Jag har fått en parkeringsanmärkning trots att jag lastat av/på varor ur fordonet - vad gäller?

2021-04-26 i Parkeringsböter
FRÅGA |Hej Jag fick hjälp av en person att inhandla matvaror pga sjukdom /covid/ sedan tre veckor - medans kassarna bars upp i trapphuset, satte parkeringsvakt böter - man kan ju inte lämna bagaget öppet med flera matkassar att levereras till andra bla min sjuka isolerade mamma, pga stöldrisken- kan man överklaga ?det hade de facto tagit längre tid för min äldre hjälpande bekant att gå till betalautomat nr 2 ( då nr är ur funktion) än vad det tog att leverera matkassarna!!900 kr för livsnödvändig vari leverans klarar inte min ekonomi o barnen behöver mat, tänk om samma händer vid min mors hus, det blir en dyr dag, och inte är vi orsaken - men tar vi inte boten kommer vi aldrig kunna få hjälp igen! //Bedrövad och sjuk
Kevin Läräng |Hej, och tack för att du tar hjälp av Lawline med din fråga!Det framgår inte av din redogörelse vilken överträdelse det rört sig om enligt parkeringsvakten. Av din beskrivning verkar det som att ditt fordon stått på allmän (kommunal) mark dvs. alltså inte på privat mark såsom ett p-hus, en parkering tillhörandes en BRF eller liknande, där andra regler gäller jämfört med allmän mark. Mitt svar kommer alltså att utgå från att fordonet stått på allmän mark.Huruvida din lastning överhuvudtaget varit tillåten beror på vilken överträdelse som står angiven på parkeringsanmärkningen. Rör det sig om någon form av stoppförbud, t.ex. ett skyltat stoppförbud (vägmärke med ett rött kryss), att du stått för nära ett övergångsställe/vägkorsning/i busskörfält eller liknande är på- och avlastning av föremål inte tillåtet. På sådana platser är det nämligen inte överhuvudtaget tillåtet att stanna/stå still med fordonet i princip oavsett anledning.Är det så att det istället rört sig om att du stått på någon form av tillåten parkeringsplats eller ett parkeringsförbud (alltså inte ett stoppförbud) är lastning och lossning däremot tillåten. Så länge lastningen/lossningen pågår övergår aldrig uppställningen i en parkering och träffas då inte av några villkor för eller förbud mot parkering som måste följas.Allt detta framgår, om än något krångligt formulerat, av förordningen om vägtrafikdefinitioner (FDEF) 2 § som är direkt tillämplig på allmän mark och som anger definitioner av vad som är "stannande" (dvs. omfattas av stoppförbud) respektive "parkering" (dvs. omfattas av parkeringsvillkor/parkeringsförbud). När/på vilka platser stannande respektive parkering är otillåtet regleras främst i trafikförordningen (TrF) 3 kap. 47 - 55 §. Vilken överträdelsepunkt det rört sig om här går utifrån din beskrivning inte att veta, så det är svårt att ge ett mer detaljerat svar här.Hur länge en tillåten "lastning" får pågå går inte att ange allmänt, men den ska ske kontinuerligt dvs. en paus i lastningen är inte tillåten. Sker den kontinuerligt kan den i princip pågå hur länge som helst, alltså även om den tagit en längre stund (detta framgår av t.ex. rättsfallet NJA 1959 s. 349). Eftersom det i ditt fall tycks röra sig om en genuin leverans av varor upp och ner i trapphuset ser det i mina ögon ut som att du har möjlighet att bestrida parkeringsanmärkningen.Även om du i detta fall kanske skulle kunna få parkeringsanmärkningen undanröjd (återigen beroende på vilken exakt överträdelse det är) måste du ändå betala in beloppet i förväg, fastän du kanske väljer att bestrida. Detta följer av lagen om felparkeringsavgift 7 §. Efter att polisen gjort sin utredning och (förhoppningsvis) undanröjer anmärkningen får du pengarna återbetalda till dig. Bestrider gör du genom att besöka polisens hemsida eller vända dig till den polisstation närmast platsen där ditt fordon rapporterades.Lycka till i fortsättningen med det här ärendet!

Kan man fortsätta hållas häktad för brott även om risken för att man försvårar utredningen är liten?

