Underhållsskyldighet

2016-12-07 i Barnrätt
FRÅGA |Hej lawlineJag delar avgift för fritids med mitt ex, vi har delad vårdnad 50/50 för ett barnNu behöver jag inte längre fritids medans hon gör det...Jag vill inte betala för nåt jag inte nyttjar och tänker att jag rimligen borde slippa det...Men vad säger lagen? och om jag slipper bör jag ge henne nån slags uppsägningstid då? En månad eller så....Tack på förhand
Mattias Lindner |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Enligt 7:1 föräldrabalken gäller att föräldrarna skall svara för underhåll åt barnet efter vad som är skäligt med hänsyn till barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga. Det är således föräldrarna som gemensamt ska ansvara för att barnet får det som barnet behöver. Frågan är därmed inte föräldrarnas behov utan barnets behov. Som du beskriver det har barnet ett behov av att vara på fritids. Behovet kan inte anses som oskäligt. Därför ska ni som föräldrar efter er samlade ekonomiska förmåga gemensamt stå för kostnaden.Hoppas att svaret hjälpte och tack än en gång för att du vände dig till Lawline med din fråga!

Barn inte pliktig till umgänge med förälder

2016-12-06 i Barnrätt
FRÅGA |Jag har ensam vårdnad om min åttaåriga dotter och hennes pappa har aldrig varit intresserad av henne. Jag försökte få honom att träffa henne då hon var liten men fick klart och tydligt höra att han inte ville ha med horungen att göra, då var hon ett par veckor gammal. Han hade ett nytt förhållande och de har en son. Han har nu skilt sig och vill ha kontakt med henne igen. De har träffats en gång för nån vecka sen och nu vill han träffa henne igen men hon vill inte. Trots allt obehagligt han har utsatt mig för har jag aldrig talat illa om honom inför min dotter jag har heller inte påverkat hennes beslut att inte vilja träffa honom. Måste jag tvinga henne att träffa honom, det märks att hon mår väldigt dåligt av situationen. Hon började gråta när jag berättade att han ville ses igen, pratar man om honom säger hon direkt sluta, jag vill inte prata om han. Jag har ett nytt stabilt förhållande som hon känner sig trygg i måste jag tvinga henne ur den tryggheten? Hon är helt enkelt inte redo att träffa honom aom aldrig har brytt sig om henne. Även om jag inte sagt det rakt ut till henne så fattar hon själv, hon är ju 8 år.
William Sandell |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline!Gällande rättEtt barns rätt till umgänge finns reglerat i 6 kapitlet Föräldrabalken (FB). Vad gäller beslut som rör umgänge ska barnets bästa alltid stå i centrum. Därmed får alltså andra intressen så som en förälders behov av kontakt med barnet eller rättvisa mellan föräldrarna ge vika. I samband med en bedömning av vad som är att anses som barnets bästa, ska man enligt 6 kapitlet 2 a § FB särskilt fästa avseende vid om det finns en risk för att barnet utsätts för våld eller på annat sätt far illa samt barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Som ensam vårdnadshavare ansvarar du för barnets personliga förhållanden och ska se till att barnet känner sig tryggt, 6 kapitlet 1 och 2 §§ FB. Till detta har du bland annat en rätt att välja vem barnet ska umgås med, men där barnets synpunkter och önskemål ska beaktas alltmer i och med barnets stigande ålder och utveckling, 6 kapitlet 11 § FB.Barnet har vidare en rätt till umgänge med en förälder som det inte bor tillsammans med, 6 kapitlet 15 § FB. Här är det först och främst barnets intressen och behov som är det centrala. Någon plikt för barnet att umgås med föräldern finns dock inte. En förälder har heller inte någon absolut rätt att umgås med barnet.Trots att det som utgångspunkt är viktigt för ett barn att ha kontakt med båda föräldrarna, är så inte alltid fallet. Ibland kan det vara bäst för barnet om något umgänge inte alls äger rum eller om umgänge kommer till stånd först när barnet nått en mogen ålder. Så kan vara fallet om föräldern har gjort sig skyldig till övergrepp mot barnet eller den andra föräldern. I sådana fall kan umgänget vara direkt skadligt för barnet. Avgörandet måste som alltid bli beroende av en individuell prövning med utgångspunkt i vad som är bäst för barnet.Bedömning av din frågaDin dotters synpunkter och önskemål har i frågan en stor betydelse. Av den information jag får av dig framgår det att din dotter starkt motsätter sig att träffa sin pappa. Hon har enligt gällande rätt ingen plikt att umgås med honom och han har heller ingen absolut rätt att umgås med henne. Det du dock bör uppmärksamma, i det fall du nekar pappan umgänge, är att pappan kan väcka talan om umgänge. Avgörande för ett sådant beslut i rätten är vad som är bäst för din dotter.Hoppas du fick svar på din fråga!Med vänlig hälsning,William Sandell

