En vårdnadshavares möjlighet att själv fatta beslut rörande vård av barn vid gemensam vårdnad

2016-05-31 i Barnrätt
FRÅGA |Jag och min dotters far har gemensam vårdnad, han bor halvårsvis i ett annat land, jag har börjat fundera på ensam vårdnad, undrar nu hur det är inom vården? Vilka beslut får jag fatta själv om vi har gemensam vårdnad och han är i ett annat land?
Marlene Andersson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Frågor som rör vårdnaden om barn hanteras i föräldrabalken (FB) 6 kap, se här. Av FB 6 Kap 1 och 2 §§ följer att den som har vårdnaden har ansvar för barnets personliga förhållanden och ska se till att barnets behov av omvårdnad blir tillgodosett. Vårdnadshavaren har såväl rätt som skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personligt angelägenheter. I takt med barnets stigande ålder ska vårdnadshavarna dock ta allts större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål, vilket framgår av 6kap 11§ FB. En grundläggande princip är att vårdnadshavarna skall tillsammans fatta viktiga beslut som rör barnet, se 6kap 13§ 1st FB. Det finns dock ett undantag från denna grundläggande princip som kan användas vid speciella situationer enligt 6 kap 13§ 2st FB. Av undantaget framgår det att om en av vårdnadshavaren till följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak är förhindrad att ta del i sådana beslut rörande vårdnaden som inte kan skjutas upp utan olägenhet, bestämmer den andre ensam. En av vårdnadshavarna får dock inte ensam fatta beslut av ingripande betydelse för barnets framtid, såvida inte barnets bästa uppenbarligen kräver det. Sammanfattningsvis krävs det alltså gemensamma beslut när det finns två vårdnadshavare. Det innebär dock inte att båda vårdnadshavarna förutsätts delta i allt som gäller den dagliga omsorgen om barnet såsom mat, kläder, sovtider m.m. Besök på en vårdcentral pga. barnsjukdomar kan i allmänhet anses höra till den dagliga omsorgen, men om det är vård av mer ingripande karaktär så skall den andre vårdnadshavaren underrättas, se Prop. 2011/12:53 s. 9. I vissa fall kan socialnämnden ges möjlighet att utreda och besluta att en åtgärd får vidtas utan den andre vårdnadshavarens samtycke enligt 6kap. 13a§ FB. Exempel på sådana ärenden kan vara: psykiatrisk eller psykologisk utredning eller behandling som omfattas av hälso- och sjukvårdslagen, insats enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, behandling i öppna former som ges med stöd av 4 kap. 1 § socialtjänstlagen m.m.Av frågan framgår det inte vilken slags vård du syftar på men söker du vård pga en barnsjukdom så ska det inte vara några problem, då en sådan vård ingår i den dagliga omsorgen. Jag hoppas att du fick svar på din fråga. Du är välkommen att höra av dig igen om du har ytterligare frågor! Vänligen

Barnets bästa med beaktande av dess ålder och vilja

2016-05-30 i Barnrätt
FRÅGA |Är en 12 årig flicka för ung för att veta sitt bästa vad gällande vart hon ska bo? Min dotter bor hos mig sen nästan 3 år tillbaka och träffar sin pappa varanan torsdag-söndag. Hon är inte trygg hos honom då han är empatilös och har skrämt henne hela hennes uppväxt Hon är rädd för honom. Nu har han dragit igång en process i tingsrätten för hon ska tvingas att bo hos honom växelboende,vilket hon definitivt inte vill. Samarbetsamtal vägrar han. Bäst med en domstol som får besräma hur vår dotter ska bo, då han inte ens lyssnar på henne då han hela tiden frågar henne om hon inte vill vi mer hos han. Svaret från henne är nej. Han vet vad hon vill men struntar i det .
Jakob Melander |Hejsan, tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.I alla beslut rörande vårdnad, boende och umgänge så ska barnets bästa vara avgörande. En förälders vilja av att ha mer kontakt med barnet kan aldrig gå före barnets bästa. Vid bedömningen för vad som är barnets bästa fästs det särskilt stor vikt vid risken för att barnet utsätts för övergrepp eller annars far illa, barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrar samt barnets egna vilja med beaktande av barnets ålder och mognad, 6 kap. 2 a § FB. Man brukar säga att då barnet är 12 år gammalt ska dennes vilja vara avgörande i beslutet. Vidare ska det påpekas att barnet har rätt till umgänge med sin far enligt 6 kap. 15 § FB. Denna rätt är till för barnet och inte föräldern. En förälder har ingen rättighet att umgås med barnet, däremot anses det ofta vara det bästa för barnet att denne träffar den andre föräldern, vilket din dotter redan gör.Hoppas du har fått svar på din fråga, annars är det bara att höra av sig igen!Med vänliga hälsningar,

