Umgängesrätt med gemensamt barn

2017-12-18 i Vårdnadstvist
FRÅGA |Hej!Jag har nyligen separerat och flyttat ifrån min f.d. sambo. Tillsammans har vi ett gemensamt barn på 3 år och gemensam vårdnad. Jag vill egentligen ha varannan vecka men pga att jag jobbar heltid, och bor ca 2 mil bort, (8-17) kom vi fram till, i alla fall inledningsvis, att jag ska ha 3 / 4 helger istället. I samband med detta bestämdes det att jag enbart ska ringa och prata med barnet på onsdagar. De veckor då hon har barnet på helgen får jag lov att hälsa på några timmar på onsdagarna och söndagen, men inte ringa där emellan. Det innebär att det går flera dagar mellan onsdag - söndag som jag inte alls har kontakt med mitt barn. Jag har sagt att jag vill kunna ringa mitt barn oftare och om hon måste ha bestämda dagar har jag föreslagit tisdagar och torsdagar istället, så att det blir varannan dag, samt fredagar den vecka hon har helgen. Hon säger blankt nej och säger att vi ska hålla på det som är bestämt. Jag har försökt prata med henne om det men hon är inte samarbetsvillig alls där. Jag är frustrwrad för att jag har för lite kontakt med mitt barn och jag undrar om hon verkligen får begränsa vår kommunikation på det här sättet? Vid gemensam vårdnad får väl båda bestämma lika mycker, oavsett vem som är boendeförälder, så länge det är för barnets bästa?
Mathilda Rova |Hej och tack för att du vänder till Lawline!När det kommer till vårdnad och umgänge med ens barn är det, som du själv var inne på, alltid barnets bästa som är i fokus. Det finns därför inget i lagen som stadgar ena förälderns rätt att träffa barnet utan snarare barnets rätt att träffa sina föräldrar utifrån barnets behov. Det är därför även i de fall föräldrarna inte har gemensam vårdnad viktigt att man tillgodoser barnets behov av att träffa båda sina föräldrar. Detta pga att utgångspunkten är att barnets bästa är att träffa båda föräldrarna. Barnet ska därför ha rätt till umgänge även med den förälder som barnet inte bor med. Det är föräldrarnas gemensamma ansvar att se till så att barnets behov av umgänge tillgodoses enligt 6 kap 15 § Föräldrabalken (FB).6 kap 15 a § På talan av en förälder som vill umgås med sitt barn får rätten besluta om umgänge mellan barnet och den föräldern. En sådan talan får också föras av socialnämnden.I första hand är det såklart bäst att försöka reda ut detta er föräldrar emellan och försöka komma överens om vilket som är bäst för barnet. Ni kan upprätta ett skriftligt umgängesrättsavtal er emellan där det framkommer hur många dagar dottern ska spendera med vardera förälder. Ett sånt avtal kan se väldigt olika ut och det finns inga innehåll eller andra formkrav annat än att båda föräldrarna ska skriva under.Om ni inte kan komma överens rekommenderar jag att ni vänder er till familjerådgivningen i er kommun, där kan ni få hjälp med familjeärenden, som till exempel att upprätta ett umgängesavtal. Kan ni inte nå en överenskommelse genom familjerätten rekommenderar jag att ni kontaktar ett juridiskt ombud för vidare hjälp.Med vänliga hälsningar,

Missbruk och ensam vårdnad.

2017-12-17 i Vårdnadstvist
FRÅGA |Vår sons ex tjej som han har en treårig son me, blev idag tagen av polisen när hon slutade sitt jobb imorse i bilen. Så hon blev tagen för drog rattfylka plus att de hittade 5 mg amfetamin på henne och vid husransakan hittade de även 1.5mg mer amfetamin. Sonen var hos henne när polisen kom. Har vår son chans att få egen vårdnad om sonen och vad händer henne. Mvh
Binh Tran |Hejsan! Aktuellt lagrum blir föräldrabalk. Din son kan absolut ansöka om ensam vårdnad enligt 6kap 5§ föräldrabalk (FB). När rätten övervägar om vårdnad angående ett barn så tar de stor hänsyn till barnets bästa och att föräldrarna ska kunna samarbeta med varandra. För övrigt tar de även hänsyn till om personens har gjort sig ansvarig till försummelse, missbruk eller beter sig på annat sätt som kan medföra bestående fara för barnet, 6kap 7§ FB. I detta fallet så skulle jag säga att din son inte kan få ensam vårdnad, med hänsyn till att barnets bästa anses vara att barnet ska ha god kontakt med båda föräldrarna. Dock så kan han få det om hon inte fixar sitt missbruk och fortsätter sitt missbruk. Eftersom fortsatt missbruk anses kunna medföra bestående fara för barnet. Jag rekommenderar att han ska ansöka om ensam vårdnad för att få till ett tryck på mamman att antingen sluta eller ge upp sin vårdnad av barnet med tanke på barnets bästa. Med vänliga hälsningar.

