Frånvarande förälder rätten till umgänge

2016-05-01 i Vårdnadstvist
FRÅGA |Hej, jag har en dotter 11 år. Hennes far bara försvann från vårt gemensamma hem när hon knappt va 3 år. Han flyttade till Göteborg och skaffade ny familj fick jag sen veta. Varken jag eller min dotter hörde något på flera år och efter 4 år ringde jag upp honom för att begära ensam vårdnad. Han gick med på att ge mig det om han fick börja träffa min dotter igen. Efter mycket funderande och bekräftelse från honom att han aldrig skulle överge henne igen gick jag med på det. Det fungerade bra i ca 6 månader, sedan kunde det gå veckor och ibland månader innan han hälsade på eller svarade I telefon. Efter ca 1 år dog kontakten helt och hållet och det har nu gått 2 år sen vi hörde något. Efter all besvikelse min dotter har fått ta har jag nu bestämt att han får hålla sig borta från henne. Jag undrar vad som kan hända om han tar kontakt och försöker få igenom nån slags umgängesrätt. Kan han få rätt efter att ha håll sig undan så många år? Kan han få gemensam vårdnad om han går till rätten? Jag vill inte se min dotter må dåligt mer över att han bara försvinner och tycker det bästa för henne är att bara låta oss vara. /Orolig mamma
Felicia Lundgren |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med dig fråga!I alla beslut som rör ett barn ska barnets bästa vara avgörande enl. 6 kap 2a§ Föräldrabalken (1949:381) (FB). Vid bedömningen av vad som anses vara barnets bästa ska fästas särskilt avseende vid risken att barnet far illa och barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrar. Vad jag förstår har du nu alltså ensam vårdnad om dottern och är orolig för att hennes pappa och du kan få gemensam vårdnad om han går till rätten. Enl. 6 kap 5§ FB ska rätten besluta att vårdnaden ska vara gemensam eller anförtro vårdnaden åt en av föräldrarna om någon av föräldrarna eller båda vill få en ändring i vårdnaden. Vid bedömningen om vårdnaden ska vara gemensam ska rätten fästa särskilt avseende vid föräldrarnas förmåga att samarbeta i frågor som rör barnet. Rätten ska även besluta om ändring i vårdnaden om en förälder gör sig skyldig till missbruk, försummelse eller i övrigt brister i omsorgen enl. 6 kap 7§ FB. Jag kan tyvärr inte att säga hur rätten kommer döma om han skulle yrka gemensam vårdnad eller umgängesrätt då jag inte har all information. Din dotter har enl. 6 kap 15§ FB rätt att träffa pappan då hon inte bor med honom. Detta är en rätt som tillfaller dottern och pappan har alltså inte någon rätt att träffa henne om hon inte vill. Föräldrar har dock ett gemensamt ansvar för att barnets behov av umgänge med den föräldern barnet inte bor med tillgodoses. Enl. 6 kap 15a§ FB får rätten på talan av en förälder som vill umgås med sitt barn besluta om umgänge mellan barnet och föräldern, även här är självklart barnets bästa avgörande. Anser rätten att det är i din dotters bästa intresse att hon får umgås med sin pappa är umgängesrätt en trolig utgång. Enl. 6 kap 18§ FB kan föräldrar genom samarbetssamtal hos socialtjänsten få hjälp att enas i frågor som rör vårdnad, boende och umgänge varför jag skulle rekommendera er att söka hjälp där först innan ni eventuellt tar det till domstol. Hoppas detta besvarade din fråga, om inte är du varmt välkommen att återkomma!Med Vänlig Hälsning