2021-03-17 i Gripande, häktning, anhållande
FRÅGA |Jag har en anhörig som är häktad på sannolika skäl misstänkt för en våldtäkt. Som särskilt skäl för häktning har domstolen endast åberopat s.k. kollusionsfara. Till trots för att all teknisk utredning och förhör av vittnen är avslutat så är han fortfarande häktad på denna grund. Han är inte tidigare straffad och det görs inte gällande att han försökt sabotera utredningen i något avseende. Jag har förstått att det inte är tillåtet att hålla honom häktad om det är uppenbart att det inte finns kollusionsfara.Min fråga är: Vad fordras normalt för att det ska vara uppenbart att det inte föreligger kollusionsfara när all utredning är klar och åtal har väckts?
Kevin Läräng |Hej, och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!Utifrån din beskrivning kommer jag först att allmänt beskriva häktningsreglerna, särskilt när det gäller kollusionsfara, och när sådan fara kan ligga till grund för fortsatt häktning. Sedan kommer jag beskriva relevanta regler för häktningsprocessen och vad ni skulle kunna göra gällande.Gällande rätt ang. häktning - Den huvudsakliga häktningsbestämmelsen finns till att börja med i rättegångsbalken (RB) 24 kap. 1 §. Den som på sannolika skäl är misstänkt för ett brott med minst ett års fängelse i straffskalan får häktas, om det med hänsyn till brottets beskaffenhet, den misstänktes förhållande eller någon annan omständighet finns "risk" för att denne bl.a. genom att undanröja bevis eller på något annat sätt försvårar sakens utredning (kollusionsfara).Att det ska finnas "risk" för kollusionsfara har i lagens förarbeten sagts betyda att risken måste framstå som konkret och verkligen vara beaktansvärd, utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Med andra ord måste risken för kollusion vara något man på allvar har att räkna med. Samtidigt har det på andra håll hävdats att ordet "risk" rent språkligt inte uttrycker något högt ställt krav, och att ordet egentligen innebär ett något lägre ställt krav. Här kan bedömningen alltså bli något flytande. (Detta framgår av lagens förarbeten och andra rättskällor - JuU 1987/88:7 s. 27, prop. 1986/87:112 s. 71, jämfört med prop. 1986/87:112 s. 88 och SvJT 2007 s. 141 på s. 150).När det gäller "brottets beskaffenhet" som ska beaktas vid riskbedömningen anses i allmänhet risken för framför allt flykt och kollusion vara större ju allvarligare det påstådda brottet är. Brottets svårhetsgrad har i allmänhet stor betydelse vid bedömningen av om häktning/omhäktning ska beslutas. Sådant som allmänt anses tala emot fortsatt häktning, bl.a. vid bedömningen av kollusionsfara, sägs dock återkommande vara att den misstänkte har fast hemvist i Sverige. Allt detta framgår av förarbeten och kommentarer till RB (SOU 1938:44 s. 298, även t.ex. Gärde – kommentar till nya rättegångsbalken s. 319).När det gäller "den misstänktes förhållande" har det sagts att hänsyn ska tas till den misstänktes bostads- familje- och arbetsförhållanden. När det gäller "någon annan omständighet" handlar det kort sagt om att omständigheterna kring brottet och tidigare brottslighet bör beaktas. (prop. 1986/87:112 s. 30)Det finns därtill en regel om s.k. obligatorisk häktning. Den anger att om det inte är föreskrivet lindrigare straff än två års fängelse för brottet, ska häktning ske om det inte är "uppenbart" att skäl till häktning saknas. Här är alltså utgångspunkten att häktning ska ske dvs. man "antar" att detta ska ske. (RB 24 kap. 1 § andra stycket) För misstanke om våldtäkt gäller just sådan obligatorisk häktning, eftersom det är föreskrivet minst två års fängelse i straffskalan för det brottet (brottsbalken 6 kap. 1 §). Det verkar alltså vara denna regel åklagaren i ert fall stödjer sig på.Vid obligatorisk häktning kastas bevisbördan om, och det är alltså i princip inte längre åklagaren som ska bevisa att t.ex. kollusionsfara finns. Det är istället i praktiken den misstänkte som ska trycka på att sådan fara inte finns. I praktiken innebär den obligatoriska häktningsregeln att domstolen utan närmare undersökning kan utgå från att häktningsskäl finns, så länge inte annat framgår av utredningen. Kravet på att avsaknaden av skäl ska vara "uppenbar" innebär i princip att det för fortsatt häktning räcker med att man inte kan utesluta att det finns en risk för t.ex. kollusion. Risken behöver alltså inte vara påtaglig. Detta framgår av prop. 1986/87:112 s. 34 och bl.a. rättsfallet NJA 1985 s. 868.Man kan alltså i korthet säga att det ställs rätt höga krav för att avsaknaden av fortsatta häktningsskäl ska vara "uppenbar".Vad kan tala för resp. emot fortsatt häktning i detta fall? Av din beskrivning framgår vissa saker som ni skulle kunna ta till intäkt och försöka dra fördel av vid en framtida omhäktningsförhandling, med stöd av vad jag redogjort för angående häktningsreglerna ovan.Eftersom det rör sig om en anhörig till dig antar jag att denne är stadigvarande bosatt i Sverige. Ni kan uppmärksamma att detta talar emot fortsatt häktning, t.ex. genom att han inte lär ta sig någon annanstans och att det egentligen inte finns något som gör att han kan sabotera förundersökningen. Om det är så att din anhörige även har familj som behöver honom, fast arbete osv. kan ni försöka trycka på detta och vikten av att din anhöriges livsbestyr behöver kunna skötas som vanligt. Eftersom han inte heller är tidigare straffad kan ni försöka ta upp detta som en "omständighet i övrigt", t.ex. att din anhörige inte enligt sin historik är benägen att göra något brottsligt för att försöka försvåra utredningen.Det finns vissa saker som (eventuellt, beroende på de närmare omständigheterna) skulle kunna tala emot er utifrån vad jag skrev ovan. Våldtäkt är det grövsta sexualbrottet som det kan bli tal om enligt svensk straffrätt. Domstolen kan därför tänkas vara försiktig med att släppa en misstänkt för ett sådant brott på fri fot under förundersökningen.Även om det utifrån din beskrivning verkar som att förundersökningen är långt gången och t.o.m. i avslutningsskedet, skulle åklagarsidan kunna hävda att detta inte betyder att det är "uppenbart" att kollusionsfara saknas. Den s.k. omedelbarhetsprincipen, som allmänt gäller som utgångspunkt i rättegång, innebär att bara det som kommer fram under huvudförhandlingstillfället i domstol får läggas till grund för domen (för brottmålens del framgår detta av RB 30 kap. 2 §). Även om material och uppgifter finns färdiga i förundersökningen får hänsyn alltså inte tas till detta om uppgifterna etc. inte upprepas under huvudförhandlingen. Möjligen skulle därför åklagarsidan kunna tänkas hävda att ett frisläppande av din anhörige innebär en risk för att t.ex. han har tid att påverka vittnena så att de inte längre kommer vilja träda fram under själva huvudförhandlingen, även om deras vittnesmål redan hunnit inhämtas under förundersökningen.I korthet finns det alltså omständigheter som både kan tala för resp. emot fortsatt häktning av din anhörige. Enligt vad jag redogjort för ovan ska det dock ganska mycket till för att kunna motbevisa åklagaren i det här fallet.Hur kan ni gå vidare? Även om det verkar som att din anhörige blivit föremål för obligatorisk häktning enligt vad jag skrev ovan, ska det självklart ändå ordentligt prövas om förutsättningar för fortsatt häktning föreligger i ert fall (det framgår bl.a. av förarbetena och rättsfallet jag nämnde ovan).Det finns en möjlighet för din anhörige att begära omhäktningsförhandling. Så länge inte åtal väcks ska domstolen med högst två veckors mellanrum hålla ny förhandling i häktningsfrågan. Längre tids mellanrum kan dock bli aktuellt om utredningen kräver det eller om det av någon annan anledning är uppenbart att omförhandling inte behövs. Detta framgår av RB 24 kap. 18 §. Här verkar det visserligen utifrån din fråga som att åtal redan har väckts, men domstolen ska ändå omedelbart häva ett häktningsbeslut bl.a. om det inte längre finns skäl för beslutet (RB 24 kap. 20 §).Det är svårt att göra en förhandsbedömning av hur domstolen kan komma att besluta under en kommande omhäktningsförhandling så här "på läktarplats", men vad jag nu har skrivit hoppas jag gett dig lite klarhet över situationen, samt råd över hur ni kan gå vidare och försöka bemöta fortsatt häktning.Om du känner att det återstår frågetecken, eller om ni önskar extra juridisk hjälp under den här brottmålsprocessen, är ni välkomna att maila oss på info@lawline.se.Lycka till i fortsättningen!Med vänlig hälsning,

Får jag lägga upp en film jag fått från en myndighet på sociala medier? Gör det något om myndighetens symbol förekommer i filmen?

