Lawline svarar
Skadeståndstalan förs i allmän domstol, dvs tingsrätten, hovrätten och högstadomstolen. Således måste du lämna in en stämningsansökan till tingsrätten om du vill begära skadestånd av Vägverket. Om du inte själv är insatt i skadeståndslagen tycker jag att du ska vända dig till en jurist.
Att vinna ett tvistemål mot staten är dock inte alltid så lätt. De lagar som blir tillämpliga är 3 kap. 2 och 3 §§ skadeståndslagen, se http://www.lagen.nu/1972:207. Enligt 3 kap. 2 § är staten bl.a. skadeståndsskyldig för fel eller försummelse vid myndighetsutövning. Med begrepp myndighetsutövning menas utövandet av det allmännas befogenheter att med bindande verkan ensidigt bestämma för enskilda om förmån, rättighet, skyldighet, sanktioner, m.m. Dessa befogenheter ska grundas på offentligrättslig reglering, dvs. de allmänna förvalningslagarna och de speciala förvaltningslagarna. I ditt fall måste således Vägverkets åtgärd mot dig grunda sig på någon av de offentligrättsliga lagar som de har att rätta sig efter.
För att myndigheten ska bli ersättningsskyldig krävs det dessutom att den tjänstemannen som felat har gjort det i tjänsten. Det krävs såklart också att du kan påvisa en skada av något slag. Detta kan ibland vara problematisk när det gäller ett felaktigt beslut från en myndighet. Eftersom beslut av en myndighet överklagas till förvaltningsdomstol måste man således först överklaga beslutet hos en sådan för att få fastslaget att myndigheten har gjort fel. När man sedan fått det fastslaget kan man vända sig till tingsrätten med en skadeståndstalan.
3 kap. 3 § ger en möjlighet till skadestånd för förmögenhetsskada då en myndighet lämnat felaktiga upplysningar eller råd. Enligt denna paragraf krävs det inte att upplysningarna eller råden skett vid myndighetsutövning. Det krävs dock att det finns särskilda skäl. Med det menas att den enskilde ska ha förlitat sig på ett auktorativt besked från myndigheten och därav utan egen skuld fått sin ekonomi märkbart försämrad. Särskilda skäl föreligger också om myndigheten har haft monopol på informationen. Upplysningen eller rådet ska ha dessutom ha samband med myndighetens verksamhetsområde.
Det är oftast svårare att få skadestånd från en myndighet genom denna paragraf än 3 kap. 2 § pga att det måste finnas särskilda skäl. Å andra sidan kan processen vara enklare eftersom man inte först behöver få fastslaget av en förvaltningsdomstol att myndigheten har handlat felaktigt.