Ensam vårdnad vid brist på intresse av ena föräldern

2016-04-26 i Vårdnadstvist
FRÅGA |Hej jag är ensam mamma till en 7 årig flicka. Hennes pappa bor i Borås och det är jag som ska påminna honom helatiden om att han kan träffa vår dotter. Han bara jobbar och kan åka på semester närsomhelst. Frågan är om jag kan få ensam vårdnad till min flicka istället?
Patrik Magnesved |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag utgår ifrån att du och flickans pappa har gemensam vårdnad om flickan. Enligt Föräldrabalken 6 kap 5 § kan domstol ändra vårdnadsförhållandena om du väcker talan om detta.För att du ska få ensam vårdnad krävs att det kan anses vara i ”barnets bästa” enligt Föräldrabalken 6 kap 2 a §. Vid denna bedömning ska särskild hänsyn tas till om barnet kan befaras komma till skada hos pappan. Dessutom ska hänsyn tas till det behov barnet anses ha av en god och nära kontakt med båda föräldrarna. En utgångspunkt är alltså att gemensam vårdnad är det bästa för barnet.Som du har beskrivet det framstår det som att pappan inte alls är delaktig i barnets liv annat än på ditt initiativ. Viss hänsyn ska tas till den känslomässiga anknytning föräldrarna har till barnet vid vårdnadsfrågor, förutsatt att detta kan påverka föräldrarnas förmåga att ta hand om barnet. Om pappan är oförmögen att ta hand om barnet på grund av sin brist på intresse är det troligt att han anses ha brustit i sin vårdnadsplikt enligt Föräldrabalken 6 kap 2 § st 2. Vårdnadsplikten innefattar en skyldighet enligt Föräldrabalken 6 kap 1 § att man som vårdnadshavare ser till att barnet får den omvårdnad och trygghet som behövs. En frånvarande vårdnadshavare som inte sätter barnets behov framför sina egna kan inte anses uppfylla denna vårdnadsplikt. Detta skulle i sin tur tala för att han inte är en lämplig vårdnadshavare och att det ligger i ”barnets bästa” att endast du har vårdnaden. Med andra ord beror det på hur frånvarande han är och om han kan anses ta hand om flickan på ett godtagbart sätt när han är med flickan. Ytterligare något som skulle tala för att du ska få ensam vårdnad är om du och pappan har så pass ingripande samarbetsproblem så att detta går ut över barnet, se Föräldrabalken 6 kap 5 § st2. Samarbetsproblem talar för att gemensam vårdnad inte är den bästa lösningen, om pappan dessutom är mindre lämplig som vårdnadshavare är det lämpligare att du har ensam vårdnad om flickan. I sådana fall kan det vara i barnets intresse att ha regelbundna umgängestider med pappan.Frågor om vårdnad ska tas upp vid domstol i ort där barnet har sin hemvist enligt Föräldrabalken 6 kap 17 §. Behöver du vidare hjälp med juridiken är du välkommen att kontakta oss på tfn 08-533 300 04 (måndag till onsdag 10:00-16:00) eller maila oss på info@lawline.se.

Vårdnad och umgänge

2016-04-25 i Vårdnadstvist
FRÅGA |Hej,Min väns son är missbrukare och har gått med på sluten behandling av sitt missbruk . Sonen har en dotter tre år gammal som han haft sporadisk kontakt med på grund av sitt missbruk. Nu vill han själv ta emot behandlingen och varit drogfri i 10 dagar med stora abstinens besvär. Han vill göra allt detta för sin dotters skull.Fd sambon och mor till flickan har ansökt om ensam vårdnad och fått det beviljat. Sonen vägrar att skriva under med rädsla att aldrig mera få träffa sin dotter . Vad är er experter för åsikt - ska han skriva under och i så fall hur går den juridiska processen till att sonen åter igen ska få vårdnaden. Jag vill tillägga att sonen inte är våldsbenägen och en social, begåvad ung man 23år. På grund av sitt missbruk har han uteblivit från umgänget med dottern ett flertal tillfällen Hans allmän tillstånd är kört i botten och har ett viktras på 26 kg sedan i somras. Som vän till familjen känns det svårt att inte kunna vara mera behjälplig,tar därför tacksamt emot vad ni anser! Tacksamma hälsningarEn nära vän
Matilda Crone |Hej och tack för din fråga!Frågor om vårdnad och umgänge regleras i Föräldrabalken (FB). Även om vårdnaden skulle vara ensam för den ena förälder så har barnet enligt 6:15 i regel rätt till umgänge med den andra föräldern. Av 6:15 FB framgår att barnet har rätt till umgänge med den förälder som denne inte bor med. Rätten kan på talan av en förälder som vill umgås med barnet besluta om umgänge mellan förälder och barnet, 6:15 a FB. Enligt 6:2 a FB ska barnets bästa vara avgörande för beslutet. Att vid upprepade tillfällen inte dyka upp när umgänge bestämts är dock inte positivt för möjligheten till fortsatt umgänge. Detta beteende kallas för umgängesvägran och kan leda till beslut om att umgänget upphör.Den som inte har vårdnad om ditt barn och vill ha detta kan väcka talan om detta för att åstadkomma ändring i vårdnaden och rätten ska då enligt 6:5 FB besluta om vårdnaden ska vara gemensam eller ensam. Enligt 6:2 a FB ska barnets bästa vara avgörande för beslutet. Att pappan nu inte kommer att ha vårdnad om barnet innebär sammanfattningsvis inte att pappan kommer att missta umgängesrätten med barnet, däremot kan umgängesvägran leda till detta. Att vårdnaden ser ut på visst sätt nu innebär inte heller att pappan inte i framtiden kommer att kunna ansöka om ändring av vårdnaden.Vänligen,

