Kan jag få kompensation för felaktigt utförd tatuering?

2021-03-23 i Konsumenttjänstlagen
FRÅGA |Hej! Förra året gjorde jag en kosmetisk tatuering, en eyeliner hos en skönhetsklinik. På grund av att hon tatuerade för hårt/djupt drabbades jag av en s.k "blow out", vilket innebär att tatueringen flutit ut då hon gått ned för djupt i hudlagren. I informationen om det här ingreppet stod det inget om att detta kunde ske. Efter detta fick jag genomgå behandlingar av samma behandlare för att ta bort blow outen. Men färgen har knappt minskat, och nu efter senaste behandlingen så har jag sett att jag istället för att bli av med missfärgning istället har fått ärr på ögonlocket av dessa behandlingarna. Nu vågar jag inte fortsätta gå till henne, jag är rädd att hon bara kommer göra allt värre. Jag tror inte att hon vet vad hon sysslar med. Nu att jag sitter här med en misslyckad kosmetisk tatuering. Jag undrar om jag kan begära ut skadestånd eller någon kompensation för det hon har åsamkat mig.Jag kommer behöva dras med det här blåa ögat jag vet inte hur länge, det kan vara permanent. Om jag ska vända mig till en annan klinik som är specialiserad på att få bort misslyckade tatueringar så kommer det kosta mig en hel del. Jag vet inte vad mina rättigheter är i det här falletoch hur jag ska gå till väga.Jag mår så otroligt dåligt över hur mitt öga ser ut nu.
Hanna Palmkvist |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Viss ledning kan dras från konsumenttjänstlagenTjänster som näringsidkare utför åt konsumenter som går ut på behandling av människa utgör tyvärr ett område där det inte är helt klart vad som gäller. Den lagstiftning som ligger nära till hands är konsumenttjänstlagen, men behandling på människa ingår egentligen inte i tillämpningsområdet. Trots detta anser många, inklusive Allmänna Reklamationsnämnden (ARN) att man ändå kan dra ledning av lagen i sådana situationer, vilket även har bekräftats av Högsta domstolen (NJA 2011 s. 600 p. 6). ARN har en varierad praxis på området, med fall där de använder konsumenttjänstlagens regler till skydd för konsumenten (exv ärendenr. 2001-0552), men även andra fall där de istället är mycket generösa gentemot näringsidkaren (exv. ärendenr 1999-6907). Det är alltså inte möjligt att säga med säkerhet exakt vad som gäller i ditt fall. Vad har du för rättigheter enligt konsumenttjänstlagen?Att näringsidkaren ska utföra tjänsten på ett fackmässigt sätt (4 §), och att tjänsten annars anses felaktig (9 §) gäller med relativt stor säkerhet även i din situation. Konsumenttjänstlagen ger konsumenten möjlighet till vissa påföljder när tjänsten anses vara felaktig. De som lär vara av störst intresse för dig är prisavdrag (21 §) och skadestånd (31-35 §). När resultatet av tjänsten avviker från vad du hade att förvänta dig av en fackmässigt utförd tjänst är tjänsten felaktig. Näringsidkaren verkar inte heller bestrida att tatueringen är felaktig i ditt fall. Konsumentens rätt till prisavdrag är sannolikt så grundläggande att du har rätt till prisavdrag även om lagen inte är direkt tillämplig. Prisavdraget ska motsvara vad det som minst skulle kosta för dig att få felet avhjälpt (22 §).Konsumenttjänstlagens möjlighet till skadestånd inkluderar inte ersättning för personskada, det vill säga den fysiska skadan på din kropp (35 §). Däremot har du möjlighet till den grundläggande rätten till skadestånd i skadeståndslagen, vilket inkluderar ersättning för personskada (2 kap. 1 § skadeståndslagen). Näringsidkaren har enligt konsumenttjänstlagen rätt att avhjälpa felet istället för att betala ut prisavdrag och liknande (20 § andra stycket). Det går som sagt inte att säga något med total säkerhet, men jag tror inte detta är något du behöver oroa dig över. Dels bör denna regel tillämpas mer restriktivt när det rör behandling av människa än när det rör lagens ordinära tillämpningsområde, dels har näringsidkaren ändå inte rätt till hur många försök som helst. Det låter som att du redan gett näringsidkaren många chanser att åtgärda felet, enligt praxis från ARN ska du inte behöva låta dem försöka igen (ärendenr. 2001-3446). Sammanfattningsvis är det inte säkert att konsumenttjänstlagens regler kan tillämpas på din situation, men jag rekommenderar att du pratar med näringsidkaren och argumenterar för att reglerna om felaktigt utförd tjänst och prisavdrag är grundläggande och borde gälla även i er situation. Du kan begära skadestånd för skadan näringsidkaren åsamkat dig enligt skadeståndslagen oavsett om konsumenttjänstlagens regler är tillämpliga eller inte. Du borde ha möjlighet att vända dig till en annan klinik med hjälp av eventuellt prisavdrag och skadestånd. Lycka till, och tveka inte att återkomma med en ny fråga om du har fler funderingar!Med vänlig hälsning,