2021-03-17 i Immaterialrätt
FRÅGA |Hej.Får man använda en "offentlig handling", i detta fall en film jag fått från Polisen och lägga ut den på en YouTube-kanal? Kan man publicera den hur som helst då det är en offentlig handling? Har sett andra göra det.På filmen så finns en vattenmärkning, som är Polisens logo, får man ha den på materialet (där den ligger i filmen vi fått) eller behöver man maska / blurra den?Tack
Kevin Läräng |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Din fråga ger upphov till överväganden dels om immaterialrätt, dels om allmänna handlingars offentlighet och sekretess. Jag börjar med immaterialrättsdelen och fortsätter sedan med offentlighet/sekretess-delen i mitt svar här nedan.Immaterialrättsligt – Inledningsvis gäller att den som skapat ett litterärt eller konstnärligt verk (exempelvis ett "filmverk") har upphovsrätt till detta. Det innebär i princip att upphovsrättshavaren har ensamrätt att förfoga över verket genom att skapa exemplar av det och göra det tillgängligt för allmänheten. Normalt får alltså inte vem som helst utan upphovsrättshavarens tillstånd t.ex. ladda upp en film som andra kan ta del av. Det framgår av upphovsrättslagen (URL) 1 kap. 1 § och 1 kap. 2 §. I teorin kan alltså även en myndighet såsom polisen ha upphovsrätt till sina egna filmer.Dock anges ett undantag från upphovsrätten i 1 kap. 9 § URL som gäller spridande osv. av allmänna offentliga handlingar, något som i och för sig kan tänkas självklart behövas för att offentlighetsprincipen osv. ska få genomslag. Av bestämmelsen framgår att upphovsrätt inte gäller till författningar (lagar osv. dvs. "skrivna regler"), myndighetsbeslut, yttranden av svenska myndigheter och officiella översättningar av dessa saker. Undantaget gäller dock inte för verk som ingår i dessa handlingar och utgör bl.a. "alster av bildkonst" (ett begrepp som dock inte innefattar spelfilm enligt lagens förarbeten – det nämns i t.ex. prop. 1973:15 s. 160, och framgår särskilt om man jämför de olika kategorierna av verk som listas i URL 1 kap. 1 §).Det framgår därtill av lagen att var och en får återge handlingar som är upprättade hos (dvs. utskickade eller skapade/tillkomna av) svenska myndigheter men inte är sådana som avses i URL 1 kap. 9 §, dvs. andra slags handlingar än författningar, myndighetsbeslut, yttranden och översättningar som jag angav ovan. Troligen är det just detta undantag som gäller för filmen du kommit över från polisen, eftersom det gäller för handlingar såsom filmer i allmänhet, och då den "upprättats" dvs. i det här fallet skickats till dig. Undantaget gäller visserligen inte när det gäller bl.a. "alster av bildkonst", men som sagt är det inte ett begrepp i URL som fångar in filmer. Det jag nu skrivit framgår av URL 2 kap. 26a § andra och tredje stycket, samt tryckfrihetsförordningen (TF) 2 kap. 10 §.Även om det rör sig om en film kan det förtydligas att det i URL:s mening ändå är en "handling", eftersom det även kan avse en framställning i bild, eller en upptagning som man bara kan ta del av med tekniska hjälpmedel (t.ex. en dator man kan använda för att titta på YouTube), alltså även bl.a. filmer. Det framgår av TF 2 kap. 3, där begreppet "handling" har samma betydelse som i URL (även detta tydliggörs i prop. 1973:15 s. 157).Angående din fråga om polisens logotyp gäller följande. I näringsverksamhet får bl.a. statsvapen, annat statsemblem eller annan beteckning som hänsyftar på svenska staten inte utan tillstånd användas i varumärke eller annat kännetecken för varor eller tjänster. Detta gäller även beteckningar som lätt kan förväxlas statsvapen osv. Allt detta anges i lagen om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar 1 §.Vad innebär detta för dig (immaterialrättsligt)? I korthet kan man alltså säga att oavsett om filmen du kommit över från polisen ingår i de slags handlingar som avses i URL 1 kap. 9 § (t.ex. kan det tänkas röra sig om ett yttrande från polisen) eller om filmen är vilken annan slags allmän offentlig handling som helst kan du alltså ladda upp den.Det framgår inte av din fråga i vilket syfte du tänkt ladda upp filmen, men är det så att det görs som del i din egen näringsmässiga marknadsföring bör du alltså först be polisen om lov om du tänkt dra nytta av polisens logotyp. Sveriges statsvapen (tre kronor) ingår nämligen i polisens vapen, och de två delar alltså samma kännetecken som lätt kan förväxlas med varandra. Är det dock så att du bara tänkt använda filmen där polisens vapen finns med i privat syfte (alltså inte i näringsverksamhet), t.ex. för att enbart informera andra om något visst, behöver du inte oroa dig för att vapnet finns med i filmen.Offentlighetsprincipen vs. sekretess – Till att börja med gäller så klart att var och en har rätt att ta del av "allmänna handlingar". Begreppet avser lite förenklat (och enligt vad som är relevant här) t.ex. filmer som förvaras hos, kommit in till eller "upprättats" (t.ex. skickats ut) från en myndighet. Allt detta framgår av TF 2 kap. 1 § och 2 kap. 3 § till 2 kap. 10 §.Det räcker dock inte att handlingen är allmän, utan den måste även vara "offentlig" dvs. inte omfattas av sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen (OSL). Varför jag nämner det här är för att eventuell sekretess har viss relevans för rätten att sprida handlingen (filmen) vidare. Med sekretess avses enligt OSL 3 kap. 1 § ett förbud att röja en uppgift oavsett på vilket sätt det sker.Om en myndighet (t.ex. polisen) anser att det finns risk för någon typ av negativa följder kan uppstå av att en uppgift lämnas till en enskild kan utlämnandet komma att vägras. Om risken dock kan undanröjas genom ett förbehåll som går ut på att den enskilde inte får lämna uppgiften vidare eller utnyttja den, ska myndigheten göra ett sådant förbehåll när uppgiften lämnas ut. Det framgår av OSL 10 kap. 14 §. En liknande bestämmelse om förbehåll gäller för den som är part i ett ärende hos en myndighet och får ta del av sekretesskyddade uppgifter av den anledningen (OSL 10 kap. 4 till 10. kap. 4a §)Röjer man en uppgift som man har en plikt att hemlighålla enligt bl.a. ett förordnande eller förbehåll som meddelats med stöd av lag eller annan författning (i det här fallet OSL) eller om man olovligen utnyttjar en sådan hemlighet kan man dömas för brott mot tystnadsplikt enligt brottsbalken (BrB) 20 kap. 3 §.Vad innebär detta för dig (när det kommer till offentlighet/sekretess)? Det framgår inte av din fråga huruvida filmen polisen tillhandahållit dig innehåller några uppgifter som omfattas av sekretess enligt någon av grunderna för det i OSL (grunderna listas i 15 – 40 kap. i den lagen) men att polisen ändå valt att lämna ut den till dig med förbehåll angående vad du får göra av informationen/filmen. Det framgår inte heller om du fått filmen för att du själv är part i ett ärende hos polisen eller om det är av någon annan anledning. För att vara helt säker på att du får ladda upp filmen på YouTube bör du dubbelkolla att polisen inte lämnat ut den till dig med förbehåll om att du inte får sprida den (eller vissa uppgifter som framkommer i den) vidare. Finns inget sådant förbehåll löper du i det här fallet ingen risk att begå brott mot tystnadsplikt om du laddar upp filmen.Hoppas du haft nytta av mitt svar!Vänligen,

Har kommunen rätt att meddela vite för att jag har ett släp på min industrimark?

