Lawline svarar
Hej och tack för din fråga.
Begreppet urkund är brett. I *14:1 Brottsbalken* som handlar om urkundsförfalskning, definieras urkund som ”protokoll, kontrakt, skuldebrev, intyg och annan handling, som upprättats till bevis eller eljest är av betydelse såsom bevis, så ock legitimationskort, biljett och dylikt bevismärke.”
Det avgörande för urkundsbegreppet är alltså att ett föremål upprättats som bevis eller kan ha betydelse som bevis. För detta krävs ingen namnteckning. Däremot måste föremålet ha vad man kallar _föreställningsinnehåll_. Med detta menas att det ska innehålla information som gör att ett visst förhållande kan utläsas. Ett kort som berättar att en person arbetar på ett visst företag har ett föreställningsinnehåll. Vidare krävs att det har en _utställarangivelse_, dvs. att det går att utläsa vem som utfärdat den. Om namnet och logotypen för ett företag eller en myndighet syns på kortet får det anses som en utställarangivelse.
Ett visitkort kan alltså mycket väl utgöra en urkund.
Frågan blir då om personen i din fråga begått urkundsförfalskning. Enligt *14:1 Brottsbalken* straffbeläggs ett antal olika ageranden. Urkundsförfalskning kan bland annat begås genom att man ”annorledes framställer falsk urkund.” När det gäller urkunder som framställs genom tryckning är den springande punkten om personen som trycker urkunden har behörighet att göra detta. Om företagets visitkort trycks av ett tryckeri är alltså företagets personal obehöriga att själva framställa visitkorten, och ett kort som framställs på det sätt du berättar i frågan blir alltså falsk.
För att det ska röra sig om urkundsförfalskning krävs slutligen att framställningen av den falska urkunden innebär ”fara i bevishänseende”. Med detta menas att urkunden måste vara så lik en äkta urkund att det finns en reell risk att de förväxlas, att förfalskaren lyckas tillskansa sig något med hjälp av urkunden han tillverkat. Det här är förstås en bedömningsfråga där man får se till hur skickligt förfalskningen är utförd och hur urkunder av det här slaget vanligen brukar se ut.
Att personen som framställt visitkortet faktiskt jobbar på företaget och har ett giltigt löneanspråk, innebär inte att agerandet blir lagligt. Det kan man tycka är konstigt, men reglerna mot urkundsförfalskning syftar till att skydda tilltron till urkunder som bevismedel och inte enskildas rättigheter. Däremot anses det som en klart förmildrande omständighet att den i och för sig falska urkunden förmedlar en uppgift som är sann. Enligt *14:2 Brottsbalken* ska lindriga fall av urkundsförfalskning istället betraktas som ”förvanskning av urkund” och en av de omständigheter som gör en förfalskning lindrig är ”om gärningen skett för att förhjälpa någon till hans rätt.”
För att summera upp detta relativt långa svar: ja, ett visitkort kan vara en urkund om det innehåller uppgifter, t.ex. om anställning, och är utformat så att en utställare kan identifieras. Att obehörigen tillverka ett sådant åt sig själv är olagligt om åtgärden innebär fara i bevishänseende. Det agerande du beskriver i din fråga blir antagligen att bedöma som det lindrigare brottet förvanskning av urkund, då det skett för att styrka någonting som i och för sig är sant (anställningen).
Jag hoppas att mitt svar varit till hjälp. Återkom gärna om du undrar något mer. Nedan finns en länk till Brottsbalken.
http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19620700.htm
Vänligen,