Kan man bli återbetalningsskyldig efter förskott på arv?

2021-03-12 i Förskott på arv
FRÅGA |TESTAMENTE OCH FÖRSKOTT PÅ ARVEn änka ger sina vuxna barn olika summor vid olika tillfällen, dvs förskott på arv. När hon avlidit står det i hennes testamente att kvarlåtenskapen ska delas lika mellan barnen. Betyder det att de olika summor som barnen fått, i förskott på arv, inte ska räknas med i bouppteckningen? Om det inte finns några tillgångar i kvarlåtenskapen kan syskonen då bli skyldiga varandra?
Hanna Palmkvist |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Utgångspunkten är att barnen inte blir återbetalningsskyldiga Huvudregeln är att den som fått förskott på arv inte behöver betala tillbaka något av förskottet, även om det överstiger vad arvingen annars skulle fått i arvslott (6 kap. 4 § ärvdabalken). Arvslotten är den andel av kvarlåtenskapen en arvinge ärver om arvlåtaren inte gjort något för att påverka arvet (såsom att ha gett förskott på arv eller skrivit ett testamente). Arvslotterna för barn till den avlidne är lika delar av kvarlåtenskapen (2 kap. 1 § andra stycket). Hade inget förskott på arv getts ut skulle barnen alltså per automatik ärva lika stora andelar av kvarlåtenskapen. Precis som arvlåtaren kan välja att låta något barn få ett större arv än ett syskon med hjälp av ett testamente kan dock arvlåtaren påverka barnens respektive arv genom att ge ut förskott. I situationen med ett testamente skyddas dock arvingarna: deras arv ska inte kunna minskas i sådan utsträckning att de inte kan få ut sin laglott (7 kap. 3 §), det vill säga halva arvslotten (7 kap. 1 §). En liknande regel kan bli aktuell vid gåva som kan utgöra förskott på arv. Återbetalningsskyldighet kan uppstå om annans laglott kränks Innebär gåvan att annan arvinge inte kan få ut sin laglott blir mottagaren av gåvan återbetalningsskyldig om gåvan är att jämställa med testamente (7 kap. 4 § första stycket). För att det ska röra sig om sådan gåva i detta fall skulle gåvotillfället behöva ha varit nära inpå änkans bortgång. Om den vars laglott kränks väntar längre än ett år med att göra saken gällande uppstår ingen återbetalningsskyldighet (7 kap. 4 § andra stycket). För att i denna situation beräkna laglotten ska värdet av förskotten läggas till i bouppteckningen (7 kap. 4 § första stycket sista meningen). Utifrån det totala värdet kan barnens arvslott slås fast, och de ska alltså var och en ha rätt till hälften av sin arvslott, även om det innebär att någon av de andra blir återbetalningsskyldig. Det är förstås möjligt att personen i fråga redan fått täckning för sin laglott genom sitt förskott på arvet (6 kap. 1 §). Gåvor medan arvlåtaren var i livet får alltså företräde framför testamentetArvlåtaren har här gett uttryck för motstridiga viljor: å ena sidan har hon i testamentet gett uttryck för viljan att barnen ska få lika delar av kvarlåtenskapen, å andra sidan har hon aktivt gett ut olika stora summor till den grad att kvarlåtenskapen inte längre kan delas lika. Det kan verka klurigt att avgöra vilken vilja som ska respekteras, men det är alltså testamentet som får ge vika till förmån för vad arvlåtaren valt att göra medan hon fortfarande var i livet. Sammanfattningsvis ska summorna barnen fått i förskott på arv räknas med i bouppteckningen, men så länge barnen kan få ut sina laglotter uppstår ingen återbetalningsskyldighet.Om du har fler funderingar är du varmt välkommen att återkomma med en ny fråga! Med vänlig hälsning,