Om rätt till umgänge

2016-11-30 i Barnrätt
FRÅGA |Kan mamman som har ensam vårdnad neka pappan umgänget med barnet ?
Måns Axnér |Hej, tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Barnets bästa som utgångspunktBarns rätt till umgänge regleras i föräldrabalken (FB) 6 kap., se här. I FB 6:2 a (här) klargörs att vid frågor som bl.a. har med barns umgänge att göra, är det alltid barnets bästa som ska vara avgörande. Här får andra intressen således stå tillbaka - det är barnets bästa som ska vara i fokus. Med barnets bästa menas att man vid en bedömning ska ta hänsyn till risken för att barnet på något sätt far illa, till exempel genom våld, och att man ska ta hänsyn till barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna.Vem bestämmer?Du som ensam vårdnadshavare har en rätt (och skyldighet) att bestämma bl.a. om vem barnet ska umgås med. Barnets synpunkter och önskemål ska spela in på dina beslut i takt med barnets stigande ålder, se FB 6:11. Enligt FB 6:15 har barnet rätt till umgänge med den förälder som barnet inte bor tillsammans med. Umgänget är helt och hållet till för barnet - det finns ingen plikt för barnet att umgås med föräldern och inte heller någon rätt för föräldern att umgås med barnet. Allt som finns är en rätt för barnet att umgås med föräldern. Ansvaret åligger er båda som föräldrar att umgänge sker på ett fullgott sätt. Nekar du barnet umgänge med pappan kan det hända att pappan eller socialnämnden väcker talan om rätt till umgänge enligt FB 6:15 a, om pappan vill umgås med barnet. Barnets bästa kommer i ett sådant fall vara avgörande för vad rätten beslutar kring umgänget.Din situationDet som skrivits ovan är en generell redogörelse för vad som gäller kring barnets rätt till umgänge med förälder. Jag vet inte hur din situation ser ut och vad anledningen är att du vill neka umgänge med pappan. Jag rekommenderar dig att å ena sidan tänka på barnets bästa och fatta beslut som tillgodoser de behoven, å andra sidan bör du tänka på att barnet som grund har rätt till umgänge med båda föräldrarna.Med vänlig hälsning,

Resekostnader mellan föräldrar

2016-11-30 i Barnrätt
FRÅGA |Jag bor i Sverige med min 13 åriga dotter som jag har boende hos mig på heltid. Min ex fru har valt att flytta till England för att leva med sin nya man. Dottern besöker sin modet på lov och dyligt.Min fråga är vem som skall stå för resekostnaderna till och från England.
Beatrice Walldov |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!Ett barn som inte bor tillsammans med en av sin föräldrar har rätt att umgås med den förälder som barnet inte bor med enligt 6 kap. 15 § Föräldrabalken (1949:381) (FB). Enligt bestämmelsens andra stycke har föräldrarna ett gemensamt ansvar för att barnets behov av att umgås med den förälder som det inte bor hos så långt som möjligt tillgodoses. Om barnet endast bor med en förälder ska enligt 6 kap. 15 b § FB den föräldern som barnet bor hos ta del i kostnaderna för de resor som föranleds av barnets behov av umgänge med den andra föräldern. Enligt lagen ska det ske i den utsträckning det är skäligt med hänsyn till föräldrarnas ekonomiska förmåga och övriga omständigheter. Sammanfattningsvis ska alltså båda föräldrarna ta del av resekostnaderna i den utsträckning det anses skäligt med beaktande av föräldrarnas ekonomi. Jag hoppas att du är nöjd med ditt svar, om inte, eller om du har närmre funderingar är du varmt välkommen att återkomma till oss på Lawline!

