Lawline svarar
Den som uppsåtligen utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för för annans missaktning, gör sig skyldig till brottet förtal (BrB 5:1). Detta gäller dock inte om personen var skyldig att uttala sig eller om det med hänsyn till omständigheterna var försvarligt att lämna uppgiften och personen kan visa att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den. Att göra en polisanmälan med uppsåt att en oskyldig skall fällas för brott är straffbart såsom falsk tillvitelse (BrB 15:7), men utifrån din berättelse så verkar inte detta vara fallet.
Ärekränkningsbrott, t.ex. förtal, är i princip s.k. målsägandebrott (BrB 5:5) vilket innebär att allmän åklagare endast under vissa förutsättningar är behörig att väcka åtal. I ditt fall krävs att du anger brottet till åtal och att åtal av särskilda skäl är påkallat ur allmän synpunkt, för att åklagaren skall få väcka s.k. allmänt åtal. I annat fall får du själv väcka s.k. enskilt åtal. Hur det går till kan du läsa om i rättegångsbalkens 20 kap. som du hittar https://lagen.nu/1942:740 .
Enligt skadeståndslagen 2:3 har en person rätt till s.k. kränkningsersättning då han eller hon utsatts för vissa brott. Storleken på ersättningen bestäms efter objektiva grunder, d.v.s. vilken kränkning som typiskt sett uppkommer vid ett visst brott och alltså inte efter hur kränkt personen blivit i det enskilda fallet. I praxis har det ansetts att en allvarlig kränkning inte kan uppskattas till ett lägre belopp än 5000 kr. Vidare kan en person som utsatts för brott ha rätt till personskadeersättning för sveda och värk (skadeståndslagen 5:2) om han eller hon drabbats av t.ex. psykiskt lidande till följd av brottet.
Du kan läsa mer om kränkningsersättningen på Brottsoffermyndighetens hemsida som du hittar http://www.brottsoffermyndigheten.se/default.asp?id=1693
Med vänliga hälsningar
