Uppsåt till narkotikabrott

Question

Hej!
Hur högt ställs kraven för att bevisa uppsåt när någon är misstänkt för narkotikabrott? Om någon t.ex grips misstänkt för narkotikabrott och lämnar ett urinprov som visar positivt för cannabis, men hävdar att man ovetandes fått i sig cannabis genom en bakelse vid en fest.

Räcker det då att åklagaren vid rättegång hävdar att det är tämligen sällsynt att någon pga misstag oventades får i sig cannabis, samt att personens uppgifter är okontrollerbara, för att man vid rättegång skall kunna styrka att gärningen begicks uppsåtligen? För uppsåt krävs väl för att man skall kunna dömas för narkotikabrott?

Answer 1

Hej och tack för din fråga!

 

När det gäller brottmål ligger mycket riktigt bevisbördan på åklagaren. Denne har att bevisa att både de objektiva och de subjektiva rekvisiten i en straffbestämmelse är uppfyllda. Vad gäller narkotikabrott enligt 1 § st. 1 p. 6 narkotikastrafflagen (1968:64) skall åklagaren bevisa att någon olovligen har brukat narkotika och att denne har haft uppsåt till detta. Att genom oaktsamhet bruka eller inneha narkotika är inte straffbart, 3 a § NSL in fine. Däremot är vissa andra typer av befattningar med narkotika exempelvis överlåtelse och förvärv i överlåtelsesyfte straffbart om gärningen ifråga begås genom grov oaktsamhet, 3 a § NSL.

 

Vad gäller bevisningens styrka krävs det att den når upp till det tillämpliga beviskravet. I brottmål brukar beviskravet uttryckas som att det måste vara ställt utom allt rimligt tvivel att den tilltalade har begått det aktuella brottet. Det är ett högt beviskrav. I svensk rätt förekommer huvudsakligen tre olika uppsåtsformer: avsiktsuppsåt, insiktsuppsåt och likgiltighetsuppsåt. Om åklagaren inte lyckas bevisa att personen ifråga har insett att denne brukade narkotika, det vill säga haft insiktsuppsåt, kan det räcka att åklagaren visar att den tilltalade har haft en misstanke om följden, alltså att narkotika har brukats, men att den tilltalade är likgiltig inför denna följd. Åklagaren skall således bevisa, utom allt rimligt tvivel, att den tilltalade åtminstone haft en misstanke om att det var narkotika den tilltalade brukat och denne inte sett följden som ett skäl för att avstå från gärningen.

 

Om en alternativ förklaring till varför den tilltalade lämnat ett urinprov som visat positivt för cannabis framkommer och denna förklaring inte är sådan att den kan lämnas utan avseende, kan det mycket väl vara så att en domstol bedömer att den tilltalades skuld inte är ställd utom allt rimligt tvivel. För att nå upp till beviskravet kan åklagaren, med stöd av så kallad eliminationsbevisning, visa att de alternativa förklaringar som framförts under rättegången inte överensstämmer med det faktiska händelseförloppet. Om bevisningen mot den tilltalade är så stark att det som talar till hans förmån endast är en långsökt möjlighet, som kan avfärdas med frasen "det är visserligen möjligt, men det är inte det minsta troligt" kan dock saken anses vara visad bortom varje rimligt tvivel.

Narkotikastrafflagen finner du  https://lagen.nu/1968:64

Vänligen,