Förälder tar barnets födelsedagspengar

2016-12-07 i Barnrätt
FRÅGA |Jag är 16 år och bor hos min mamma. Mina två yngre bröder bor varannan helg hos pappa. Min pappa "tar hand om" mina bröders pengar som de får på födelsedagar och jul. Han säger att vår mamma annars kommer ta dem. Detta stämmer inte, eftersom att mamma ger oss rätt att göra i princip vad vi vill med våra pengar (så länge det är vettigt). Mamma och pappa har varit i tingsrätten förra månaden för att min mamma kräver ensam vårdnad. Min bror fyllde år mitt under allt detta och på sin födelsedag fick han inga pengar eller presenter. Nu säger pappa att han kommer att farmor och mina två fastrar kommer att ge alla pengar direkt till pappa och så ska han med och köpa saker med oss. (Han kommer ju lura oss på våra pengar)Jag är trött på detta. Är det han gör olagligt och kan jag anmäla honom?
Emil Danielsson Nykänen |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.Vad du beskriver är helt klart ett otrevligt problem och jag ska göra mitt bästa för att försöka förklara vad det är som gäller. I mitt svar kommer jag hänvisa till vissa bestämmelser i föräldrabalken. Denna kommer jag att förkorta FB. En länk där du kan läsa FB finns https://lagen.nu/1949:381.Tyvärr är det din pappa gör inte olagligt. Är han fortfarande er vårdnadshavare finns en väldigt stor risk att han är er förmyndare enligt 10 kap. 2 § FB (länk https://lagen.nu/1949:381#K10P2S1).När en förälder är förmyndare till sina barn bestämmer de hur pengarna ska användas, vilket tyvärr betyder att föräldrarna kan göra nästan vad som helst med dem, detta står i 13 kap. 1 § FB (länk https://lagen.nu/1949:381#K13P1S1). Visserligen ska föräldrarna bestämma hur pengarna ska användas gemensamt, men det är oerhört svårt när det gäller, i samhällets syn, mindre belopp. Det är inte förrän barnen börjar ha pengar uppemot flera hundra tusen som pengarna måste kontrolleras av en så kallad överförmyndare. Det är däremot möjligt att gå till överförmyndaren och säga att ett bankkonto i ett barns namn ska låsas. Då får pengar inte tas ut ur kontot om inte överförmyndaren godkänner det. När barnet då blir 18 år gammalt så kommer kontot låsas upp för denne. Det är även möjligt får en som ger en gåva till barnet säger att pengarna ska vara ”låsta” tills barnet fyller 18 år enligt 13 kap. 8 § FB (länk https://lagen.nu/1949:381#K13P8S1). Detta kanske också är mest lämpligt för större gåvor, istället för ”mindre” summor barnet får när de fyller år. Visst kan kanske 1 000 kr eller till och med 500 kronor vara mycket för ett barn, men lagen är främst till för större summor pengar. Det andra sättet att lösa detta på, istället för låsta bankkonto osv, är att er far förlorar sin status som förmyndare. Det var kanske detta som er mor var i rätten för att göra i samband med ensam vårdnad. Då skulle er far inte ha någon möjlighet att använda era pengar. Skulle han då få pengar av släktingar som egentligen var tänkt att någon av dig eller dina syskon skulle få men sedan använder han dem skulle det vara ett brott. Det skulle då vara fråga om förskingring enligt 10 kap. 1 § brottsbalken (länk https://lagen.nu/1962:700#K10P1S1). Det är när man har pengar och använder dem för sig själv men de är tänkta att vara till någon annan.Att bevisa att brott har begåtts är däremot jättesvårt. Det finns praktiskt taget ingen bevisning och er far skulle kunna hävda att pengarna var till er försörjning, vilket då innefattar mat osv. Det skulle alltså knappast gå att få honom fälld för detta. Hade jag varit i din situation skulle jag istället försöka prata med dina andra släktingar. Säg hur du upplever situationen och att du inte vill att de ska ge några pengar till er far utan att pengarna ska gå till er mor istället. Men det är deras pengar och de gör trots allt vad de vill med dem.Jag hoppas du fått svar på din fråga, är det något annat du undrar över så kan du lämna en kommentar till frågan och så svarar jag på den så fort jag kan.Vänligen,

Kan man avsäga sig sitt föräldraskap?

