Lawline svarar
Om jag har förstått saken rätt så har ni i samband med er bodelning kommit överens om att er gemensamma fastighet ska tillfalla dig, och du har på grund av detta köpt ut din man ur fastigheten. I enlighet med gällande rätt skall makarnas tillgångar som ska ingå i bodelningen värderas utifrån värdet på dagen då ansökan om äktenskapsskillnad inkom till domstolen. Det är alltså utifrån detta värde som du skall ersätta din man för hans del av fastigheten.
Angående avtalet gäller avtalsfrihet och om du inte vill skriva under ett sådant avtal som din man vill, så ska du absolut inte göra det.
Det verkar inte rimligt att du ska behöva binda upp dig på det sättet. Skulle han i sådana fall godta ett motsvarande avtal för den egendom som tillfaller honom? Han har fått det han har rätt till ur fastigheten genom att du har köpt ut honom.
Om din vägran leder till att ni inte kan komma överens om hur ni ska göra med fastigheten kan på begäran av någon av er, en bodelningsförrättare förordnas av domstol, se 17 kap Äktenskapsbalken.
En bodelningsförrättare är behörig och skyldig att ta ställning till det som två makar inte kan komma överens om i sin bodelning. När det gäller vem som ska behålla den gemensamma bostaden tillämpas en behovsprincip som kommer till uttryck i 11 kap 8 § ÄktB. Denna innebär att den av makarna som har störst behov av bostaden t ex på grund av vårdnaden av gemensamma barn, ska få behålla den som bostad. Den andra maken ska då lösas ut enligt 11 kap 9 §.
Bodelningsförättaren upprättar en bodelningshandling som blir bindande mellan makarna. Vid missnöje över denna kan den klandras genom att en av makarna inom fyra veckor efter delgivningen väcker talan mot den andra maken vid den tingsrätt som har förordnat bodelningsförrättaren. Klandras inte bodelningen inom denna tid, har maken förlorat sin talan.