Ny förundersökning trots tidigare strafföreläggande?

2021-03-03 i Strafföreläggande
FRÅGA |Hej! Om man fått ett strafföreläggande, godkänt det och betalat böterna för ringa narkotikabrott för ca 4 månader sedan, kan man då utan vetskap plötsligt få besked om att en annan förundersökning pågått o nu står man anklagad för narkotikabrott och överlåtelse ist i samma händelse/mål? Först bad undersökningsledaren om ursäkt och skyllde på systemet sedan ringde hen upp efter en timme och tog tillbaka det hen sagt och ursäkten att systemet felat. Hur fungerar lagen om att inte kunna bli dömd 2 ggr för samma brott/händelse då den första domen vunnit laga kraft? Tacksam för svar
Hanna Palmkvist |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Precis som du verkar vara inne på är det inte meningen att man ska kunna bli dömd två gånger för samma sak. Ett godkänt strafföreläggande gäller som en dom som har vunnit laga kraft (48 kap. 3 § andra stycket rättegångsbalken), vilket innebär att personens ansvar för gärningen inte kan prövas på nytt. Huruvida det en ny prövning tar sikte på verkligen rör samma sak som redan är slutligt avgjord kan vara en svår bedömning, och det skulle möjligen kunna vara därför undersökningsledaren tycks mena att en ny undersökning och prövning vore i sin ordning. En ny förundersökning efter godkänt strafföreläggande kan alltså tyda på att det inte gäller exakt samma gärning enligt dem. Står det dock klart att det rör samma gärning, vilket undersökningsledaren inledningsvis verkade hålla med dig om, är utgångspunkten att frågan är slutligt avgjord och inte ska kunna tas upp till prövning igen. När så ändå skett har Högsta domstolen klarlagt att den nya domen ska undanröjas, medan det tidigare strafföreläggandet ska stå kvar (NJA 1970 s. 380). Saker som skulle kunna vara aktuella här som påverkar slutgiltigheten av ett strafföreläggande och möjliggör för ny prövning om samma gärning är undanröjande (59 kap. 6 §) eller resning (58 kap. 2 och 3 §). Efter undanröjande av strafföreläggande får saken prövas på nytt, men straffet får ändå inte bli svårare än det ursprungliga strafföreläggandet. Efter resning i målet kan dock svårare straff föreläggas i vissa fall (58 kap. 3 §). Dessa åtgärder kan under vissa förutsättningar bli aktuella om det skett något formellt fel i handläggningen, eller något materiellt fel, såsom att man anser att fel slutsats dragits. Jag rekommenderar att du hör av dig igen och försöker få mer information: först och främst bör klargöras huruvida de menar att den nya förundersökningen rör samma eller en annan gärning. Om svaret är att det är samma gärning kan du fråga varför de inte anser att strafföreläggandet innebär att frågan är slutligt avgjord, och på vilken grund strafföreläggandet exempelvis undanröjts eller resning begärts/beviljats om så är fallet. Oavsett kan det vara en god idé att anlita en straffrättsjurist som kan se över ditt fall i detalj och hjälpa dig att bevaka dina rättigheter om förundersökningen inte läggs ner. Lycka till, och om du har fler funderingar är du varmt välkommen att återkomma med en ny fråga!Med vänlig hälsning,

Vad tillåter lagen som självförsvar?

