Skadeståndsansvar vid snöras från tak

2022-01-13 i Skadestånd utanför kontraktsförhållande
FRÅGA |Hej, i december stod jag parkerad med min bil utanför en hög fastighet på ca 5 våningar. Jag var inne på ett ärende och när jag kommer tillbaka till min bil är den helt krossad av snö som fallit från hustaket. Taket på bilen är krossat samt vindrutan. Då jag bara har halvförsäkring på min bil täcker inte försäkringen det. Jag hörde av mig till fastighetsskötaren för ersättning men han sa dom inte fick tag i sina jurister så dom kunde inte lösa det. Det är nu över 1 månad sen dom sa att dom skulle kontakta mig, men ingen har hört av sig. Så min fråga är, har jag rätt att få ersättning för skadorna på bilen?
Gustav Ottebo |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline!Enligt 3 kap. 3 § st. 2 ordningslagen (OL) ska snö och is som kan rasa ned och skada personer eller egendom på offentlig plats utan oskäligt dröjsmål avlägsnas från tak, rännor och liknande anordningar. Detta skall ske på ett sådant sätt att det inte därigenom uppkommer risk för att personer eller egendom kommer att skadas. Enligt 3 kap. 3 § st. 3 OL ligger ansvaret för att detta arbete blir utfört på fastighetsägaren eller den som på något sätt har trätt i dennes ställe. Det anses att tills dess att röjningen kan komma till skott ska fastighetsägaren eller dennes ställföreträdare varna allmänheten för de skaderisker som föreligger. Det är alltså fastighetsägarens ansvar att tillse att exempelvis bilar inte blir förstörda till följd av snöras. Men för att skadestånd ska kunna utkrävas så förutsätts att fastigheten anses vara belägen på en "offentlig plats". Med "offentlig plats" ska enligt 1 kap. 2 § OL förstås allmänna vägar, gator, parker och generellt sett områden som i detaljplan redovisas som allmän plats och som har upplåtits för sitt ändamål. Jag utgår från att den plats din bil befann sig på vid skadetillfället var en sådan offentlig plats. Med den utgångspunkten, och på grund av fastighetsägarens underlåtenhet att ta sitt ansvar och undanröja snön är det möjligt att kräva skadestånd från denne på grund av uppkomna skador enligt 2 kap. 1 § skadeståndslagen (SKL). Jag skulle därför rekommendera dig att ta kontakt med en jurist och låta denne hantera en eventuell process mot fastighetsägaren för att dina intressen ska kunna tillvaratas så effektivt som möjligt.Med vänlig hälsning,