2021-03-15 i Förvaltningsrätt
FRÅGA |Har ett släp som står på min privata industrimark . Kommunen har satt vite 25000 för att jag inte flyttar på släpet , har de rätt att göra så?
Kevin Läräng |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Det framgår inte av din fråga vilken typ av industri du bedriver eller hur situationen med släpet ser ut, så mitt svar kommer vara mer allmänt hållet eftersom det är svårt att veta just vilket problem det rör sig om här. Regleringen på detta område är nämligen mycket omfattande och varierar från verksamhet till verksamhet.Tillsynsansvar – Det jag förmodar att kommunen använt som stöd för utfärdandet av vitet, utifrån din beskrivning, är miljöbalken (MB) och anslutande lagstiftning. Vilka specifika verksamheter kommunen har tillsynsansvar för (och alltså rätt att övervaka och utfärda sanktioner mot) regleras i miljötillsynsförordningen (MtF) som ansluter till MB. I MB 26 kap. (särskilt 26 kap. 3 §) samt MtF 2 kap. återfinns en uttömmande lista med de verksamheter som kommunen (den kommunala nämnden) har tillsynsansvar över. Den som har tillsynsansvaret på ett visst område benämns i MB och MtF som "tillsynsmyndigheten". Det kan därför vara en god idé att kontrollera att kommunen till att börja med ens varit rätt/behörig myndighet att utfärda vitet gentemot dig, sett till vilken slags verksamhet du bedriver.Dessa verksamheter är enligt MB 26 kap. 3 § och MtF 2 kap. exempelvis, enligt vad som skulle kunna vara relevant i ditt fall:- miljöfarliga verksamheter enligt MB 9 kap. som inte kräver tillstånd, samt vissa tillståndspliktiga sådana verksamheter- vattentäkter som omfattas av kommunens tillståndsplikt enligt MB 9 kap. 10 §- avfallshantering enligt MB 15 kap.När kan kommunen ha rätt att utfärda vite? Av MB 26 kap. 9 § framgår att en tillsynsmyndighet (t.ex. en kommun) i det enskilda fallet får besluta om de förelägganden och förbud som behövs för att miljöbalken samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken ska följas. Det kan alltså röra sig om en mängd olika tänkbara anledningar. Mer ingripande åtgärder än vad som behövs i det enskilda fallet får dock inte tillgripas, dvs. åtgärden ska vara proportionerlig (passande/lämplig) i fallet i fråga. Beslut om förelägganden eller förbud får därtill förenas med vite, enligt MB 26 kap. 14 §.Det framgår inte av din beskrivning varför kommunen i detta fall ansett det nödvändigt att utfärda föreläggandet/förbudet och förena det med vite, men det kan exempelvis tänkas röra sig om följande saker:- De grundläggande hänsynsreglerna i MB 2 kap. anser kommunen inte ha följts genom hanteringen av släpet. Det kan exempelvis röra sig om att kravet på den kunskap som krävs för verksamheten inte iakttagits, att s.k. försiktighetsmått (försiktighetsåtgärder) för att förebygga och förhindra skador eller olägenheter för människors hälsa eller miljö inte vidtagits, eller att valet av plats för släpets uppställning inte varit optimalt. (Se för just dessa exempel MB 2 kap. 2-3 och 6 §)- Kommunen anser att släpet är att anse som "avfall" enligt MB 15 kap. 1 § (ämne eller föremål som man avser eller är skyldig att göra sig av med). Det kan handla om att kommunen inte anser att släpet avfallshanteras på rätt sätt enligt MB 2 kap. 5 § och 15 kap. 10 till 15 kap. 11 a §.Det är som sagt svårt att veta vad kommunens grund för vitet varit utan närmare information, så jag råder dig att gå vidare enligt nedan.Vad innebär det här för dig, och hur kan du gå vidare med din fråga? Då du förmodligen fått ett föreläggande som förenats med vitet (eftersom det är då vite blir aktuellt) innebär det att du inte behöver betala de 25 000 kronorna, utan det räcker att du vidtar de åtgärder som kommunen beslutat om i föreläggandet för att slippa betala.Om du anser att föreläggandet och/eller vitet är obefogat och inte håller med om kommunens bedömning, kan du överklaga beslutet om föreläggande och vite. Du skulle exempelvis kunna ifrågasätta om ett föreläggande och vite på 25 000 kronor är fullt proportionerligt (jämför MB 26 kap. 9 § här ovan). Därtill skulle du eventuellt kunna ifrågasätta vad det är för nytta av att behöva flytta släpet (som eventuellt inte orsakar särskilt stora miljöfaror eller besvär där det står), särskilt jämfört med hur besvärligt eller kostsamt det skulle vara att flytta det (exempelvis om det rör sig om ett stort och tungt släp), utifrån den rimlighetsavvägning som ska göras enligt MB 2 kap. 7 §.Det följer av MB 16 kap. 12 § bl.a. att överklagbara beslut (vilket det är i det här fallet då beslutet angår dig och medför verkningar som är till nackdel för dig) får överklagas. MB 19 kap. 1 § andra stycket anger att kommunala nämnders beslut i särskilda fall (dvs. som här) får överklagas hos länsstyrelsen, om inte annat är särskilt föreskrivet. Det är alltså länsstyrelsen du ska vända dig till här.Om inte annat kan du få klarhet i vad kommunen ansett sig ha för grund för vitet (och föreläggandet), och möjlighet att bemöta detta.Om du känner att det finns frågetecken kvar att räta ut föreslår jag att du tar vidare hjälp av Lawline genom att maila info@lawline.se och beskriva din situation närmare.Lycka till med den fortsatta hanteringen av det här ärendet!Med vänlig hälsning,

Vad gör jag när jag fått en felaktig parkeringsanmärkning om att jag stått för nära en t-korsning?