2016-12-03 i Barnrätt
FRÅGA |Hej Jag är skild sedan 3 år och har mina barn (5 o 13 år) växelvis med pappan som funkar jättebra. Nu vill pappan helt plötsligt inte att vi ska ha växelvis boende längre. Han tycker att barnen skulle ha det mycket bättre hos mig och han skulle ha dem typ varannan helg. Jag har en viss oro att han kommer tappa kontakten med sina barn då han i ett tidigare äktenskap har 2 barn som han idag inte har någon kontakt med och har inte haft det på över 10 år. Nu vill han att vi ska gå till familjerätten och få hjälp. Kan man som förälder avsäga sig sitt ansvar som förälder? Jag vill att barnen ska träffa sin pappa lika mycket som mig. Kan han bara bestämma att de ska bo hos mig? Kan rätten dömma ensam vårdnad till mig även om jag vill ha gemensam vårdnad?/Pernilla
Sara Bengtsson |Hejsan och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Enligt 6 kap. 3 § Föräldrabalken (FB) https://lagen.nu/1949:381#K6P3S1 står barnet från födseln under vårdnad av båda föräldrarna, om föräldrarna är gifta. Om det döms till äktenskapsskillnad mellan föräldrarna står barnet därefter fortfarande under båda föräldrarnas vårdnad, om inte den gemensamma vårdnaden upplöses genom rättens beslut. I 6 kap. 6 § 1 st. FB https://lagen.nu/1949:381#K6P6S1 stadgas att föräldrarna kan avtala om vårdnaden av ett barn, dvs. om vårdnaden ska vara gemensam eller om en av föräldrarna ska ha ensam vårdnad. Ett sådant avtal ska gälla om det är skriftligt och socialnämnden godkänner det. Dessutom kan föräldrar enligt 6 kap. 14 a § 2 st. FB https://lagen.nu/1949:381#K6P14aS1 avtala om barnets boende och enligt 6 kap. 15 a § 3 st. FB https://lagen.nu/1949:381#K6P15aS1 avtala om umgänge med barnet. Även här gäller krav på skriftlighet samt att socialnämndens godkännande av avtalet. Ni som föräldrar till era två barn kan således välja att skriftligt avtala kring vårdnad, boende och umgänge, förutsatt att det godkänns av socialnämnden. Ni skulle således genom avtal kunna komma överens om en lösning som är det bästa för barnen och som passar er. Som svar på frågan om man som förälder kan avsäga sig sitt föräldraansvar så är svaret i princip ja, om båda föräldrarna är överens, avtalar om detta samt att socialnämnden godkänner detta. Jag ställer mig dock tveksam till att detta skulle godkännas av socialnämnden eftersom det inte är förenligt med barnets bästa att barnet förlorar kontakten med ena föräldern, trots att goda förutsättningar finns för en bra relation mellan dem. Barnets bästa ska nämligen vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge, se 6 kap. 2 a § FB https://lagen.nu/1949:381#K6P2aS1 . Därför skulle jag vilja påstå att det är svårt att avsäga sig sitt föräldraansvar, såtillvida det inte är oförenligt med barnets bästa. Med det sagt kan även konstateras att pappan till barnen inte ensam kan bestämma att barnen ska bo endast hos dig. Detta eftersom ni båda föräldrar måste vara överens om detta. Slutligen kommer jag till din fråga om rätten kan besluta att du ska ha ensam vårdnad, trots att du vill ha gemensam vårdnad. I 6 kap. 5 § 1 st. FB https://lagen.nu/1949:381#K6P5S1 står det att rätten, på talan av någon av föräldrarna, kan besluta om ensam eller gemensam vårdnad av ett barn. Vid denna bedömning ska barnets bästa vara avgörande för beslutet enligt 6 kap. 2 a § FB https://lagen.nu/1949:381#K6P2aS1 . Något som anses vara barnets bästa, och som väger tungt, är barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. I ditt fall skulle det alltså kunna gå så långt att rätten mot din vilja får lov att besluta om ni ska ha gemensam vårdnad eller inte. Högst troligt är dock att rätten beslutar om en fortsatt gemensam vårdnad mellan er föräldrar eftersom det inte verkar finns starka skäl nog till att upplösa den gemensamma vårdnaden. Skäl för att upplösa en gemensam vårdnad kan t.ex. vara att barnet far illa genom övergrepp eller att föräldrarna har svåra samarbetssvårigheter gällande barnet. Jag hoppas att du fick svar på dina funderingar. Lycka till!Med vänlig hälsning