Barnets bästa och umgänge till förälder

2016-05-26 i Barnrätt
FRÅGA |Hej.I snart 2 år har min dotter på 13 år inte vilat träffa sin mamma. Jag och mamman har varit skilda i snart 8 år, och vi har gemensam vårdnad. Då min dotter för egen maskin har sett hur mamman ljuger och smutskastar mig och min fru så vill inte dottern träffa sin mamma. Jag har under dessa två år pratat gott om mamman, förklarat att " ibland säger man saker man inte menar " osv för att få dottern till att åka till mamman, om så för en helg. Min dotter vägrar detta till fullo. Ända sättet just nu för att hon ska träffa sin mamma är med våld, o det vill inte jag utsätta min dotter för. Nu har mamman kontaktat en advokat ( mina advokater ) för att kräva ett umgänge med sin dotter. Följden blir nu att min dotter har börjat att må dåligt psykiskt. Hon vill inte träffa sin mamma av flera orsaker. Min dotter har sina kompisar och skola där jag bor. Kan lagen tvinga min dotter till umgänge ? om så, vem tar ansvaret för min dotters hälsa, när hon tvingas till ett umgänge ?/ Johan
Maria Pettersson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Utgångspunkten är att barn mår bra av ett umgänge med båda sina föräldrar och detta är något som man försöker uppnå så långt det är möjligt. Dock är det viktigt att påpeka att umgänget i första hand är till för barnet och ingen rättighet som tillfaller föräldern. Det är barnets intresse och behov som är i fokus och någon plikt för barnet att umgås med en förälder finns inte. Alla beslut som rör barn ska ha utgångspunkt i barnets bästa som är en individuell bedömning för varje barn som anpassar sig efter barnets ålder och mognad. Eftersom att er dotter är 13 år betyder det förmodligen att hennes egen åsikt i frågan tillmäts extra stor betydelse, se 6 kap. 2a § Föräldrabalken.Enligt 6 kap. 15 § Föräldrabalken ska båda föräldrarna verka för att ett umgänge med båda föräldrarna upprätthålls, vilket det verkar som att ni båda gör. Även ifall ett umgänge med båda föräldrarna brukar beaktas som något som är för barnets bästa verkar det som att det i ert läge skulle kunna vara fråga om ett undantag. Dock är det så att umgänge behöver inte nödvändigtvis vara i form av att barn och förälder träffas, det kan också ske genom mail, telefon eller annan kommunikation. Har inte barnet och föräldern träffats på länge brukar detta alternativ till en början beaktas som barnets bästa. Kanske skulle detta vara något att prova med först? Ett tips kan vara att ta umgänget väldigt långsamt framåt med träffar som varar under en kort tid eller att du eller någon annan som din dotter känner sig trygg med är med henne när hon träffar sin mamma. Ett annat alternativ som finns är att socialnämnden och rätten förordnar om ett så kallat umgängesstöd, se 6 kap. 15 c § Föräldrabalken, som kan vara på plats när barnet träffar sin förälder för att undvika att situationer som du beskriver uppstår. En sådan ska dock endast förordnas om barnet vill det. Umgängesstöd kan vara ett bra alternativ under en övergångsperiod och kanske får barnet att känna sig tryggare i överlämningarna.Men självklart som jag redan nämnt är det din dotters bästa som man hela tiden ska utgå ifrån och skulle konflikten mellan er komma upp i domstol är det denna utgångspunkt som de kommer ha i sin bedömning. Socialnämnden finns alltid som ett stöd som ni kan vända er till och förhoppningsvis hittar ni en lösning så att ni alla mår bra i slutändan. För mer rådgivning och hjälp rekommenderar jag dig att boka en tid med en av våra familjejurister genom att klicka här. Barnets bästa är ett vitt begrepp som är svårt att ge konkreta svar på, framförallt när jag inte har hela bakgrundsinformationen. Jag hoppas att jag trots detta har gett dig någorlunda vägledning. Lycka till!