2021-04-26 i Parkeringsböter
FRÅGA |Hej!Jag fick en pbot igår och det angående en parkering i vägkorsning eller som i mitt fall en t-korsning på den väg jag bor på. Jag vet att det är ca 12-13 meter till närmsta vägkant och dom har ej skrivit några antal meter på boten.Den borde väl då vara felaktig?
Kevin Läräng |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Av din redogörelse verkar det som att ditt fordon stått på allmän (kommunal) mark, och det är då trafikförordningen (Trf) som är tillämplig, närmare bestämt TrF 3 kap. 53 § som anger ett förbud mot att stanna eller parkera inom tio meter från korsande körbanas närmaste ytterkant.Eftersom du tycks vara säker på meterantalet från den korsande vägkanten bör du i mina ögon ha en möjlighet att bestrida parkeringsanmärkningen och få pengarna återbetalda, då alla avstånd över tio meter från korsningen är tillåtna, precis som du skriver. Eftersom vare sig mätmetod eller antal uppmätta meter finns antecknade på anmärkningen minskar hållbarheten i bevisningen om att ditt fordon varit feluppställt – det är annars just en sådan anteckning som medför ett högt bevisvärde (se t.ex. rättsfallet NJA 2013 s. 711) och som parkeringsvakt för man (bland annat jag själv) regelmässigt sådana anteckningar när man rapporterar ett fordon som står för nära en vägkorsning. Trots detta räcker det dock inte med att du enbart påstår att fordonet stått tillräckligt långt från vägkorsningen. Mitt råd till dig för att leda i bevis är att dokumentera med t.ex. bilder när du själv mäter upp avståndet från fordonet till den korsande körbanans närmsta ytterkant med måttband eller liknande. För att veta var denna "närmsta ytterkant" går kan du föreställa dig en rät, osynlig "linje" som fortsätter löpa efter att den korsande vägens vägkant upphört. Jag har tagit mig friheten att skissa upp hur denna linje ser ut (här), i röd färg. Du bör ställa dig på denna vänd mot fordonet och mäta upp avståndet till fordonets främre del enligt skissen.Trots att du enligt uppgift tycks ha blivit felaktigt rapporterad måste du oavsett betala in felparkeringsavgiften i förväg, innan du går vidare till att bestrida parkeringsanmärkningen. Detta följer av lagen om felparkeringsavgift 7 §. Det gör du genom att vända dig till polisen via myndighetens hemsida eller att bege dig till den polisstation närmast platsen där ditt fordon blev rapporterat. Efter att ärendet utretts och parkeringsanmärkningen (förhoppningsvis) undanröjts får du pengarna tillbaka.Lycka till i fortsättningen!

Har jag rätt till skadestånd när jag skadats av en tunnelbanespärr?

2021-03-17 i Skadestånd i trafiken
FRÅGA |Hej! Jag blev klämd i en tunnelbanespärr. Att jag får ersättning för förstörd egendom är redan tydligjort. Men, man frågar hur mycket jag vill ha i ersättning för själva händelsen?Spärren träffade båda sidor av huvudet, vid tinningarna. Det blev röda märken och värk, men inga bestående skador. Vad är rimligt att begära för summa?
Kevin Läräng |Hej, och tack för att du tar hjälp av oss på Lawline!Eftersom du verkar ha fått information om att du kommer bli ersatt för de s.k. sakskador som du drabbats av (dvs. skador på din egendom) kommer jag i mitt svar att fokusera på vad som gäller för de kroppsliga skadorna du åsamkats. Först behandlar jag de skadeståndsmöjligheter som finns innan jag kort nämner något om försäkring.Vad kan du få ersättning för? Inledningsvis anges i skadeståndslagen (SkL) 2 kap. 1 § anges att den som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar bl.a. personskada (dvs. någon form av skada på din kropp) ska ersätta skadan. Här framgår inte närmare vem som gett upphov till att du klämts i tunnelbanespärren (t.ex. en spärrvakt), men oavsett gäller att den som har arbetstagare i sin tjänst (t.ex. SL i det här fallet) ska ersätta bl.a. personskada som arbetstagaren vållar genom fel eller försummelse i tjänsten (se SkL 3 kap. 1 §).För skadeståndsskyldighet krävs i allmänhet att någon kan anses ha "vållat" dig skadan dvs. orsakat dig denna på ett oaktsamt sätt genom antingen aktiv handling eller där denne haft en förväntning på sig att handla för att förhindra skada men underlåtit att göra det. Rena olyckshändelser är i princip inte skadeståndsgrundande.I det här fallet kan man visserligen tänka sig att det faktum att spärren slog igen mot ditt huvud bara var en olyckshändelse. Det kan dock hävdas att SL (genom spärrvakten) haft en skyldighet/ett ansvar att hålla spärren öppen till dess att du passerat, och att denne i sitt arbete förväntats sitta och övervaka spärren, men att man trots det låtit bli att göra det. Arbetsgivarens (SL:s) ansvar är strikt enligt SkL 3 kap. 1 §, och det innebär att ansvaret gäller oavsett om skadan uppkommit på grund av olyckshändelse, oaktsamhet eller rentav uppsåt.Det kan alltså till att börja med finnas en möjlighet för dig att kräva skadestånd av SL på grund av personskadan du orsakats, med stöd av SkL.Det finns dock specialregler som ska tillämpas före SkL när produkter (såsom tunnelbanespärrar) är orsaken till skadan, vilket framgår av SkL 1 kap. 1 §. Frågan blir därför härnäst om några sådana är tillämpliga.Produktansvarslagen (PAL) är speciallagstiftning som innebär att det under vissa förutsättningar är bl.a. tillverkare, importörer, försäljare osv. av en produkt som blir skadeståndsskyldig, alltså