Lawline svarar
Hej!
Den fria bevisprövningens princip inkluderar något som brukar kallas för fri bevisvärdering, vilket innebär att domstolen på egen hand får värdera all bevisning som kommer fram under rättegången. Detta gör alltså domstolen helt på egen hand och det finns inga regler för hur det skall göras. Det finns dock numera, sedan europakonventionen blev svensk lag, några begränsningar i den fria bevisvärderingen som Europadomstolen har slagit fast.
Svaret på din fråga varierar lite beroende på om du var närvarande vid domstolens huvudförhandling eller inte. Var du närvarande vid förhandlingen och delar av förhörsprotokollet lästes upp, så anses den kontradiktoriska principen ha blivit uppfylld (dvs. båda parterna i rättegången har fått möjlighet att bemöta påståendet). Enligt Europadomstolen får all bevisning som åberopas i rättegången användas om bevisningen uppfyller den kontradiktoriska principen. Då ditt erkännande i detta fall uppfyller detta krav så får det användas av domstolen, som sedan enligt den fria bevisvärderingens princip får åsätta erkännandet ett högt eller ett lågt bevisvärde. Ett erkännande som framkommer på detta sätt leder sällan ensamt, utan annan bevisning, till en fällande dom men då rätten självständigt värderar erkännandet, sätter varken europakonventionen eller rättegångsbalken några hinder i vägen för en sådan utgång.
Var du däremot inte närvarande vid rättegången och någon försvarare inte fanns med under polisförhöret så har inte den kontradiktoriska principen beaktats. Ett sådant erkännande (bevis) får om det är det enda eller huvudsakliga beviset inte åsättas något bevisvärde alls. Bevisvärdet skall då sättas till noll och erkännande kan då inte leda till en fällande dom. Det bör påpekas här att domstolen enligt Rättegångsbalken 46 kap 15a § i vissa nämnda situationer ges rätt att avgöra målet trots att den tilltalade har inställt sig endast genom ombud eller helt har uteblivit. Denna regel tillämpas främst vid ringa brottlighet. För att på egen hand läsa paragrafen, klicka på hänvisningen nedan.
Rätten får pröva självständigt vilket bevisvärde ett erkännande har, se Rättegångsbalken 35:3 stycke 2 http://www.lagen.nu/1942:740. Denna bestämmelse gäller om den tilltalade lämnar sitt erkännande under rättegången. Då ditt erkännande har åberopats i rättegången och då det med all sannolikhet upp fyller kontradiktionskravet så har rätten fått möjlighet att använda sig av det. Hur de skall tolka erkännandet och eventuell övrig bevisning är sedan något rätten självständigt får avgöra och det finns inga regler för det. Domstolen har i ditt fall värderat det som framkommit och ansett det vara så starkt att beviskravet ”ställt bortom rimligt tvivel” är uppfyllt, så att en fällande dom har kunnat meddelats.
Med vänlig hälsning