Umgängesrätt till syskon

2016-05-22 i Barnrätt
FRÅGA |Hej!Jag är nyfyllda 18 år och har sedan 4 månader tillbaka inte kunnat träffa mina syskon som är 3 och 6 år. Nu vill inte mina föräldrar att jag ska få ha någon kontakt alls med dem. Jag bor inte hemma längre. Den enda anledningen till att jag inte får ha någon kontakt är att de inte gillar min kille. Får de göra så och vad kan jag göra så att jag får träffa de?
Matilda Bona |Hej och tack för din fråga!Det är upp till föräldrarna att tillgodose detta behov hos barnet och värna om barnets relationer till andra viktiga vuxna i deras liv. Uppfyller inte en förälder detta ansvar kan frågan om umgängesrätt tas till domstol. Du kan dock själv inte föra denna talan om rätten till umgänge med dina syskon, det kan bara socialnämnden göra. Detta betyder att du måste påtala problemet för socialnämnden. Socialnämnden överväger då vad de anser vara bäst för barnet, och man gör en avvägning mellan de nackdelar en process i domstol kan ha för barnet och fördelar ett umgänge kan ha. Eftersom detta inte är en lätt avvägning så brukar det sluta med att nämnden inte för en sådan talanEftersom du vill ha en relation med dina syskon, och de förtjänar att ha en relation till sitt storasyskon, skulle jag rekommendera att du pratar med dina föräldrar så att ni kan komma till en lösning som är bäst för dina syskon. Det bästa kanske är att träffa dem utan din partner så att ni i alla fall kan upprätthålla en relation. Även om dina föräldrar inte kan kontrollera dina relationer längre så har de ett ansvar för vem deras minderåriga barn umgås med, och att dessa personer är bra för dem. Även om du inte håller med om dina föräldrars åsikter kring din partner, måste man respektera deras beslut. Jag hoppas för dig, och dina syskons skull att du och dina föräldrar kan komma till en lösning som fungerar för er alla men speciellt för dina syskon! Lycka till! Med vänlig hälsning

Resekostnader vid umgänge

2016-05-30 i Barnrätt
FRÅGA |Hej,Jag och min ex-fru har gemensam vårdnad om våra två barn. Hittills har barnen bott varannan vecka hos mig och varannan vecka hos mamman. Mamman har träffat en ny man och har valt att säga upp sig från sitt jobb i Stockholm och flytta till Skåne därför att hon trivs bättre där och där hon sökt och fått nytt jobb. Hon hade ett fast hobb här i Stockholm men valde att begära tjänstledigt därifrån för att hon tycker bättre om att bo nära sin nye pojkvän i Skåne. Enligt vår överenskommelse med familjerätten kommer barnen att bo hos mig i Stockholm under vardagarna och bo hos sin mor fredag kväll till söndag kväll varannan helg. Är det rimligt i detta fall att jag står för någon del av resekostnaderna för barnen? Vi har som sagt gemensam vårdnad, men hon har valt att bosätta sig där av livskvalitetsskäl. Är det frågan om "ogrundad anledning" till flytten? Tacksam för svar, Markos
Marlene Andersson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Regler om vårdnad och umgänge med barn återfinns i föräldrabalken (FB) kapitel 6, se här. I 6 kap 15 b § finns det angett att om barnet bor tillsammans med endast en förälder, ska den föräldern ta del i kostnaderna för de resor som föranleds av barnets behov av umgänge med den andre föräldern. Umgängesföräldern har, enligt förarbetena, det primära ansvaret för kostnaderna, men boendeföräldern kan bli ansvarig för en del av kostnaderna. Det ekonomiska ansvaret för boendeföräldern skall dock vara skäligt med hänsyn till förälderns ekonomiska förmåga och övriga omständigheter. Exempel på övriga omständigheter kan vara om den ena föräldern, utan godtagbar anledning, flyttar långt bort. En godtagbar anledning kan vara om en arbetslös förälder får arbete på annan ort.För att det skall uppstå en kostnadsfördelning mellan föräldrarna krävs det dock att kostnaden är av större betydelse. I tidigare avgöranden har domstolen funnit att en transportsträcka på över 10 mil mellan bostadsorten och umgängesorten är av sådan betydelse.I ditt fall bör din ex-fru anses vara umgängesförälder eftersom växelvist boendet har upphört. Av denna anledning aktualiseras 6 kap 15 b § FB. Vidare är transportkostnaden av betydelse då sträckan mellan boendeorten och umgängesorten är mer än 10 mil. Med anledning av det framförda ovan kan du som boendeförälder bli ålagd att stå för en del av kostnaden men det ekonomiska huvudansvaret ligger på din ex-fru. Den del som du kan bli ålagd att bidra till skall bestämmas efter en skälighetsbedömning, där bland annat om din ex-fru har godtagbara skäl för flytten.Det kan, på goda grunder, i ifrågasättas om din ex-fru har sådana godtagbara skäl som ställs. Detta då hon självmant valt att säga upp sig från sitt jobb i Stockholm och bosätta sig i Skåne pga. livskvalitetsskäl som du uppgett. Eftersom regleringen om resekostnader är dispositiv har ni som föräldrar själva möjlighet att avtala annat mellan er än vad lagen säger. Kan en överenskommelse inte nås finns möjlighet att låta domstol avgöra.Om du behöver ytterligare rådgivning kan Lawline lösa många juridiska problem genom vår webb- och telefonrådgivning, se här. Ibland behövs dock mer kvalificerad hjälp för att hantera de juridiska delarna. Lawlines jurister finns i Stockholm men har även möjlighet att hålla möten på telefon eller Skype, se här. Jag hoppas att du har fått svar på din fråga, Vänligen

