Kan jag kräva skadestånd från en annan hästägare om dennes häst har skadat min häst?

2021-03-21 i Skadeståndssansvar för djurägare
FRÅGA |Hej, om en häst sparkar eller sårar min häst såpass allvarligt att vet.vård krävs, kan jag kräva den andra hästägaren på hälften av omkostnaderna? Självrisk, medicin mm.
Malin Hedlund |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!På grund av att denna skada inte avser en skada inom ett avtalsförhållande kan ekonomisk ersättning, eller skadestånd som det också kallas, krävas enligt förutsättningarna i Skadeståndslagen (SkL). Syftet med skadestånd är att den skadelidande ska sättas i samma situation som innan skadan inträffade. Till skillnad från en hundägare, har inte en hästägare strikt ansvar för de skador som hästen orsakar. Detta innebär att den andre hästägaren inte är ansvarig för alla skador som hästen orsakat, utan det krävs att det går att konstatera att hästägaren antingen har uppsåt eller varit oaktsam/vårdslös. Av din fråga framgår inte så mycket av vad som hänt och jag kommer därmed besvara din fråga utifrån vad som generellt sett krävs för att kunna ha framgång med sitt skadeståndsanspråk. Hästägaren kan vara skadeståndsskyldig om denne varit vårdslös eller handlat med uppsåtAtt din häst skadas ses, även om det kan låta konstigt, som en sakskada. En person som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar en sakskada ska ersätta den (2 kap. 1 § SkL). Detta kan bland annat omfatta ersättning för kostnader som uppstått till följd av skadan som självrisk eller medicin och liknande kostnader (5 kap. 7 § SkL). Man kan alltså säga att du inte bara kan kräva den andre hästägaren på hälften av omkostnaderna, utan i princip alla kostnader till följd av skadan, så länge dessa inte är ersatta av försäkringsbolaget. Som utgångspunkt kan man tänka att det som du har betalat till följd av skadan, kan du kräva tillbaka med skadestånd från skadevållaren. Du ska därmed inte bli överkompenserad av skadeståndet. Men det förutsätter som nämnt att den andre hästägaren på något sätt åtminstone har varit vårdslös när din häst har skadats.Hur bedömer man om någon varit vårdslös?För att avgöra om någon varit vårdslös kan man inledningsvis ställa sig frågan om den andre hästägaren borde ha handlat på ett annat sätt, dvs vad var det "riktiga" handlingssättet i den givna situationen. Om det inte finns något som talar för att hästägaren borde ha gjort på ett annat sätt för att undvika skada på din häst så har denne inte heller varit oaktsam och skadeståndsskyldighet föreligger därför inte. För att veta om man kan kräva ett annat handlingssätt från den andre hästägaren kan man beakta fyra olika faktorer som vägledning: Den första faktorn är att man ska se till hur stor risk det fanns för skada. Desto större sannolikhet att skadan skulle inträffa, desto större krav kan det ställas att skadevållaren skulle handlat på ett annat sätt.När man konstaterat att det har funnits en risk för skada, kan man gå vidare och se till hur stor den sannolika skadans storlek varit. Om det funnits risk för en stor skada, har det också funnits större anledning att agera annorlunda. Som tredje aspekt ska man se till hur skadan har kunnat förebyggas eller undvikas. Om det funnits en stor risk för skada, finns det också anledning att kräva att skyddsåtgärder hade kunnat vidtas. Man kan dock inte kräva allt för besvärliga och kostsamma skyddsåtgärder, men har det varit enkelt och relativt "billigt" att undvika skada, kan skadevållaren sägas vara oaktsam i större utsträckning om denne inte vidtagit dessa skyddsåtgärder.I sista hand krävs det också en insikt hos skadevållaren att inse risken för skada. I detta kan man exempelvis se till om skada har inträffat tidigare.För att illustrera detta med ett exempel kan man säga att om din häst och den andre hästen befunnit sig i samma hage och den andra hästen råkar skada din häst så har inte hästägaren på nåt sätt kunnat agera annorlunda för att undvika skada. Om den andre hästägaren däremot vet om att dennes häst brukar vara våldsam och attackera andra hästar, kan man säga att det finns en risk för skada genom att placera hästen i samma hage som andra hästar. Det finns även risk att skadan kan bli stor (beror dock på hur aggressiv hästen är). Man måste också kunna säga att det har varit hyfsat enkelt och "billigt" att placera hästen i en egen hage eller vidta andra skyddsåtgärder. I och med att hästägaren också vet om att dennes häst brukar vara aggressiv, har den också kunnat inse risken för skada. I detta fall kan därför sägas att hästägaren mest troligtvis skulle ses som oaktsam. Om man kan konstatera att skadevållaren har varit vårdslös så måste du som skadelidande också kunna bevisa att skadevållarens handling (eller underlåtenhet) har orsakat skadan samt att man kunde räkna med just den skadan. Detta brukar benämnas som att det ska råda adekvat kausalitet. Sammanfattningsvis kan du kräva skadestånd av den andre hästägaren om du kan bevisa att denne varit vårdslös. Det beror alltså på hur "delaktig" den andre hästägaren har varit i att dennes häst har orsakat en skada på din häst. Om du inte kan bevisa att den andre hästägaren har varit vårdslös, kommer du inte heller ha framgång med ditt skadeståndsanspråk. Även om det finns rättsliga möjligheter att rikta ett skadeståndsanspråk, vill jag slå ett slag för att i första hand höra av dig till den andre hästägaren för att försöka se om denne skulle vara villig att ersätta hälften av omkostnaderna. Skulle den andre hästägaren inte gå med på detta, måste du som jag redogjort för, kunna bevisa dennes vårdslöshet för att kunna rikta ett betalningskrav. Hoppas det var svar på din fråga! Vänliga hälsningar,

