Barns rättigheter och växelvis boende

2017-05-26 i Barnrätt
FRÅGA |Hej.Jag har delad vårdnad men just nu bor mina två pojkar på 6 och 7 år hos sin pappa eftersom jag behöver ta mitt körkort så jag kan lämna och hämta på dagis/skola. Vi bor i samma kommun med 3 mils avstånd. Pappan nekar mig också att ha barnen varannan vecka även om det är sagt så. Sen säger han med att om jag inte hämtar mina pojkar den tid han vill eller vart han vill så får jag inte ha umgänge med barnen. Vad är mina barns rättigheter och vad kan jag göra för att få växelvis boende?
Johanna Barfoed |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.Enligt 6 kap 1 § FB har barn rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Vidare ska barn även behandlas med aktning för sin person och egenart. 6 kap 2 a § FB stadgar att barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. Hänsyn ska vidare tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. Det framgår att ni har delad vårdnad men att boende-frågan för tillfället är ordnad så att barnen bor hos pappan. En vårdnadshavares uppgift är att säkerställa en god och trygg uppväxt för barnen, och det är en allmän uppfattning att det får antas vara det bästa för barnen att ha en god relation till båda föräldrarna - i den mån ingen omständighet talar emot detta. Att pappan följaktligen försvårar umgänge för barnen med dig är inte acceptabelt. Barnet ska nämligen ha rätt till umgänge med en förälder som det inte bor tillsammans med, 6:15 FB. Vill du få ordnat ett boende som sker växelvis, kan du antingen försöka komma överens med pappan om detta och skriva ett skriftligt avtal som sedan socialnämnden godkänner, 6:14 a 2 st FB. Annars kan du vända dig till rätten som kommer utreda alla omständigheter och sedan bestämma hur boendet ska vara ordnat, 6:15 a FB. Hoppas det var svar på din fråga! Hälsningar,

Kan en särskilt förordnad vårdnadshavare avsäga som vårdnaden?

2017-05-19 i Barnrätt
FRÅGA |Hej!En pojke, snart 16 år, var familjehemplacerad i ett familjehem som tog på sig uppdrag som vårdnadshavare till pojken. Pojkens båda föräldrar har avlidit för många år sedan. Nu har det uppstått konflikt mellan familjehemsföräldrar och pojken. Han vill inte längre bo hos dem och familjehemsföräldrarna vill avsäga sig vårdnaden. Kan man avsäga sig vårdnaden och vilka vägar ska man ta för att genomföra det. Tack!
Hanna Rappmann |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Rätten kan under vissa förhållande, t ex när en underårigs båda föräldrar avlider, utse särskilt förordnade vårdnadshavare (6 kap. 9 § FB). Den som är särskilt förordnad vårdnadshavare har rätt att på egen begäran bli entledigad från uppdraget, d v s avsäga sig uppdraget (6 kap. 10 b § FB). Pojken har däremot ingen rätt att kräva att familjehemsföräldrarna ska avskiljas från uppdraget som särskilt förordnade vårdnadshavare men de ska entledigas, om de vid utövandet av vårdnaden gör sig skyldiga till missbruk eller försummelse eller av någon annan orsak inte längre är lämplig som vårdnadshavare (6 kap. 10 c § FB). För att bli entledigad som särskilt förordnad vårdnadshavare ska familjehemsföräldrarna lämna in en ansökan om entledigande till tingsrätten där de bor. Om de vänder sig till socialtjänsten i kommunen kan de säkert hjälpa till med guidning om hur de ska gå vidare för att lösa det uppkomna problemet.Hoppas det var svar på din fråga! Vänligen,