Äktenskap, vårdnad och umgänge

2016-03-22 i Vårdnadstvist
FRÅGA |Hej. Jag vill ha tillbaka min ex fru för jag har två barn. Jag söker efter hjälp!
Matilda Crone |Hej och tack för din fråga!Enligt svensk rätt behöver man inte vara överens för att skiljas. En skilsmässa kan alltså genomföras mot den ena partens vilja. Att man skiljts hindrar dock inte att man gifter sig igen om båda parterna önskar detta.Frågor om vårdnad regleras i Föräldrabalken (FB) och enligt 6:3 FB har föräldrar som är gifta gemensam vårdnad från födelsen. Detta gäller som huvudregel även efter skilsmässan om inte rätten bestämt något annat. Om det är så att du inte har vårdnad om ditt barn och vill ha detta kan du väcka talan om detta och rätten ska då enligt 6:5 FB besluta om vårdnaden ska vara gemensam eller ensam. Enligt 6:2 a FB ska barnets bästa vara avgörande för beslutet.Även om vårdnaden är ensam för den ena förälder så har barnet enligt 6:15 i regel rätt till umgänge med den andra. Av 6:15 FB framgår att barnet har rätt till umgänge med den förälder som denne inte bor med. Rätten kan på talan av en förälder som vill umgås med barnet besluta om umgänge mellan förälder och barnet, 6:15 a FB. Du kan därmed väcka talan om umgänge med dina barn. Enligt 6:2 a FB ska barnets bästa vara avgörande för beslutet. Talan om ändring av umgänget väcks på samma sätt som jag beskrivit ovan enligt 6:15 a FB, dvs på samma sätt som när det gäller att väcka talan om att man vill ha ändring av vårdnaden.Vänligen,

Ensam vårdnad

2016-04-28 i Vårdnadstvist
FRÅGA |Hejvad menas med ensam vårdnad?mvh
Louise Sundström |Hej,Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.Regler om vårdnad av barn finner du i Föräldrabalken 6 kap.Huvudregeln är att föräldrarna har gemensam vårdnad och därmed tillsammans beslutar kring frågor som rör barnet. Det kan vara frågor som rör skolgång, boende m.m.Föräldrarna kan avtala om att en av föräldrarna ska ha ensam vårdnad, Föräldrabalken 6 kap 6§.Om föräldrarna inte kan enas om hur vårdnaden ska se ut för barnet, kan rätten besluta att en av föräldrarna ska ha ensam vårdnad. Det som kan påverka rätten till ett sådant beslut är exempelvis om föräldrarna har samarbetssvårigheter, om någon av föräldrarna är olämplig som vårdnadshavare samt hur föräldrarna själva ställer sig till vårdnadsfrågan. Om båda föräldrar motsätter sig en gemensam vårdnad måste rätten besluta om ensam vårdnad för en av föräldrarna. Detta framgår av Föräldrabalken 6 kap 5§. När en förälder har ensam vårdnad om ett barn, är den föräldern ansvarig för de beslut som ska tas gällande barnet och föräldern ska se till att barnets grundläggande behov tillgodoses, enligt Föräldrabalken 6 kap 2§ 2st. Exempel på sådana behov är trygghet, omvårdnad, skolgång och fostran. Dessutom är vårdnadshavaren ansvarig för hantering av myndighetskontakter, kontakt med sjukvård, hantering av pass och liknande frågor. Den förälder som har vårdnaden har rätt att fatta beslut rörande barnets vårdnad utan godkännande från den andra föräldern, Föräldrabalken 6 kap 11§. I samband med att rätten beslutar om ensam vårdnad beslutas även hur umgänget för den andra föräldern ska se ut, men vanligtvis har även den förälder som förlorar vårdnaden rätt till umgänge med barnet. Att en förälder har ensam vårdnad innebär alltså inte att man kan frånta den andra förälderns rätt till umgänge. Hoppas att du har fått svar på din fråga!Med vänlig hälsning,