Vilken typ av dokument bör upprättas vid utlåning av pengar till sambo?

2021-03-08 i Skuldebrev
FRÅGA |Hej, om jag ska låna ut 350,000 till min sambo vilka dokument bör jag och han skriva oss emellan? Vi bor i ett hus men jag äger inte huset utan betalar en överenskommen hyra. Han har dessutom en dotter sedan tidigare. Jag står skriven på adressen men i övrigt finns inga avtal oss emellan.
Malin Hedlund |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!När man ska låna ut pengar till någon annan är det lämpligt att upprätta ett skuldebrev för att undvika framtida tvister och tveksamheter. Ett skuldebrev utgör en skriftlig handling om utlåning av pengar och upprättas främst för att tjäna som bevis. Ert avtal om att låna ut pengar ligger alltså till grund för skuldebrevets upprättande. Genom skuldebrevet kan ni klargöra vilka villkor som gäller för lånet, exempelvis ränta, återbetalningsplan och förfallodag m.m. Eftersom du planerar att låna ut relativt stor summa pengar och för att allting ska bli så korrekt som möjligt, rekommenderar jag dig att boka en tid hos en av våra jurister som kan hjälpa till med skuldebrevet. Du kan boka tid direkt på http://lawline.se/boka.Hoppas det var svar på din fråga!Vänliga hälsningar,

Har konsumenter ångerrätt vid ingående av avtal om onlinecoachning på telefon/mejl?

2021-03-08 i Alla Frågor
FRÅGA |Hej! Jag har en liten fundering. Jag kontaktade en online coach som ska ge mig rådgivning angående min kost och träning. Personen ska göra ett träningsschema samt kostschema. Jag pratade med coachen via telefon först, där han berättade upplägget och vad det skulle kosta m.m. Han sa att det kostade 1500 kr per månad och en startavgift på 1000 kr. I och med att jag var under 20 år så bjöd de på startavgiften. Efter detta samtal fick jag ett mejl där jag skulle legitimera mig och godkänna avtalet, i avtalet står det följande " Nedan visas detaljerna för vårt avtal: Vi har kommit överens om en prenumeration på 6 månader, med 4 månaders bindningstid, bjuder på startavgiften. Den första betalningen är på SEK 1 499 kr. Därefter kommer du att debiteras SEK 1 499 kr varje månad". Detta tecknades upp 25 februari och skulle börja med start från 1 mars. Den 2 mars meddelar jag coachen att jag inte är nöjd med köpet och inte vill göra detta. Jag undrar om jag har någon ångerrätt? Han påstår att det inte går då jag är bunden till betalningslösningen. Kan jag avbryta detta eller går det inte?
Malin Hedlund |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!En grundläggande regel vid ingående av avtal, är att avtalet ska hållas. Det finns emellertid vissa skyddsregler för konsumenter som borde kunna aktualiseras i ditt fall. Som jag förstår det bedriver den här onlinecoachen en näringsverksamhet avseende coachning om kost och träning och i och med att du uteslutande har ingått den här avtalet för privat bruk, betraktas du som konsument. Då ni verkar ha ingått avtalet på telefon följt av mejl, har ni ingått ett distansavtal, vilket gör att avtalet omfattas av Distansavtalslagens bestämmelser (se 1 kap. 2 § och 2 kap. 1 §). Detta innebär att du som konsument har rätt till 14 dagars ångerrätt, vilket betyder att du inom 14 dagar från det att avtalet ingicks (25 februari) har möjlighet att meddela säljaren att du vill frånträda avtalet. Om du inte har fått information av säljaren om ångerrätten börjar ångerfristen löpa då du får info om den (2 kap. 10 § och 12 §). Om du utövar din ångerrätt ska säljaren betala tillbaka det som du betalat inom 14 dagar från då du meddelat säljaren att du ångrat dig (2 kap. 14 §). I ditt fall har du hur som helst meddelat onlinecoachen inom 14 dagar att du vill frånträda avtalet och i och med att onlinecoachen inte har fullgjort tjänsten i sin helhet, har du alltså rätt att ångra avtalet.Hoppas det var svar på din fråga!Vänliga hälsningar,