Ensam vårdnad

2017-05-15 i Barnrätt
FRÅGA |Hej!Är det verkligen så att man måste gå via familjerätten för att få ensam vårdnad om parterna är överrens?
Johanna Barfoed |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!För att få ensam vårdnad om era barn/ert barn krävs antingen att ni skriver ett giltigt avtal eller att domstol avkunnar en dom. Då ni är överens är det lättaste för er att vända er till Socialnämnden och förklara att ni vill få till stånd en ordning där den ena föräldern får ensam vårdnad. Socialen måste dock godkänna avtalet om vårdnaden, vilket de gör efter att en bedömning gjorts rörande barnets situation m.m, 6:6 FB. Viktigt att ha i åtanke är att både socialen och domstolen utgår ifrån barnets bästa (inte föräldrarnas), 6:2 FB. Ifall ni tillsammans med socialnämnden inte kan komma överens trots allt, kan du ansöka om ensam vårdnad hos tingsrätten, 6:5 FB. Mer information om hur du ansöker om stämning finns här: http://www.domstol.se/Tvist/Stamningsansokan/Men då ni är överens borde det inte vara några större problem med att få till ett skriftligt avtal! Hoppas det var svar på din fråga, hälsningar

Vem ansvarar för resekostnader till och från umgängesföräldern?

2017-05-12 i Barnrätt
FRÅGA |Hej! Det gäller umgängesresor för barn till och från umgängesföräldern. Pojken som reser är två år, han reser till pappa som bor precis tio mil bort varje vecka. Vi har tvistat om det mesta, jag är väldigt besviken på pappan att han inte varit föräldraledig i någon vidare omfattning. Vi jobbar båda deltid 70%, jag utan ersättning av föräldraförsäkringen eftersom mina dagar är slut. Har även varit helledig och jobbat 40% före pojken kunde börja på dagis och levt delvis på lån. I dagsläget har pappan och jag ungefär samma inkomst. Bra över medelinkomst båda två. Jag har ytterligare ett barn som jag helt har ensamt ansvar för. Pappan har en vuxen dotter som aldrig bott hos honom. Innan relationen tog slut bodde pappan hos mig ca halva veckor. Min sjuåriga dotter får inte vara på fritids under tiden jag reser med sonen utan jag måste skaffa annan barnvakt eller så får hon följa med i bilen. Jag bor på landet. Pappan hävdar envist att han inte ska behöva skaffa bil utan att det istället är jag som måste backa upp och skjutsa till tåget. ( vi har ett interimistiskt beslut att jag ska lämna på tågstationen vilket jag medgett). Min fråga är, hur långt sträcker sig mitt ansvar? Jag tar ansvar för precis allt kring sonen. Förskolan, BVC, och har haft ett jättestort inkomstbortfall de första åren. Kan man hävda denna typen av omständigheter och argumentera för, såsom jag ser det, att det är det minsta man kan begära av pappan att han fixar resorna själv?
Mariam Ghazaryan |Hej,Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Barnet har som du säkert vet rätt till umgänge med den förälder den inte bor tillsammans med. Föräldrarna har ett gemensamt ansvar för att barnets behov att umgänge med den förälder som barnet inte bor tillsammans med tillgodoses, i detta fall pappan till din son 6 kap. 15 § FB. Utgångspunkten är att umgängesföräldern, alltså pappan, bär det primära ansvaret för kostnaderna. Däremot ska boendeföräldern, alltså du, också ta del i kostnaderna för resorna som uppkommer av barnets behov av umgänge med den andra föräldern. Kostnaderna ska dock vara skäliga med hänsyn till ekonomi och andra omständigheter 6 kap. 15b § FB. En samlad bedömning görs för att fördela kostnaderna, däremot gäller att det är mer än 10 mil mellan umgänges - och boendeföräldern för att det ska aktualiseras, annars tycker man att det handlar om för små kostnader för att förhandla om. Ni har dock möjlighet att fritt avtala om kostnader er sinsemellan. Har ni dock svårigheter att komma fram till ett gemensamt beslut, kan ni vända er till socialtjänsten för att genom samarbetssamtal försöka nå enighet, 6 kap. 18 § FB. Är det därefter fortfarande svårt att komma fram till ett gemensamt beslut, kan man låta domstol avgöra.Hoppas detta besvarade din fråga!Med vänlig hälsning,