Spridning av kränkande bilder/filmer, olaga integritetsintrång

2021-12-20 i Brott mot frihet och frid, 4 kap. BrB
FRÅGA |Hej!Jag undrar vad som händer om jag skulle göra något olämpligt framför en kamera och att detta filmas i smyg utan min vetskap och läggs ut på internet. Är detta ett brott? hade jag kunnat stämma personen som lade upp klippet om jag hittade det? Hade det varit lönt att göra en polisanmälan? Den som blir filmad gör absolut ingenting brottsligt på filmen och är inte naken eller något sånt, dock så gör han bort sig lite grann och var väldigt tydlig med att han inte ville bli filmad. Om det mot förmodan blev smygfilmat så var det i ett hus hos en privatperson. Men om någon då filmar i smyg och lägger ut det. Ponera att detta klipp skulle bli viralt på nätet och jag hade polisanmält är det då stor risk att filmen hade plockats bort? Om det hade blivit viralt är det stor risk att den som blev filmad hade känt till klippet då så småningom?PS.Den som är rädd för att ha blivit filmad ville egentligen inte göra den "roliga gesten" men kände sig tvungen p.g.a. grupptryck från andra och nästintill påtvingad.
Gustav Ottebo |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline!Enligt Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna (EKMR) art. 8 har var och en rätt till respekt för sitt privatliv. Denna konventionsbestämmelse ger inte bara upphov till en skyldighet för det allmänna att avhålla sig från omotiverade inskränkningar i en vars privatliv, utan även en förpliktelse att tillse att enskilda i förhållande till andra enskilda tillförsäkras ett skydd för privatlivet, däribland ett skydd mot spridning av integritetskränkande bilder. Detta enligt Europadomstolens dom i målet Peck vs the United Kingdom. Svensk rätt reglerar situationen att någon utsätts för spridning av kränkande bild i 4 kap. 6 c § brottsbalken (BrB). Enligt förarbetena till bestämmelsen, prop. 2016/17:222 sid. 94, gäller bestämmelsen både stillbilder och rörliga bilder (film). 4 kap. 6 c § BrB radar upp 5 punkter med situationer där någon i lagens mening överträder förbudet mot spridning av kränkande bild. Mot bakgrund av hur du beskriver filmens innehåll anser jag att punkten 4 är aktuell. Denna anger att den som gör intrång i någon annans privatliv genom att sprida bild på någon som befinner sig i en mycket utsatt situation döms, om spridningen är ägnad att medföra allvarlig skada för den som bilden eller uppgiften rör, för olaga integritetsintrång.Ett antal olika krav måste alltså mötas för att någon ska anses ha gjort sig skyldig till brottet, och att någon stämning med efterföljande skyldighet att ta bort bilden ska aktualiseras.Straffansvar förutsätter först och främst att bilden har spritts. I detta krav ligger att bilden görs tillgänglig för fler än ett fåtal personer. Det krävs dock inte att dessa personer faktiskt tagit del av materialet enligt prop. 2016/17:222 sid. 33. Vidare krävs att spridningen ska innebära ett intrång i någons privatliv. En förutsättning för att så ska vara fallet är att spridningen sker utan samtycke från den som bilden avser. Då punkten 4 i bestämmelsen blir aktuell i detta fall krävs dessutom att bilden föreställer någon som befinner sig i en mycket utsatt situation. I ett rättsfall från HD, NJA 2020 s. 273, betonade HD att bestämmelsens syfte är att freda den utsattes integritet. Det är enligt HD följaktligen utsattheten från integritetssynpunkt som ska bedömas. Ansvar för olaga integritetsintrång förutsätter också att spridningen är ägnad att medföra allvarlig skada för den som bilden rör. Detta förutsätter dock inte att någon allvarlig skada har uppkommit utan det räcker att spridningen typiskt sett kan medföra sådan skada. Med "skada" ska i detta sammanhang förstås sådan skada på privatlivet och den personliga integriteten som kan föranleda exempelvis rädsla, obehag, otrygghet, kränkthet och ångest. Vid bedömningen av om spridningen är ägnad att medföra allvarlig skada ska särskild betydelse fästas vid vilket slags bild det är fråga om och hur och i vilken omfattning den har blivit spridd enligt prop. 2016/17:222, sid 96. Det ska framhållas att det inte är avgörande hur många som faktiskt har kommit att ta del av bilden. Detta eftersom bedömningen i denna del ska ta sikte på vad gärningsmannens spridning typiskt sett kan leda till. Det kan därför vara tillräckligt för straffansvar att gärningsmannen gör bilden eller uppgiften tillgänglig för ett mer begränsat antal personer under förutsättning att detta typiskt sett ändå kan medföra allvarlig skada. Så kan vara fallet på grund av bildens karaktär eller risken för en vidarespridning till en större krets. Vid bedömningen kan hänsyn tas också till omständigheter hänförliga till målsäganden i det enskilda fallet. Av betydelse är då bl.a. vilken spridning som bilden eller uppgiften har fått bland andra som ingår i det sociala sammanhang som målsäganden befinner sig i. Att bilden sprids till personer i målsägandens närhet kan öka intrånget i privatlivet enligt prop. 2016/17:222 sid 40 och 96.Enligt NJA 2020 s. 273 straffbelägger bestämmelsen om olaga integritetsintrång endast uppsåtliga gärningar. Uppsåtet ska omfatta själva spridningen och det förhållandet att den som bilden eller uppgiften avser inte har samtyckt till spridningen. Det krävs dessutom att uppsåtet täcker dels de faktiska förhållanden som innebär att bilden eller uppgiften är sådan som avses i bestämmelsen, dels de faktiska förhållanden som leder till slutsatsen att spridningen har varit ägnad att medföra allvarlig skada. Huruvida bilden i det enskilda fallet utgör ett sådant olaga integritetsintrång eller inte kräver att juristerna som bedömer fallet har tillgång till bilden / filmen för att kunna jämföra den mot de hållpunkter för bedömningen som utstakats ovan. Därför rekommenderar jag att du tar kontakt med en jurist för att avgöra om du kan gå vidare med ditt fall.Jag hoppas detta svar gav dig bättre förståelse för lagens syn på kränkande bilder och att det hjälper dig att preliminärt bedöma ditt eget fall.Med vänlig hälsning,

