När övergår skvaller i förtal?

2021-07-23 i Ärekränkning, 5 kap. BrB
FRÅGA |Jag är med i en koloniförening. Där skvallras det en hel del. Jag undrar därför när skvallret går över gränsen och kan räknas som förtal? Gissar att det har att göra med uppsåtet, när någon har en avsikt att få andra att missakta en person (namngiven eller igenkännbar på annat sätt). Om ett rykte är sant eller falsk förstår jag inte spelar roll. Men hur är det med antalet personer som det hela sprids till? Spelar det någon roll? En hel del skrivs i föreningens facebookgrupp med ca 200 medlemmar, men som jag uppfatta räknas all publicering på sociala medier väl som masspublicering? Gör det någon skillnad mot om någon exempelvis hade satt en lapp med samma påstående på en av föreningens anslagstavlor? Eller sagt samma sak på ett årsmöte? (Detta kan tyckas trivialt, men det har förekommit att en medlem har lämnat föreningen efter en "uthängning" och jag bill gärna ha fakta för att föra fram i den annars trevliga föreningen.)
Nadja Nordlund |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! För att besvara när skvaller övergår till att vara förtal och om det spelar roll hur det sprids används brottsbalken (BrB). Brottet förtalDen som pekar ut någon som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller på annat sätt lämnar uppgift som är menad att utsätta den andra för missaktning döms för förtal. Om personen dock var skyldig att uttala sig eller att det annars med hänsyn till omständigheterna var försvarligt att sprida det man gjort, det visar sig att uppgiften var sann eller att man han skälig grund att säga det ska personen inte dömas till ansvar (BrB 5 kap. 1 §). Detta är vad paragrafen om förtal säger, jag ska förklara närmare vad detta innebär. Paragrafen kan delas upp i tre delar, alla ska vara uppfyllda för att brottet förtal är begånget. Det ska, för det första, vara en uppgift som lämnas om någon eller några utpekade. För det andra ska uppgiften vara ägnad att utsätta den utpekade för andras missaktning. Och för det tredje ska uppgiften lämnas till någon annan än den som uppgiften avser. Jag kommer gå igenom dessa delar nedan. När övergår skvallret i förtal?Förtal består i att lämna en uppgift som är menad att utsätta en person för andra personers missaktning. Sedan tas det i paragrafen upp exempel på detta, alltså att utpeka en person som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt. Men detta är alltså bara exempel, och förtal måste inte bestå i att t.ex, säga att någon är brottslig. Det krävs inte bevisning gällande att beskyllningen faktiskt har gjort att andra personer missaktar den utsatte, utan det räcker att uppgiften är nedsättande. Man kan säga att uppgiften ska röra något som är nedsättande för den beskylldes rykte och person för att det ska vara förtal. Bedömningen om vad som kan anses vara förtal kan sägas ta utgångspunkt i hur detta påverkar personens anseende i de sociala värderingar som finns där hen bor, inom dennes samhällsgrupp och personkrets i övrigt. Uppgiften ska alltså relateras till den utsattes vardag och de kretsar som hen tillhör. Det som sägs om en viss person eller vissa utpekade personer ska alltså relateras till vad som anses nedsättande för personens rykte inom i dennes vardagsliv och, i detta fall, koloniföreningen. Det är svårt att sätta en skarp gräns mellan förtal och skvaller, men det är i alla fall bedömningar som dessa som förtalsbestämmelsen tar sin utgångspunkt i. Spelar det någon roll hur förtalet sprids?Gärningsmannen ska själv framställa uppgiften eller sprida den vidare, alltså själv komma på saker eller meddela vidare beskyllningar från andra. Vidarespridningen kan ske genom tal eller skrift, det spelar ingen roll. Även andra sätt tex genom film eller bild kan ske. Den nedsättande uppgiften måste ha lämnats till en annan person än den som "förtalas", alltså inte bara framkomma till den uppgiften handlar om. Uppgiften ska handla om en viss enskild fysisk person. Alltså kan inte uppgiften vara mer svepande och gälla hela trädgårdsföreningen. Men om flera bestämda personer i föreningen pekas ut kan det också vara förtalsbrott. Uppgiften måste alltså ha spridits till någon annan än den som uppgiften avser, sedan spelar det ingen roll om detta är via gruppen på facebook, på årsmötet eller den anslagstavla som finns i föreningen. Det krävs inte någon större spridning, utan brottet är fullbordat när uppgiften kommit till andras kännedom. Däremot kan spridningens grad (alltså hur många som tagit del av uppgiften) få betydelse när det gäller hur allvarligt brottet bedöms vara. Hoppas du fick svar på din fråga och tack för att du vände dig till oss på Lawline! Med vänliga hälsningar,