Vårdnadshavares ansvar

2017-05-23 i Barnrätt
FRÅGA |Hej,min fru och jag ska skilja oss. Vi har gemensam vård av våran 4 åriga son. Han ska bo hälften av tiden hos Mamman och andra hälften hos Pappan. Vi kommer båda två att bo nära varandra, på Södermalm.Jag är schweizare och känner inte till alla detailjer, men från det jag kunde läsa, så måste man bestämma en boförälder och en umgängesförälder även i vårat fall. Vad innebär det? Jag förstår att barn kommer att vara skriven hos boförälder, men finns det även andra skilnader? Plikter och rättigheter? Vad ska man tänka på? Eller spelar det mindre roll?Mycket tacksam för eran hjälp!Mvh,Alex
Marcus Anstrin |Hej och tack för att du vänder dig med din fråga till Lawline! Av Föräldrabalken 6 kap. 1§ framgår att den som har vårdnaden ansvarar för att barnets personliga förhållanden och behov ska bli tillgodosedda. Sådant kan vara hygien, skola, läxhjälp samt fritidsaktiviteter. Vårdnadshavaren svarar även för att barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till barnets ålder, utveckling och övriga omständigheter. Detta övergripande ansvar gäller för er gemensamt som vårdnadshavare. Barnets bästa ska vara avgörande för samtliga beslut som fattas, Föräldrabalken 6 kap. 2a§.Vid det fall ni båda kommer ha en gemensam vårdnad kommer ni båda anses vara boendeföräldrar och ha delat ansvar, då barnet kommer skifta boende varannan vecka. Eftersom ni båda kommer ha ert barn hos er kommer ni därför inte benämnas som "umgängesförälder". Då det föreligger gemensam vårdnad ska föräldrarna fatta beslut gemensamt av frågor som rör personliga angelägenheter. Sådana frågor kan vara val av skola eller mer omfattande sjukvård etcetera. Ett samråd ska ske innan sådana beslut. Vid sådana beslut ska ett samråd ske föräldrarna emellan. Detta framgår av Föräldrabalken 11 & 13§§.Vid frågor av mindre karaktär gäller som huvudregel att vård och beslut av "vardaglig karaktär" ska bestämmas av boendeföräldern. I ert fall innebär det att bestämmanderätten tillkommer den som har barnet hos sig. Vid det fall man skulle missbruka ett sådant ansvar och exempelvis bedriva umgängessabotage, alternativt visa på påtagliga samarbetssvårigheter med den andra föräldern, väger sådant tungt till den andra förälderns fördel vid en eventuell vårdnadstvist.Hoppas att svaret hjälpte dig, ha en fortsatt trevlig dag.

Samtycke från vårdnadshavare vid psykologisk utredning eller behandling

2017-05-18 i Barnrätt
FRÅGA |Hej! Måste vårdnadshavare samtycka för att en socialsekreterare ska kunna skicka en remiss till BUP angående ett barn? Räcker det med en vårdnadshavares samtycke i så fall?Mvh
Fanny Rudén |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Bestämmelse om vårdnadens utövande regleras i föräldrabalkens (FB) 6 kapitel.Vårdnadshavaren har både en rätt och en skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter (6 kap. 11 § FB), detta innebär även en rätt att avgöra om det ska inledas en psykologisk utredning eller behandling. Om det finns två vårdnadshavare till barnet så krävs samtycke från båda vårdnadshavarna, dock kan en vårdnadshavare ensam bestämma i frågan om den andra vårdnadshavaren är oförhindrad att ta ett sådant beslut och det ej kan uppskjutas (6 kap. 13 § FB). Det finns även en möjlighet, om den andra vårdnadshavaren inte vill ge sitt samtycke till en psykiatrisk utredning eller behandling, att med godkännande av socialnämnden få besluta i frågan ensam (6 kap. 13a § FB). Svaret är därmed att ja, för att barnet ska kunna utredas eller behandlas av BUP så krävs samtycke från vårdnadshavare, vilket betyder att det krävs samtycke från båda om det finns två vårdnadshavare. Det finns dock en möjlighet för en av vårdnadshavarna att ge samtycke till vård ensam om det sker med godkännande av socialnämnden.Hoppas du fick svar på din fråga, om inte så är du varmt välkommen att komma in med en ny.Vänligen,

Barns rätt att komma till tals - vad gäller myndiga och äldre barn?

