Bestämmanderätt för ensam vårdnadshavare

2017-02-19 i Barnrätt
FRÅGA |Hejsan! Det är så här att min sambo har en dotter från tidigare förhållande där mamman har ensamvårdnad. Min sambo har då umgängesrätt och träffar henne två dagar i veckan hemma hos mamman då hon vägrar något annat. Han skulle vart där idag och träffat henne, när han ringde igår för att bekräfta att han kommer osv... så får han till svar "nej det går inte, har blivit ändrade planer du får väl ringa på måndag och kolla om det kanske funkar för oss då". Dom har muntligt avtal om onsdagar och söndagar.(även familjerätten är med i avtalet om söndagar) Nu har vi idag fått höra att anledningen till han inte kunde komma idag var att hon tydligen har gjort slut med sin pojkvän och hennes mamma söker nu akut/panik boende åt henne, detta har vi då fått se och höra på omvägar via vänner som sett Facebook inlägg. Så teoretiskt sätt är han helt ovetande om att hon just nu planerar en flytt till annan kommun med deras dotter. Så vad gäller i detta läge? Vad kan hända om inte meddelar snarast vart dom tänkt att flytta? Hon anser att min sambo inte har någon rätt att veta då hon har ensamvårdnad. Detta påpekade hon när hon flyttade ihop med denna kille för ca 3 månader sen.Tacksam för svar!
William Sandell |Hej! Tack för att du vänder dig till oss på Lawline!Vårdnadshavarens rättigheter och skyldigheterEnligt 6 kapitlet 1-2 §§ Föräldrabalken ska den som har vårdnaden om ett barn ansvara för barnets personliga förhållanden och se till att barnet bland annat känner sig tryggt. En förälder som har ensam vårdnad har rätt att ensam bestämma i juridiska frågor som rör barnet utan att inhämta den andra förälderns samtycke. Var barnet ska bo samt vara folkbokfört är exempel på sådana frågor som den föräldern med ensam vårdnad har rätt till att besluta om på egen hand. Den ensamma vårdnadshavaren kan även bestämma hur mycket umgänge den andra föräldern ska ha med barnet. Om den föräldern som inte har vårdnad av barnet anser att det umgänget inte är tillräckligt kan personen vända sig till domstol och begära mer umgänge. Med vänlig hälsning,

Barnets rätt att träffa förälder

2017-02-18 i Barnrätt
FRÅGA |Har en son rätt att besöka sin pappa över en helg fast inte pappa har vårdnade?Sonen är 11 år.
Marcus Anstrin |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Vid fall som detta brukar man säga att en "förälder aldrig har rätt" att träffa barnet. Däremot är det barnet som har rätt att träffa sin förälder. Den som har vårdnaden om ett barn har ett ansvar för barnets personliga förhållanden och ska se till att barnets behov blir tillgodosedda. Behov innebär god uppfostran, trygghet osv. Vid samtliga beslut som rör barnet ska hänsyn tas till barnets bästa, och barnets behov av kontakt med båda föräldrarna tillgodoses. Vårdnadsföräldern ska alltså främja en god kontakt med den andra föräldern och barnet, Föräldrabalken 6 kap. 2a§. Barnet ska vidare, enligt Föräldrabalken 6 kap. 15§ ha rätt till umgänge med en förälder som det inte bor tillsammans med, detta kan ske genom att dem träffar varandra eller annan kontakt. Vidare har barnets föräldrar ett gemensamt ansvar för att barnets behov av umgänge med en förälder som barnet inte bor tillsammans med så långt möjligt tillgodoses.Kort och gott, ja, barnet har rätt att träffa dig!Hoppas att svaret hjälpte dig, ha en fortsatt trevlig dag!

Flytta med barn

2017-02-16 i Barnrätt
FRÅGA |Hej jag är en ensamstående mamma med 2 barn på 6 och 4 år . Jag har delad vårdnad med pappan och barnen är varannan vecka . De är skrivna hos mig. Jag vill flytta till en annan stad ca 5 mil från där jag nu bor. Vad har jag för rättigheter ? Kan jag ta dom och flytta eller hur gör jag? Pappan är emot en flytt .
Mattias Lindner |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Regler av intresse för din situation finns i föräldrabalken. Av 6:11 och 6:13 framgår att vårdnadshavarna har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter. Vårdnadshavarna skall därvid i takt med barnets stigande ålder och utveckling ta allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål. Av 6:2a följer att barnets bästa skall vara avgörande för alla beslut om boende. Det är således barnets bästa som ska tillgodoses och det är primärt upp till er som vårdnadshavare att lösa situationen så att detta uppfylls. Du har all rätt att flytta men du har fortfarande skyldighet att se till barnens bästa. Denna skyldighet har såklart även fadern. Något mer konkret svar är svårt att ge utan det bästa är om ni som vårdnadshavare gemensamt ser till att lösa det på ett sätt som tillgodoser barnets bästa, oavsett era eventuella behov. Hoppas att svaret hjälpte och tack än en gång för att du vände dig till Lawline med din fråga!

