreligga ett samägande även för det varför det är möjligt att begära tvångsförsäljning även av lösöret. Antingen av endast lösöret eller av lösöret tillsammans med fastigheten.Om du önskar hjälp av en av våra jurister med att begära tvångsförsäljning är du varmt välkommen att återkomma till mig per e-post för en offert och vidare kontakt. Jag nås för ändamålet på dennis.lavesson@lawline.se.Med vänliga hälsningar,