Ändring av vårdnad

2016-04-25 i Vårdnadstvist
FRÅGA |HejMin sambo lämnade mig strax innan jul. Vi har två barn, 2år och snart 5år. Han vill ha dem 50/50 men det vill inte jag. jag mår extremt dåligt när jag inte har barnen. Jag tycker inte det är rätt att man krystar fram två liv och sedan inte får ta del av deras liv mer än till 50%. Jag märker på den yngre att han inte vill vara ifrån mig så mycket genom att han har blivit extrem "mammig" och ledsen varje gång jag går. Den äldre märker jag genom att han talar om att han vill vara hemma med mig, hos mig. Dem far inte illa hos fadern. Jag var mammaledig i ett och ett halvt år med den yngre var på jag hade den äldre hemma mycket under den tiden. Båda två är mer vana att vara med mig än fadern. Hur går jag till väga för att få lov att ha dem mertid?Med vänlig hälsning
Matilda Crone |Hej och tack för din fråga!Frågor som rör vårdnad, boende och umgänge regleras i 6 kap. i Föräldrabalken (FB). I alla beslut som rör dessa frågor ska man se till barnets bästa enligt 6:2a FB.Jag uppfattar dig som att ni i nuläget har delad vårdnad om barnen. Om man har gemensam vårdad och vill ha ensam vårdnad så finns det i regel två vägar att gå för att försöka få ändring av vårdnaden. För det första kan man avtala med den andra vårdnadshavaren, i ditt fall pappan till barnet, om att du ska få ensam vårdnad enligt 6:6 FB. Det går ju dock inte om man inte är överens i frågan. Istället får rätten i dessa fall besluta enligt 6:5 FB om du ska få ensam vårdnad om din son eller om den ska fortsätta att vara gemensam.När rätten i vårdnadstvisten beslutar om det ska bli någon ändring av vårdnaden eller inte så ska den ta hänsyn till barnets bästa enligt 6:2a FB. Det anses vara till barnets bästa att ha en nära och god kontakt med båda sina föräldrar vilket innebär att gemensam vårdnad är att föredra när föräldrarna inte bor tillsammans.Barnets egen vilja kan enligt 6:2a FB i vissa fall få betydelse. Hänsyn ska tas till barnets vilja, med beaktande av barnets ålder och mognad. Detta innebär att man normalt sett ska fästa större vikt vid större barns vilja än mindre barns. Regeln innebär också att rätten när det gäller de minsta barnen inte alls ska ta hänsyn till barnens vilja. En riktlinje är att viljan hos barn som fyllt 12 år bör fästas stor vikt. I ditt fall är barnen mycket små vilket lär innebära att deras vilja inte troligen inte skulle ha så stor betydelse i ert fall.Sammanfattningsvis så är det upp till rätten att i varje enskilt fall avgöra om det är till barnets bästa att vårdnaden ska fortsätta att vara gemensamt eller om ensam vårdnad är ett bättre alternativ. Gemensam vårdnad är dock utgångspunkten.Vänligen,

Vårdnad om barn vid vårdnadshavares bortgång

2016-03-24 i Vårdnadstvist
FRÅGA |Har ensam vårdnad om min dotter och vill gärna veta hur jag ska göra om något skulle hända mig. Hur jag kan gå tillväga för att veta att det ej blir pappan som blir vårdnadshavare. Varför jag har ensam vårdnad är just för att pappan ej träffar henne, och lever inte ett "sunt liv". Min oro är att det automatiskt skulle gå över till honom. Jag har nära och kära som känner henne och som hon skulle leva ett tryggt liv med. Det skulle vara förödande för henne annars. Och att gå med denna oro är väldigt jobbigt. Finns det något jag kan göra i förebyggande syfte och för att slippa känna denna oro?
Farah Wali |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!Vårdnad av barn regleras i föräldrabalken (FB). Situationen då en ensam vårdnadshavare avlider, regleras i 6:9 2 st. FB, I sådana fall ska rätten på ansökan av den andre föräldern, anförtro vårdnaden till denne eller till någon annan om det bedöms som lämpligare. Barnets bästa ska vara avgörande för alla frågor om vårdnad, boende och umgänge, 6:2a FB.Det innebär att ifall pappan ansöker om att få vårdnaden kan domstolen uppdra åt socialnämnden att göra en utredning kring pappans lämplighet som vårdnadshavare. Detta framgår av 6:19 FB där det stadgas att socialnämnden ska få tillfälle att ge upplysningar innan mål om vårdnad, boende och umgänge avgörs. I en sådan utredning lär de bl.a titta på varför han inte haft vårdnaden om barnet tidigare, hur lämplig han är som vårdnadshavare, hur relationen ser ut dem emellan (vilket bl.a innefattar hur ofta de träffats under tiden som den andre föräldern haft ensam vårdnad) och beroende på hur gammal barnet är ska de även ta viss hänsyn till barnets egen vilja.Vårdnaden kommer alltså inte automatiskt gå över till honom utan han måste för det första ansöka om att få vårdnaden och därefter bedömas lämplig som vårdnadshavare. Om det finns någon utomstående som står henne nära kan denne göra ett försök att förhindra att han får vårdnaden t.ex. genom att vittna om varför han eventuellt bör anses vara olämplig. Utomstående (dvs släktingar och andra) kan också ansöka om vårdnad av barnet.Det du kan göra är att uttrycka en viljeförklaring om att en viss person ska få vårdnaden om barnet, enligt 6:10 FB ska då denne utses som vårdnadshavare om det inte är olämpligt. Det innebär att samma lämplighetsbedömning, som beskrivits ovan, även ska göras här. Utgångspunkten för vårdnadsfrågan är alltid vad som är bäst för barnet. Om barnet motsätter sig att personen får vårdnaden är det inte sannolikt att den får det men barnets ålder spelar en stor roll i vilken hänsyn man tar till dennes vilja.Mig veterligen finns det inte något du kan göra på förhand för att omöjliggöra för honom att få vårdnaden utan hans rätt att ansöka om vårdnad kvarstår.Med vänlig hälsning