Farförälder rätt till umgänge

2017-02-13 i Barnrätt
FRÅGA |Hej, Jag har blivit farmor för 4 månader sedan, har fått träffa min sondotter ganska ofta de första 3 månaderna, nästan dagligen. Min svärdotter och min son har nu blivit sura på mig , då jag har sagt ifrån ang deras beteende mot mig de sista 3 åren, då de har varit oförskämda och respektlösa i 3 år innan deras dotter föddes. Jag har varit tyst men nu har jag fått nog och jag har svarat tillbaka på deras beteende. Då blev de sura och har nu förbjudit mig att träffa mitt barnbarn, de har hotat mig redan innan barnet föddes att jag inte skulle få träffa mitt barnbarn, men sen så när flickan föddes så har jag fått träffa henne, och jag har öpt så mycket kläder och preenter till henne, för att det gör mig glad, de tar emot sakerna dock även den sista gången i förrgår , då jag kte över till dom föra att lämna några haklappar. Min son sa att jag kunde få träffa mitt barnbarn i porten någon minut , och att han kunde komma ner med henne till porten. Jag sa att det kommer inte på frågan då jag inte tänker bli förnedrad ännu en gång att jag är i porten, ska sägas att sista gången jag fick träffa min sondotter vara för 3 veckor sedan och då så var jag tvungen att sitta på trappan och vänta tills min son kom hem från skolan , då min svärdotter var inne i lägenheten med flickan men ville inte öppna dörren till mig. Jag har vill kunna ta med mig flickan i några tim och promenera med henne, men får inte träffa henne alls, och absolut inte träffa henne förutom i porten. Vad ska jag göra?
Victor Åkerfeldt |Hej!Tack för att du vänder dig till oss på Lawline för din fråga.Föräldrarna till barnet är vårdnadshavare. I egenskap av vårdnadshavare är det de som har rätt att fatta beslut om barnet, sålänge det är i enlighet med barnets bästa. 6:1, 6:2, 6:2a FöräldrabalkenMan kan som utomstående inte kräva umgänge med barnet förutom i vissa undantagsfall.I 6:15 3st stadgas att föräldrar har ett ansvar för att barnets behov av umgänge med annan som står det särskilt nära så långt som möjligt tillgodoses. Du som farförälder kan ses som en sådan person. Det är dock upp till barnets föräldrar att avgöra i vilken omfattning, och under vilka omständigheter du ska få träffa barnet. Du kan alltså inte kräva att umgås med barnet på ett visst sätt utan det är i princip upp till föräldrarna att avgöra detta, så länge det inte är oförenligt med barnets bästa. Alltså sammanfattningsvis - Det är föräldrarna som avgör om, i vilken omfattning, och under vilka omständigheter du kan träffa barnet på, detta kan du inte påverka. Jag hoppas att detta gav svar på din frågeställningMed vänliga hälsningar