Ensam vårdnad

2016-11-30 i Barnrätt
FRÅGA |Min dotter har hamnat i en vårdnadstvist där barnets pappa hävdar att hon är olämplig och han vill ha ensam vårdnad. Grunden till detta är att min dotter varit intagen på psyk-avdelning på grund av stresspsykos som utlösts av bråket om vårdnaden. Gör detta henne verkligen till en olämplig förälder? Är det tillräcklig grund för att han ska få ensam vårdnad?
JR Umeå |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Vi förstår dig som att din dotter och barnets pappa i nuläget har gemensam vårdnad om barnet och att du undrar om barnets pappa kan få ensam vårdnad enbart på grund av att din dotter har varit intagen på psykiatrisk avdelning till följd av en stresspsykos.Reglerna beträffande vårdnad om barn finns i 6 kap. föräldrabalken (FB) (se https://lagen.nu/1949:381#K6). Där framkommer det i 6 kap. 2 a § FB (se https://lagen.nu/1949:381#K6P2aS1) att barnets bästa ska vara avgörande för alla vårdnadsbeslut. När det ska avgöras vad som är bäst för barnet ska det tas särskild hänsyn till risken för övergrepp, olovligt bortförande eller kvarhållande eller att barnet på annat sätt far illa. Stor vikt läggs också vid barnets behov av en nära kontakt med båda föräldrarna vilket gör att det ofta är svårt för en förälder att få ensam vårdnad. Beroende på barnets ålder och mognad ska också hänsyn tas till barnets egen vilja. För att en förälder ska få ensam vårdnad krävs att denne väcker talan vid tingsrätt. När rätten ska avgöra om vårdnaden ska vara gemensam eller anförtros åt en av föräldrarna ska särskild vikt fästas vid föräldrarnas förmåga att samarbeta i frågor som rör barnet. Domstolen kan fatta ett beslut om gemensam vårdnad mot den ena förälderns vilja, men får inte fatta ett beslut om gemensam vårdnad om båda föräldrarna motsätter sig detta (6 kap. 5 § FB, se https://lagen.nu/1949:381#K6P5S1). Ensam vårdnad ska anses vara det bästa för barnet om en av föräldrarna i sin vårdnad om barnet gör sig skyldig till missbruk eller försummelse, eller på annat sätt brister i omsorgen om barnet på ett sätt som medför bestående fara för barnets hälsa eller utveckling (6 kap. 7 § FB, se https://lagen.nu/1949:381#K6P7S1). För att en förälder ska anses olämplig enligt denna paragraf krävs att det finns en konkret och bestående fara för barnets hälsa eller utveckling, hypotetiska eller tillfälliga risker är inte tillräckliga. Risksituationen för barnet ska vara så pass allvarlig att ett tvångsingripande enligt 1 § 2 st. lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) kan aktualiseras (https://lagen.nu/1990:52#P1S2). Enligt 2 § LVU ska ett sådant ingripande beslutas om det på grund av fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att barnets hälsa eller utveckling skadas (se https://lagen.nu/1990:52#P2S1). “Brister i omsorgen” kan avse många olika situationer då barnet utsätts för vanvård. Exempel kan vara misskötsel i fråga om basala behov som hygien, kläder och mat samt underlåtenhet att ge barnet den sjukvård som hen behöver. Det kan även handla om att barnets behov av känslomässig trygghet inte uppfylls på grund av missbruk eller psykiska störningar hos föräldrarna eller på grund av djupgående konflikter dem emellan. Sammanfattningsvis kan sägas att det i de allra flesta fall anses vara barnets bästa att föräldrarna har gemensam vårdnad. Det är väldigt svårt att säga om din dotter kan anses “brista i omsorgen” på ett sådant sätt att ensam vårdnad kan bli aktuellt. Brister i omsorgen kan bestå i att barnets behov av känslomässig trygghet allvarligt eftersätts på grund av psykiska störningar. Det krävs dock att det finns en bestående risk för barnets hälsa och utveckling, vilket innebär att om din dotters stresspsykos var av tillfällig karaktär bör hon inte kunna fråntas vårdnaden på grund av detta. Vi hoppas att du fått svar på din fråga och att allt löser sig till det bästa.Det här svaret är framtaget i samarbete med Lawline och Juriststudenternas rådgivning (JR). JR är en ideell grupp juriststudenter verksamma under Juridiska föreningen vid Umeå Universitet.

