Om gåvor till bröstarvingar och det förstärkta laglottsskyddet
Jag har 4 särkullbarn och 2 barn med min nuvarande fru.
Ett par av mina särkullbarn har jag inte haft nån kontakt med på flera år.
De har inte haft nåt intresse av kontakt med mig efter skilsmässan från deras mamma...
Fråga: finns det några regler m.a.p. gåvor till vissa av mina nuvarande barn i max-summor eller den tidpunkt de ges innan jag går bort? Jag vill inte att eventuella gåvor (transfers via internetbank) ska räknas som förskott på deras arv.
Är det kanske bättre att jag ger gåvorna i kontanter istället tillsammans med ett gåvobrev?
Lawline svarar
Hej,
Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.
När en gåva presumeras vara förskott på arv:
När du ger en gåva till din bröstarvinge presumeras den vara ett förskott på arv (se 6 kap. 1 § ärvdabalken). Detta är dock bara en presumtion vilket innebär att om det framgår att din faktiska vilja är att det inte ska betraktas som ett förskott på arv är det det som gäller. För att det inte ska råda några tvivel om din faktiska vilja (efter att du gått bort) är det klokt att lämna ett gåvobrev i samband med överlämanndet av gåvan. I gåvobrevet bör du skriva att gåvan inte är ett förskott på arv. Hur du faktiskt överlämnar gåvan (via internetöverföring eller kontanter) är oväsentligt så länge du lämnar ett gåvobrev i samband med överlämnandet. Man kan även skriva i sitt testamente hur de olika gåvor man delat ut ska betraktas så att det står klart för alla arvingar vad som gäller.
Det förstärkta laglottsskyddet:
Vad gäller storlek på gåvan och tidpunkten för gåvans överlämnande är utgångspunkten att det inte finns några gränser därom. Om man däremot lämnar en gåva med syfte att kringgå laglottsreglerna kan det så kallade förstärkta laglottsskyddet slå in (se 7 kap. 4 § ärvdabalken). Laglottsreglerna syftar till att ge bröstarvingarna en minimumrätt till i vart fall halva kvarlåtenskapen. Om man har gett bort gåvor som väsentligen snedfördelar laglotten kan detta liknas vid ett testamente - och man kan ju inte testamentera bort laglotten. I e sådana situation riskerar gåvotagaren att få lämna tillbaka gåvan. För att en gåva ska liknas vid testamente krävs det inte att gåvogivarens/arvlåtarens konkreta avsikt var att jämställa gåvan med testamente. De gåvor som klassificeras in under det förstärkta laglottsskyddet består i huvudsak av två stycken typfall:
1. Det första fallet är situationer där arvlåtaren get bort gåva under sådana omständigheter att den är att jämställas med testamente. I typfallet är arvlåtaren på väg att dö inom en förhållandevis kort tid och därför har han eller hon inte längre samma intresse av sin egendom. Tidsrymden mellan gåvotillfället och dödstillfället är därför intressant vid bedömningen. Men även situationer där arvlåtaren tror sig dö inom en kort tid och därför ger bort en gåva kan omfattas av skyddet även om arvlåtaren inte dör förrän en tid senare. Generellt kan man säga att arvlåtarens ålder vid gåvotillfället och hur lång tid som gått innan mellan gåvotillfälle och dödstillfälle är relevanta faktorer vid bedömningen.
2. Det andra fallet är situationer där gåvan getts på sådana villkor att den ska jämställas med testamente. Till denna grupp hör fall då arvlåtaren satt upp sådana villkor för gåvan som innebär att han eller hon får behålla nyttan av egendomen. Typexemplet är att ge bort sin bostadsfastighet men villkorat en rätt att få bo kvar där fram till sin död. I den här typen av fall beaktas visserligen tiden mellan gåvotillfälle och dödstillfälle men är inte lika central som i typfall 1.
Sammanfattningsvis:
En gåva presumeras vara ett förskott på arv om inte annat kan visas. Det är därför klokt att uttryckligen skriva ner sin vilja angående gåvorna i ett gåvobrev och/eller testamente. En gåva ändå återbäras genom det förstärkta laglottsskyddet om gåvan kan jämställas med ett testamente. Storleken på gåvorna är då inte det mest väsentliga. Istället är det avgörande under vilka omständigheter gåvorna lämnats och på vilka villkor de lämnats. Gåvor som lämnats i nära anslutning till arvlåtarens död eller som inneburit att arvlåtaren egentligen inte förlorat nyttjanderätten till den bortgivna egendomen löper större risk att jämställas med testamente.
Jag hoppas att detta gav svar på din fråga!
Hälsningar