Olagligt / otillbörligt anskaffade bevis

2021-12-12 i Bevis och bevisning
FRÅGA |Hej! Om det visar sig att en husrannsakan är felaktigt gjord, utan skälig misstanke för att ett brott har begåtts, man har heller inga konkreta bevis att skäligen misstänka, men polisen i husrannsakan ändå hittar bevis som kan leda till straff, kan beviset fortfarande användas då?För att ge lite mer kontext i det hela så blev jag dopingtestad på gymmet (urinprov) antagligen för de tycker jag är för stor, vilket är en bedömningsfråga. Så deras misstanke grundar sig på deras kunskap och erfarenhet inom träning vilket inte är hög. Eftersom det visade sig några månader senare att testet var negativt.Men de ville ändå göra en husrannsakan samma dag när jag var kvar på gymmet, även om jag hade samarbetat och tagit testet på plats då jag inte har något att dölja, de har alltså inte hittat något på mig eller i min väska, jag har inte erkänt brott, men de vill ändå hem och kolla min lägenhet efter ha pratat med förundersökningsledare och hållit förhör på plats.Under husrannsakan hittar man ingen doping, men man hittar narkotika istället som jag inte kände till, vilket inte var det man sökte efter. Och nu är jag kallad till domstol för detta. Jag vet folk som erkänt dopingbrott på plats men polisen har ändå inte gjort husrannsakan hos dem då man har bevis och de åkt fast för doping tidigare, i mitt fall hade de inga bevis, jag gjorde testet, de hade inte hittat några konkreta bevis på mig, men de skulle ändå göra husrannsakan. Får bevisen användas ändå?Mvh
Gustav Ottebo |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline!Som jag förstår din fråga undrar du huruvida bevis som styrker att ett visst brott har begåtts (narkotikabrott) får användas, när anledningen till att man vidtog den åtgärd (husrannsakan) genom vilken man hittade de bevisen egentligen vidtogs på grund av misstanke om ett annat brott (dopningsbrott)I 35 kap. 1 § rättegångsbalken (RB) framgår att rätten skall efter samvetsgrann prövning av allt, som förekommit, avgöra, vad i målet är bevisat. Detta anses vara det stadgande som ger uttryck för att vi i Sverige tillämpar fri bevisprövning. I fri bevisprövning ingår principen om fri bevisföring, enligt vilken det inte råder någon begränsning vad gäller de bevis som en part får åberopa för att stödja sin sak, med undantag för de fall som nämns i 35 kap. 7 § RB. I fri bevisprövning ingår också principen om fri bevisvärdering, vilken innebär att rätten inte är bunden av några lagar eller andra regler kring hur olika bevis ska värderas utan domstolen är fri att själva avgöra hur högt bevisvärde exempelvis ett sms ska anses ha.Det råder alltså ingen begränsning vad gäller bevisning i allmänhet som får läggas fram i en rättegång, men vad gäller för bevis som framkommit på ett sätt som i ditt fall? Man talar ofta om "överskottsbevis" i fall som detta. Med överskottsbevis menas information som polis eller åklagare får om ett annat brott än det som låg till grund för användningen av exempelvis en husrannsakan eller information som annars åtkommits på något otillbörligt sätt. I svensk rätt anses överskottsbevisning utgöra tillåten bevisning. Detta har bekräftats av Högsta domstolen (HD) i rättsfallet NJA 1986 s. 489.I ytterligare ett rättsfall från HD, NJA 2003 s. 323, prövades om det faktum att svensk rätt tillåter överskottsbevisning strider mot artikel 6 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna (EKMR) vilken handlar om rätten till en rättvis rättegång. HD lyfter där fram praxis från Europadomstolen vilken säger att "frågan om vilken utredning som får läggas fram inför en nationell domstol i första hand är en angelägenhet för den nationella rättsordningen och att det kan vara legitimt att åberopa även sådan utredning som framskaffats på ett sätt som inte är förenligt med konventionen".Europadomstolen har vidare uttalat sig angående bevisning som tillkommit otillbörligt i fallet Khan v Förenade Konungariket. I målet hade polisen i hemlighet avlyssnat den misstänkte utan något lagstöd. Den bevisning som framkommit genom den hemliga avlyssningen var den enda bevisningen som fanns mot den tilltalade. Trots detta ansåg Europadomstolen att det var godtagbart att bevisningen låg till grund för en fällande dom mot den tilltalade.Det faktum att bevisning har tillkommit på ett olagligt eller otillbörligt sätt innebär alltså inte att rätten får bortse från den utan att först ha värderat det som vanligt. Med vänlig hälsning,

Vem står risken för varor som inte kommer fram?