Förälder som döljer barnets pengar från den andra föräldern

2016-11-29 i Barnrätt
FRÅGA |Min man och jag ligger i skilsmässa och nu har han tömt barnens sparkonto och vägrar säga var/om han har placerat dem. Får han göra så? Vi är fortfarande gifta på pappret.
Emil Danielsson Nykänen |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.Det spelar ingen roll om ni fortfarande är gifta utan vad som spelar roll är om ni har gemensam vårdnad om barnet. Jag antar att ni har gemensam vårdnad eftersom allt pekar på det, så det är det jag kommer att utgå från i mitt svar.Bestämmelserna rörande barn finns i föräldrabalken (hädanefter förkortat FB), se länk till FB https://lagen.nu/1949:381.Vad som blir relevant här är 13 kap. i FB. I 13 kap. 1 § står att föräldrarna ska bestämma över barnens tillgångar gemensamt, se https://lagen.nu/1949:381#K13P1S1. Det är alltså inte okej att göra som din make gjort. Det framgår även av 10:2 FB att föräldrar med gemensam vårdnad är båda förmyndare åt sina barn (se https://lagen.nu/1949:381#K10P2S1).Men hur ska du då lösa uppgiften rent praktiskt? Att kunna juridiken är en sak men att få den tillämpad kan ofta vara svårt. Att han har gjort fel kanske inte gör att han vill lämna tillbaka pengarna utan vidare. Ett sätt att göra det är att höra av sig till överförmyndaren i kommunen du bor på. Överförmyndare är något kommuner ska tillhandahålla och jobbar främst med att se till att förmyndare (vilket föräldrar som sköter barns ekonomi är) sköter pengarna som tillhör någon annan ordentligt. Du skulle kunna ringa eller besöka deras kontor i den kommun ni bor i och fråga hur detta ska lösas. Ett annat sätt som skulle kunna fungera är att försöka prata med mannen ytterligare och sedan om han inte vill samarbeta se till att väcka talan mot honom i domstol. Detta kanske mest kan användas som ett hot, men det skulle gå att se till att pappan till barnet förlorar sitt förmyndarskap av barnet och att du ensamt blir ansvarig för barnets ekonomi. Detta står i 10 kap. 10 § FB (se https://lagen.nu/1949:381#K10P10S1). I den paragrafen står att en förmyndare som missbrukar sitt förmyndarskap ska inte vara förmyndare. I verkligheten ligger detta långt bort, men hot om att gå till domstol med detta som utgångspunkt kan vara väldigt effektivt. Men som sagt, hör av dig till överförmyndarnämnden för att praktiskt få information om hur du kan gå till väga för att lösa den här situationen.Jag hoppas du fått svar på din fråga, kvarstår några funderingar så lämna en kommentar här på lawlines hemsida så hör jag av mig så fort jag kan.Vänligen,