2021-03-02 i Nödvärn och annan ansvarsfrihet
FRÅGA |Om en rånare tar sig in i mitt hem och inte märker att jag är i mitt sovrum, men sedan ska gå in i mitt rum, får jag då ta en luftpistol (trasig spärr och trasigt magasin + inga kulor) och knocka rånaren med magasinet på pistolen och använda det som försvarsmetod? Jag är 14 och har inget vapenlicens. Nu ser vi detta till att jag inte kan kontakta larmcentralen då rånaren befinner sig precis vid mitt rum i akten att se till att jag inte är där, är det lagligt? om inte vad är lagligt?om liknande händer och jag har åtkomst till t.ex en helt vanlig matgaffel, får jag försvara mig med gaffeln då? vad får användas som försvar i sån situation?
Hanna Palmkvist |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Rätt att försvara sig mot brott – nödvärnAtt försvara sig mot brott som du beskriver kallas nödvärn och regleras i 24 kap. 1 § brottsbalken. Gärningar du gör i en nödvärnssituation utgör som huvudregel inte brott, även om handlandet överensstämmer med en brottsbestämmelse. En nödvärnssituation föreligger bland annat vid påbörjat eller väldigt nära förestående brottsligt angrepp på person eller egendom, men även när någon olovligen trängt in i rum eller hus. Situationen du beskriver är alltså en nödvärnssituation. Agerandet du beskriver, att slå till eller hota den som brutit sig in i ditt hem med en luftpistol eller en matgaffel, skulle alltså visserligen kunna överensstämma med brottet misshandel (3 kap. 5 §) eller olaga hot (4 kap. 5 §), men det skulle enligt huvudregeln inte faktiskt anses utgöra brott, med hänsyn till situationen. Hur får man försvara sig i en nödvärnssituation? Att en nödvärnshandling inte utgör brott är som sagt huvudregeln, men vilket agerande som helst är inte tillåtet. Man får inte göra för allvarliga gärningar, i förhållande till 1) vad som hade behövts för att exempelvis avvärja angreppet, och 2) skadan som hotade om du inte försvarat dig. För att nödvärnshandlingen ska anses utgöra brott behöver det dock vara uppenbart oförsvarligt. Det krävs alltså ganska mycket för att självförsvar ska utgöra brott. Huruvida en nödvärnshandling är uppenbart oförsvarlig är en bedömning som behöver göras i varje enskilt fall, men att med ett tillhygge slå till en inbrottstjuv är troligtvis inom gränserna för vad som anses vara rimligt och tillåtet självförsvar: skadan från en fjortonårings slag med en matgaffel eller ett magasin från en luftpistol lär nämligen inte överstiga eventuell skada som inbrottstjuven annars skulle orsakat, och inte heller överstiga vad som hade räckt för att avvärja inbrottstjuven. Enligt min bedömning vore det långt ifrån uppenbart oförsvarligt agerande, och därmed tillåtet nödvärn. Om du har fler funderingar är du varmt välkommen att återkomma med en ny fråga! Med vänlig hälsning,

Vad ärver sambors särkullbarn?

