Lawline svarar
Hej Margita och tack för din fråga!
Huruvida din sambos ”nya” har ”rätt” att bo i ditt och din sambos gemensamma hem är en fråga som avser de personliga rättigheterna och skyldigheterna dig och din sambo emellan – något som rättsordningen inte befattar sig med. Om detta finns inget i lag reglerat, inget som säger att den bostad som förvärvats för er gemensamma användning alls ej får beträdas av en ”annan”. Jag kan för att illustrera detta påminna om rättsläget för _makar_ , vilka faller under Äktenskapsbalkens tillämpningsområde (https://lagen.nu/1987:230). I balkens första kapitel upptas en paragraf av innehåll att makarna skall ”visa varandra trohet och hänsyn” (2 §). Emellertid utgör detta inget legalt fundament att basera personliga rättigheter och skyldigheter på: det finns ingen rättslig mekanism för det fallet att en make förment förfarit svekfullt, trolöst eller hänsynslöst, det finns ingen rättslig sanktion mot sådana beteenden – och detsamma gäller sambor.
Jag vet att du frågar om den inflyttade ”nyas” rätt – men jag kommer härefter att låta diskussionen om dennes eventuella ”rätt” eller ”orätt” att sammanbo med din sambo utklinga – för att istället fokusera din sambos agerande att ställa ut dina tillhörigheter på gården.
Jag skulle härvid, som en parentes, först vilja uppmärksamma dig på rättsfallet NJA 1994 s. 433 – det synes kunna vara av intresse eftersom omständigheterna där påminner om de aktuella. I målet hade A och B sammanbott på en fastighet som de gemensamt ägde, vartefter A flyttat men B inlett ett nytt samlevnadsförhållande på fastigheten med C. Med anledning av detta ansökte B till kronofogdemyndigheten om särskild handräckning för _avhysning_ av C. Detta med åberopande av 17 § i 1987 års Lag om sambors gemensamma hem (föregångaren till SamboL), under invändningen att B ingalunda ägde upplåta nyttjanderätt åt C utan A:s samtycke. Fråga var alltså om B agerat ”orätt” i sådan mån att det rättsligen kunde sanktioneras genom avhysning. Den rättsliga bakgrunden till detta var som sagt 17 § Lagen om sambors gemensamma hem, nuvarande 23 § SamboL som upptar en bestämmelse om att en sambo inte utan sin sambos samtycke får vidta vissa dispositioner med den gemensamma bostaden och bohaget till men för den senares rätt. Sålunda får t.ex. bostad som utgör samboegendom ej avhändas, uthyras eller upplåtas med nyttjanderätt (1 st. 1 p.)
Den i målet aktualiserade, till kronofogden inkomna ansökan kom i Högsta domstolen att lämnas utan bifall under förevändningen att 17 § inte uppställer något hinder mot att en sambo låter en annan person sammanbo med densamme: ”Det förhållandet att en av parterna innan bodelning sker [samboförhållandet hade i målet bringats till upphörande, varför bodelning var nära förestående] upptar en ny äktenskapsliknande samlevnad i den gemensamma bostaden bör inte medföra att en nyttjanderätt skall anses upplåten till denna (…) Inte heller i övrigt kan det anses att sökandens besittning egenmäktigt rubbas eller att hans rätt till viss egendom olovligen hindras. Beslutet om avhysning skall därför upphävas.”
I ditt fall kommer förfarandet inte heller att falla in under 23 § SamboL – och fortsättningsvis skall därför fokuseras på det straffrättsliga reglementet och istället utredas om gärningen är att rubricera som visst brott enligt Brottsbalken (https://lagen.nu/1962:700).
Inledningsvis kan det vara på sin plats att erinra om att det är ditt och din sambos gemensamt ägda _hem _vi har att göra med här – dina däri ingående tillhörigheter har du i allra högsta grad rätt att lämna inom hemmets fyra väggar med krav på att orörda få återkomma till, just i kraft av att de är _dina_ och hemmet likaledes _ditt_. Att egendomen utgör samboegendom innebär förvisso att den vidlåds av ett latent krav på att delas vid samboendets upphörande (se 3-9 §§ SamboL) – men dessförinnan är den givetvis föremål för din äganderätt så att du i princip får råda över densamma efter eget gottfinnande.
Vad angår den handling varigenom dina ägodelar utplacerats på gården utgör detta, för det första, ingen brottslig gärning att rubricera enligt Brottsbalken 10 kap. 4 §. Man kunde tänka sig att scenariot hade gått att subsumera under straffbudet om _olovligt förfogande_, eftersom gärningen innefattar en åtgärd med egendom, som någon har i besittning men vartill äganderätten är förbehållen annan (dig). Emellertid krävs för brottsbeskrivningsenlighet (dvs. då de faktiska omständigheterna i det konkreta fallet överensstämmer med straffbudets alla rekvisit, och brott anses förövat) därtill att den som äganderätten tillkommer har _berövats sin rätt_ till egendomen genom åtgärden. Med ”berövats sin rätt” förstås att egendomen avhänts, förstörts, förbrukats, blandats samman med annan egendom så att den inte längre går att identifiera och särskilja. Med andra ord har detta sista kriterium _inte _uppfyllts i ditt fall, och brott följaktligen inte blivit begånget, så länge som du alltjämt i någon mån kan disponera och råda över föremålen, dvs. utöva din äganderätt. Eftersom tillhörigheterna utsällts på gården måste det antas att de i allra högsta grad är möjliga för dig att råda över där.
Den straffbestämmelse som mer sannolikt kunde träda i tillämpning är 8 kap. 8 § BrB om _egenmäktigt förfarande_, vilken kriminaliserar tre slags gärningar: att genom tillgrepp eller på annat sätt rubba annans besittning och att med våld eller hot om våld hindra någon annan i utövning av rätt att kvarhålla eller ta något. I den situation som nu är aktuell är det specifikt fråga om ett fall av olovlig besittningsrubbning _utan tillgrepp_ av egendom (föremålen har ju inte tagits eller bestulits). En sådan kan bl.a. komma till stånd genom _flyttande_ av föremål. I praxis synes en gränslinje mellan vad som konstituerar respektive inte konstituerar en olovlig besittningsrubbning vid flyttning av föremål ha uppdragits: besittningsrubbning föreligger således om flytten medfört svårighet för besittaren att disponera objektet på samma sätt som förut. Detta har dock gjort sig gällande främst i fall då fråga varit om att flytta en bil eller cykel som hindrat framkomlighet eller annorledes ”stått i vägen” – men det får antas att även det fall då möbler, bohag, och andra tillhörigheter olovligen flyttas ut ur besittarens och ägarens hem är straffbelagt på dessa grunder, då detta sannerligen måste anses ha inneburit för dig en svårighet att disponera objekten på samma sätt som tidigare.
Till sist skall det också tilläggas att utverkande av straffrättsligt ansvar för brott är en intrikat process som innefattar fler moment än att fastställa brottsbeskrivningsenlighet och väga överensstämmelsen mellan straffbudens rekvisit mot faktiska förhållanden. Därtill skall uppsåt fastställas, åtalsförutsättningar föreligga m.m. Emellertid vet du nu hur handlingen kunde komma att rubriceras om åtal skulle väckas, men som antytts: därmed inte sagt att din sambo i slutändan skulle hållas för brottslig i sitt agerande.
Jag önskar dig lycka till!