Godkänna strafföreläggande vid ringa stöld

2021-07-19 i Stöld och rån m.m., 8 kap BrB
FRÅGA |Hej!För några dagar sedan begick jag ett stort misstag. Jag går in i en butik för att handla en dricka, och ser vid ingången att de även säljer solglasögon. Jag bestämmer mig att jag vill köpa ett par.Jag är i en relativt stressad situation och hittar inte heller drickan som jag vill ha, vilket stressar mig och jag springer runt i butiken. I all stress lägger jag av någon anledning ner glasögonen i fickan.Jag hittar till slut drickan och går till snabbkassa för att betala, och en anställd måste "kontrollera" mitt köp eller liknande , och därför skanna in drickan två gånger och bekräfta. Jag har vid denna punkt glömt bort att jag har glasögonen i fickan och går ut förbi kassan, där jag blir stannad av väktare som sett mig på kamerorna. Direkt kommer jag på mitt misstag och tar fram glasögonen och säger att jag kan betala dem, det var inte meningen att stjäla, men hon ignorerar detta och polisanmäler mig.När polisen kommer till platsen erkänner jag brottet och accepterar strafföreläggande eftersom jag inte kände till att det krävs uppsåt att stjäla; jag trodde jag hade begått ett brott.Jag vet nu att det krävs uppsåt för att kunna dömas för stöld, och jag ringde polisen dagen efter och förklarade situationen. Om jag nu skulle vilja bestrida strafföreläggandet, finns det något sätt att bevisa att jag inte hade uppsåt att stjäla glasögonen?
Nadja Nordlund |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! För att besvara om det finns något sätt att bevisa om du inte hade uppsåt att stjäla glasögonen kommer jag använda brottsbalken (BrB) och rättegångsbalken (RB). Vilket brott rör det sig om?Den som olovligen tar något som tillhör annan med uppsåtet att tillägna sig det döms till stöld om tillgreppet innebär skada (BrB 8 kap. 1 §). Eftersom solglasögonen tillhörde affären och du tog dessa så innebar detta ekonomisk skada för affären. Dock rör sig detta förmodligen om en mindre summa pengar, jag förmodar att solglasögonen är värda under 1250 kr vilket är värdegränsen när det gäller stöld från butik. Därför är istället ringa stöld (s.k. snatteri) det brott som kan bli aktuellt (BrB 8 kap. 2 §). Men för att du ska kunna fällas till ansvar för detta krävs också att du hade ett tillägnelseuppsåt. Detta innebär att du ska haft för avsikt tillägna dig saken, alltså att göra saken till din. Enligt det du skriver hade du alltså inte detta, eftersom du var omedveten om att du hade solglasögonen i fickan när du passerade kassorna. Precis som du skriver är det då inte ett brott, eftersom det tex inte räcker att ha varit oaktsam för brottet ringa stöld. Att bestrida ett strafföreläggandeEtt strafföreläggande utfärdas av åklagaren för att den misstänkte ska kunna erkänna sin gärning, godta påföljden och därmed slippa rättegång (RB 48 kap. 1 §). Om den misstänkte istället bestrider ett strafföreläggande kommer åklagaren kunna välja mellan att väcka åtal i tingsrätten eller att inte ta saken vidare. Om du anser att du är oskyldig till brottet kan du alltså välja att inte godta strafföreläggandet. Jag vet inte om du i nuläget redan har godkänt strafföreläggandet eller inte. Om du godkänt strafföreläggandet men nu ändrat dig efter att du fått veta om att uppsåt krävs för ringa stöld så kan ditt godkännande under vissa omständigheter undanröjas. Ett strafföreläggande som godkänts av den misstänkte kan undanröjas tex om den misstänkte trott att gärningen är straffbar (RB 59 kap. 6 §). Du överklagar strafföreläggandet skriftligen och ger in till tingsrätten som kan ta upp åtal för brottet. Om du väljer att inte godta strafföreläggandetSå om du väljer att bestrida kan det alltså bli rättegång istället. Då kallar tingsrätten dig till en rättegång. Efter denna bestämmer de om du ska dömas till brottet eller inte beroende på om beviskravet är uppfyllt. Om det finns tillräckligt bevis för fällande dom kan du då istället bli dömd för ringa stöld i domstol. Straffet kan då bli högre tex en högre böter. Det är åklagaren som har bevisbördan för att du har begått brottet ringa stöld. Eftersom detta gäller ett brottmål så är beviskravet för fällande dom högt ställt, nämligen ställt bortom rimlig tvivel. Det ska alltså vara ställt bortom rimlig tvivel att du hade uppsåt till den ringa stölden. Under rättegången sker bevisvärdering. Då måste åklagaren alltså kunna bevisa ditt tillägnelseuppsåt. Domstolen måste utifrån alla bevis som åklagare och försvarare lagt fram bedöma om det är ställt bortom rimligt tvivel att en viss person begått påstådd brottslig gärning. Det är ett högt ställt beviskrav. Eftersom vi har fri bevisprövning kan nästan alla bevis användas. Därför ska tex din berättelse, väktarnas osv bevisvärderas. Jag kan dock tyvärr inte säga något om hur utgången kan tänkas bli. Hoppas du fick svar på din fråga och tack för att du vände dig till oss på Lawline! Med vänliga hälsningar,

