Åklagares åtalsplikt
Varför går man som åklagare till rättegång när bevisningen inte räcker till fällande dom?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!
I Sverige har åklagare en så kallad åtalsplikt, vilken framgår av 20 kap. 6 § rättegångsbalken (RB). Detta är ett centralt stadgande i RB som anses innebära att åklagaren är skyldig att väcka åtal när tillräckliga skäl för det föreligger. Detta ska förstås som att åklagaren är förpliktad att väcka åtal när det kan antas att åtalet kommer leda till en fällande dom. Denna initiala bedömning av bevismaterialet som skall göras av åklagaren är dock inte på något sätt heltäckande, utan har karaktär av en någorlunda preliminär bedömning av hur domstolen kommer att se på bevisningen.
I svensk rätt tillämpar domstolarna fri bevisprövning. Detta stadgas i 35 kap. 1 § RB och innebär att domstolen skall, efter en samvetsgrann prövning av allt som förekommit, avgöra vad som i målet är bevisat. Domstolen är alltså inte bunden till några givna regler avseende hur de ska bedöma bevismaterialet. Således är det omöjligt för åklagaren att förutspå utgången i målet, men denne kan anse ett visst utslag vara mer eller mindre troligt.
Av det ovan anförda följer alltså att åklagaren är skyldig att väcka åtal när denne, efter en initial bedömning, anser att det kan antas att fällande dom kommer meddelas. Men tack vare den fria bevisprövningen kommer den initiala bedömningen vara behäftad med en relativt stor felmarginal. Konsekvensen av detta är att åtal inte sällan leder till friande domar då bevisningen inte ansetts räcka till.
Med vänlig hälsning,