i det här fallet den som t.ex. tillverkat tunnelbanespärren.PAL 1 § anger att skadestånd betalas bl.a. för personskada som en produkt har orsakat på grund av en säkerhetsbrist. Med "produkt" avses i PAL bl.a. lösa saker som infogats eller på annat sätt blivit en beståndsdel i annan lös eller fast egendom. Det framgår av PAL 2 §. Tunnelbanespärrar är fastsatta (infogade) i biljetthallar och kan alltså anses vara produkter i lagens mening.För att skadeståndsansvar ska uppstå enligt PAL krävs det alltså dessutom i det här fallet att skadan kan sägas ha orsakats på grund av en säkerhetsbrist. Kravet på "orsak" gäller allmänt när det handlar om skadestånd och brukar kallas för ett krav på adekvat kausalitet. Det kan förenklat sägas betyda att det ska finnas ett rimligt/tänkbart orsakssamband mellan (i det här fallet) säkerhetsbristen och dina kroppsliga skador. Skadan ska alltså ha uppstått till följd av säkerhetsbristen.Kravet på "säkerhetsbrist" betyder att produkten (i det här fallet spärrarna) inte är så säker som rimligen kan förväntas, sett till bl.a. hur produkten är avsedd att användas (PAL 3 §). Här är det dock svårt för mig att veta om spärrarna slagit igen på grund av en säkerbrist såsom ett konstruktionsfel. Om det faktiskt beror på ett fel i spärrarna verkar det i detta fall vara troligt att du kan vända dig till (i första hand) tillverkaren.I annat fall är inte förutsättningarna för skadestånd enligt PAL uppfyllda, och då gäller SkL istället enligt vad jag skrev ovan.Som en parentes i detta fall finns visserligen särskilda skadeståndsregler även i järnvägstrafiklagen (JTL) som reglerar transportörens (i det här fallet SL:s) och den s.k. infrastrukturförvaltarens ansvar för skador som har samband med tunnelbanetrafik. Detta gäller dock skador som har samband med själva tunnelbanedriften dvs. i princip sådant som händer "på banan", och alltså inte sådant som händer utanför det egentliga spårområdet såsom i biljetthallen. (Detta framgår av JTL 1, 4, 17 och 19 § samt EU:s tågpassagerarförordning artikel 11 med hänvisning till bestämmelserna i bilaga 1 i den förordningen. Se även förarbetena till JTL – prop. 2017/18:62 s. 93-94)Hur mycket i ersättning kan det tänkas bli? Utgångspunkten när det gäller själva ersättningsbestämningen brukar sägas vara att den som lidit skada ska försättas i samma ekonomiska läge som om skadan inte hade inträffat. I SkL finns regler om detta som närmare preciserar ersättningen (dessa gäller även om skadeståndsansvaret i detta fall skulle grundas på PAL enligt vad jag skrev ovan, eftersom PAL inte innehåller några avvikande regler om ersättningsbestämning).SkL 5 kap. 1 § anger att skadestånd till den som har tillfogats personskada omfattar bl.a. ersättning för (utifrån vad som är mest relevant för din fråga):- sjukvårdskostnad och andra kostnader för den som lidit skadan- inkomstförlust (dvs. i princip vad som fattas av vad du hade tjänat om du inte hade skadats)- fysiskt och psykiskt lidande av övergående natur (dvs. sveda och värk) och särskilda olägenheter till följd av skadanSjukvårdskostnader etc. och inkomstförlust går ofta att räkna ut ganska precist utifrån t.ex. kvitton och lönesatser/arbetsscheman. Däremot är det ofta svårare att närmare bestämma ersättning för "ideell skada", alltså i det här fallet sveda och värk osv. Finns det inga närmare uppgifter att räkna på när det gäller t.ex. ideell skada kan man stödja sig på en regel som innebär att ersättningen ska uppskattas till skäligt (rimligt) belopp (rättegångsbalken 35 kap. 5 §).Ersättningen för ideell skada tenderar att variera kraftigt från fall till fall. När det gäller bl.a. sveda och värk använder man sig i praktiken i princip dock av hjälptabeller från t.ex. Trafikskadenämnden som gällde vid skadetillfället (se bl.a. rättsfallet NJA 2017 s. 938).Ersättningen för sveda och värk beräknas enligt dessa tabeller utifrån den skadades fysiska och psykiska tillstånd, skadans art, sjuktidens längd och vårdform. Grundbeloppet per månad är 2600kr om du inte behövt sjukhusvård (vilket jag antar att du inte behövt i det här fallet), så utan vidare information förmodar jag att det är detta belopp du kan kräva.Något om alternativa lösningsvägar – Det kan vara så att du har rätt till ersättning enligt en försäkring, om du tecknat en sådan som gäller när du skadas. I så fall kan det eventuellt vara en lättare, mindre tidskrävande och billigare väg att gå för att få ut ersättning för händelsen, jämfört med att kräva skadestånd. Kontrollera alltså gärna även om du har en sådan försäkring och försök ta reda på dina möjligheter att få ersättning den vägen.En kort sammanfattning – Du kan ha rätt till ersättning för personskada enligt skadeståndslagen (eller produktansvarslagen), som ska täcka dina ev. sjukvårdskostnader och inkomstbortfall, samt på ett ideellt plan kompensera för din sveda och värk (i det sistnämnda fallet med cirka 2600kr). Börja med att vända dig till SL. Ett alternativ kan vara att dra nytta av din försäkring om du har en sådan.Om du har fler frågor eller funderingar över detta, om du vill klargöra något, eller om du önskar ytterligare hjälp i ärendet, är du välkommen att maila info@lawline.se så kan vi hjälpa dig vidare.Hoppas du kan dra nytta av svaret jag gett dig, och lycka till i fortsättningen! Med vänlig hälsning,