Barns boende

2017-02-18 i Barnrätt
FRÅGA |Jag ligger i skilsmässa och vi har bestämt att våra 2 pojkar, 7,10 år, ska bo växelvis hos oss. Jag har sagt att det är ok att barnen bor hos mig när han jobbar, han jobbar dygn vardagar och helger. Det innebär att barnen blir hos mig två veckor i taget ibland och en vecka ibland. Nu har han kommit på att detta innebär att han aldrig är "barnledig" en hel helg eftersom han jobbar som han gör. Jag säger att jag är villig att ordna så han kan fortsätta jobba MEN INTE ÄVEN TA BARNEN FÖR ATT HAN SKA VA LEDIG. Vad säger ni?
Jenny Vilander |Hej,Tack för att du vänder dig till Lawline med dina frågor. Bestämmelser som reglerar vårdnaden om barn finns i föräldrabalken (FB), https://lagen.nu/1949:381#K1.När barnet står under båda sina föräldrars vårdnad ska föräldrarna tillsammans besluta om frågor som rör barnets personliga angelägenheter. I takt med barnens stigande ålder ska deras egna synpunkter tas i akt i allt större mån, 6 kap. 11 och 13 §§ FB (https://lagen.nu/1949:381#K6P11S1). När det gäller frågor om ett barns boende är utgångspunkten att föräldrarna kommer överens. Ifall någon av föräldrarna har svårt att följa en muntlig överenskommelse är det möjligt för föräldrarna att skriftligt avtala om boendet. Ett avtal ska i så fall godkännas av socialnämnden, 6 kap. 14a § 2 st. FB (https://lagen.nu/1949:381#K6P14aS2). I ett avtal kan man reglera till exempel när barnen ska vara hos en ena respektive den andra föräldern, hur man ska hantera olika högtider samt hur boendet ska se ut under olika lov. Har man svårt att på egen hand komma överens om dessa frågor kan man få hjälp av socialnämnden i den kommun man bor i med samarbetssamtal. En kommun är skyldig att tillhanda hålla sina medlemmar denna hjälp, 6 kap. 17a och 18 §§ FB (https://lagen.nu/1949:381#K6P17aS1) samt 5 kap. 3 § socialtjänstlagen (https://lagen.nu/2001:453#K5P3S1). För att få veta vilken hjälp du kan få råder jag dig att kontakta din kommun.Kan föräldrarna inte komma fram till en lösning som fungerar kan man begära att domstolen ska slå fast boendefrågan, 6 kap. 14a § 1 st. FB (https://lagen.nu/1949:381#K6P14aS1).Hur man bäst når en lösning blir i praktiken en väldigt individuell fråga. Utgångspunkten är att när barnet står under gemensam vårdnad är att man har samma ansvar över barnen. Vid alla frågor som rör barnet ska utgångspunkten vara vad som är bäst för barnet, inte föräldrarna, 6 kap. 2a § FB (https://lagen.nu/1949:381#K6P2aS1).Jag hoppas jag kunnat vägleda dig i din situation och att ni hittar en lösning som fungerar för er alla. Lycka till!Bästa hälsningar,

När är det möjligt att ansöka om ensam vårdnad?

2017-02-17 i Barnrätt
FRÅGA |Jag undrar om det är möjligt att söka ensam vårdnad? Pappan bor i Skåne och har i stort sett aldrig funnits i hans liv och han är 12 år gammal nu. Pappan knarkar ringer 2 gånger varför 4e månad min son blir sårad ledsen och arg. då han har svår adhd så.påverkar detta honom otroligt mycket. Jag lever idag medå en annan man som är helt fantastisk mot min son och min son känner detsamma för min nuvarande man. Grejen är så att nu den senaste tiden har han börjat kontakta mig mycket trotts att jag funnit en massa bilder instagram där det förekommer hash försäljning och otroligt mycket missbruk. Nu fick jag ett sms där han helt plötsligt skriver att han ska komma och hämta min son. Detta tar på mina och min sons och min mans krafter och jag undrar om man kan få egen vårdnad då han knappt vet vem sin pappa är. Och han pratar aldrig om sin pappa. Vad är oddsen att lagen ligger på min sida.Mvh trott och orolig och sliten mamma
Emelie Ström |Hej och vad kul att du vänder dig till Lawline med din fråga!Regler om vårdnad finns i föräldrabalken, se här. Huvudregeln är att föräldrar ska ha gemensam vårdnad. Det beror på att barnets bästa alltid ska stå i fokus och lagen utgår ifrån att barnet är i stort behov av att ha en nära och god kontakt med båda föräldrarna, (se här).När kan gemensam vårdnad anses som otillämplig?Det finns undantagsfall från när gemensam vårdnad är det bästa för barnet. Dessa undantagsfall är:- Om det finns en risk för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp- Om det finns en risk att den ena föräldern ska kidnappa barnet- Om den enda föräldern har svåra alkohol/narkotika problem- Om den ena föräldern är svårt psykisk sjuk- Om den ena föräldern misshandlar barnet eller utsätter barnet för sexuella övergrepp(se här)Föräldrarnas samarbetsförmåga ses också över när en förälder ansöker om ensam vårdnad, se här. Har föräldrarna stora samarbetssvårigheter som är omöjliga att lösa brukar det innebära att ensam vårdnad är det bästa för barnet, se här.Får barnet vara med och bestämma? Barnets möjlighet till att få göra sin röst hörd beror på ålder och mognad. I praxis har det diskuterats att 12 år och uppåt är en ålder där barnet uppnått mognad nog för få vara med och berätta vad denne vill. Men domstolen gör sedan en bedömning utifrån enskilt fall och därför är åldern endast en riktlinje och inte något som är fastslagit i lag, se här.SammanfattningDet är svårt för mig att veta till hundraprocent hur en eventuell domstol skulle bedöma fallet eftersom att det är många faktorer som spelar in vid en bedömning. Men att din son är uppväxt med dig och att hans pappa knappt funnits i hans liv samt att pappan lever i ett missbruk väger givetvis in tungt i en bedömning. En ytterligare faktor som är till din fördel är att pappan sagt att han ska komma och hämta sonen mot din vilja. Det tyder på rejäla samarbetssvårigheter. Jag kan som sagt inte ge dig en fastställd dom men av det jag fått fram tycker jag ändå att du ska göra ett försök med ansökan om ensam vårdnad. Du har mer som talar för dig än emot. StämningsansökanOm du vill göra en ansökan om ensam vårdnad så ska du lämna en stämningsansökan till tingsrätten, det kan du läsa mer om här och här.Hoppas du fått hjälp på vägen, annars får du gärna återkomma!Vänlig hälsning,