Hur kan privata försvarare vara förenligt med ekvivalensprincipen?

2021-02-24 i Påföljder
FRÅGA |Hur är privata försvar i enlighet med likhetsprincipen?Som jag har förstått likhetsprincipen ska samma brott under samma omständigheter leda till samma straff och att detta är en grundlag. Som jag även har förstått det är poängen med att tillåta privata försvar i rättegångar att du ska kunna säkerställa dig det bästa möjliga försvar för ditt fall och därmed minska risken att bli (felaktigt eller inte) dömd eller eventuellt mildra straffet. Detta förutsätter att det finns ett samband mellan hur mycket ett försvar kostar och hur effektiv hen är som försvarare, vilket både är ett rimligt antagande och får stöd av statistiken.Jag ser inte hur detta är förenligt med likhetsprincipen, om två personer begår samma brott men den ena får ett mildare straff enbart för att hen har råd med ett dyrare försvar så är de inte lika inför lagen. Varför tillåts privata advokater i rättegångar om det bryter mot grundlagen?
Malin Hedlund |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Principen om att lika klandervärd brottslighet bör bestraffas på ett likartat sätt brukar benämnas som ekvivalensprincipen vilket kommer till uttryck i 29 kap. 1 § Brottsbalken (BrB). Principen brukar aktualiseras när rätten ska bestämma straff (påföljd) till den dömde. Likhetsprincipen som du nämner, handlar istället om att bl.a. domstolar och förvaltningsmyndigheter i sin verksamhet ska beakta allas likhet inför lagen och iaktta saklighet och opartiskhet. Mycket riktigt som du nämner är likhetsprincipen stadgad i grundlag (1 kap. 9 § Regeringsformen), men bör skiljas från ekvivalensprincipen, som jag tror är den du syftar på. Jag kommer därför i mitt svar utgå från att du funderar över hur privata försvarare är förenligt med ekvivalensprincipen. Ekvivalensprincipen är en riktlinje för vilket straff som ska utdömas Som nämnt aktualiseras ekvivalensprincipen i samband med att val om påföljd ska bestämmas och syftar till att åstadkomma en enhetlig rättstillämpning, dvs en misshandel med knytnävsslag ska som utgångspunkt ge samma straff som en annan misshandel med knytnävsslag. Påföljdsvalet är något som görs efter att domstolen kommit fram till att gärningspersonen är skyldig. Domstolen är inte bunden av vad åklagaren eller försvararen har framfört kring påföljd. Domstolen ska därför utifrån en fristående bedömning med grund i det som presenterats i påföljdsdelen bestämma de påföljder som de anser är motiverade för brottet, vilket bland annat sker genom ekvivalensprincipen. (se 30 kap. 3 § Rättegångsbalken (RB)). Jag skulle därför se ekvivalensprincipen mer som en ram som rätten ska hålla sig inom när de bedömer vilken påföljd som gärningspersonen ska få, vilket bland annat tar avstamp i liknande domstolspraxis. Domstolen har en stor roll vid val av påföljdSom du skriver har försvararen i allmänhet en viktig roll för att tillvarata den misstänktes intressen och försvara individen mot statens maktbefogenheter, som t.ex. kan vara att bli felaktigt dömd eller lindra straffet. Det åligger därför försvararen att bevisa förmildrande omständigheter och lyfta omständigheter som talar för ett lindrigare straff. Även om åklagaren och försvararen kommer argumentera för en viss