Lawline svarar
Hej!
Enkelt uttryckt är att 4:11 3st. RF är en av våra grundläggande bestämmelser om hur vår demokrati ska fungera. En riksdagsledamot ska inte kunna skiljas från sitt uppdrag för att han eller hon har obekväma åsikter. Det är grundlagsstadgat att det krävs dels brott och dels att personen genom brottet är uppenbart olämplig för att personen ska skiljas från sitt uppdrag. Det ska tilläggas att ordet "uppenbart" i juridiskt språkbruk är ett tecken på att det krävs mycket mer än bara "olämplig".
Utan detta grundlagsskydd skulle riksdagen kunna anta en enkel lag om att man t.ex. får skiljas från uppdraget om man tillhör ett visst politiskt parti. Med grundlagsstadgandet blir skyddet mycket starkare.
När det gäller 20:4 BrB så är det en precisering som bygger på 4:11 3st. RF. Regleringen i BrB går inte förbi det skyddet som ställs upp i RF och är därmed okej (den ger till och med ett ytterligare skydd genom att det krävs ett visst straffvärde).
Tanken bakom BrB är att den är vår centrala straffrättsliga reglering. Den är alltså avsedd att tillämpas i praktiken.
Hälsningar
Olle