2017-05-14 i Barnrätt
FRÅGA |Hej!Mina föräldrar har varit separerade i ca4 år. Min pappa har flyttat till ett nytt hus med sin nya sambo. Varken jag eller min syster fick se huset innan vi flyttade in och det är pappas sambo som äger huset. Hon anser att vi måste ha bestämda tider för hur vi ska bo hos dem pga att hon inte kan koncentrera sig på jobb (hon jobbar hemifrån) när jag och min syster är hemma. Hon är duktig på att klaga på att vi inte tar undan brödsmulor från diskbänken eller sätter på vattenkokaren när hon arbetar i köket. Varken jag och min syster känner sig välkomna hos henne/pappa. Pappa vill att vi ska bo där mer än vi gör och är inte lika noggrann med hur vi ska bo. Hans sambo stör sig så pass mycket på oss när vi vistas i huset, även om vi 90% av tiden är på våra egna rum en våning ner. Ett flertal gånger har vi mer eller mindre blivit indirekt utslängda från huset och får enligt pappa/hans sambo inte längre bo där. Både jag och min syster vill flytta till och från pappa och mamma när det känns bra för oss och detta håller vår mamma med om. Hon anser inte att det behövs några tidsramar för hur länge man får stanna hos någon av föräldrarna. Jag och min syster är 18 respektive 16 år gamla. Hur mycket talan har vi i denna situation?
Mikaela von Bornstedt |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Regler om föräldrars och vårdnadshavares ansvar, barns rättigheter, frågor om boende mm finns i föräldrabalken (FB). Du kan se närmre på den lagen här. Svaret på frågan ser lite olika ut för dig och din syster, eftersom du är 18 år och hon fortfarande är omyndig. Jag börjar med att redogöra för gällande lag och avslutar svaret med en sammanfattning av vad som gäller för just dig och din syster.Vårdnadshavares rätt och skyldigheterTills ett barn fyller 18 år står hen som huvudregel under sina föräldrars eller en av sin föräldrars vårdnad (FB 6 kap. 2 §). Det är vårdnadshavarna som har ansvar och rätt att bestämma över barnets personliga förhållanden och behov och måste ta beslut i frågor som rör exempelvis barnets boende, skolgång mm. Finns det två vårdnadshavare ska de tillsammans utöva vårdnaden, alltså gemensamt fatta beslut om dessa frågor och försöka komma överens (FB 6 kap. 2, 11, och 13 §§). Barnets bästa ska vara avgörande i beslut som rör barnet men andra intressen får beaktas och ju äldre och mognare ett barn är, desto större betydelse ska dess egen vilja få (FB 6 kap. 2a§).Finns det två vårdnadshavare är det i första hand tänkte att de tillsammans ska komma överens om var barnet ska bo, i hur omfattning barnet ska bo hos respektive förälder eller om barnet ska ha umgänge med en förälder på annat sätt än att bo där. I andra hand kan föräldrar skriva juridiskt bindande avtal som godkänns av socialnämnden och i sista hand kan frågan avgöras i domstol. Föräldrarna har inte någon egen rätt att umgås med sina barn i en viss omfattning, utan de här besluten ska utgå från barnet som berörs och dess behov (FB 6 kap. 14a-15 §§).En skyldighet som kvarstår för föräldrar även efter att deras barn har fyllt 18 år är underhållsskyldigheten. Om ett barn har fyllt 18 år men fortfarande går i grundskolan eller gymnasiet måste föräldrarna fortsätta ta ett ekonomiskt ansvar för barnet (FB 7 kap. 1 §).Vad gäller för dig och din syster?Eftersom din syster är under 18 år står hon fortfarande under sina föräldrars vårdnad (med förutsättning att de har gemensam vårdnad). Det betyder att föräldrarna har rätt att bestämma över hennes personliga angelägenheter, boende mm. De måste dock komma överens och en av dem kan inte själv fatta ett beslut som den andra blir bunden av. Eftersom din syster är så gammal bör däremot hennes önskemål beaktas när de här besluten fattas. Skulle frågan ha tagits upp i en tvist i domstol skulle domstolen sannolikt ta stor hänsyn till hennes önskemål när de fattar beslut i frågan. Det är alltså i stor utsträckning en fråga om att komma överens både för föräldrarna och din syster. Hon har rätt att komma till tals och dina föräldrar bör ta hänsyn till hennes önskemål, men det är i sista hand föräldrarna som får fatta besluten.Eftersom du är 18 år och myndig får du själv fatta alla beslut som rör dig och dina föräldrar har inte längre rätt att utöva vårdnaden om dig. Om du fortfarande går i skolan har de fortfarande en skyldighet att försörja dig ekonomiskt, men i övrigt har ni samma rättigheter och skyldigheter gentemot varandra som alla vuxna människor. Det betyder alltså att dina föräldrar inte kan bestämma vem av dem du ska bo hos eller i vilken omfattning du ska bo hos dem. Däremot måste du ta hänsyn till deras vilja, eftersom det är deras hem du bor i och de har rätt att bestämma över sina egna hem. I ditt fall kan alltså dina föräldrar inte ta något beslut om var du ska bo, men du har inte heller rätt att kräva att få bo hos någon av dem vissa tider eller under vissa omständigheter. Vad gäller din pappas hem har hans sambo också rätt att påverka under vilka villkor du får bo hos dem.SammanfattningAvslutningsvis kan man alltså säga att fram till 18 års ålder får vårdnadshavare bestämma i frågor som boende och umgänge med sina barn. Vårdnadshavare med gemensam vårdnad måste vara överens. När barnet blir äldre ska dess egen vilja beaktas. Efter 18 års ålder har inte föräldrarna någon rätt att fatta beslut i de här frågorna, men de har fortfarande rätt att bestämma över sina egna hem. Vuxna barn kan alltså självs bestämma om sitt boende och umgänge med föräldrarna, men de måste fortfarande komma överens med sina föräldrar om och på vilka villkor de får bo hos föräldrarna.För dig och din syster – med tanke på din systers ålder och att du är myndig – har ni båda rätt att komma till tals, men föräldrarna har fortfarande vårdnaden om din syster och har juridiskt sett rätt att fatta besluten om henne. De kan inte bestämma över dig, eftersom du är myndig, men de har fortfarande rätt att bestämma över sina hem och så länge du ska bo hemma måste ni alltså försöka komma överens om under vilka villkor du bor hos respektive förälder. Det finns inte några klara juridiska svar på vad som är rätt och fel här. Det är snarar en fråga om att ni, era föräldrar och er pappas sambo måste försöka komma överens om en lösning som fungerar för er alla.Jag hoppas att detta har varit till din hjälp och att ni lyckas hitta en lösning på problemet.Vänliga hälsningar,

