Lawline svarar
Hej och tack för dina frågor!
Till en början måste jag konstatera att det är svårt att göra en exakt bedömning huruvida din vän gjort sig skyldig till misshandel eller inte, eftersom det inte framgår så mycket information av din fråga. Det är många olika faktorer som ska vägas in.
Misshandelsbrottet regleras i brottsbalken (BrB). I 3 kap. 5 § kan man läsa att ”den som tillfogar en annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta eller försätter honom eller henne i vanmakt eller något annat sådant tillstånd” gör sig skyldig till misshandel. Observera att det alltså inte alltid krävs någon fysisk skada, utan exempelvis smärta kan vara tillräckligt. Med smärta menas ett fysiskt lidande som inte är alldeles obetydligt i intensitet och varaktighet. Förutom de förutsättningar som jag nyss beskrivit krävs att din vän begått handlingen uppsåtligen för att den ska vara straffbar. Den som anses skyldig till misshandel av normalgraden döms till fängelse i högst två år. Om brottet är ringa är straffet böter eller fängelse i högst sex månader.
Gränsdragningen mellan ringa misshandel och misshandel av normalgraden är ofta svår. Det är inte bara skadans svårhet som ska tas hänsyn till utan man måste beakta samtliga omständigheter. Generellt brukar sägas att slag med öppen hand (örfil) är ringa misshandel medan slag med knuten hand utgör misshandel av normalgraden. Som du förstår kommer det inte att bli aktuellt att bedöma din väns handlande som misshandel av normalgraden. Om handlingarna över huvud taget kommer att anses som straffbara (vilket är mycket tveksamt enligt min mening) kommer de troligen att betraktas som ringa misshandel. För att de ska kunna göra det krävs det alltså att din väns sambo har tillfogats åtminstone kroppsskada eller smärta av helt lindrig art av ”flytten”.
Gällande frågan huruvida din vän kan bli dömd trots att inga vittnen finns: Att det inte fanns några vittnen närvarande vid händelsen är inte detsamma som att inga bevis finns. I en eventuell rättegång skulle målsägandens (flickvännens) berättelse vara den huvudsakliga bevisningen. För att en fällande dom ska kunna meddelas är det dock inte tillräckligt att målsägandens berättelse är mer trovärdig än den tilltalades utan det krävs ofta någon form av stödbevisning (t.ex. foton på eventuella blåmärken). Det är egentligen naturligt att det måste vara på det här viset, hur skulle någon annars någonsin kunna bli fälld för t.ex. våldtäkt (där det är mycket sällsynt med vittnen)?
Mitt slutliga råd till din vän är att berätta för polisen (vid ett eventuellt förhör) vad som hänt. Personligen anser jag inte att han har någon anledning att förneka vad som hänt.
Hoppas att svaren varit till hjälp! Lycka till!
Vänligen,
Paulina Nilsson