Lawline svarar
Hej
Frågan om besöksförbud regleras i lagen om besöksförbud (se https://lagen.nu/1988:688).
Fråga om besöksförbud kan tas upp på begäran av den som förbudet skall skydda, på begäran av någon annan eller av åklagare och ska utredas av åklagare som även får anlita biträde av polismyndighet. Det är därmed deras utredning som ligger till grund för domstolsprövningen om besöksförbud ska meddelas eller ej.
Avvägningen ska enligt 1 § lagen om besöksförbud grunda sig på om det på grund av särskilda omständigheter finns risk för att den mot vilken förbudet avses gälla kommer att begå brott mot, förfölja eller på annat sätt allvarligt trakassera den som förbudet avses skydda. Vid bedömningen av om sådan risk föreligger skall särskilt beaktas om den mot vilken förbudet avses gälla har begått brott mot den andra personens liv, hälsa, frihet eller frid.
Brotten man främst syftat på i lagtexten är misshandel och olaga hot, men även t.ex. sexuella övergrepp eller rån kan ligga till grund för besöksförbud. Även andra typer av brott som brott av det uppräknade slaget som har riktat sig mot tredje man kan utgöra sådan särskild omständighet som skall läggas till grund för riskbedömningen. Har brottet inte lett till lagföring eller åtalsunderlåtelse får en bedömning i skuldfrågan göras i det särskilda fallet. Även tidigare trakasserier mot den andra personen, som dock inte har överskridit gränsen för det straffbara området, kan tänkas utgöra sådan särskild omständighet som skall läggas till grund för riskbedömningen.
Av lagtexten framgår alltså att det inte är avgörande om personen som förbudet ska avse faktiskt har begått brott mot den för vilket skyddet ska gälla utan bedömningen avser om det finns risk för att den mot vilken förbudet avses gälla _kommer_ att begå brott mot, förfölja eller på annat sätt allvarligt trakassera den som förbudet avses skydda. Exakt vad som krävs för att dessa kriterier ska anses uppfyllda är svårt att säga eftersom varje utredning är säregen och ska beakta varje specifikt fall för sig. Men som angivits ovan så kan situationen att den för vilken förbudet ska avse, tidigare har begått brott som riktat sig även mot tredje man kan utgöra sådan särskild omständighet som skall läggas till grund för riskbedömningen. Precis som tidigare trakasserier mot den andra personen, som inte har uppfyllt alla kriterier för att bedömas som brottsliga i lagens mening, kan tänkas utgöra sådan särskild omständighet som skall läggas till grund för riskbedömningen. Möjligheten att besluta om besöksförbud utan att den mot vilken förbudet avses gälla har begått brott mot den andra personen bör emellertid användas återhållsamt enligt lagstiftaren, men möjligheten finns. Troligtvis måste det dock finnas någon typ av konkret grund för risken för att den mot vilken förbudet avses gälla _kommer_ att begå brott mot, förfölja eller på annat sätt allvarligt trakassera den som förbudet avser att skydda.
Viktigt att påpeka är att om syftet med ett besöksförbud anses kunna tillgodoses genom någon mindre ingripande åtgärd, får besöksförbud inte meddelas.
När det gäller målet NJA 2007 s. 272 så avsåg detta en ansökan om besöksförbud under vårdnadstvist. Eftersom lagstiftaren i motiven till lagen har uttryckt att den beslutande myndigheten alltid måste hålla i minnet att det bakom en begäran om besöksförbud kan ligga en konflikt mellan parterna, vilken i första hand bör lösas på annat sätt än genom ett besöksförbud, så kan det vara ett av skälen till att besöksförbud inte meddelades just i det fallet. Ett besöksförbud kunde t ex möjligen ha försvårat utredningen av vårdnadstvisten.
Med Vänliga Hälsningar