Swishat pengar till person med falsk identitet

2021-07-10 i Bedrägeri och annan oredlighet, 9 kap BrB
FRÅGA |Hej!För två år sedan kom jag i kontakt med en kvinna på Facebook, vi började skriva och sedan prata hon skickad foton på sig och vill gärna ses. Efter ett tag vill hon låna pengar. Jag lånade ut ca 8500 kronor vid flertal tillfällen på ett Swish konto som tillhörde en annan person. Hon lovade att återbetala det direkt men nu efter 24 månader så har jag fortfarande inte fått något. Hon finns fortfarande på Facebook under samma namn! Bilderna hon skickat tillhör en annan person har jag sett genom google bildsök. Personen som äger swisch kontot har jag vid två tillfällen skickar rek till där jag har skrivit att jag vill att han ska återkoppla till mig men han gör inte det. Sedan har jag under olika tidpunkter under dessa två år fått mail från kontoägaren där han skriver att han ska återbetala, det är från olika mailadresser.Kan jag göra något för att få tillbaka mina pengar och även att dessa två personer blir anmälda!
Nadja Nordlund |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! För att besvara vad du kan göra för att få tillbaka pengarna kommer jag använda mig av rättegångsbalken (RB) och brottsbalken (BrB). Jag kommer gå igenom vad detta kan röra sig om för brott och vad du kan göra nu.Detta kan röra sig om bedrägeriDu beskriver att du lånade ut pengar som du blev lovad att få tillbaka. Du beskriver också att lånet förmodligen inte skedde till den person som du trodde att du lånade ut till. Den som genom vilseledande förmår annan till handling som innebär vinning för gärningspersonen och skada för den vilseledde döms har gjort sig skyldig till bedrägeri (BrB 9 kap. 1 §). Detta innebär att om en person vilseleder en annan och på detta vis får den att tex. låna ut pengar så kan detta röra sig om bedrägeri. Att du blivit lurad att låna pengar till en person, men det visar sig att det varit till någon annan, rör sig om vilseledande eftersom gärningspersonen då tex ljugit om vem hen är och sin situation. Det krävs också att detta har gett en vinning till gärningspersonen och en skada för dig. Skadan rör sig i detta fall om de pengar som du förlorat och den vinningen som det inneburit för gärningspersonen. Det är en förmögenhetsöverföring som skett.Utöver detta krävs det att brottet skett uppsåtligen från gärningspersonens sida, alltså att hen med vilja lurat dig. Det finns inget i din fråga som tyder på att så inte skulle vara fallet.Vad kan du göra för att få dina pengar tillbaka?Eftersom du lånat ut pengar till den som utger sig för att vara kvinnan så har du en fordran gentemot hen. Det innebär att den som lånat har en skyldighet att betala tillbaka pengarna. Om ni kommit överens om när detta ska ske är det förfallodatum för skulden och om ni inte inte kommit överens om när pengarna ska ges tillbaka så ska hen betala tillbaka när du begär det. Om hen ej betalar tillbaka har du rätt att driva in skulden, vilket du kan göra genom att ansöka till kronofogdemyndigheten om ett betalningsföreläggande. Detta kan ju dock bli svårt eftersom detta förmodligen rör sig om en falsk identitet och du egentligen inte vet vem som fick pengarna, och därmed kan det vara bättre att polisanmäla händelsen.Jag rekommenderar att du polisanmäler det du varit med om. Brottet bedrägeri faller under allmänt åtal, det är därmed åklagare som beslutar om stämningsansökan ska lämnas in till domstol och därmed åtal väckas (RB 20 kap. 2§). Om det finns tillräckligt med bevis för fällande dom kommer åklagare att väcka åtal. Det du kan göra är alltså att polisanmäla, så går polis och åklagare vidare med processen.Hoppas du fick svar på din fråga och tack för att du vände dig till oss på Lawline! Med vänliga hälsningar,