Är det straffbart att befatta sig med substansen 1cP-LSD? Är det narkotika?

2021-03-16 i Narkotikabrott
FRÅGA |Hejsan!Jag undrade hur det egentligen är med 1cP-LSD. Jag har googlat mycket men får inget tydligt svar, vet att det inte är en narkotika utan en "Hälsofarlig vara", fast vad är ens skillnaden på dem? Narkotika kan man såklart bli straffad för men HV verkar lite som en grey area...Är inköp/innehavande straffbart???Tack för svar!
Kevin Läräng |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag kommer först att förklara vad som straffrättsligt kan definieras som "narkotika" och alltså omfattas av de straffbud som anges i narkotikastrafflagen (NSL) och vad det innebär när det kommer till 1cP-LSD, eftersom detta verkar vara vad din fråga huvudsakligen går ut på. Jag anger även kort just vad som är straffbart när det handlar om narkotika. Därefter anger jag vad som kan sägas vara "hälsofarliga varor" och vad som gäller angående dessa.Vad är "narkotika"? I NSL avses med narkotika läkemedel eller "hälsofarliga varor" med beroendeframkallande egenskaper eller euforiserande effekter, eller varor som lätt kan omvandlas till varor med sådana egenskaper eller effekter, och som- på sådan grund är föremål för kontroll enligt en internationell överenskommelse som Sverige har biträtt, eller­- av (den svenska) regeringen har förklarats vara att anse som narkotika.Allt detta framgår av NSL 8 §.För det första krävs det alltså att varan/den kemiska kompositionen har vissa inneboende egenskaper. För det andra krävs det att varan antingen finns förtecknad i ett mellanstatligt/internationellt avtal, eller finns upptagen i en särskilt lista som regeringen utfärdar.Att varan etc. ska ha "beroendeframkallande egenskaper" kan sägas innebära ett krav på att användningen av denna ska vara starkt vanebildande. Att varan alternativt ska ha "euforiserande effekter" kan sägas handla om att den ska medföra en stark känsla av lycka och välbefinnande. I allmänhet kan man säga att dessa beskrivningar i definitionen är ganska vittomfattande och alltså kan fånga in många olika substanser. (Se förarbetena till NSL, närmare bestämt prop. 1997/98:183 s. 33-35 beträffande detta). Det finns alltså inget som hindrar att 1cP-LSD (som har liknande egenskaper jämfört med andra hallucinogener) omfattas av något av (om inte båda) dessa begrepp.När det gäller kravet i NSL 8 § på att substansen/kompositionen ska vara upptagen i en internationell överenskommelse kan först sägas att det finns två sådana överenskommelser som reglerar vad som är att anse som narkotika i Sverige. 1961 års allmänna narkotikakonvention med dess bilagor innehåller en förteckning av vilka "klassiska" slags substanser som är att anse som narkotika. På samma sätt innehåller 1971 års psykotropkonvention (som fångar upp övriga substanser) en liknande förteckning.Inte i någon av dessa internationella traktat finns substansen 1cP-LSD specifikt upptagen. Ämnet kan alltså inte anses vara narkotika enligt NSL på i vart fall den grunden.Det är dock annars tillräckligt att substansen anses vara "narkotika" om Sveriges regering upptagit substansen i sin egen lista. Den finns i bilaga 1 till förordningen om kontroll av narkotika, och detta framgår av förordningens 2 § som hänvisar tillbaka till NSL. Det framgår dock även av denna lista att 1cP-LSD inte är listad som narkotikaklassad substans. Det närmaste man kommer är 1P-LSD, men här är den kemiska kompositionen alltså annorlunda.Förordningens 3 § anger därutöver att Läkemedelsverket ska upprätta och meddela förteckningar över narkotika. Syftet med förteckningarna är att de ska göra det enkelt för alla att få veta vad som är att anse som "narkotika" (detta framgår av bl.a. rättsfallet NJA 2014 s. 259). I Läkemedelsverkets föreskrifter om förteckningar över narkotika (LVFS 2011:10) finns samtliga ämnen som narkotikaklassats antingen i Sverige eller internationellt. Inte heller i dessa föreskrifter förekommer dock 1cP-LSD som narkotikaklassad substans.Slutsatsen är alltså att 1cP-LSD inte (i nuläget) omfattas av narkotikadefinitionen i NSL 8 §. Det finns alltså en grundläggande narkotikastraffrättslig skillnad mellan sådant som klassas som "hälsofarliga varor" och sådant som klassas som "narkotika".Vad innebär det här för din del (narkotika)? Det händer då och då att vissa personer/aktörer försöker kringgå narkotikadefinitionen genom att ändra den kemiska kompositionen i en redan narkotikaklassad substans. Det innebär att den nya kompositionen inte längre stämmer överens med de kemiska beteckningar som finns nedskrivna i de internationella konventionerna eller i den svenska regeringens lista. Så tycks även vara fallet när det gäller 1cP-LSD, dvs. det är en relativt ny kemisk komposition som ännu inte narkotikaklassats. Folkhälsomyndigheten föreslog för ett par år sedan en ändring som innebär att bl.a. 1cP-LSD numera ska klassas som hälsofarlig vara, men man tycks alltså inte ännu ha tagit steget för att föreslå narkotikaklassning av substansen.Av NSL 1 – 3a § framgår att det är straffbart att hantera narkotika på många olika sätt (i de flesta fall även om man inte gör det uppsåtligen utan av grov oaktsamhet). Bland annat är överlåtelse, framställning, förvärv, anskaffning, bearbetning, förpackning, transport, förvar, utbjudning, "medling" av narkotikaaffärer, innehav m.m. förbjudet. Det gäller såvida befattningen med narkotikan sker "olovligen" dvs. inte för något ändamål som t.ex. ett medicinskt eller vetenskapligt sådant som regeringen godkänt eller annars undantagits från tillståndsplikt (se lagen om kontroll av narkotika, särskilt 2 §).Den s.k. legalitetsprincipen (som är mycket central inom straffrätten, och alltså även inom narkotikastraffrätten) kan i det här sammanhanget sägas hindra att någon lagförs för brott när det gäller företeelser som inte omfattas av ordalydelsen i ett straffbud. Det handlar helt enkelt om rättssäkerhet och att enskilda ska kunna förutse, läsa sig till och på förhand förstå vad som är resp. vad som inte är narkotika och alltså vilka specifika substanser som det är straffbart att handskas med (se bl.a. NJA 2014 s. 259 som jag nämnde ovan).I princip varje befattning med narkotika är alltså straffbar enligt NSL, men det gäller i nuläget inte när det kommer till 1cP-LSD. Än så länge går det att handskas med denna substans utan risk för att begå narkotikabrott, eftersom substansen inte faller in under narkotikadefinitionen. Tiden får dock utvisa hur länge det kommer vara på detta vis innan t.ex. regeringen ingriper och uppdaterar sin narkotikaförteckning.Gällande rätt angående "hälsofarliga varor" – Precis som du säger är det så att en substans kan klassas som "hälsofarlig vara" även om denna inte utgör "narkotika". Det rör sig om varor som på grund av sina inneboende egenskaper medför fara för människors liv eller hälsa och som används eller kan antas användas i syfte att uppnå berusning eller annan påverkan. Det framgår av lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor (HVL) 1 §. Lagens syfte är att fånga upp nyare substanser på marknaden som är farliga, men som inte hunnit utredas och testas tillräckligt ännu för att narkotikaklassas (SOU 2008:120 s. 22).1cP-LSD är en substans som är lik andra narkotikaklassade hallucinogener och medför liknande risker. Den faller alltså in under beskrivningen i bestämmelsen. Vidare anges i HVL 1 § andra stycket att det är regeringen som föreskriver på vilka varor lagen ska tillämpas. Så har skett genom förordningen om förbud mot vissa hälsofarliga varor. I förordningens 2 § anges att de varor som anges i bilagan till förordningen ska anses som "hälsofarliga varor" enligt HVL.Bilagan till förordningen listar idag 1cP-LSD som en hälsofarlig vara. Precis som du säger är det alltså en sådan.Vad innebär det här för din fråga? Att befatta sig med hälsofarliga varor är i många olika fall straffsanktionerat. Huvudsakligen anges (i HVL 3 §) att varor som avses i den lagen inte utan tillstånd får:- införas till landet - överlåtas- framställas- förvärvas i överlåtelsesyfte- anskaffas, bearbetas, förpackas, transporteras, förvaras eller på annat sätt hanteras om varorna inte är avsedda för eget bruk- bjudas ut till försäljning, eller- innehas.Införsel till landet är straffsanktionerat enligt smugglingslagen. De övriga fallen av befattning med hälsofarliga varor som anges i HVL 3 § kan innebära böter eller fängelse i högst ett år alternativt sex månader. Maxstraffet när det gäller fängelse som påföljdsval beror på om befattningen skett uppsåtligen eller av grov oaktsamhet. Allt detta anges i HVL 4 §.Undantagsvis kan hanteringen av hälsofarliga varor vara lovlig, om regeringen meddelar tillstånd för detta. Det gäller dock hantering för vetenskapligt eller industriellt ändamål (HVL 3 § andra stycket). Handhavande för rekreationella ändamål är alltså inget som motiverar tillstånd.Även om egenskaperna hos substanser som klassats som hälsofarliga varor inte hunnit kartläggas och sägas vara fullt lika farliga som när det gäller narkotika (och att straffskalorna därför är lägre enligt HVL jämfört med NSL) är det alltså fortfarande i de flesta fall brottsligt att handha sådana varor. Även om det inte enligt HVL 3 § i sig är straffbart att t.ex. köpa in 1cP-LSD för eget bruk är ändå själva innehavet straffbart. I allmänhet kan befattning med substansen därför inte rekommenderas.Hoppas detta svar har varit till hjälp för dig!Med vänlig hälsning,

Vad gäller när jag fått en parkeringsanmärkning/kontrollavgift på en plats där två olika parkeringsskyltar på en plats anger olika villkor?