2021-11-28 i Köplagen
FRÅGA |Hejjag har sålt en vara på Blocket. Jag har sändningsnummer mm.Köparen säger nu att paketet inte har levererats fast det står som levererat när vi söker på sändningsnumret.Nu undrar jag vem som är ansvarig? Kan köparen kräva sina pengar tillbaka?
Gustav Ottebo |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline!Din fråga handlar om det man inom juridiken brukar kalla "riskens övergång" avseende varan, och regleras i Köplagen (KöpL). KöpL är en s.k. "dispositiv lag" enligt 3 § KöpL. Detta innebär att bestämmelserna i lagen inte gäller i den mån personer som ingått ett avtal har bestämt att något annat ska gälla mellan de. I mitt svar utgår jag från att du och köparen inte har avtalat om att något särskilt ska gälla mellan er vad gäller riskens övergång. Mitt svar utgår därmed helt från lagen.För att svara på din fråga är det först relevant att utreda när varan anses avlämnad. I 7 § KöpL står att om en vara skall transporteras till köparen inom en och samma ort, alltså om varan befinner sig på samma ort som den ska levereras till, sker avlämnandet när varan överlämnas till köparen. Begreppet "ort" ska förstås så som det avvänds i vanligt tal, vilket framgår tolkningsvis av prop. 1988/89:76, sid. 70–71. Om varan däremot ska transporteras till köparen på en annan ort än den där varan befinner sig sker avlämnandet när varan överlämnas till den transportör som åtagit sig transporten från avsändningsorten enligt 7 § st. 2 KöpL.I 13 § KöpL framgår att risken för varan går över på köparen när varan avlämnats i enlighet med 7 § KöpL. 12 § KöpL definierar vad som menas med "riskens övergång". Där framgår att om köparen bär risken för varan är han skyldig att betala för varan även om den har förstörts, kommit bort, försämrats eller minskat genom en händelse som inte beror på säljaren. Om risken däremot inte har övergått på köparen så är han inte skyldig att betala för varan om något av ovanstående skulle inträffa.Sammanfattningsvis handlar frågan här om huruvida risken för varan har övergått på köparen eller inte, vilket i sin tur är beroende av om varan har transporterats inom en och samma ort eller ej. Jag hoppas detta svarar på din fråga!Med vänlig hälsning,

Hur bedöms vapenbrott?

2021-12-26 i Övriga brott
FRÅGA |Hej! Hur bedöms det om man har vapen hemma. Alltså om det klassas som grovt, ringa eller av normalgraden. Är det exempelvis antal vapen eller omständigheter som avgör? Om man samtidigt förvarar narkotika, bedöms fallen var för sig iom den nya lagen att inte "baka in" olika brott i samma?
Gustav Ottebo |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline!Vapenbrott regleras i vapenlagen. I 9 kap. 1 § vapenlagen framgår att den som uppsåtligen innehar ett skjutvapen utan att ha rätt till det eller överlåter eller lånar ut ett skjutvapen till någon som inte har rätt att inneha vapnet döms för vapenbrott till fängelse i högst tre år. Om brottet är ringa döms i stället till böter eller fängelse i högst sex månader. Frågor som gäller gränsdragningen mellan ringa brott och brott av normalgraden har prövat i ett antal rättsfall från Högsta domstolen, HD. I de tre samtidigt prövade målen NJA 1974 s. 208 I-III bedömdes en kortare tids innehav av ett hagelgevär för prydnadsändamål som ringa brott. Innehav av en vanlig pistol bedömdes däremot inte som ringa. I NJA 1988 s. 657 bedömdes innehav av en uppboradd startpistol, med förhållandevis låg anslagsenergi som förvarades i ett kassaskåp, samt ett obrukbart hagelgevär med svårreparabelt fel som ringa brott. Från dessa rättsfall kan alltså dras slutsatsen att samtliga relevanta omständigheter ska beaktas när de kommer till att avgöra om vapenbrottet ska anses som ringa eller vara av normal svårhetsgrad. Frågor som huruvida vapnet är brukbart eller ej, hur det förvaras, hur många vapen det rör sig om, vad syftet med innehavet är med mera blir relevanta.För att klassificera ett brott som grovt uppradar lagen vissa punkter som särskilt ska beaktas. I 9 kap. 1 a § vapenlagen framgår att om brott som avses i 1 § första stycket är grovt, döms för grovt vapenbrott till fängelse i lägst två och högst fem år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om1: vapnet har innehafts på allmän plats eller på en annan plats där människor brukar samlas eller har samlats eller i ett fordon på en sådan plats,2: vapnet har varit av särskilt farlig beskaffenhet,3: innehavet, överlåtelsen eller utlåningen har avsett flera vapen,4: vapnet har innehafts i en sådan miljö att det typiskt sett kan befaras komma till brottslig användning, eller5: gärningen annars har varit av särskilt farlig art.Ett eldhandvapen ska alltid anses vara av särskilt farlig beskaffenhet enligt samma lagrum. Dessa fem punkter ska särskilt beaktas, men även gäller att samtliga relevanta omständigheter ska beaktas vid gradindelningen. Ett grovt brott kan föreligga även om ingen av de uppräknade punkterna är för handen. Om eventuell narkotika skulle uppräckas samtidigt som ett vapenbrott uppdagas kommer det att dömas separat för de bägge brotten då det inte råder någon s.k. "konsumtionsrelation" mellan dessa och att de inte förövas genom samma gärning. Med vänlig hälsning,