Vårdnadstvist

2016-03-15 i Vårdnadstvist
FRÅGA |Hur stor är chansen att jag får ensamvårdnad om min dotter när jag och pappan inte kommer överens och inte kan göra ett vuxet samtal med varandra?
Melina Memar |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Vid bedömningen är det flera aspekter som man fäster särskild vikt vid men det som är avgörande är vad som utgör det bästa för barnet. Barnets bästa och behov är nämligen avgörande för vårnadsrelaterade tvister. Enligt Föräldrabalken (FB) 6:1 görs bedömningen utifrån den trygghet, omsorg och god fostran som barnet kan få, (se även FB 6:2 a). Vid bedömningen för vad som är bäst för din dotter, görs bedömning utifrån din dotters behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. I bedömningen tar man även hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. Det krävs att barnet har lämpliga vårdnadshavare som har förmågan att förstå barnets känslor och behov och att de kan, på ett lämpligt sätt, tillfredsställa dem. Ytterst är det socialnämndens och domstolens uppfattning, antaganden samt bedömning som blir avgörande (Prop. 1997/98:7 s 194). Lagen säger att barnet ska ha en nära och god kontakt med båda föräldrarna (Se FB 6:2a ), såvida det inte finns risk för barnet att fara illa av ett annat avgörande. Gemensamt vårdnadsansvar är utgångpunkten. Vid bedömningen av om vårdnaden ska vara gemensam eller anförtros åt en av föräldrarna, ska rätten fästa särskild vikt vid förälderns förmåga att samarbeta i frågor som rör barnet enligt FB 6:5. Gemensam vårdnad ska inte förordnas i de fall det saknas förutsättningar för ett någorlunda konfliktfritt samarbete mellan föräldrarna. I NJA 2007 s 382 rörde fallet en treårig flicka vars föräldrar aldrig hade bott tillsammans och som hade varit indragna i en domstolsprocess rörande vårdnaden, boende och umgänge sedan barnet var fyra månader. HD konstaterade att parternas samarbetsproblem var av sådan omfattning att ett gemensamt vårdnadsansvar inte kunde anses vara till det treåriga barnets bästa. Anledningen till detta var för att parterna hade haft en pågående rättslig process från det att barnet var fyra månader och att umgänget med barnet hade reglerats på ett mycket ingående sätt genom olika domstolsbeslut.I NJA 1999 s 451 blev dock utgången det motsatta och HD fann att båda föräldrarna ansågs vara lämpliga vårdnadshavare, trots samarbetssvårigheter. HD konstaterade att lagstiftningen numera förutsätter att gemensam vårdnad normalt är till barnets bästa. Endast när det framkommer särskilda omständigheter som talar mot gemensam vårdnad, skall vårdnaden anförtros en av föräldrarna ensam.Sammanfattningsvis gör man en helhetsbedömning av det enskilda barnets situation utifrån barnets behov, intressen, trygghet, stabilitet samt andra faktorer, såsom barnets kontakter med skola och kamrater osv.Hoppas du fick svar på din fråga! Är det något som är oklart är du välkommen att höra av dig igen. Lycka till!Vänligen