Kan företaget kräva fullt pris för varor i efterhand?

2021-06-27 i Avtal
FRÅGA |Hej! Jag har beställt varor via en butik på nätet, och använde då en rabattkod jag såg på en annan hemsida. Rabattkoden fungerade och jag fick 20 % rabatt, betalade och fick hem varorna. Nu i efterhand vill företaget att jag betalar fullpris för varorna eftersom rabattkoden jag använde tydligen bara var menat till deras personal (vilket inte framgick någonstans), såg ut som en vanlig rabattkod och jag anade inte att något var fel. Kan de kräva att jag betalar fullpris nu i efterhand eller hur ligger det till?
Nadja Nordlund |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! För att besvara om företaget kan kräva att du i efterhand betalar fullt pris för varorna tillämpas avtalslagen (AvtL).Är företaget bundet av det rabatterade priset?Ett bindande avtal sluts genom anbud och accept (AvtL 1 kap. 1 §). Detta innebär att när du ger ett erbjudande om att köpa varorna så ger du ett anbud och när säljaren accepterar detta anbud så har ni ett avtal. Sedan är utgångspunkten att detta avtal ska hållas och båda parterna är bundna av det. En följd av detta är även att det angivna priset är bindande (AvtL 1 kap. 1 §). Utgångspunkten är alltså att butiken är bunden av det rabatterade priset som ni ingått avtal om. Från denna regel finns dock ett undantag, vilket nedan undersöks om det är tillämpligt i detta fall. Om företaget av misstag har angett ett felaktigt pris och du insåg eller borde ha insett misstaget så är företaget inte bundet av det rabatterade priset (AvtL 3 kap. 32 §). För att avgöra om företaget är bundna av det rabatterade priset handlar det alltså om att avgöra om du insåg eller borde ha insett att det nya rabatterade priset var felaktigt. Då kan företaget kräva att du betalar mellanskillnaden mellan det rabatterade priset och fullt pris eller att avtalet blir ogiltigt och varorna då ska återgå. Om du däremot inte insåg det eller borde insett det, så är företaget bundet av det rabatterade priset.Min bedömning Utifrån den information som finns i frågan är min bedömning att du borde anses vara i god tro, alltså borde du inte förstått att det var ett felaktigt pris tex eftersom det inte framgick att rabatten endast gällde för anställda. Då ska avtalet gälla och företaget får stå för sitt fel. Du kan kontakta företaget och hävda att priset ska gälla eftersom avtalet är bindande och du inte borde förstått att priset var felaktigt. Om du och företaget inte kan komma överens kan du vända dig till Allmänna reklamationsnämnden och de kan pröva tvisten kostnadsfritt. Hoppas du fick svar på din fråga och tack för att du vände dig till oss på Lawline! Med vänliga hälsningar,

Får personal ge minderåriga cigaretter?