Hur går överklagande till?

2021-12-20 i Domstol
FRÅGA |Hej,Vi har en butik som fick böter pga olovligt försäljning av tobak, dagsböter på 100 dagar/280:-. Vi sålde 940 paket tobak under den perioden. Ungefär (50 000kr)Tobak som vi har köpt in beslagtogs värde ca 50-60 tusen. Vi har köpt in de på SMD logistik, vi fick beslut om att de kommer förverkas. Vi tjänade alltså Max 10 tusen på olovlig försäljningen och böter vi får är totalt 80 tusen kronor. Finns det något vi kan göra? Tack för hjälpen!
Gustav Ottebo |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline!Jag utgår från att den påföljd som ni fått utdelad beslutats i tingsrätten, och inte genom ett strafföreläggande. För att få till stånd en ändring av tingsrättens dom behöver ni överklaga, något som regleras för brottmål i 51 kap. rättegångsbalken (RB).Utformning och tidsramEtt överklagande av tingsrättens dom ska ske skriftligen och ges in till den tingsrätt som dömt i målet. Här gäller en tidsfrist, överklagandet ska ha kommit in till rätten inom 3 veckor från den dag då domen meddelades enligt 51 kap. 1 § RB. Ett överklagande som kommer in senare än så ska avvisas av rätten enligt 51 kap. 3 § RB. Åklagaren kan härvid anslutningsöverklaga enligt 51 kap. 2 § RB inom en vecka från det att det första överklagandet inkom till rätten. Detta måste åklagaren göra för att möjliggöra för hovrätten att fastställa tingsrättens domslut. Det ska här noteras att eftersom tingsrätten dömt till böter i ert fall får inte hovrätten ändra domen till att avse någon annan påföljd. Bötessumman får heller inte ändras till ett högre belopp. Detta får bara ske om åklagaren självständigt överklagar och inte anslutningsöverklagar. Överklagans innehållÖverklagan måste innehålla vissa uppgifter för att godkännas. Enligt 51 kap. 4 § RB ska följande finnas med i överklagan:1: den dom som överklagas 2: i vilken del domen överklagas och den ändring i domen som yrkas3: grunderna för överklagandet och i vilket avseende tingsrättens domskäl enligt klagandens mening är oriktiga4: de omständigheter som åberopas till stöd för att prövningstillstånd skall meddelas, när sådant tillstånd krävs, och5: de bevis som åberopas och vad som skall styrkas med varje bevis.Om ni i hovrätten vill lägga fram skriftliga bevis som inte lagts fram tidigare så skall det göras samtidigt som överklagan inges till rätten. Ni kan även uttrycka önskemål om förnyade förhör.Processen efter överklagans överlämnandeEfter att ni lämnat in överklagan skall tingsrätten skicka dessa vidare till den behöriga hovrätten enligt 51 kap. 5 § RB, förutsatt att överklagan inte har avvisats. Hovrätten får dock avvisa överklagan även på annan grund än att klagan kommit in för sent enligt 51 kap. 6 § RB. Detta gäller dock inte det fallet att någon av de uppgifter som ska finnas med i överklagan enligt ovan saknas, detta enligt 51 kap. 7 § RB. Då ska i stället hovrätten förelägga klaganden att lämna in det saknade uppgifterna. Om klaganden dock inte kompletterar överklagan så kommer hovrätten avvisa denna.Om prövningstillstånd meddelas, eller om sådant inte behövs i det aktuella fallet, så delges motparten (allmän åklagare) överklagandet och föreläggs att yttra sig om överklagandet enligt 51 kap. 8 § RB. Enligt samma bestämmelse får hovrätten genast meddela dom i målet om det är uppenbart att överklagandet saknar grund. Den svarsskrivelse som åklagaren inkommer med, där denne yttrar sig över de grunder och omständigheter som klaganden kommit in med, ska sedan delges klaganden enligt 51 kap. 10 § RB.Efter detta är arbetet med själva överklagan slut och vad som följer är en normal rättegångsprocess där hovrätten till slut fattar ett domslut vilket kan innebära en sänkning av bötesbeloppet för er del. Med vänlig hälsning,

