Förverkande av nyttjanderätt till bostadsrätt och förtal

Question

Hej,

I min bostadsrättsförening finns en medlem som frekvent skriver öppna brev och lägger i allas brevlådor i vilka han anklagar styrelsen i allmänhet och vissa namngivna personer i styrelsen i synnerhet för att ljuga, vara aggresiva, inkompetenta, myglande, snokande, särbehandlande och att gynna sig själva ekonomiskt på föreningens bekostnad. Inga av dessa anklagelser beläggs med bevis utan det är endast påståenden breven.

För sakfrågorna som han tagit upp har styrelsen haft juridisk hjälp för att tolka och svara på och har kommunicerat tillbaka resultat av detta till den aktuelle medlemmen., främst i former av att förslagen avslås, hänvisas till årsstämman eller annat beroende på rekommendation från jurist.
Detta har bara gjort honom mer upprörd och han fortsätter att komma med samma och nya anklagelser om vartannat i 2-3 sidor långa brev senaste månaden.

Detta sprider såklart en väldigt dålig stämning både i föreningen och i styrelsen så till det grad att folk har börjat flytta på grund av detta. Det verkar också bli svårt att fylla styrelseplatserna vid nästa stämma om detta fortsätter.

Frågan är nu om det finns något juridiskt man kan göra för att försöka stoppa detta beteende hos medlemmen - anmäla honom för förtal, vräka honom, hindra honom från att skicka öppna brev, eller något annat?

Tack på förhand
John

Answer 1

Hej, och tack för din fråga.

Möjlighet att vräka en bostadsrättshavare

(7 kap 9§ Bostadsrättslagen) stadgar att en bostadsrättshavare vid användning av lägenheten ska se till att de som bor i omgivningen inte utsätts för störning som kan vara skadlig för hälsan eller försämra deras bostadsmiljö till sådan grad att det inte skäligen bör tålas. Vidare ska en bostadsrättshavare vid användningen av sin lägenhet iaktta allt som fordras för att bevara sundhet, ordning och gott skick inom eller utanför huset och rätta sig efter särskilda regler som föreningen meddelar (i överensstämmelse med ortens sed). Om så inte sker "efter uppmaning från föreningen enligt (7 kap. 9 § st.2 p.1)" kan detta vara grund till att nyttjanderätten förverkas och föreningen har rätt att säga upp bostadsrätthavaren till avflyttning enligt (7 kap. 18§ p.5) och (7 kap. 20§ 1st). Störningen som orsakats får dock inte vara allt för obetydlig (7 kap. 19§ st.1)

Exakt vad som utgör en störning är svårt att fastsälla. Enligt (prop.1992/93:115 s. 31 f) har bestämmelsen delvis sin förebild i hälsoskyddsföreskrifter. (Hälsoskyddsförordningen) stadgar att den som brukar bostadslägenhet ska se till att sanitära olägenheter inte åsamkas t.ex. närboende genom orenlighet, störande ljud eller annan störning. För att betraktats som en sådan olägenhet ska störningen kunna vara skadlig i fysiskt eller psykiskt hänseende på människors hälsotillstånd. När man bedömer vilka störningar som måste accepteras anger förarbetena (prop. 2002/03:12 s. 116 f.) att stöd kan sökas i den allmänna uppfattningen om vilka störningar den som bor i ett flerfamiljshus skall behöva tåla. Störningar får inte innebära att en boende inte kan fungera på ett vanligt sätt.

Om du vill titta närmare på Bostadsrättslagen se (https://lagen.nu/1991:614)

Angående förtal

5 kap Brottsbalken (BrB) tar upp de ärekränkande brotten. Förtal återfinns i (5 kap. 1§ BrB).

Där stadgas att: "Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter.

Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar."

Förtal enligt nämnda paragraf kan bara begås mot "en viss levande människa". Förtal mot kollektiva enheter är inte straffbelagt. Förtal föreligger dock i sådana fall då yttrandet är att förstå som att en eller flera bestämda personer utpekas. (Vilket tycks ha skett.)

Att en uppgift är "ägnad att utsätta någon för andras missaktning" innebär att den duger för att framkalla sådan missaktning. Andras missaktning behöver därför inte demonstreras utan det räcker att uppgiften har ett sådant innehåll att personen t.ex. pekas ut som en "sämre" människa som bör behandlas på ett negativt sätt. Uppgifter som visserligen är värdemässigt negativa för den utpekade men som avser vanliga eller "lite" klandervärda egenskaper eller gärningar bedöms inte som förtal. Uppgiften måste vara av "allvarlig beskaffenhet" enligt förarbeten.

Nedsättande uppgifter är naturligt nog relaterade till de personer som kan tänkas reagerar på uppgifterna. Det krävs inte att uppgifterna ska anses nedsättande av alla människor. Det är en "relativ ära" som skyddas och inte bara en "genomsnittlig ära." (T.ex. kan den som tillhör en nykterhetsförening förtalas genom att beskyllas för att ha tagit rusmedel). Som exempel på nedsättande uppgifter nämner lagen att någon utpekas som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt (uppgifter som tycks förekomma i de öppna brev som delats ut). Uppgifterna måste dock fortfarande vara ägnade att utsätta den utpekade för andras missaktning. Man kan alltså tänka sig att uppgifter som ett mindre allvarligt brott inte är tillräckligt nedsättande för att falla under förtal i alla situationer.

I princip är förtal förövat oberoende av om de nedsättande uppgifterna är sanna eller osanna. Det finns dock viss möjlighet att undgå ansvar om uppgifterna är sanna eller om gärningsmannen har haft skälig grund för att hålla dem för sanna. Ansvaret är beroende av om det med hänsyn till omständigheterna var försvarligt att lämna uppgifterna. Försvarlighetsfrågan ska dock bedömas utan sammanblandning med frågan om uppgiften de facto var sann.

Att bedöma när ett lämnande av nedsättande uppgifter är otillåtet, (dvs. i vilka fall det inte anses vara berättigat eller tolerabelt att gärningen utförts), är en mycket svår uppgift. Det finns många intressen som står mot varandra och vissa skönmässiga bedömningar måste godtas enligt lagrådet vid brottsbalksreformen. I många situationer har samhället så stort intresse av att få fram "sanningen" om medborgare, att hänsynen till deras önskan om ett fläckfritt anseende får ge vika och en vidsträckt yttrandefrihet utgör grunden för ett demokratiskt samhälle. Viss rätt finns därmed till att kritisera bl.a. offentliga personer. Många uppgifter som lämnas för att tillfredsställa ett berättigat intresse måste få tillåtas även om de lätt kan uppfattas som nedsättande. Ett exempel på när nedsättande uppgifter kan vara försvarliga är vid offentliggöranden av missförhållanden t.ex. inom skolan, på arbetsmarknaden, bostadsmarknaden, konsumentupplysningen, föreningslivet m.m. Det är dessutom alltid försvarligt att lämna nedsättande uppgifter om man är juridiskt skyldig att uttala sig.

I princip uppkommer frågan om uppgiftens sanningshalt först när man har styrkt att det lämnats en nedsättande uppgift och det är klarlagt att det var försvarligt att lämna uppgiften. Det är den som lämnat uppgiften som har bevisbördan för att denna (i stort sett) är sann. Om han inte kan bevisa detta kan han ändå undgå ansvar genom att visa att han hade skälig grund för att hålla den nedsättande uppgiften för sann.

Om du vill titta närmare på Brottsbalken se (https://lagen.nu/1962:700)

Hoppas att jag kunde svara tillfredsställande på din fråga.

MVH /Veronica Eriksson