2021-03-15 i Parkeringsböter
FRÅGA |Hej jag fick p-böter för att ha parkerat på en handikappsplats.Jag såg inte att det var skyltat som handikappsplats. Rutan var inte utmärkt med symbol på marken. Halva parkeringen är byggarbetsplats.Det är en gångbana mellan byggarbetsplatsens staket och den befintliga parkeringen. Mellan staketen på den gamla parkeringen (byggarbetsplats) är det uppsatt en P-skylt och under den är en handikapps-skylt.På den befintliga parkeringen är det uppsatt p-skylt med anvisning om p-skiva.Ska jag har förstått att skylten på andra sidan gångbanan syftade på min p-plats?? Vilka krav på markering gäller. Och har jag verkligen gjort fel i detta fallet? Kan skicka bild.
Kevin Läräng |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Det framgår inte av din fråga om parkeringsplatsen där du blev rapporterad utgör privat mark eller om det rör sig om allmän (kommunal) mark. Av beskrivningen att döma tolkar jag det dock som mest troligt att det rör sig om privat mark, men är det så att marken skulle vara kommunal kan du dra nytta av den andra hälften av mitt svar här nedan.Om du stått på privat mark – När det gäller felparkering på privat mark blir lagen om kontrollavgift vid olovlig parkering (LKOP) tillämplig. Av den lagens 3 § framgår att en kontrollavgift bara får tas ut om parkeringsförbudet eller parkeringsvillkoren tydligt har tillkännagetts genom skyltning på platsen. Skyltningen ska utföras med vägmärken (dvs. sedvanliga stolpar med skyltar i metall). Enligt fast rättspraxis innebär kravet på tydlighet att parkeringsvillkoren (eller förbuden) ska vara utformade så att de inte rimligen kan missförstås (se bl.a. rättsfallen NJA 1981 s. 323 och RH 2016:23).Vad innebär det här i ditt fall (privat mark)? Av din beskrivning tolkar jag förhållandena på platsen som att två olika slags "parkeringar" funnits, och att dessa avskilts från varandra med hjälp av ett byggstängsel och en gångbana. Jag uppfattar det också som att den ena av dessa avskilda parkeringar varit utmärkt med ett vägmärke om att parkering är tillåten (vitt "P" mot blå bakgrund) i kombination med en tilläggsstavla om att platsen bara är till för rörelsehindrade. Den andra av dessa avskilda parkeringar (där ditt fordon stått) uppfattar jag vara utmärkt med vägmärke om att parkering är tillåten i kombination med tilläggstavla om att p-skiva krävs.Eftersom ditt fordon varit uppställt på en plats där ett helt annat villkor (parkering med p-skiva) gäller jämfört med platsen en bit bort där parkering för rörelsehindrade gäller, anser jag att du knappast borde ha behövt förstå (dvs. villkoren bör inte kunna tolkas som) att parkering för rörelsehindrade skulle gälla även där ditt fordon stod. Utmärkningen med vägmärkena verkar inte ha levt upp till de krav som gäller för att du skulle ha behövt bli rapporterad för att ha stått på en plats avsedd för rörelsehindrade. Utifrån din beskrivning menar jag att du istället gjort vad du kunnat för att försöka efterleva parkeringsvillkoren, enligt gällande rätt. Kontrollavgiften borde alltså inte ha utfärdats enligt LKOP.Om du stått på allmän (kommunal) mark – Rör det sig om parkering på allmän/kommunal mark tillämpas i det här fallet lagen om felparkeringsavgift (FelPL) samt s.k. lokala trafikföreskrifter enligt trafikförordningen (TrF) 10 kap. Ett motsvarande krav på tydlighet gäller precis som om det istället hade rört sig om parkering på privat mark (se bl.a. rättsfallet NJA 2017 s. 669).För att villkoren ska vara så tydliga som möjligt, och för att en parkeringsanmärkning rätteligen ska ha kunnat utfärdas i detta fall, krävs det på allmän mark: - dels att skyltningen utförts med vägmärken som är utformade i enlighet med vägmärkesförordningen (VMF) (se även hur de närmare ska se ut grafiskt här)- dels att kommunen utfärdat en lokal trafikföreskrift som stämmer överens med skyltningen på platsen. Den lokala trafikföreskriften finns i form av ett skriftligt beslut och du kan kontrollera om en sådan funnits för platsen på Transportstyrelsens hemsida här (använd funktionen "Sök på karta" för bästa resultat).Detta följer av förordningen om felparkeringsavgift (FelPF) 2 § och TrF 10 kap. 13 §.Vad innebär det här i ditt fall (allmän/kommunal mark)? Din beskrivning av hur platsen ser ut tyder starkt på att vägmärkena för parkering för rörelsehindrade resp. för p-skiva inte stämmer överens med de lokala trafikföreskrifter som de måste vara förenade med. I så fall har du rätt att bestrida parkeringsanmärkningen och få saken ur världen.Vad kan du göra nu? Om du är intresserad av ytterligare vägledning i detta ärende får du gärna kontakta Lawline igen för att få mer juridisk hjälp. Det gör du genom att maila info@lawline.se och förklara din situation.Du bör dessutom undersöka om byggarbetsplatsen/parkeringen där ditt fordon varit uppställt utgör privat eller allmän (kommunal) mark, för att kunna veta om det varit den privata markägaren/parkeringsbolaget eller kommunens parkeringsvakter som haft rätt att arbeta på platsen. För att få en fingervisning om detta kan du exempelvis ta hjälp av olika karttjänster såsom Eniro eller Hitta.se.Är det så att du fått en kontrollavgift bör du vända dig till parkeringsbolaget/övervakaren som finns angiven på den "gula lappen", förklara situationen och gärna också delge denne mitt resonemang här. Under överklagandeprocessen behöver du inte betala in beloppet (och parkeringsbolaget ska inte heller driva in det under tiden enligt inkassolagen (särskilt 8 § och förknippad praxis, se bl.a. Datainspektionens allmänna råd för inkassoverksamhet).Är det så att du fått en parkeringsanmärkning (även detta framgår på den "gula lappen") behöver du enligt FelPL 7 § betala in beloppet i förväg, även om du har för avsikt att bestrida anmärkningen. Bestrider gör du genom att vända dig till den polisstation närmast platsen där parkeringsanmärkningen utfärdades, eller via polisens hemsida. Efter att polisen gjort sin utredning och funnit att parkeringsanmärkningen inte borde ha utfärdats undanröjs den, och du får pengarna tillbaka.Lycka till i fortsättningen, och hoppas att dessa råd från en jurist (tillika parkeringsvakt och instruktör/lärare i yrket) varit behjälpliga!Med vänlig hälsning,