påföljd, så ligger stor del av påföljdsfrågan på domstolen själva att avgöra utifrån de omständigheter som kan anses bevisat i målet. Rätten kan dessutom utan åberopande av åklagaren eller försvararen beakta försvårande eller förmildrande omständigheter. Visserligen är det till stor del parterna som ansvarar för att komma in med bevisning som visar på förmildrande eller försvårande omständigheter. Domstolen har dock en rätt att vid brott som faller under allmänt åtal, självmant inhämta bevisning. Detta sker främst vad gäller påföljdsfrågan. En stor del av påföljdsvalet, baseras också på uppgifter om den dömdes personliga förhållanden och belastningsregister (personalia), vilket till stor del ankommer på rätten att se till att det finns ett tillräckligt underlag. (Se 46 kap. 9 § RB) Skillnaden mellan offentliga och privata försvarare är möjligheten att få ersättning för kostnadernaI svensk rätt så har en misstänkt alltid rätt att ha en försvarare (Rätten till rättvis rättegång i art. 6 Europakonventionen). Vid allvarligare brott där den misstänkte är häktad eller anhållen samt där det för brottet är stadgat minst sex månaders fängelse, har den misstänkte rätt till en offentlig försvarare (21 kap. 3a § RB). Som offentlig försvarare ska det utses en advokat som avlagt de kunskapsprov som krävs. Om den misstänkte har föreslagit en offentlig försvarare ska den önskade försvararen förordnas om det inte finns särskilda skäl mot det (21 kap. 5 § RB). Därmed har den misstänkte väldigt stor valfrihet vad det gäller försvarare. Valfriheten kan dock begränsas genom vilken ersättning som den offentlige försvararen har rätt till av staten (Se 21 kap. 10 § RB) Till skillnad från en privat försvarare som den misstänkte anlitar och betalar själv, finansierar staten kostnaden för den offentliga försvararen. Medan det för privata försvarare finns mer begränsade ersättningsmöjligheter (31 kap. 2 § RB). Om den tilltalade däremot skulle dömas så måste den ersätta staten för det som betalats av allmänna medel i ersättning till den offentliga försvararen (31 kap. 1 § RB). Mycket ofta begränsas ersättningsskyldigheten, i vart fall om den tilltalade döms till fängelse eller lever under mindre goda ekonomiska förhållanden.Sammanfattningsvis har du rätt i att en misstänkt persons förutsättningar kan påverkas av vem den har som försvarare och vilka ekonomiska förutsättningar den misstänkte har. I svensk rätt har den misstänkte emellertid stor valfrihet vad gäller offentliga försvarare och kan därför välja en försvarare som den tycker är kompetent och lämplig för uppdraget. Vid allvarligare brott kan den misstänkte bli förordnad en offentlig försvarare som betalas av staten, i annat fall får den misstänkte kontakta en privat försvarare. En privat försvarare behöver alltså inte vara bättre (eller sämre) än en offentlig försvarare. I samband med att den misstänkte blir dömd för brottet, måste också en påföljd bestämmas där ekvivalensprincipen aktualiseras som en riktlinje för rätten för vilket straff som ska utgå för vilket brott. Utifrån det jag anfört skulle jag alltså inte säga att privata försvar strider mot ekvivalensprincipen. Jag hoppas att det gav lite klartecken kring din fundering!Vänliga hälsningar,

Hur fungerar ångerrätten på specialtillverkade produkter?

