Är det lönt att klandra ett arvsskifte där boutredningsmannen felaktigt klassificerat en överföring som gåva?
Under sin livstid skrev min morfar en fullmakt till min syster och hon har med denna överfört en stor summa pengar till sig själv. Inga gåvobrev finns. Boutredningsman har ansett att gåvorna utgör förskott på arv och jag får ärva det som finns kvar i boet. Lite mer än laglotten. Läste om ett rättsfall RH 2014:10. Är det lönt att klandra arvsskiftet?
Lawline svarar
Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Jag uppfattar att din inställning till överföringarna inte utgör gåvor överhuvudtaget, och således inte ska betraktas som förskott på arv och avräknas från laglotten. Din fråga är därför om det är lönt att klandra arvsskiftet. Jag kommer först att förklara vad en gåva är, sedan beskriva vad lagen säger om förskott på arv. Sedan kommer jag att gå vidare att förklara dina möjligheter att klandra arvsskiftet.
Vad är en gåva?
En gåva är en benefik rättshandling. För att det ska betraktas som en gåva ska det ske en förmögenhetsöverföring, gåvogivaren ska ge gåvan frivilligt och ha en gåvoavsikt.
Gåvobrev är inte ett måste för lös egendom, men ett gåvobrev kan hjälpa till att styrka att överföringen är en gåva. Mottagaren kan ha bevisbördan för att en överföring utgör en gåva. Detta motiveras utifrån bevissäkringsteorin och att den som tar emot en stor summa pengar har ett intresse av att skaffa bevisning. I rättsfallet RH 2014:10 resonerar hovrätten på liknande sätt och anser att den som har fått en gåva har ett intresse att säkra bevisning och dokumentation på att överföringarna utgör gåvor. Parterna i rättsfallet hade precis som din syster haft tillgång till och disponerat över en nära släktings bankkonto.
Förskott på arv
I ärvdabalken finns bestämmelser som rör arv. Du och din syster är inte bröstarvingar till er morfar utan arvingar. Det finns ingen presumtion för att gåvor till barnbarn utgör förskott på arv. För att dessa gåvor ska avräknas på arvet måste det vara särskilt föreskrivet av arvlåtaren eller att det utifrån omständigheterna måste ha varit avsett att avräkning ska ske (6 kap. 1 § ÄB). Boutredningsmannen har med stor sannolikhet tolkat att överföringarna ska betraktas som gåvor som ska avräknas från din systers arv. Men en förutsättning för att avräkning på arvet ska ske är att överföringarna har varit gåvor.
När en gåva betraktas som ett förskott på arv, ska mottagaren inte betala överskottet trots att värdet på gåvan överstiger arvslotten (6 kap. 4 § ÄB). Det innebär att din syster kan ha överfört mer pengar till sig själv än vad som utgjorde hennes arvslott och att hon är inte skyldig att ge tillbaka överskottet till dödsboet.
Fullmakt och förskingring
Din morfar skrev under sin livstid en fullmakt till din syster och det är med hjälp av den som din syster har fört över pengar till sig själv. Jag har ingen information om vilka befogenheter fullmakten gav din syster. Därför utgår jag ifrån att din syster hjälpte din morfar med ekonomiska spörsmål såsom att betala räkningar. Om det inte är visat att din syster har fått instruktioner av din morfar att överföra en stor summa pengar till sig själv, kan detta betraktas som förskingring (10 kap. 1 § BrB) eller bedrägeri (9 kap. 1 § BrB).
Klandra ett arvskifte
En dödsbodelägare kan väcka talan mot de andra dödsbodelägarna. Detta ska ske inom fyra veckor från att den som vill klandra arvskiftet delgavs (17 kap. 8 § 2 st. ÄktB).
Rekommendation
Det är svårt utan all nödvändig information kunna bedöma om det är värt att klandra arvskiftet. Viktigt att tänka på är att det ska ske inom fyra veckor. Vad jag rekommenderar är att du gör en polisanmälan om du misstänker att det har skett ett brott så som förskingring eller bedrägeri.
Att boutredningsmannen har rubricerat överföringen som gåva är utifrån min bedömning felaktigt. Frågan som återstår är om din syster överförde mer pengar till själv än vad som utgjorde hennes arv. Enligt lagen kan hon inte bli återbetalningsskyldig för detta överskott om överföringen betraktas som en gåva. Från det ekonomiska perspektivet är frågan om du är berättigad till mer arv om överföringen inte hade betraktats som gåva.
Om överföringen hade betraktas som olovlig och inte som en gåva skulle din syster betalat tillbaka pengarna till dödsboet. Efter återbetalningen skulle arvet sedan ha fördelats. Din syster har inte förverkat sin rätt till arv efter sin morfar även om hon hade dömts för t.ex. förskingring (15 kap. 1 § ÄB). Ur ett ekonomiskt perspektiv kan resultatet detsamma, oavsett om man betraktar överföringen som en gåva eller ej. Men detta under förutsättning att din syster inte förde över mer pengar än vad hon var arvsberättigad till.
Hoppas du fick svar på din fråga, annars är du välkommen att vända dig till oss igen!
Vänligen,