Barns rätt till vård och omsorg samt vårdnadshavares skyldigheter

2017-02-15 i Barnrätt
FRÅGA |Min son på 16 år blir kränkt av sin pappa.Sonen har en diagnos som han är utredd för. Pappan förnekar detta inför honom,och han talar om för sonen att han kommer att misslyckas med skolan och hur dålig han är.Sonen talar om att hans far pratar illa om mig och att han inte tycker att han ska bo hos mig.(vi är separerade)Han vet att jag ställer upp och hjälper honom i vått och torrt och han vågar prata om det mesta med mig.Men han vågar inte säga i från vad han tycker själv,för rädsla vad hans pappa har för konsekvenser.Han mår jättedåligt och vill inte att jag ska säga något till pappan eller någon annan.Hur ska jag kunna hjälpa honom på bästa sätt?tacksam för svar! "mamman"
Mikaela von Bornstedt |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Det här är självklart en väldigt känslig situation och det är jättesvårt att veta hur man bäst ska hjälpa sitt barn. Det går inte att ge något bra, rent juridiskt svar på din fråga men jag kommer redogöra för reglerna i Föräldrabalken (FB) som handlar om bl. a. vårdnad och boende och förklara vilka juridiska möjligheter som finns. Det är dock viktigt att tänka på att juridiken inte kan ge svar på allt och de juridiska lösningar som finns är inte alltid de bästa. Vårdnadshavares skyldigheter och barns rättigheterBarn har rätt till omvårdnad, trygghet, god fostran och att behandlas med respekt. Barn ska inte utsättas för kränkande behandling. Den som har vårdnaden om ett barn är ansvarig för att dessa rättigheter tillgodoses. Alla beslut som rör ett barn ska fattas utifrån vad som är bäst för barnet. Ju äldre och/eller mognare barnet är, desto mer hänsyn tas till barnets egen vilja. Vanligtvis brukar barnets vilja väga ganska tungt från 12 års ålder. Barnets vårdnadshavare är skyldiga att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter, men ska i takt med barnets stigande ålder och mognad ta hänsyn till barnets egen vilja. Barnet har dessutom rätt till umgänge med båda föräldrarna genom att antingen bo hos dem eller umgås på andra sätt. Det är däremot viktigt att tänka på att ett barn inte har någon skyldighet att umgås med en förälder och en förälder har inte någon garanterad rätt att umgås med sitt barn. Om du vill se närmre på regleringen av detta kan du läsa mer i FB kap. 6.Vilka juridiska lösningar finns det?De juridiska lösningarna när det gäller förhållandet mellan föräldrar och barn är i princip bara att försöka få till ändringar i vårdnad, boende och umgänge. Vårdnadshavare kan komma överens om att endast en ska ha vårdnaden och få ett avtal godkänt av socialnämnden. De kan också avtala om boende eller om den ena förälderns umgänge med barnet. Om det inte går att komma överens kan man väcka talan i domstol om dessa frågor och yrka på att domstolen beslutar i frågorna på visst sätt. Domstolen kommer då utreda vad de anser är bäst för barnet och ta beslut i enlighet med det. Domstolen ska exempelvis besluta om en ändring av vårdnaden om en vårdnadshavare missbrukar eller försummar sina plikter på ett sätt som riskerar att skada barnets hälsa eller utveckling.Att tvista om dessa frågor i domstol när barnet är så stort som 16 år är däremot inte alltid det effektivaste. En 16-åring är ofta så mogen att hen kan vara med och bestämma själv, och motsätta sig beslut som hen inte håller med om och domstolen kommer ofta att ta beslut i linje med barnets egna önskemål. Det kan dessutom leda till mycket konflikter, negativa känslor och stress att gå igenom sådana tvister. Däremot kan det vara skönt att få en bekräftelse på att man faktiskt inte behöver bo eller umgås med en förälder, eller ta hänsyn till en förälder som vårdnadshavare.Andra sätt att hjälpa tillOm vårdnaden av barnet inte går bra kan man ibland få hjälp av Familjerätten inom kommunen. De kan exempelvis hjälpa till med samarbetssamtal och eller ge annan typ av rådgivning. Ibland kan det också vara skönt att få en utomståendes perspektiv eller hjälp med att bearbeta känslor och det kan vara skönt för barn och ungdomar att prata med exempelvis en kurator. Sammanfattning Din son har rätt att få omvårdnad, kärlek och respekt från dig och sin pappa men har inte några juridiska plikter gentemot er. Med tanke på hans ålder ska han också få vara delaktig i beslut som rör honom och hans personliga angelägenheter. Det är alltså helt okej av sonen att uttrycka att han exempelvis mår dåligt hos någon förälder och kanske vill umgås mindre eller att förhållandet ska förändras på något sätt. Du och pappan ska också ta hänsyn till sonens önskningar och måste göra det som är bäst för sonen. Pappan verkar försumma sina skyldigheter och det kan därför finnas anledning att vidta åtgärder för att ändra vårdnad, boende eller umgänge. Detta görs genom att du och pappan kommer överens eller i sista hand tar upp frågan i domstol, men oavsett hur ändringen kommer till stånd kommer det krävas att du pratar med pappan och att sonen ger uttryck för sin vilja. Eftersom du också har en skyldighet att ta tillvara din sons intressen faller det på i sista hand på dig att själv bestämma vad som är bäst för din son och det är inte säkert att detta stämmer överens med din sons vilja alla gånger. I detta fall kan det vara viktigare att prata med pappan och försöka förändra situationen, än att låta sonen hålla problemen hemliga. Dock är detta inte juridiska frågor, utan något du måste avgöra själv.Om sonen mår dåligt kan det dessutom vara skönt att prata med någon utomstående och få hjälp att bearbeta känslorna, även om det till en början känns jobbigt och för personligt. Det kan därför vara värt att överväga ett samtal med en kurator.Jag hoppas att detta svar har varit till hjälp och att du kan hitta en lösning som blir bra för din son.Vänliga hälsningar,