2021-03-17 i Alla Frågor
FRÅGA |Fråga om distansavtalslagen / ångerrättJag har ett onlinebaserat företag som säljer hästprodukter, bland annat sadlar. De flesta sadlar jag säljer tillverkas av sadelmakare efter beställning, dvs. enligt kundens önskemål. Min fråga gäller ångerrätt. Kan en kund returnera en sadel som tillverkats för just denne kund? När sadeln beställs kan kunden välja mellan olika storlekar och färger och sadeln tillverkas därefter enligt önskemål. Till saken hör även att i samtliga fall en sadel säljs, så prövas den även av köparen till häst, dvs. den läggs på hästens rygg, spänns fast och rids med. Den begagnas således och kan ifall den återsändes till mig, aldrig säljas som ny. Den måste prissänkas innan den säljs igen. Vad har ett företag för rättigheter gällande detta?
Malin Hedlund |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag förstår dig som att du undrar om ångerrätten fortfarande gäller även om sadeln har tillverkats enligt kundens önskemål. Konsumenters ångerrätt och dess undantag vid distansköp, t.ex. via internet regleras som du skriver i Distansavtalslagen. Som huvudregel har konsumenten 14 dagars ångerrätt från det att konsumenten får varan i sin besittning När en vara säljs via internet, har en konsument rätt att frånträda avtalet inom 14 dagar från det att varan har kommit i dennes besittning (2 kap. 10 §). Man kan alltså säga att "ångerfristen" börjar ticka från det att konsumenten har tagit hand om varan, t.ex. hämtar ut den på postombudet (2 kap. 12 §). Detta förutsätter dock att du som säljare har informerat om ångerrätten. Har du inte det, börjar ångerfristen ticka från det att köparen har fått information om ångerrätten, men kan som max användas ett år från köpet (2 kap. 10 §). Om konsumenten väljer att använda sin ångerrätt, så ska varan inom 14 dagar lämnas tillbaka till säljaren och säljaren ska betala tillbaka det som konsumenten har betalat (2 kap. 13 och 14 §§). Ångerrätt gäller inte för specialanpassade produkter Om du tillverkar en vara enligt konsumentens anvisningar eller att varan annars får en personlig prägel, gäller inte ångerrätten (2 kap. 11 § 3p.). Vad innebär då detta? Jo, för att undantas som en specialtillverkad produkt måste varan tillverkas på grund av konsumentens individuella val eller beslut eller att varan annars har fått en tydlig personlig prägel genom t.ex. att ett namn har ingraveras, adresslappar, varan kräver särskilda mått, viss design anpassat efter konsumentens önskemål, eller att det krävs en beställning av en specifik komponent för att kunna uppfylla konsumentens beställning m.m. Om det gör det tydligare kan det sägas att undantagsregeln är framtagen för att det annars skulle vara svårt för näringsidkare, att sälja varorna på nytt när kunden använt sin ångerrätt. Motpolen till detta är dock att dessa undantag till ångerrätten ska användas med återhållsamhet för att säkerställa ett högt konsumentskydd. Vad jag förstår det som, utgör de valen som kunden gör i samband med att de beställer en sadel från dig, inom vissa, av dig på förhand, bestämda ramar. Dessvärre anses det inte vara präglat av konsumentens individuella val, om konsumenten väljer bland alternativ som du i din verksamhet redan fastställt på förhand, dvs att kunden därmed väljer olika alternativ ur ditt "ordinarie" sortiment. Enbart det faktum att kunden kan välja att anpassa sin sadel efter färger och storlekar som du har i ditt sortiment, kommer därför inte kunna anses omfattas av detta undantag. ARN har i ett ärende, angående ett par ridstövlar funnit att det inte utgjorde en specialtillverkad produkt. Konsumenten kunde i samband med beställningen göra ett antal val hur ridstövlarna skulle utformas, t.ex. med eller utan dragkedja. Dessa val låg inom ramen för vad som kunde benämnas som "standardval" som kunde göras vid beställningen och kunden hade därför ångerrätt. När det gäller att sadeln tillverkas av en sadelmakare och att den sedan provas på hästen, kan jag inte med säkerhet enbart utifrån de förutsättningarna du anger, se hur det skulle bedömas. Är det så att sadeln tillverkas efter särskilt angivna mått eller liknande skulle det kunna ses som en specialtillverkad produkt då den därmed får en personlig prägel, med tillhörande faktum att det är svårt för dig att sedan sälja vidare sadeln. Samtidigt som jag vill betona att det inte är säkert att utfallet skulle bli så då konsumentskyddet till synes är väldigt starkt varför undantagsreglerna ska tillämpas sparsamt. Sammanfattningsvis är det svårt att se exakt hur din produkt skulle bedömas enbart utifrån de förutsättningar du anger. Det skulle möjligtvis kunna ses som en produkt med personlig prägel; men det beror som sagt på "hur specialtillverkad" sadeln blivit genom sadelmakeriet och utprovningen. Jag hoppas att det gav en liten vägledning för hur du kan tänka. Om du skulle vilja att en jurist kollar mer på hur din produkt skulle bedömas, rekommenderar jag att du bokar tid med en av våra jurister på https://lawline.se/boka .Vänliga hälsningar,

Delar makar på arv som en av makarna ärver?