Avtal om barnets boende och byte av förskola/dagis

2017-12-12 i Vårdnadstvist
FRÅGA |Hej,Har flyttat till annan ort med min son 2,5 år.Vi bor nu 6 mil ifrån pappan, vi har gemensam vårdnad. Vid flytten skrev pappan på flyttanmälan av pojken och han är således folkbokförd hos mig. I den nya kommunen står pojken i kö för barnomsorg (väntan ca 4 mån). Eftersom vi har gemensam vårdnad(varannan vecka) så har min son kvar sin dagisplats i den gamla kommunen, tills han får ny plats i nya kommunen. Vi har en muntlig överrenskommelse att, vid ändring av dagisplats, ska sonen vara mer hos mig än hos pappan pga avståndet. Men nu vill inte pappan detta och säger att han ska anlita advokat, samt att en muntlig överrenskommelse inte gäller. Han säger att jag ska flytta tillbaka till gamla kommunen. Vad ska jag göra? Anlita advokat?mvh
Ida Ljungberg |Hej, stort tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Reglerna om vårdnad, boende och umgänge hittar du i 6 kap. Föräldrabalken (FB). Gäller ett muntligt avtal om boendet?Ni som föräldrar har valfrihet när det gäller att avtala om boendet. Det finns inga formella krav på att överenskommelsen ska vara skriftlig. En muntlig överenskommelse är därför lika giltig som en skriftlig, även om en skriftlig kanske kan vara att föredra om det finns samarbetssvårigheter. Utgångspunkten är oavsett att avtalet ska hållas. De andra möjligheterna som finns är att upprätta ett skriftligt avtal som godkänns av socialnämnden eller att få beslut av domstol (FB 6:14a).Vad gäller för bedömningen av dagisplats och flytten?Gemensam vårdnad: Ni har som gemensamma vårdnadshavare rätt och skyldighet att tillsammans bestämma i frågor om barnets personliga angelägenheter, såsom frågor om dagis och boende (FB 6:11). Beslut gällande mer vardagliga frågor (den dagliga omsorgen) kan fattas av en av er ensam men när det gäller en flytt eller byte av dagis, som är ett beslut av mer ingripande betydelse för barnets framtid, ska beslut fattas av er gemensamt (FB 6:13).Barnets bästa: Barnets bästa ska alltid vara avgörande för beslut om vårdnad, boende och umgänge. Hänsyn ska tas till barnets vilja i förhållande till ålder och mognad. Eftersom er son är så pass ung kommer det inte att spela någon större roll i det här fallet. Vad som blir viktigare här är att barnets bästa också innefattar en nära och god kontakt med båda föräldrarna (FB 6:2a). Vad som alltså kan väga över till din fördel i den här frågan är att pappan faktiskt verkar ha gått med på flytten, bytet av dagis och ändringen i boendet. Han har t.ex. skrivit på flyttanmälan. Vad som skulle kunna spela roll mer i bedömningen är barnets behov av en bra kontakt med er båda, vilket å andra sidan kan vara svårare med 6 mils avstånd. Vad kan du göra?Försök i första hand att resonera med pappan eftersom ni förmodligen båda två bara vill vad som är bäst för barnet. Har ni svårt att komma överens om hur boende och vårdnad ska se ut rekommenderar jag att ni vänder er till socialnämnden inom kommunen. Där kan ni få hjälp att komma överens genom så kallade samarbetssamtal. Ni kan där även få hjälp med att upprätta avtal om vad ni kommit överens om (FB 6:18).Hoppas att detta var till hjälp! Återkom gärna vid fler frågor. Med vänlig hälsning,

