Knivlagen - förbudets omfattning
Lawline svarar
Hej, och tack för din fråga.
Knivlagen stadgar ett förbud mot innehav av knivar och andra stick- och skärvapen på allmän plats (1§ 1st Knivlagen). Den som uppsåtligen eller p.g.a. oaktsamhet bryter mot förbudet riskerar att dömas till böter eller fängelse. (4§ Knivlagen).
Exakt vilka föremål som omfattas av förbudet eller inte är ibland svårt att säga. Viss vägledning ges dock av (1§ st2 Knivlagen) som stagas att förbudet inte gäller, om föremålet enligt särskilda föreskrifter ingår i utrustning för viss tjänst eller visst uppdrag eller om innehavet annars med hänsyn till föremålets art, innehavarens behov och övriga omständigheter är att anse som befogat.
Några konkreta exempel på situationer som undantas från förbudet enligt polisen är: militär som till uniform bär kniv, hantverkare som bär kniv denne behöver i arbetet, svampplockare som bär ändamålsenlig kniv och normalt bruk av fickkniv.
När det gäller en specifik typ av kniv, som den du undrar över i din fråga, kan sägas att det är svårt att dra skarpa slutsatser kring om den får bäras eller ej på offentlig plats. I förarbeten till knivlagen (Prop. 1987/88:98 s. 15) sägas dock att ”Vid t.ex. en del hembygdsevenemang kan även publiken sägas delta i en uppvisning genom att bära folkdräkt, och det bör då vara tillåtet att bära en kniv som traditionellt ingår i dräkten”. Detta uttalande gjordes dock under en tid då knivlagen inte medförde lika omfattande förbud som den gör idag.
I ett senare förarbete, som också kommenterar vilken typ av föremål som lagen avser (Prop. 1989/90:129 s. 21), omnämns inte det specifika exemplet med folkdräkten uttalat. Fokus läggs på arbete och friluftsliv (camping, fiske, jakt) samt att kniven måste ha ett praktiskt användningsområde i sammanhanget. Emellertid sägs att ”Vad som uttalades då lagen infördes (prop. 1987/88:98 s.16) som exempel på situationer där föremålets art och övriga omständigheter gör undantagsregeln tillämplig har naturligtvis principiell giltighet även för det utvidgade knivförbudet.” Detta skulle tala för att kniv till folkdräkt fortfarande tillmäts relevans.
Sammanfattningsvis kan sägas att undantaget från knivlagen tar sikte på sådana innehav av kniv som framstår som legitima och naturliga utifrån en allmän samhällelig bedömning, där de viktigaste faktorerna är knivens art och det sammanhang i vilket kniven innehas.
Om du själv vill titta på nämnda lagrum se (https://lagen.nu/1988:254)
Hoppas att jag kunde svara tillfredsställande på din fråga
MVH /Veronica Eriksson