SMS-konversation som bevisning i tvistemål

2021-12-11 i Bevis och bevisning
FRÅGA |Hej, vilket värde har ett sms till mig som är sparat i min telefon och i icloud. Om det blir strul för mig i framtiden pga att det står fel i kontrakt, kan jag då använda dessa sms som bevis för sakförhållandena eller saknar sms bevisvärde.
Gustav Ottebo |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline!I 35 kap. 1 § rättegångsbalken (RB) framgår att rätten skall efter samvetsgrann prövning av allt, som förekommit, avgöra, vad i målet är bevisat. Detta anses vara det stadgande som ger uttryck för att vi i Sverige tillämpar fri bevisprövning. I fri bevisprövning ingår principen om fri bevisföring, enligt vilken det inte råder någon begränsning vad gäller de bevis som en part får åberopa för att stödja sin sak, med undantag för de fall som nämns i 35 kap. 7 § RB. I fri bevisprövning ingår också principen om fri bevisvärdering, vilken innebär att rätten inte är bunden av några lagar eller andra regler kring hur olika bevis ska värderas utan domstolen är fri att själva avgöra hur högt bevisvärde exempelvis ett sms ska anses ha.Jag förstår din fråga som att du har ingått / tänker ingå ett avtal med någon annan och undrar över hur en sms-konversation skulle kunna användas för att bevisa sakförhållanden eller överenskommelser mellan er.Om det skulle bli konflikt mellan dig och din avtalspart i framtiden om ert avtal så leder det till vad som kallas ett tvistemål. Precis som i brottmål så gäller den fria bevisprövningen även vid tvistemål vilket innebär att det står dig fritt att åberopa exempelvis en sms-konversation som stöd för din sak. Ett exempel där sms har åberopats som bevis i ett tvistemål är det av HD avgjorda rättsfallet NJA 2014 s. 364. Rätten ska då beakta dessa sms när den avgör målet om inte rätten finner att beviset kan avfärdas enligt den ovan nämnda bestämmelsen 35 kap. 7 § RB. Där sägs att rätten får avvisa bevisning1: om den omständighet som en part vill bevisa är utan betydelse i målet,2: om beviset inte behövs,3: om beviset uppenbart skulle bli utan verkan,4: om bevisningen med avsevärt mindre besvär eller kostnad kan föras på annat sätt, eller5: om beviset trots rimliga ansträngningar inte kan tas upp och avgörandet inte bör fördröjas ytterligare.Som kan utläsas enbart genom formuleringarna av dessa punkter så är deras tillämpningsområde litet. Sammantaget sett finns alltså inget hinder för att åberopa sms som bevis för något du vill påstå vid ett eventuellt tvistemål.Med vänlig hälsning,

När får en förundersökning läggas ned?

