Lawline svarar
Fastighetsägarens möjligheter att ”sparka ut” dig är beroende av om ni avtalat (muntligen eller skriftligen) om hur länge du skall ha rätt att stanna kvar i huset. Har ni avtalat tid så är det den tiden som gäller. Har ni inte kommit överens om något så har du ingen rätt att kvarstanna i hennes hus (BrB 4:6).
Möjligtvis har ni kommit överens om att du skall ha rätt att stanna en ”kortare tid”. Detta ger självfallet utrymme för tolkning. Hur lång denna tid är går inte exakt att säga men leder troligen till en bedömning av vad som skäligt skall anses utgöra en ”kortare tid”, med hänsyn till exempelvis möjligheter att hitta annat boende mm.
Det kan påpekas att om vederlag inte utgår för ditt nyttjande av bostaden föreligger inte något hyresförhållande, och du har då inte det skydd hyreslagen ger hyresgäster (12 kap. JB). Ett besittningsskydd, dvs. en rätt att bo kvar med stöd av hyreslagen, kan alltså inte komma i fråga.
Allmänna kontraktsrättsliga principer är då att tillämpa. Vid benefika upplåtelser (t.ex. gratis boende) anses upplåtarens skyldigheter gå mindre långt, och det skall mycket till för att denne skall bli skadeståndsskyldig. En skadeståndsskyldighet skulle kunna diskuteras om du blir utkastad och ni tvistar om avtalstiden löpt ut. Men med tanke på den diffusa överenskommelsen (”kortare tid”), och vad som ovan sagts om benefika upplåtelser, inträder sannolikt inte någon sådan skyldighet för fastighetsägaren om du t.ex. redan nyttjat bostaden en viss tid.
Fastighetsägaren borde därmed ha rätt att sparka ut dig genom