Tidigare vårdnadstvister, samt psykisk misshandel

2017-12-11 i Vårdnadstvist
FRÅGA |Pappan gör mig illa psykiskt och vänder sonen mot mig. Detta har pågått i över 10 år och vi har haft 2 vårdnadstvister. Min son börjar inse vad pappan gör och blir ledsen. Pappan lägger skulden på mig och jag mår så dåligt. Han vet att jag har epilepsi och gör allt för att stressa mig och göra så att jag skall förlora vårdnaden.Vad skall jag göra?Tack på förhand.
Jenny Hedin |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga. Jag utgår från att du och din sons pappa har gemensam vårdnad. Utgångspunkten är att föräldrarna har gemensam vårdnad se här . Vid frågor om vårdnad, boende och umgänge ska man utgå från barnets bästa (här). En viktig aspekt är att barnet ska ha en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Det finns undantagsfall från när gemensam vårdnad är det bästa för barnet. Dessa undantagsfall är:- Om det finns en risk för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp- Om det finns en risk att den ena föräldern ska kidnappa barnet- Om den enda föräldern har svåra alkohol/narkotika problem- Om den ena föräldern är svårt psykisk sjuk- Om den ena föräldern misshandlar barnet eller utsätter barnet för sexuella övergrepp(se här)Det framgår inte av frågan hur gammal er son är, men ju äldre barnet är, desto större hänsyn tas till barnets vilja. Vid tolv års ålder anses barnets vilja väga tyngre än för yngre barn (se här). Vid en process i domstol bedöms föräldrarnas förmåga att samarbeta (se här). En förutsättning för att föräldrarna ska kunna ha gemensam vårdnad är att samarbetet dem emellan är någorlunda konfliktfritt. Av din fråga förstår jag att du är missnöjd med hur situationen är nu. En möjlighet du har är att du ansöker om enskild vårdnad. Om du vill göra en ansökan om enskild vårdnad ska du skicka in en stämningsansökan om enskild vårdnad till tingsrätten. Hur det går till kan du läsa mer om här och här. Jag kan även rekommendera att du tar kontakt med en jurist. Du är välkommen att boka tid med en jurist på Lawline, du kan läsa mer om det här: http://lawline.se/boka Har du fler frågor får du även gärna ringa till Lawlines telefonrådgivning. Telefonnumret är 08-533 300 04 och telefonrådgivningen är öppen måndag–fredag kl. 10.00–16.00.Vänligen,

Barnets rätt till umgänge med förälder

2017-12-18 i Vårdnadstvist
FRÅGA |Om man har delad vårdnad men barnet är hos fadern varannan helg ,barnet ät tio år.kan pappan bestämma på egen hand att barnet ska vistas ändast en helg hos honom fast man inte är ense . Hans motivering är att dottern vill vara med sina vänner där mamman bor . Och till mamman säger barnet att hon inte vill höra pappan och hans fru gnabbas hela tiden . Jag mamma har inte möjlighet att ha henne alla helger på grund av jobb helger och endast mormor vid livet som inte orkar ha henne jämt . Viket pappan hävdar inte är hans problem. Så hur löser jag detta.
Mathilda Rova |Hej och tack för att du vänder till Lawline!När det kommer till vårdnad och umgänge med ens barn är det alltid barnets bästa som är i fokus. Det finns därför inget i lagen som stadgar ena förälderns rätt att träffa barnet utan snarare barnets rätt att träffa sina föräldrar utifrån barnets behov. Utgångspunkten är att barnets bästa är att träffa båda föräldrarna. Barnet ska därför ha rätt till umgänge även med den förälder som barnet inte bor med. Det är föräldrarnas gemensamma ansvar att se till så att barnets behov av umgänge tillgodoses enligt 6 kap 15 § Föräldrabalken (FB).6 kap 15 a § På talan av en förälder som vill umgås med sitt barn får rätten besluta om umgänge mellan barnet och den föräldern. En sådan talan får också föras av socialnämnden.I första hand är det såklart bäst att försöka reda ut detta er föräldrar emellan och försöka komma överens om vilket som är bäst för barnet. Ni kan upprätta ett skriftligt umgängesrättsavtal er emellan där det framkommer hur många dagar dottern ska spendera med vardera förälder. Ett sånt avtal kan se väldigt olika ut och det finns inga innehåll eller andra formkrav annat än att båda föräldrarna ska skriva under.Om ni inte kan komma överens rekommenderar jag att ni vänder er till familjerådgivningen i er kommun, där kan ni få hjälp med familjeärenden, som till exempel att upprätta ett umgängesavtal. Kan ni inte nå en överenskommelse genom familjerätten rekommenderar jag att ni kontaktar ett juridiskt ombud för vidare hjälp.Med vänliga hälsningar,