Ogiltigförklaring av köp

2017-02-08 i Barnrätt
FRÅGA |Om jag som 16 år köper kläder för 850 kr är köpet bindande eller kan mina föräldrar ogiltigförklara köpet om de inte samtycker?
Marcus Anstrin |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Huvudregeln är att en underårig person inte får råda över sin egendom. Detta innebär att en person inte, utan sina föräldrars samtycke får ingå avtal och åta sig förbindelser, Föräldrabalken 9 kap. 1§. Det finns dock undantag från denna regel. Är det så att pengarna kommer från eget förvärvsarbete, får den underåriga råda över sin egen egendom, om personen är över 16 år. Du får alltså handla kläder och andra ting, för dem pengarna som du själv tjänat. Detta framgår av Föräldrabalken 9 kap. 3§. Vid det fallet kommer dina föräldrar inte kunna ogiltigförklara köpet. Är det så att pengarna inte kommer från eget arbete kan avtalet mycket väl förklarats ogiltigt, då en omyndig inte har rättshandingsförmåga. Är det däremot så, att säljaren har med god tro förstått affären som att den omyndige, genom sitt uppträdande, har haft sina föräldrars samtycke, kan köpet däremot eventuellt inte ogiltigförklaras. Att säljaren haft fog att tro att den omyndige fick ingå avtal och råda över pengarna (köpa kläder) dömer man ofta utifrån om det var ett köp av större karaktär, om det är vanligt att 16 åringar köper saker i samma karaktär. Min bedömning i fallet är att ett köp av kläder av mindre summa som i det aktuella fallet, torde därför vara giltigt då säljaren mycket väl kan ha haft fog att tro att du fick råda över pengarna och hade din förälders samtycke. Dina föräldrar kommer således inte kunna på dessa grunder ogiltigförklara köpet. Hoppas att svaret hjälpte dig, ha en fortsatt trevlig dag!