2021-07-22 i Barnrätt
FRÅGA |Om ett boende för ungdomar "LSS" köper och ger ungdomar under 18 år cigaretter är detta lagligt.Om föräldrarna gett sitt medgivande har då boendet laglig rätt att förse ungdomen med cigaretter som är under 18 år.MvhMA
Nadja Nordlund |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! För att besvara om det är lagligt för personal på boendet att förse ungdomar under 18 år med cigaretter används lag om tobak och liknande produkter och föräldrabalken (FB). Tobaksvaror, som cigaretter, får inte säljas eller på annat sätt lämnas ut i näringsverksamhet till den som inte har fyllt 18 år (Lag om tobak och liknande produkter 5 kap. 18 §). Denna lag riktar sig endast mot näringsverksamheter och det är alltså för dem som det är olagligt att sälja cigaretter till någon under 18 år. Det finns inget motsvarande förbud gällande privatpersoner och därmed kan tex inte personer som jobbar inom LSS få straffrättsliga påföljder för att de köper cigaretter till minderåriga. Men, om detta utgivande av cigaretter sker på ett kontinuerligt sätt och i syfte att tjäna pengar, så är detta inte lagligt eftersom det då ses som en näringsverksamhet. Det är alltså inte förbjudet för minderåriga att röka, bara för näringsverksamheter att sälja till dem. Vårdnadshavaren har dock rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter (FB 6 kap. 11 §). Vårdnadshavaren kan alltså i vissa fall bestämma att den minderåriga inte får röka. En del av barnets bästa är att ha vårdnadshavare som får fatta beslut om barnets personliga angelägenheter, när barnet inte uppnått den mognad som krävs för att själv kunna göra det. Bestämmelsen är till för att skydda barnets rätt till omvårdnad och omsorg, vilket användandet av tobak kan anses falla inom. Hoppas du fick svar på din fråga och tack för att du vände dig till oss på Lawline! Med vänliga hälsningar,

Gäller proportionalitetsprincipen vid fastspänning?