2021-03-22 i Särkullbarn
FRÅGA |Min sambo och jag äger tillsammans vårt hus. Vi har inte några enskilda tillgångar. Han har två barn och jag har ett. Alla är från tidigare förhållanden, inga gemensamma. Nu undrar jag hur arvsrätten ser ut om vi inte skriver testamente? Om en av oss går bort, hur blir det då? Hur blir det om båda går bort samtidigt? Min sambo hävdar bestämt att våra barn ärver en tredjedel var men jag känner inte att det borde vara så. Min tanke är att mitt barn ärver hälften av våra tillgångar och hans barn delar på hans halva. Om en av oss går bort så är alltså hans tanke att hans barn ärver två tredjedelar och jag står kvar med endast en. Vad är det som gäller?
Hanna Palmkvist |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Du har tänkt rätt: ditt barn ärver dig när du går bort, och din sambos barn ärver honom när han går bort (2 kap. 1 § ärvdabalken). Hans barn ärver alltså ingenting av din egendom eftersom du inte är deras förälder. Om ni båda skulle gå bort samtidigt och all er egendom skulle delas exakt lika mellan er skulle ditt barn ärva din halva, och hans barn skulle dela lika på hans halva och alltså få totalt en fjärdedel var. Värt att notera är dock att all er egendom inte nödvändigtvis skulle ingå i en bodelning mellan er, även om ni inte har uttryckligen enskild egendom. I en bodelning fördelas nämligen bara samboegendom (8 § sambolagen). Så om en av er går bort kan den andre begära bodelning, där hälften av er samboegendom tillkommer den efterlevande sambon, och den andra hälften ärvs av den avlidne sambons barn. Den egendom som utgör samboegendom är er bostad och ert bohag, förutsatt att egendomen införskaffades för gemensam användning (3 §). Med bohag avses möbler och lösa saker i hemmet, exklusive sånt som är ägnat uteslutande för den enes bruk eller huvudsakligen för fritidsändamål (6 och 7 §). Det som ägdes av den ene redan innan ni blev sambor omfattas alltså inte av bodelningen, eftersom det inte införskaffades för er gemensamma användning. Ditt barn skulle alltså ärva både den egendom som du äger som inte utgör samboegendom, och hälften av samboegendomen. Tveka inte att återkomma med en ny fråga om ni har fler funderingar! Med vänlig hälsning,

Kan recension om ett företag utgöra förtal?

2021-03-12 i Ärekränkning, 5 kap. BrB
FRÅGA |Hej jag köpte en bil av ett oseriöst företag och har nu lämnat en recension om de på Google för att varna framtida kunder. Det jag skrivit är " Ett otroligt oseriöst företag. Bilen vi köpte gick snabbt sönder och de kräver stora mängder pengar för att åtgärda felen. Lånebilen vi fick låna medan de tittade på bilen var sönder, bromsoket hängde löst. När jag ringde upp företaget skrek de "vi ska ha tillbaka lånebilen innan 17.00 annars anmäler jag den stulen". Oseriöst företag som sagt."Kan detta anmälas som förtal? Har inte nämnt personer utan endast företaget.
Hanna Palmkvist |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Brottet förtal tar inte sikte på företag Att lämna uppgift som är ägnad att utsätta någon för andras missaktning är straffbelagt och utgör brottet förtal (5 kap. 1 § brottsbalken). Den beskrivningen kan visserligen stämma in på din recension, men att lämna en recension om ett företag kan som regel inte utgöra förtal. Brottet tar nämligen endast sikte på förtal mot fysiska personer, det vill säga individer (inte företag, föreningar och liknande). Undantaget är om uppgiften i praktiken kan tolkas avse en fysisk person, och inte bara företaget. Så kan vara fallet när en person är väldigt nära sammankopplad med företaget i fråga, såsom om företagets namn inkluderar namnet på en person (NJA 1950 s. 250). Denna situation är relativt sällsynt, men torde vara mer vanlig när det rör små företag som ägs och drivs av ett mindre antal personer. Utan att veta mer om din situation och företaget i fråga är det omöjligt att säga med säkerhet huruvida din recension skulle kunna anses utgöra förtal gentemot någon person som är förknippad med företaget. Om du själv kan avgöra att det är ett stort företag utan någon sådan nära koppling till en person så kan du dock vara lugn. Även i annat fall är det möjligt att en recension i syfte att varna framtida kunder skulle kunna utgöra försvarligt agerande, i vilket fall du inte kan dömas för förtal om du även kan visa att uppgiften är sann eller att du hade skälig grund för den (5 kap. 1 § andra stycket). Om du har fler funderingar är du varmt välkommen att ställa en ny fråga! Med vänlig hälsning,

Vad menas när det står "dock" i lagtext?