2021-11-27 i Förundersökning
FRÅGA |Hej Lawline!Tack för alla bra svar under åren.Åklagare Krister Petersson lade ner utredningen om mordet på Olof Palme med motiveringen att den skäligen misstänkte Stig Engström är avliden. Får en åklagare verkligen göra så juridiskt sett? Under en mordutredning, och speciellt en så stor som Palmes, finns det många uppslag, och det är inte ovanligt att personer misstänks (av lika grad) under en tid för att senare avföras, och det i stället framkommer andra personer som misstänks. Engström var bara skäligen misstänkt. Dvs en lägre misstankegrad.Det borde rimligen finnas hur många uppslag som helst att utreda i en så stor utredning som Palmes, som inte rimligen kan anses vara helt uttömda. Bara för att man inte kommer längre med ett intressant uppslag kan väl inte vara ett argument för att inte utreda alla andra uppslag?
Gustav Ottebo |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline!Som jag förstår din fråga handlar den om när en förundersökning får läggas ner. Detta regleras i 23 kap. 4 § och 23 kap. 4 a § rättegångsbalken (RB). Reglerna i den sistnämnda bestämmelsen, de s.k. "förundersökningsbegränsningarna", är dock inte av betydelse för denna fråga. Detta eftersom de framför allt avser brott som inte har högre straff än böter. Av 23 kap. 4 § st. 2 RB framgår ett generellt uttalande kring nedläggning av förundersökning; om det inte längre finns anledning att fullfölja förundersökningen ska den läggas ned. Anledningar till att förundersökningen inte längre bör fullföljas kan exempelvis bestå av att det saknas bevis eller att brottet har begåtts av en utlänning som hunnit lämna landet. Men även om den misstänkte har avlidit ska förundersökningen läggas ned.Avseende just Palmeutredningen återstod enligt åklagaren endast en misstänkt efter 34 års utredning. Denna misstänkte var just avliden och därmed fanns inte laglig grund för att åtala denne enligt 23 kap. 4 § RB. Förundersökningen måste ha någorlunda realistiska utsikter att åtminstone leda fram till ett klargörande av den aktuella situationen för att anses försvarliga att fortsätta lägga resurser på. Mot bakgrund av den synnerligen långa utredningstiden och att den enda misstänkte numera är avliden fattades därmed beslutet att lägga ned utredningen. Om det således inte går att skaffa fram tillräcklig bevisning eller det finns annat skäl att lägga ner förundersökningen så meddelar åklagaren att något åtal inte kommer väckas enligt 23 kap. 20 § RB, ett s.k. "negativt åtalsbeslut". Förundersökningen kan också upphöra genom ett särskilt beslut om att den ska läggas ned. Men bara för att förundersökningen numera är nedlagd betyder inte det att den inte kan upptas på nytt. Man brukar tala om att ett beslut att lägga ned en förundersökning inte vinner rättskraft eftersom den kan återupptas, exempelvis om det framkommit nytt material. Det finns då inget som hindrar att förundersökningen inriktar sig på samma misstänkte som tidigare enligt SOU 2010:14, sid. 191. Avseende just Palmemordet kommer denna möjlighet alltid finnas kvar då brottet mord aldrig preskriberas enligt 35 kap. 2 § brottsbalken (BrB). Således kan man inte säga att Palmeutredningen är definitivt avslutad endast för att förundersökningen i skrivande stund är nedlagd.Till detta kommer, som du lyfter fram i frågan, att mannen fortfarande efter förundersökningens nedläggning är betraktad som skäligen misstänkt. För att anses skäligen misstänkt krävs enligt ett uttalande från Justitieombudsmannen, JO 1986/87:1 sid. 83, att "det finns konkreta omständigheter av viss styrka som pekar på att den misstänkte begått det antagna brottet". Tidigare ansågs att om förundersökningen avseende ett brott lades ned trots att en skälig misstanke kvarstod, kunde uppgifter om den misstänkte finnas kvar i vissa register, exempelvis polisens kriminalunderrättelseregister. Detta enligt den numera upphävda 21 § polisdatalagen. Möjligheten till lagring av uppgifter har dock trappats tillbaka till vad som nu framgår av 5 kap. 7 § st. 3 lagen om polisens behandling av personuppgifter. Där framgår att uppgifter i polisens spårregister får behandlas upp till 70 år efter registreringen om uppgifterna hänför sig till utredningar om brott som anges i 35 kap. 2 § st. 1 BrB, bland annat mord. Om förundersökningen skulle återöppnas finns alltså möjlighet att använda sig av material som tidigare samlats in kring den misstänkte. Sammantaget sett får alltså en förundersökning läggas ned om man kan anse att utredningen kommit så långt den kan komma för närvarande. Men förundersökningen kan återupptas om det anses som att fruktbart att göra så, exempelvis då ny bevisning tillkommit. Jag hoppas detta utgjorde ett svar på din fråga! Med vänlig hälsning,