2021-07-11 i Hälso- och sjukvård
FRÅGA |Jag blev fastspänd med bälte då jag vårdades på LPT. Under fastspänningen drog man i mina armar så jag hade ont i 3 dygn efteråt. Enligt läkaren gjorde jag inget motstånd och det fanns ingen orsak att använda våld. Jag blev tvångsmedicinera med Lorazepam och Haldol trots att jag upplyste om att jag får paradoxalreaktioner av de preparaten, jag blir manisk av Lorazepam och psykotisk på Haldol. Vidare gav man mig injektionerna genom kläderna trots den ökade infektionsrisken, jag var då fastspänd och kunde inte skada någon. Jag mår mycket psykiskt dåligt av detta. Jag har behövt heldygnsvård 2 gånger och behöver hjälp av en psykolog för att kunna hantera traumat. När jag ifrågasätter förfarandet kring själva fastspänningen får jag till svar att man följt gällande rutiner vilka generaliserar patienter som en homogen grupp och inte ger utrymme för reflektion och bedömning av hur mycket tvång och våld som behövs för att uppnå resultatet utifrån individen. Gäller inte proportionalitetsprincipen i den situatilnen och ska den i så fall inte gälla mig som individ?
Nadja Nordlund |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! För att besvara huruvida proportionalitetsprincipen gäller för dig som individ i en tvångsvårdssituation där fastspänning är inblandat används lag om psykiatrisk tvångsvård (LPT). Under vilka förutsättningar får fastspänning ske?Om det finns en omedelbar fara för att en patient allvarligt skadar sig själv eller någon annan, får patienten kortvarigt spännas fast med bälte eller liknande anordning. Då ska hälso- och sjukvårdspersonal vara närvarande under den tid patienten hålls fastspänd. Om det finns synnerliga skäl, får det beslutas att patienten ska hållas fastspänd under en längre tid än "kortvarigt" (LPT 19§). Detta ska endast ske i vissa extrema situationer. Innan ett beslut fattas om fastspänning med bälte i mer än fyra timmar ska den beslutande läkaren själv undersöka patienten (SOSFS 2008:18). Proportionalitetsprincipen gäller vid fastspänningar och val av medicinerPsykiatrisk tvångsvård ska endast användas i situationer där ett tvångsmässigt omhändertagande är en förutsättning för att frivillig vård ska komma till stånd (LPT 2 §). Inom den slutna psykiatriska tvångsvården kan s.k. tvångsåtgärder användas. Som tex. fastspänning. Tvångsåtgärder får dock endast användas om de står i rimlig proportion till syftet med åtgärden i fråga. Detta är ett uttryck för proportionalitetsprincipen. Det innebär att det tvång som aktualiseras ska utövas så skonsamt som möjligt och med största hänsyn till patienten (LPT 2 a §). Det ska göras en avvägning mellan tvångsåtgärdernas positiva effekt för patienten och den integritetskränkning som behandlingen innebär. Det betyder i fallet med fastspänning att ingreppet i patientens självbestämmande och integritet ska vägas mot tex faran som patienten kan utsätta sig själv för om fastspänning ej används. Proportionalitetsprincipen är alltså tillämplig under pågående tvångsvård och ska tillämpas tex när fastspänning aktualiseras. Frihetsberövande och tvångsåtgärder är integritetskränkande och ingrepp i de mänskliga fri- och rättigheterna (Europakonventionen artikel 5). Därför är proportionalitetsprincipen viktig när ett sådant ingrepp sker. Du beskriver även att vissa av de preparat som användes ger mycket negativa biverkningar för dig. Proportionalitetsprincipen ska tillämpas även vid val av tex mediciner. Bestämmelsen innebär bla att stor hänsyn ska tas till vilka biverkningar som patienten får av en viss medicin. SammanfattningsvisProportionalitetsprincipen ska gälla vid fastspänningar inom LPT. Du kan göra en anmälan till IVO om det du varit med om, eftersom den patient som klagomålet gäller får anmäla till IVO. IVO utreder bland annat klagomål från patienter som tvångsvårdats. Hoppas du fick svar på din fråga och tack för att du vände dig till oss på Lawline! Med vänliga hälsningar,

Vad kan hända efter ett anhållande?