Vad gör jag om den andra föräldern inte lämnar över vårt barn

2017-12-12 i Vårdnadstvist
FRÅGA |Jag har en dotter varannan vecka och min son på 70% alltså delad vårdnad. Nu har mamman till barnen tagit min dotter på min vecka och vägrar ge tillbaka henne till mig. Så min fråga är, vad har jag för rätt och hur går jag tillväga för att få hem min dotter igen?
Alicia Abreu |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med dina frågor!Du skriver i din fråga att ni har delad vårdnad vilket i juridisk mening är så kallad gemensam vårdnad, eftersom att du har din dotter hemma 50 %.Steg 1Vad har du för rätt?Till att börja med kan du själv åka hem till mamman och se om hon frivilligt vill lämna över dottern. Barnet har nämligen rätt att träffa dig. Om det ej fungerar råder jag dig att gå vidare till nästa steg.Steg 2Är det rätt av mamman att inte överlämna dottern?Nej, det är inte rätt av mamman att inte överlämna er dotter. Det är dock inte helt klart vad som är gällande rätt på detta område. Beroende på hur länge hon håller er dotter skild ifrån dig blir det också två olika bedömningar.Bedömning 1Om skiljandet från din dotter pågår under en längre tid kan det vara att anse som brottet egenmäktighet med barn, 7 kapitlet 4 § brottsbalken. Exakt vad en längre tid är går inte att säga, det blir en bedömning i varje enskilt fall. Avsikten med mammans agerande bör även vara att barnet ska vara varaktigt skilt från dig. Vad ska du göra i detta fall?*Kontakta polisen på 114 14 och be om hjälp. Bedömning 2Om bedömningen blir att skiljandet inte pågått under en längre tid kan det inte anses som ett brott. Däremot hindrar mamman ert barns rätt till umgänge med dig som far, vilket inte är förenligt med föräldrabalkens bestämmelser. Vad ska du göra i detta fall?*Här bör du kontakta ett juridiskt ombud och eventuellt ansöka om ensam vårdnad. Vi på Lawline har jurister som du kan kontakta här.Vilken bedömning tror jag att det blir just nu?Av frågan framgår att det hittills är en vecka som mamman undanhållit barnet ifrån dig. Jag misstänker att det inte är att anse som en längre tid och jag råder dig därför att kontakta ett juridiskt ombud. Jag hoppas att du fick hjälp av svaret! Lämna gärna ett omdöme för min fortsatta utveckling.

Begränsning av umgänge med barn

2017-12-12 i Vårdnadstvist
FRÅGA |Hej!Min sambo hotas av en stämning i tingsrätt gällande umgänge runt hennes son av pojkens pappa. Detta efter två st samarbetssamtal hos familjerätten, där b.la. ett förslag och upplägg på umgänge för båda togs fram. Detta har inte testats i någon utsträckning eftersom nu pappan vill begränsa umgänget för mamman, vilket känns oerhört tråkigt.Pojken är skriven hos pappan sedan tiden då dom bodde gemensamt. Delningen skedde för över 2 år sedan. Efter 2 års flackande i osäkert 2:a-handsboende i Sthlm, flyttade mamman upp till mig och AvestaIdag bor pappan i Solna och mamman bor i Avesta (södra Dalarna). Pojken går på dagis i Solna 3 dag/v, (snitt) oavsett vem han är hos. Ett upplägg som utifrån jobb m.m fungerar väldigt bra. Pappa-vecka dagis mån-tor då mamman hämtar vid lunch.Sedan är pojken hos oss/mamman fram till ons fm då vi åter lämnar honom på dagis i Solna.Nu är läget att pappan, på helt lösa (personliga) grunder tycker att umgänget ska begränsas för mamman. Vi är fundersamma och skrämda över denna utveckling. Vi har ett fungerande nätverk runt om oss, är två st. vuxna med jobb samt två bonus-storasystrar 11 och 13 år som alla älskar pojken. Hos pappan finns inget nätverk alls runt om. Går det med säkerhet att säga att vårt umgänge - utifrån ovan beskrivna situation, begränsas till enbart helger? mvh
Ida Ljungberg |Hej, stort tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Reglerna om vårdnad, boende och umgänge hittar du i 6 kap. Föräldrabalken (FB). Barnets bästaBarnets bästa ska alltid vara avgörande för beslut om vårdnad, boende och umgänge. Hänsyn ska tas till barnets vilja i förhållande till ålder och mognad. Ju äldre barnet är, desto mer betydelse får i regel barnets egen vilja. Barnets bästa innefattar också en nära och god kontakt med båda föräldrarna (FB 6:2a). Mitt råd är därför att försöka få klarhet i vad barnet helst vill om det är möjligt. Försök att resonera med pappan eftersom ni förmodligen alla bara vill vad som är bäst för sonen. Det är troligt att ett fortsatt liknande upplägg skulle vara att föredra med hänsyn till att det är väldigt viktigt med en bra kontakt till båda föräldrarna.Föräldrarnas skyldigheter vid umgängeBarnet har rätt till umgänge med en förälder som det inte bor tillsammans med. Föräldrarna har ett gemensamt ansvar för att barnets behov av umgänge så långt som möjligt tillgodoses. Det innebär i praktiken att föräldern barnet bor med ska motivera till umgänge med den andra föräldern. Den andra föräldern i fråga ska finnas tillgänglig för umgänget som bestämts.Vårdnadshavarna ska också motivera till umgänge med andra som betyder mycket för barnet så det är sannolikt att umgänge med bonussystrarna skulle falla in här (FB 6:15). SammanfattningsvisVad som bedöms som bäst för barnet är det som kommer att spela roll för bedömningen av umgänget. Hänsyn ska tas till barnets vilja i förhållande till ålder och mognad. En nära och god kontakt med båda föräldrarna bedöms också som viktigt för bedömningen. Det är möjligt att pappans ovilja att medverka till umgänget också kommer att påverka bedömningen i positiv riktning för ett fortsatt omfattande umgänge med mamman.Hoppas att detta var till hjälp! Återkom gärna vid fler frågor. Med vänlig hälsning,