Vad har vårdnadshavare för ansvar för sitt barns hälsa?

2017-05-11 i Barnrätt
FRÅGA |HejVad har föräldrar för ansvar för sina barns hälsa? För att ta ett tydligt exempel: anta ett underårigt barn som bryter ett ben. Om föräldrarna inte ser till att barnet kommer under vård så snart som möjligt, bryter de då mot någon lag, brottsbalken, föräldrabalken eller liknande? Finns det någon explicit bestämmelse i stil med att "föräldrar har en skyldighet att vidta lämpliga åtgärder för att deras barns intresse av en god hälsa skyddas på bästa sätt"?Jag inser att i praktiken skulle ett sådant scenario som skissas på ovan snarare leda till ett ingripande från socialtjänst men jag är framförallt intresserad av om det finns ett formellt krav på föräldrar att göra sitt bästa för att sina barn ska vara friska etc.
Lenita Pettersson |Hej, Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga. Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Den som har vårdnaden om ett barn har ansvar för barnets personliga förhållanden (6 kap. 1-2 § föräldrabalken). Barn har också rätt att skyddas mot vanvård eller utnyttjande av föräldrar eller andra vårdnadshavare (artikel 19 FN:s barnkonvention). FN:s barnkonvention, som inte är svensk lag men ändå ger vägledning i din fråga, anger också t ex att barn har rätt till hälso- och sjukvård, och inte får utsättas för grym eller omänsklig behandling. Det är domstol som måste bedöma om en vårdnadshavares underlåtenhet att uppsöka sjukhus när ett barn har skadats utgör ett brott eller inte. Jag hoppas att du har fått svar på din fråga.Med vänlig hälsning,