2021-03-08 i Make
FRÅGA |Delar jag arvet efter min svärmor tillsammans med min make (enda barnet till henne), eller är det bara min make som ärver?
Malin Hedlund |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Om en person har avlidit och inte efterlämnat sig ett testamente, ärvs kvarlåtenskapen enligt den s.k. legala arvsordningen som brukar delas in i första, andra och tredje arvsklassen baserat på släktskap. Tillhörande den första arvsklassen och de som alltså ärver i första hand är den avlidnes barn (2 kap. 1 § Ärvdabalken (ÄB)). Om den avlidne inte har något barn, ärver den andra arvsklassen, vilket är den avlidnes föräldrar. Om föräldrarna inte är vid liv, ärver den avlidnes syskon kvarlåtenskapen alternativt syskonbarnen om ett syskon skulle ha avlidit (2 kap. 2 § ÄB). Den tredje (och sista) arvsklassen är den avlidnes mor-eller farföräldrar som ärver i det fall att det inte finns någon person i den första och andra arvsklassen (2 kap. 3 § ÄB). Skulle det inte finnas någon arvsberättigad släkting, tillfaller kvarlåtenskapen allmänna arvsfonden enligt 5 kap. 1 § ÄB. Som svar på din fråga, kommer du alltså inte ärva något efter din svärmor eftersom du inte tillhör någon av arvsklasserna. Din make som tillhör första arvsklassen kommer ärva hela din svärmors kvarlåtenskap då han är enda barnet, förutsatt att hon inte har testamenterat bort något. Hoppas det var svar på din fråga!Vänliga hälsningar,

Vad är straffet för innehav av 730 rivotriltabletter?

2021-02-27 i Påföljder
FRÅGA |Hej! Jag har blivit tagen med 730 rivotril tabletter ovh det erkände jag eftersom läkaren ville inte hjälpa mig och då har jag inget på innan det. Jag har epilepsi och rivotrilen har hjälpt mig att inte får kramper som jag brukar få i vanliga fall. Vet ni hur är staffet för min del eftersom polisen hittade 730 rivotril hemma hos mig och jag erkände det som eget bruk. Jag ville bara få hjälp av läkaren men dom bara skicka mig till olika läkare... Jag lider utav traumatisk depression och ångest och panik attacker som jag får ofta. Undrar bara vad staffet ligger på det som eget bruk fast det är ganska många tabletter dom hittade... Jag vet att det är många men jag va tvungen att skaffa dom på egen hand eftersom jag mår inte bra. Hoppas ni kan ge mig ett svar på detta snabbt eftersom jag riskerar fängele och jag vill förbereda mig inför fängele om det blir det? Mvh och tack så mycket
Malin Hedlund |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!I och med att domstolen alltid gör en prövning i det enskilda fallet så är det därför inte möjligt att säga exakt vilket straff du kommer få. I mitt svar kommer jag därför att försöka besvara din fråga så specifikt det går, men ha i beaktande att det är domstolen som gör en bedömning i förhållande till din situation. Innehav av rivotril utgör ett narkotikabrottEftersom rivotril utgör narkotika så har du gjort dig skyldig till narkotikabrott i och med innehavet/brukandet (1 § 6p. Narkotikastrafflagen). Straffskalan för narkotikabrott är fängelse i högst tre år. I förarbetena till narkotikastrafflagen uttalades att domstolarna vid bestämmande av påföljd vid narkotikabrott ska beakta brottets samhällsfarlighet, omständigheterna vid och kring brottet, gärningspersonens avsikt med brottet och gärningspersonens personliga förhållanden (prop. 1968:7 s. 107 f.) I praxis har dock mycket av straffvärdet (hur allvarligt brottet är) för narkotikabrott utgått från tabeller utifrån art och mängd. Vid allvarligare narkotikabrott behöver man dock beakta vissa andra omständigheter för att kunna beräkna straffvärdet. Innehav av 730 rivotriltabletter lär ses som narkotikabrott av normalgradenEget bruk/innehav för eget bruk brukar oftast betraktas som ringa narkotikabrott enligt 2 § Narkotikastrafflagen, i vilket straffskalan ingår böter eller fängelse högst sex månader. Enligt åklagarmyndighetens rättsPM (2012:7) går gränsen för ringa narkotikabrott vid 250 tabletter av någon sort av bensodiazepiner. Straffet för 250 tabletter är vanligtvis 150 dagsböter. Därutöver ska det klassas som narkotikabrott av normalgraden. Med beaktandet av att du hade ett innehav av betydligt större mängd än 250 tabletter är det sannolikt att det kommer ses som narkotikabrott av normalgraden, vilket gör att du riskerar fängelse i lägst 14 dagar, högst tre år. Bara för att fängelse ingår i straffskalan, betyder det inte att du faktiskt kan komma att bli dömd till fängelse som påföljd, utan domstolen gör en bedömning i det enskilda fallet och ska särskilt fästa avseende vid omständigheter som talar för lindrigare påföljd än fängelse. Narkotikabrott av normalgraden är ett brott där fängelse normalt ska väljas som påföljdNarkotikabrott, som inte är ringa, är av sådan art att fängelse normalt ska väljas som påföljd. (NJA 1997 s. 522). Men det finns också andra faktorer som spelar in och kan tala emot fängelse exempelvis om du tidigare är ostraffad, personliga förhållanden, ålder, dålig hälsa; däribland också det psykiska hälsotillståndet m.m. (se 29 kap. 5 § och 30 kap. 4 § Brottsbalken). Det är sannolikt att längden på fängelsestraffet i förhållande till ditt innehav (bortsett från andra omständigheter) hamnar i det lägre intervallet. Att beröva en människa friheten genom att utdöma fängelse är den mest ingripande åtgärd som staten kan utsätta sina medborgare för. Fängelse bör därför endast användas när det är nödvändigt. Domstolen kan också finna att det finns skäl att döma en icke-frihetsberövande påföljd såsom villkorlig dom eller skyddstillsyn. Som svar på din fråga går det som nämnt inte att ge något exakt svar på vad du kommer att få för straff för narkotikabrottet eftersom domstolen kommer göra en bedömning i förhållande till ditt fall, men det är som du själv nämner, sannolikt att du kan bli dömd till fängelse. Hoppas det var svar på din fråga och lycka till! Vänliga hälsningar,