Rättens bedömning i en vårdnadstvist

2017-12-09 i Vårdnadstvist
FRÅGA |Hej.Jag undrar hur en tingsrätt vid en vårdnadstvist ser på att barn manipuleras av den ene föräldern emot den andre. Tack.
Malin Gustavsson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!I vårnadstvister ska barnets bästa vara avgörande för de beslut som tas. En viktig aspekt i bedömningen av vad som är barnets bästa är barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Beroende på ålder och mognad ska dessutom även barnets egen vilja beaktas (inga åldersgränser finns här, men vid tolv års ålder har barnets vilja ansetts väga tyngre än den gjort för yngre barn). (6 kap 2 a § föräldrabalken)Utgångspunkten är att gemensam vårdnad anses bäst för barnet så länge inte båda föräldrarna motsätter sig det eller särskilda skäl talar för att ensam vårdnad för en av föräldrarna skulle vara bättre för barnet. En av de faktorer som beaktas i denna bedömning är om föräldrarna på ett någorlunda konfliktfritt sätt kan samarbeta i frågor som rör barnet. (6 kap 5 § föräldrabalken & NJA 1999 s 451)Att en förälder, som du beskriver det, manipulerar barnet är en faktor som tingsrätten kommer att väga in i sin bedömning. Beroende på hur detta sker och vilka konsekvenser det får kommer olika tyngd läggas vid argumentet. Argumentet kan dock inte ensamt kan vara avgörande för vad som är bäst för barnet i en vårdnadstvist utan en helhetsbedömning måste göras av bland annat respektive vårdnadshavares lämplighet och barnets vilja. Det är viktigt att tänka på att fokus i en vårdnadstvist ligger på vad som i det långa loppet blir bäst för barnet och att föräldrarnas åsikter om att den ena är bättre eller sämre än den andra har mindre betydelse. Beslutet ska inte grundas på vilken förälder som "har rätt".Sammanfattningsvis är det alltså inte möjligt för mig att på ett generellt plan redogöra för hur tingsrätten bedömer den situation du beskriver – bedömningen blir olika från fall till fall beroende på omständigheterna i det specifika fallet. Rätten utgår dock från att gemensam vårdnad är bäst för barnet om inte båda föräldrarna motsätter sig det eller något starkt talar mot gemensam vårdnad – detta framgår bland annat av den rättspraxis som finns på området.Avslutningsvis kan dock poängteras att gemensam vårdnad inte nödvändigtvis behöver betyda att barnet ska bo lika mycket hos båda föräldrarna. Den ena föräldern kan vara boendeförälder medan den andra har umgängesrätt. (6 kap 14a-15 § föräldrabalken) Även i ett beslut om barnets boende ska barnets bästa vara avgörande och att en förälder då "manipulerar barnet" mot den andra föräldern kan här vara en faktor som vägs in. För att umgänget ska fungera är det ju viktigt att boendeföräldern medverkar till detta, varför "manipulation" (som kan vara en form av umgängessabotage från den ena föräldern) i sådant fall skulle tala för att den andra föräldern är lämpligare som boendeförälder (se resonemanget i exempelvis NJA 1986 s 338). Även här vill jag dock poängtera att bedömningen inte är svart och vit, utan att en helhetsbedömning måste göras där många olika faktorer ska vägas in och läggas olika stor vikt vid för att komma fram till vad som kan anses vara bäst för barnet i den specifika situationen.Hoppas du fått större inblick i hur bedömningen i en vårdnadstvist görs, även om jag tyvärr inte kan ge ett konkret svar.Vänliga hälsningar,