2021-03-02 i Allmänt om lagar och regler
FRÅGA |I lag texten om utökad frigång står det att utökad frigång får beviljas om 1. " minst halva tiden, dock minst tre månader avtjänats. Vad menas i detta fall med DOCK minst tre månader? väldigt diffust skriven lag som bör förtydligas. Tacksam för svar.
Hanna Palmkvist |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Låt oss bryta ner lagtexten du hänvisar till (11 kap. 5 § andra stycket fängelselagen) och ta en del i taget. Första delen är, sedd för sig, inte svårbegriplig. Den säger att minst halva tiden av fängelsestraffet måste ha avtjänats för att utökad frigång ska kunna beviljas. Om fängelsestraffet totalt var på ett år, måste alltså sex månader ha avtjänats för att utökad frigång ska kunna beviljas. Den andra delen lyder "dock minst tre månader". Den ska förstås som ett villkor för den första delen. Om halva tiden vore kortare än tre månader är villkoret för beviljande därmed inte uppfyllt: åtminstone tre månader måste avtjänas innan utökad frigång kan beviljas. Om fängelsestraffet totalt var på fyra månader vore det alltså inte tillräckligt att hälften, det vill säga två månader, avtjänats. Beviljande blir i det fallet först aktuellt efter ytterligare än månad, så att totalt tre månader avtjänats. Tveka inte att återkomma med en ny fråga om du har fler funderingar! Med vänlig hälsning,

Om hyresgästen vägrar flytta ut

2021-02-21 i Kronofogdemyndigheten
FRÅGA |Hej,Min pappa har avlidit hösten -20 och har uthyrning i sin bostad. Hyresgästen blev uppsagd under hösten -20 muntligt. Har även blivit uppsagd i december -20 via rekommenderat brev, med mottagningsbevis, som hyresgästen inte hämtade ut. I uppsägningen fick hen 3 månaders uppsägningstid fram till sista mars. Vad kan göras om hen vägrar att flytta inom utsatt tid?Tacksam för svar!
Hanna Palmkvist |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Hyresgästen har inte rätt att bo kvar Det låter som att det rör sig om uthyrning av privat bostad. Förutsatt att din pappa inte hyrde ut mer än en bostad gäller lagen om uthyrning av egen bostad före reglerna i hyreslagen (det vill säga 12 kap. jordabalken). I så fall har hyresgästen som utgångspunkt ingen rätt att förlänga hyresavtalet (3 § tredje stycket). Den lagen har inga särskilda regler om uppsägning utöver uppsägningstiden, och då gäller de vanliga reglerna i hyreslagen (1 § andra stycket). Att skicka uppsägningen med rekommenderat brev innebär att uppsägningen anses delgiven när brevet lämnats in till posten (8 § fjärde stycket, hyreslagen). Uppsägningstiden började alltså löpa, även om hyresgästen inte hämtat ut uppsägningen. Vad kan göras? Du kan vända dig till kronofogdemyndigheten med en begäran om vanlig handräckning (lagen om betalningsföreläggande och handräckning, vanlig handräckning och avhysning återfinns specifikt i 3 § första punkten), där du begär att hyresgästen ska avhysas. Du hittar blanketten och mer information om vad den ska innehålla här på kronofogdemyndighetens hemsida. Exempelvis kan du behöva kontakta socialnämnden, och inkludera bevis om detta. Ansökan till kronofogdemyndigheten kostar 300 kr, men du kan begära ersättning för denna kostnad i samband med din ansökan (17 §). Efter en ansökan kommer kronofogdemyndigheten höra av sig till hyresgästen (25 §). Om denne då gör som du begärt ska du direkt skriftligen ta tillbaka din ansökan om handräckning, eftersom den inte längre behövs. Om hyresgästen inte gör någonting efter att ha fått information om ditt krav meddelar kronofogdemyndigheten ett beslut som innebär att hyresgästen ska göra som du begärt (42 §). Gör denne ändå inte det kan myndigheten verkställa beslutet själva (45 §), till en kostnad på 600 kr. I första hand ska hyresgästen betala denna (46 §), men om denne inte kan det kan kostnaden istället hamna på dig. Om hyresgästen inte agerar men däremot aktivt invänder mot ditt krav får du valet att ta ärendet till domstol, eller släppa det (33 §). Lycka till, och tveka inte att återkomma med en ny fråga om du har fler funderingar! Med vänlig hälsning,