Innebär en skuldsanering att skadeståndet inte kommer betalas ut?

2021-02-20 i Skuldsanering
FRÅGA |Hej!Min fru blev misshandlad 2012 och fick 5500 kr i skadestånd i tingsrätten. Nu har vi fått brev från Kronofogden att gärningsmannen beviljas skuldsanering. Innebär detta att hennes skadestånd inte kommer betalas ut?
Malin Hedlund |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Skuldsanering innebär att borgenärernas fordringar skrivs ner, vilket betyder att din fru inte kommer att få sitt skadestånd fullt betalt. Hur mycket fordringarna kommer att skrivas ner är beroende av gärningsmannens betalningsförmåga. Betalningarna fördelas proportionerligt utifrån fordringens andel av den totala skulden. Av beslutet ska det bland annat framgå en betalningsplan och vilket belopp som ska fördelas mellan borgenärerna och hur stor procentandel av varje fordran som ska bli betald. (Se 29 § Skuldsaneringslagen). Om gärningsmannen helt skulle sakna betalningsförmåga skrivs din frus fordran ner helt och hon kommer därmed tyvärr inte få sitt skadestånd betalt. Skuldsaneringen gör nämligen så att gäldenären befrias från ansvar för betalningen av de skulder som omfattas av skuldsaneringen och i den utsträckning de satts ner (47 § Skuldsaneringslagen)Det beror alltså på vad som framgår av skuldsaneringsbeslutet om din fru kommer få sitt skadestånd betalt eller inte. Men hon lär sannolikt inte få hela skadeståndet ersatt. Som jag förstår det har det gått nio år sedan domen vann laga kraft vilket gör att det är för sent att ansöka om brottsskadeersättning hos Brottsoffermyndigheten, vilket ska göras inom tre år från då domen vann laga kraft (15 § Brottsskadelagen (BRL)). Men för kännedom, kan ett brottsoffer ansöka om brottsskadeersättning, om alla andra betalningsmöjligheter har uttömts, som t.ex. att gärningspersonen inte kan betala och att försäkring saknas eller inte täcker (se 10 § BRL). Om brottsofferersättning betalas ut, tar Brottsoffermyndigheten över skadeståndsfordran gentemot gärningsmannen och kan då, istället för att brottsoffret ska göra det, försöka driva in betalningen (28 § BRL)Jag hoppas att det löser sig och att skadeståndet i största möjliga mån kan bli betalt! Vänliga hälsningar,