Umgängesrätt och barnets egna vilja
Hej!
Jag har en 16 årig dotter som inte vill ha kontakt med sin pappa, han har väl inte heller brytt sig dom senaste 5 åren.
Nu har hon en pojkvän från ett annat land och min familj gillar honom.
Nu kräver hennes pappa att få träffa honom men dom vill inte det eftersom han lägger ut en massa åsikter om invandrare på social media.
Hur kan jag hjälpa min dotter och stötta henne.
Jag och min dotter har en kontakt, berättar allt.
Önskar inte att dom träffar hennes pappa, han lyssnar inte på dom för han bestämt sig för något som han har fått för sig så spelar det ingen roll vad man säger.
Vad kan vi göra?
Har han rätt att kräva det här, hur kan vi gå vidare.
Orolig
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline.
Umgängesrätt som stadgas i 6 kap 15 § FB är en rätt som barnet har och som alltså inte tillfaller föräldern. Om föräldrar tvistar om umgänget och själva inte kan träffa ett avtal om ungänge kan en domstol fatta beslut om detta (se 6 kap 15a § FB). I en sådan tvist ska domstolen beakta barnets bästa (se 6 kap 2a § FB). Vid bedömningen av vad som är barnets bästa ska hänsyn tas till barnets egna vilja. Hur mycket hänsyn man ska ta till barnets egna vilja ökar i takt med barnets ålder och mognad. Av rättspraxis framgår att barnets bestämda vilja väger tungt om barnet är 13 år eller äldre med normal mognadsgrad för sin ålder (se t.ex. NJA 1995 s 398).
Om din 16-åriga dotter således uttryckt att hon inte vill träffa sin pappa kommer rätten med största sannolikhet förvägra pappan umgänge. Din dotter kan själv bestämma om hon vill umgås med pappan eftersom hon uppnått den ålder och mognad som krävs för att själv avgöra sitt eget bästa.
Hälsningar