Låneavtal med underårig som part

2016-05-30 i Barnrätt
FRÅGA |Hej! Jag skrev på ett låne avtal av en skoldata när jag var sexton år gammal. Gäller detta avtal även om jag inte var myndig? / mvh saman
Josefin Jennerheim |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Som sexton år gammal är man underårig och får enligt 9 kap 1 § FB inte själv råda över sig egendom eller åta sig förbindelser. Uttrycket "åta sig förbindelser" åsyftar ekonomiska förbindelser, och resulterar i att barnet exempelvis inte får skuldsätta sig. Att skriva under ett låneavtal medför alltså att man åtagit sig en sådan förbindelse som åsyftas i paragrafen. Det viktigaste undantaget till detta är om barnets förmyndare (oftast föräldrarna) samtyckt till avtalet. I så fall är avtalet giltigt. Samtycket kan lämnas antingen uttryckligt eller "tyst" om förmyndaren kände till/fick kännedom om förbindelsen, men accepterade den antingen uttryckligt eller genom att inte ingripa. Ett annat undantag gäller dock omyndiga som bedriver rörelse. De får enligt 9 kap 5 § skuldsätta sig om egendomen hänför sig till rörelsen. Slutligen får underårig som har eget hushåll (inte bor hemma) ingå avtal om det rör hushållningen. Om inget undantag är tillämplig så blir avtalet ogiltigt enligt 9 kap 1 § FB. Hoppas du fick svar på din fråga! Med vänliga hälsningar,

Barnets boende

2016-05-24 i Barnrätt
FRÅGA |Om min sambo har legat ute på sjön 14 dagar och varit hemma 14 dagar under hela vårat förhållande där vi har en 9 årig son. Kan han då kräva att han skall ha honom hela perioden själv när han är hemma. Vår sons fasta punkt har alltid varit mig. Kan han verkligen göra så här då? Tack på förhand
Anna Thörne |Hej, tack för att du vänt dig till Lawline med din fråga. Jag förstår situationen som att du och din (före detta ?) sambo har en gemensamma son som du har ensam vårdnad om. I Föräldrabalken (FB) 6 kap regleras vårdnaden om barn. Enligt 6 kap 2 a § ska barnets bästa vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. Din son har rätt till bra kontakt med båda sina föräldrar, men vad som är bäst i just det här fallet beror på hur situationen ser ut. Om du och barnets pappa inte kan komma överens om hur vårdnad och boende ska fungera kan ni avtala om vårdnad enligt 6 kap 6 § FB och avtala om boende enligt 6 kap 14 a §. Det viktigaste är att er son mår bra och att boendet fungerar för honom, antingen växelvis var 14:e dag eller bara bo hos dig eftersom pappan är borta längre perioder. Hoppas svaret var till hjälp. Med vänlig hälsning,

Alkohollagen

2016-05-19 i Barnrätt
FRÅGA |Hej!Finns det någon åldersgräns för servering av alkohol på en egen privat fest där man själv står för alkoholen? Ponera att jag vill arrangera en studentskiva och vill betala en minderårig för att hjälpa till med att ta emot gäster och servera etc. Finns det då någon åldersgräns för den här personen som hjälper till?Mvh,Jacob
Greta Apelman |Hej och tack för din fråga!Alkohollagen föreskriver att servering av alkohol inte får ske till någon under 18 år, se 3 kap. 7 §. Dock finns det ett undantag. Enligt 3 kap. 9 § alkohollagen så får det serveras en mindre mängd alkohol till någon under 18 år om det finns mat på platsen och det sker under ordnade förhållanden. Det ska även anses som försvarligt med hänsyn till den unges ålder och omständigheterna på platsen. Alltså är det okej för minderåriga att dricka alkohol på en studentskiva om det finns mat där och den inte blir stökig.Angående inhyrning av en minderårig för servering. Till en början måste den under 18 år ha vårdnadshavarens godkännande för att arbeta. Det står i 6 kap. 12 §. På en privat tillställning är det okej att ha servering av en minderårig om det sker under uppsikt av vuxna och ordnade former. Dock är det alltid den som är vuxen och anordnade av festen som har det yttersta ansvaret.Hoppas du fick svar på din fråga! Om du vill ha ytterligare hjälp kan du vända dig till någon av våra betaltjänster.Vänliga hälsningar,