2021-07-10 i Förundersökning
FRÅGA |Hej! Jag blev falsk anklagat om våldtäkt. Jag blev anhållen och efter förhöret med mig och vitne och då blev jag frisläppt. Det var jag som ville inte ha sex med henne och hon ville och sen anmälde hon mig. Alla vittnen som var på plats intygar det plus hennes vittne. Jag har aldrig hamnat såna situationer och har inga brott registrerat på mig. Vad ska hända? Jag väntar och är orolig.
Nadja Nordlund |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! För att besvara vad som kan hända efter anklagelsen om våldtäkt används rättegångsbalken (RB) och brottsbalken (BrB). Jag kommer att berätta lite om förundersökning, åtal, vittnesuppgifter och de olika beviskraven som finns. AnhållandetDu beskriver att du blev anhållen av polisen. Ett anhållande får ske om en person misstänks för ett brott som är så allvarligt att häktning kan ske eller om det anses nödvändigt för att utredningen av brottet ska kunna genomföras (RB 24 kap. 6 §). Efter detta måste personen begäras häktad eller friges. Efter anhållandet kan du alltså släppas under tiden som förundersökningen fortsätter pågå. Det verkar ha hänt i ditt fall. Därför ska jag beskriva lite kring vad som sker nu under förundersökningen. Förundersökning och beviskrav för åtalFör att samla bevisning finns en förundersökningsplikt. Förundersökning skall inledas så snart det på grund av angivelse eller av annat skäl finns anledning att anta att ett brott har förövats (RB 23 kap. 1 §). Om det finns anledning att anta att tex en våldtäkt har skett ska alltså en förundersökning kring detta inledas. Att det krävs "anledning att anta" är inte ett högt ställt beviskrav. Det måste föreligga en misstanke om ett konkret brott som ska grunda sig på någon sorts bevisning. Misstanken kan vara rätt vag och "anledning att anta" är ändå uppfyllt. Det krävs alltså inte så mycket för att en förundersökning ska inledas kring våldtäkt. Förundersökningen kan sedan leda till åtal eller att förundersökningen läggs ner. Förundersökningen kan läggas ner för att det visar sig att brott inte kan styrkas, att den misstänkte är oskyldig eller att det visar sig att gärningen inte var ett brott. Detta kan alltså hända i ditt fall, eller så väcks åtal. Åklagaren är skyldig väcka åtal, när "tillräckliga skäl" föreligger (RB 20 kap. 6 §). "Tillräcklig skäl" är ett nytt beviskrav, vilket är högre än "anledning att anta". Nu behöver brottet vara mer definierat och mer bevisning krävs. När det finns tillräckligt med bevisning ska åklagaren alltså väcka åtal mot den misstänkte. I ditt fall får du alltså ske om den bevisning som finns blir tillräcklig för att väcka åtal. Beviskrav för en fällande domBeviskraven för att åtal ska väckas och förundersökning ska inledas är alltså ganska lågt ställda. Men för att det sedan ska kunna bli en fällande dom är beviskravet mycket högre: ställt bortom rimlig tvivel. Domstolen måste utifrån alla bevis som åklagare och försvarare lagt fram bedöma om det är ställt bortom rimligt tvivel att en viss person begått påstådd brottslig gärning. Det är ett högt ställt beviskrav. Eftersom vi har fri bevisprövning kan alla bevis användas, med vissa undantag. Därför skulle alltså vad de vittnen som fanns på plats användas i en eventuell rättegång. Uppgifter från de vittnen som var därDet finns en samhällelig plikt att vittna, detta är huvudregeln (RB 36 kap. 1 §). Vittnen ska vid en eventuell rättegång ska avlägga ed och talar därför under straffansvar. Vittnesutsagor utgör en av de viktigaste formerna av bevisning. Om det blir en rättegång i detta fall så beskriver du att det fanns vittnen på platsen och dessa kommer då få berätta vad de såg och rätten bör ta reda på saker som stärker eller minskar vittnesmålets bevisvärde tex vad de faktiskt kan ha sett eller hört. Hoppas detta var vägledande kring dina funderingar! Med vänliga hälsningar,

Kan ersättning för anhållande göra att bidrag nekas?

2021-06-23 i Förvaltningsrätt
FRÅGA |Hej.Jag blev anhållen i tre dagar och efter rättegång nu blev jag friad.Kommer begära ersättning för tiden jag var anhållen.Frågan är om jag får ersättning av staten kommer då socialen som tillhör staten att räkna det som en inkomst och neka mig bidrag?
Nadja Nordlund |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! För att besvara om ersättning från staten för anhållandet kan göra att du nekas bidrag används lag om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder (frihetsberövandelagen) samt socialtjänstlagen (SoL). Om staten frihetsberövat dig kan du ha rätt till ersättning från staten för de skador som du orsakats av frihetsberövandet, anhållandet i detta fall (frihetsberövandelagen 1 §). Ersättningen kan utgå för lidande, förlorad arbetsförtjänst och andra utgifter (frihetsberövandelagen 7 §). Frågan är om denna ersättning ska göra att ditt socialbidrag sätts ned. Rätten till socialbidrag regleras i socialtjänstlagen. Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning och för sin livsföring i övrigt (SoL 4 kap. 1 §). I detta fall är det formuleringen "själv kan tillgodose sina behov" som blir viktig. Man ska alltså bedöma om du kan uppfylla behovet och om alla andra möjligheter än socialbidrag är uttömda. Till detta räknas alltså alla de egna tillgångarna. Eftersom socialbidragets funktion är att vara det yttersta skyddsnätet för människors försörjning så kan inte vissa tillgångar avräknas, inte heller skadestånd. En individuell bedömning ska dock alltid göras (Prop. 2000/01:80 s 93 ff). Ersättningen för anhållandet lär alltså med största sannolikhet inte undantas från bedömningen och ersättningen för anhållandet bör därmed göra att socialbidraget kan nekas eller sättas ned. Hoppas du fick svar på din fråga och tack för att du vände dig till oss på Lawline! Med vänliga hälsningar,