Lawline svarar
Huvudregeln i svensk rätt är att vardera maken svarar för sitt eget underhåll efter äktenskapsskillnad (6:7 ÄktB). Denna huvudregel har dock undantag.
En make som, under en övergångstid, är i behov av bidrag till sitt underhåll har rätt att få underhållsbidrag av den andra maken efter vad som är skäligt med hänsyn till den makens förmåga samt övriga omständigheter (6:7 2 st. ÄktB). Tanken bakom denna bestämmelse är att den ena maken behöver underhållet under en övergångstid för att så småningom bli självförsörjande. Det kan handla om att maken t.ex. behöver genomgå yrkesutbildning eller arbetsmarknadsträning. Avgörande för om bidrag skall utgå är således makens behov av bidrag, samt den andre makens ekonomiska förmåga. Makens oförmåga att försörja sig själv skall också ha orsakats av äktenskapet.
Det har varit (och är) väldigt ovanligt att underhållsbidrag utgått till frånskild make (oftast hustrun). Detta på grund av att de flesta kvinnor försörjer sig själva genom förvärvsarbete. Ett rättsfall från HD kan ge viss vägledning (NJA 1998 s. 238). I fallet hade makarna varit gifta i 28 år. Båda makarna var runt 50 år och hade två gemensamma barn. Makens inkomst översteg hustruns relativt kraftigt. Hustrun hade före äktenskapet haft vissa arbeten, men under äktenskapet hade hon ägnat sig åt hem och barn samt endast tillfälligt haft inkomst av arbete utanför hemmet. Hustrun hade efter en tid uppburit sjukpenning och senare förtidspension. HD ansåg att även om hustrun haft behov av bidrag till sin försörjning, det inte fanns ett sådant orsakssamband mellan äktenskapet och hustruns bristande förmåga att försörja sig själv att underhållsbidrag borde utgå.
Det framgår alltså av praxis att undantag från huvudregeln skall tillämpas restriktivt, och är beroende av omständigheterna i det enskilda fallet. Med andra ord finns det möjlighet för dig att erhålla underhållsbidrag, men detta är beroende av omständigheterna i din specifika situation.
