Lawline svarar
Hej!
Huvudregeln som uppställs i 2 § Preskriptionslagen (PreskL) ( https://lagen.nu/1981:130 ) innebär mycket riktigt att fordringar mellan privatpersoner preskriberas efter 10 år. Har preskriptionsavbrott skett inom dessa 10 år preskriberas fordringarna dock inte, då löper ny preskriptionstid från tiden för preskriptionsavbrottet, se 6 § PreskL .
I 5 § PreskL anges 3 olika sätt som preskription kan avbrytas på:
1. Att gäldenären (den som står i skuld till någon) amorterar, betalar ränta eller på annat sätt erkänner fordringen gentemot borgenären.
2. Att gäldenären har fått ett skriftligt krav eller en skriftlig påminnelse om fordringen från borgenären.
3. Att borgenären väcker talan om fordringen, mot gäldenären.
Då över 10 har gått sedan skulderna uppstod och er far aldrig har framställt några krav på att ni ska betala lånen är de preskriberade, om ni inte på något sätt för er far, har erkänt er skuld gentemot honom. Ett erkännande kan ha skett muntligt, skriftligt eller genom det sätt ni har handlat på (om ni har betalat ränta eller amorterat på lånen, har ni handlat på ett sådant sätt att ni har erkänt fordringarna). Har preskriptionen avbrutits genom att ni på något sätt för er far har erkänt er skuld gentemot honom, är lånen inte preskriberade, om inte 10 år har gått sedan ert erkännande. Den eller de dödsbodelägare som vill göra fodringarna gällande, har bevisbördan för att preskriptionsavbrott har skett. D.v.s. finns det någon dödsbodelägare som vill göra era skulder gentemot er far gällande, måste dödsbodelägaren kunna bevisa att preskriptionsavbrott har skett, för att skulderna inte ska vara preskriberade.
Vad gäller de arvsrättsliga konsekvenserna för er som mottagit lånen, följer av 6 kap. 1 § Ärvdabalken (ÄB) ( https://lagen.nu/1958:637 ), att det arvlåtaren under sitt liv har gett en bröstarvinge ska avräknas som förskott på arv, om inte annat har föreskrivits av arvlåtaren. De lånebelopp som er far efterskänkte ska därför avräknas från era arvslotter som förskott på era arv, om er far inte föreskrev att beloppen inte skulle räknas som förskott på era arv.
Är lånen preskriberade, gäller för de lånebelopp som er far aldrig efterskänkte, att om (vilket du skriver i frågan) er fars avsikt aldrig var att ni skulle återbetala lånen, utgör lånen benefika rättshandlingar (betyder att transaktionerna från er far till er hade gåvokaraktär, d.v.s. er far menade aldrig att kräva någon motprestation av er för att ni skulle få de pengar ni erhöll av honom), varför även de lånebeloppen ska ses som förskott på era arv (förutsatt att er far inte föreskrev att beloppen inte skulle räknas som förskott på era arv).
Med vänliga hälsningar
Jimmy MikaelssonRådgivare