Lawline svarar
Hej
Jag antar, utifrån ditt brev, att hunden köptes av en privatperson. Således är Köplagen tillämplig.
Bedömningen av huruvida ett fel föreligger görs med utgångspunkt i vad som avtalats, 17 § 1 st. KöpL. Ett muntligt avtal är lika gällande som ett skriftligt, men innebär förstås vissa bevissvårigheter. Har man alltså avtalat att hunden skall vara snäll och barnvänlig och inte bitas är den att anse som felaktig. Att säljaren sagt detta innebär dock inte i sig att det anses som avtalat hur hunden skall vara. Min bedömning är att hundens beteende inte heller kan anses vara ett fel som uttryckts i 17 § 2 st. Jag menar inte att det finns ett normalt hundbeteende som ni kunde förväntat er att även denna skulle ha.
Istället ligger Köplagens 18 § närmast till hands. Här slås fast att varan är felaktig om den inte överensstämmer med sådana uppgifter om varans egenskaper som säljaren lämnat före köpet. Säljaren har enligt dig utlovat en snäll och barnvänlig hund, vilket jag antar spelade in på din sons val att köpa just denna hund. Då den sedan visar sig vara aggressiv och våldsam är detta ett fel. Problemet är dock att det kan uppstå bevissvårigheter vad gäller säljarens eventuella utfästelser om hundens beteende och karaktär.
Istället bör ni, i en eventuell tvist, rikta in er på att föra bevisning om att säljaren hade vetskap om hundens aggressiva beteende och att hunden därför inte var vad köparen önskade. I vissa fall kan detta vara enklare att bevisa än att bevisa att köparens förväntan var befogad.
Lyckas man med detta kan köpet ogiltigförklaras enligt 30 § KöpL.
Noterbart är vidare att din son kan ha haft en undersökningsplikt. Om säljaren uppmanade honom att undersöka hunden och han inte gjorde detta kan man tänka sig att hunden inte anses felaktig eftersom din son borde ha upptäckt det aggressiva beteendet. Det faktum att säljaren sa att den var mycket lugn och barnvänlig får dock anses minska behovet av att låta hunden ”testas” bland andra människor. Min bedömning är alltså, utan att veta mer om situationen, att din son verkar ha undersökt hunden tillräckligt med tanke på vad säljaren sa om den.
Slutligen så vilka påföljder som kan bli aktuella. Hävning regleras i 30 § KöpL. För att få häva krävs att felet är av allvarlig betydelse för er. Detta är förstås en bedömningsfråga och jag menar att det faktum att ni inte kan ha hunden på grund av att era barnbarn och andra i familjen inte längre kan besöka er gör att felet är av väsentlig betydelse i detta fall. Eventuellt kan det tänkas att beteendet blir bättre av sig självt eller att det kan förbättras genom träning. Om det är möjligt kan det tänkas att säljaren väljer att försöka avhjälpa felet eller om han säljer fler hundar ge er en annan enligt 34 § 1 och 2 st.
Som du förstår är det vissa fakta jag hade behövt ha för att ge ett mer precist svar. Jag hoppas ändå att du nu har fått en klarare bild av köplagens regler och hur dessa blir aktuella i ert fall.
Med vänlig hälsning